Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det där var den mest sammanhållna & nyktra analysen av hur postmarxismen har förstört Sverige som jag någonsin läst.
Obligatorisk läsning för alla som vill förstå vad som händer & hur det har kunnat bli som det har blivit.

Lena Mellin gör ytterligare några... medvetna misstag eller inkompetenta slutledningar - det är fritt för tolkning. Läs vad hon skriver:

"Generositeten har ökat successivt sedan i juni. 11 procent tyckte att C och V hade den bästa flyktingpolitiken i juni. I oktober var det 15 procent. Och nu alltså 18 procent."

Vad betyder detta i kombination med att det hon pratar om är de som vill se en mer generös flyktingpolitik?

Jo, att de 11% som tyckte V och C hade bäst flyktingpolitik i juni skulle ha motsvarat hela den svenska väljarkåren som ville ha en mer generös flyktingpolitik - det fanns alltså enligt argumentet inte en enda som tyckte att någon annans generösa flyktingpolitik var den bästa! Detta trots att MP och S under väldigt lång tid stått för en mycket generös flyktingpolitik - detta var ju före både S omsvängning, före MP fick krypa till korset, före KDs flört med restriktivare politik, för Ms senaste utspel i frågan! Trots detta anser Mellin att samtliga som tyckte dessa partier hade den bästa politiken på området ska räknas som att de ville ha en mer restriktiv politik! Lägg därmed till att C inte hade gjort sin generösa flyktingpolitik till en tydligt profilerad fråga i juni 2015 - utan gjorde detta efter S omvängning!

Och likadant är det förstås med nuvarande siffran på 18% - återigen så bortser man från att en del av ökningen i sympati för C+Vs flyktingpolitik sannolikt kommer från ett antal MP- och S-väljare som är kritiska till den mer restriktiva politik de partierna tvingats till! Det kan alltså vara så att en del, eller till och med hela ökningen, kommer från personer som hela tiden tyckt exakt likadant!

Det är alltså fullt möjligt att det är färre idag som vill ha en generös flyktingpolitik än vad det var i juni 2015 och ändå ökar sympatin för två utvalda partier som idag har den mest generösa inställningen!

Helt enkelt därför att samtliga partier (utom möjligen V och SD) tvingats att i teori (ffa M+L+C+KD) och/eller praktiken (ffa MP+S) har ändrat så mycket på sin politik att det inte går att jämföra dom på det sättet över tid, och för att man inte bara kan titta på två partier.

Exakt, hon jämför äpplen och päron. Naturligtvis strömmade en handfull vänner av öppna gränser till de två partier som vägrar inse hur landet ligger. De borde snarare vara skräckslagna över den uteblivna massflykten till C och V. Partier som fick 6,1 respektive 5,7 i senaste valet, innan svängningen, och snittade på 6,8 respektive 6,5 i juni 2015, låg i januari på 7,3 respektive 7,0. De har alltså ökat med 2,5% tillsammans sedan valet, varav 1% sedan juni 2015 (merparten, 1,5%, tillkom alltså innan 180°-svängen). Under samma period växte SD sep 2014-jan 2016 med 8,6%, varav 4,5% sedan juni 2015. Detta får Mellin till att pendeln svängt tillbaka.

Medvetet? Tveksamt. Hon är överlag inte särskilt träffsäker i sina analyser. Kan ha någon poäng ibland men slarvar och önsketänker oftast. Lirar inte i samma division som Ramberg, Silberstein, Knutsson och KG Bergström. Det är märkligt att Aftonbladet inte kunde hitta någon skarpare än Mellin... eller så är det inte märkligt alls eftersom AB verkar vara mindre meritokrati och mer tyckarättokrati.

Aftonbladet nyttjar en av svenska s.k. journalisters allra vanligaste formuleringar, när syftet är att vilseleda - formuleringen "allt fler" resp. "allt färre". Alla varningsklockor ska ringa hos läsaren/lyssnaren/tittaren, när svenska journalister talar om "allt fler"/"allt färre".

I ingressen till artikeln står:

"Allt färre väljare tycker att partiet [SD] har den bästa flykting- och invandringspolitiken."

"Allt färre väljare" är alltså svenska s.k. journalisters presentation av en minskning från 35% till 31%; dvs en nedgång på fyra (4) procentenheter.

Om man skulle tillämpa samma märkliga måttstock, så är det således "allt fler väljare" som anser, att moderaterna har den bästa invandringspolitiken. Inizio redovisar ju en uppgång på hela sju procentenheter för moderaterna (från 8% till 15%). Men av någon anledning... så lyfts det inte fram i ingressen, att "allt fler väljare tycker, att moderaterna har den bästa flykting- och invandringspolitiken".

-----

PS Svenska s.k. journalisters fräckhet är som vanligt monumental. De har återkommande lyft fram siffran "87%" och hävdat, att man bör ignorera de 13% som röstade på SD. Men nu bör debatten enl. svenska s.k. journalister vara präglad av vad 18% tycker, och inte av vad 82% anser.


EDIT

Här är en länk till rapporten: http://www.inizio.se/wp-content/uplo...ruari-2016.pdf

Nej precis, den största förändringen var inte intressant eftersom temat för dagen var SD-bashing. Paketet som de har satt ihop på förstasidan talar sitt tydliga språk:

Allt det här låter förstås väldigt konsekvensneutralt, ovinklat, sakligt och agendafritt...

Det är nog inte så mycket fräckhet som det faktum att deras konfirmeringsbias är så internaliserad att de inte tänker överhuvudtaget. De går på autopilot. Suget från ena hållet är som en vindturbin och från andra hållet som en slö bordsdammsugare. Det styr inte bara deras tolkning av information och fakta utan även analysen av situationen. En nykter analys skulle göra gällande att 7K i höstas satte punkt för 30 år av "ledstjärnan som inspirerar andra att ta större ansvar" och vände blad. Att det är ett paradigmskifte som inträffat och att 2015 bara var början på vägen mot ett verkligt Fort Europa. Håll ögonen på Tyskland de närmaste månaderna. PK-analysen klamrar sig fast vid att hösten 2015 var en tillfällig svacka, att vi nu lagt ett dåligt år bakom oss och påbörjat återtåget till den humanitära stormaktens färdriktning, och därför bör man inte vila på lagrarna utan sätta igång med cheerleading redan nu. I början av 2017 kommer de antagligen att säga samma sak, 2016 var ett dåligt år men nu vänder det. Valet 2018 lär bli ett hårt uppvaknande.

Sådär 10-15 år försent publicerar ett brett spektrum av politiker en debattartikel i Dagisbladet:

Fel att skattepengar går till hederskultur

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22329814.ab


Artikeln låter ungefär som ett tio år gammalt flashbackinlägg. För en normalfuntad mediekonsument blir den stora frågan: Varför har ni inte gjort något åt detta svek gentemot basala mänskliga rättigheter tidigare?

Fadime mördades 2002. Ungdomsstyrelsens rapport är 7 år gammal.

Fattar asen i riksdagen hur många som hotats, låsts in, misshandlats och blivit bortgifta mot sin vilja under alla dessa år?

Sverige har aktivt, med offentliga medel, finansierat en groteskt omfattande förtryckarmaskin i årtionden. Samtidigt som kroniskt retarderade politiker trätt på sig slöja och en ormgrop av politiker och journalister tillsammans skrikit sig hesa om allt från Åkessons casinospel till en brinnande klädhög i en källarmoské.

Nu har man fattat mod att föreslå universums mest uppenbara politiska no-brainer när åsiktskorridoren vidgats.
Det blir ingen klapp på huvudet för att föreslå det självklara, era jävla syltryggar.

Vad blir nästa modiga debattartikel?

Fel att skattepengar går till terrorism
Fel att skattepengar går till organiserad brottslighet
Fel att skattepengar går till pedofilnätverk

Claes Ryns essä är riktigt bra; för lång och för bra för att egentligen citeras, men jag kan inte motstå lusten att återgå några bitar ur mängden:


Och angående statsminister Löfven:




Tråden har konstaterat vänsterismen som löpt som en röd tråd genom sjuklöverspektrumet. Om nylib betraktar globaliseringsvänstern som nyttiga idioter går det inte att förneka att kulturradikalerna har ett grepp de med. Låt vara att de är parasiter på en bärande, måttfull medelklass eller borgerlighet (bergsturks doktrin).

Följande DN-artikel beskriver hur svenska ambassaden i London varnar för att Sverige håller på att förlora mediakriget internationellt.
http://unvis.it/http://www.dn.se/nyh...ce=twitterfeed

Inget konstigt i och för sig. Det är en av ambassadens uppgifter att bevaka sverigebilden utomlands och försöka påverka den i positiv riktning. Sista meningen antyder dock att de misslyckats och behöver råd för hur de ska gå vidare.

NT bjuder på en lätt kaotiskt översättning av en lite väl förekommande och försonlig Valerie Hudson:

Grav könsobalans kan inte avfärdas som rasism



I det minst rasistiska landet av alla? Med förbehåll för den växande andelen invandrade rasister, som kan göra min blågula referens inaktuell... Is no more.


Då vill det till höga knäuppdragningar... Båtnar föga med välfärdspseudoproblem när vi inte har kulturell självbevarelse eller en försvarsmakt. Simpla konsumenter... Var det allt?

http://www.nt.se/asikter/debatt/grav...om4031551.aspx

Artikeln är ungefär som när man krusar en objuden grupp utagerande eller allmänt förstörande individer. Jag är ganska säker på att en massa lärare i den mångfaldiga förorten kan identifiera sig i eftergifterna och obehagskänslan förknippad därmed. Ångestsvettningar. Adrenalin och kortisol på.

Kulturradikalismen har aldrig brytt sig om något.

Arbetaren, den borgerliga landsortspressen, förtäljer:




http://nwt.se/asikter/ledare/2016/02...-far-vara-barn

Volymen * [Integrationen + Svennetoleransen] = Multikulti { Mkt tolerans kan kompensera för bristfällig integration, men ändå öka Multikulti... Bristande tolerans är det största hindret - jämte Jimmie Åkesson (som enligt Jonas Sjöstedt är det största integrationshindret) - för Multikulti... Think about it.

Borgerlig press lyfter fram en massa problem. Men var är lyckan med Multikulti? Den måste finnas någonstans. Eller?

På SVT-Text rapporteras det idag;

Vilket ju är intressant i ljuset av vad SVT själv har rapporterat tidigare.
http://www.svt.se/nyheter/tusentals-...r-till-sverige

Ett rätt så festligt "dubbeltänk".
Det känns ju verkligen läge för SVT att "problematisera" denna skillnad. Varför flyr alla högutbildade till Sverige, medan de lågutbildade verkar stanna i Danmark. Kan det vara Sveriges högre bidragsnivåer, lägre krav på id-handlingar, mer generösa "familjesammanföringar" utan krav på försörjningsplikt som gör att just högutbildade finner Sverige så intressant.

Eller var det så att SVT bara ljög, fulspelade & trixade där i juni 2015 när ordern från makthavarna var "Total invandring"? Många frågor blir det.

Den kvardröjande känslan hos mig personligen är hånskrattets uppfriskande eufori.
Men det hela är så äckligt, så falsk, så vidrigt att man egentligen saknar ord & jag tror inte heller att ord är tillräckliga för att bemöta detta landsförräderi.

Public Service skall läggas ner & alla anställda skall avskedas.

Det lovas den svenska nationalsången på arabiska och hebreiska ikväll, i de kulturradikala svenska/"svenska" uttagningarna till Melodifestivalen; man/"en" drar sig inte för att tunna ut texten genom ett ersätta Norden med jorden:


http://unvis.it/www.metro.se/melodif...!dLCFmfZjjO2I/

Finns det alternativ till att dö på jorden? Möjligen i fantasins värld, där uppe i luftslottet. Metro fick utgöra källa till ett suspekt tilltag i en snaskig tillställning. Narcissism, sockerkickar, affektinkontinens och kulturell karies.

---

Asylsvenskans kulturdel skriver om en installation av Ella Tillema i samarbete med kommunistiska ensemblen Röda kapellet, där nationalsången spelas i moll:

Makt och motstånd



Inget ansikte dolt av burka?



http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/k...-och-motstand/

Vilka som står för mörkret och svärtan är inte så svårt att sluta sig till. Artikelförfattaren Linda Fagerström ser kommande generationer som motståndare mot "mörkret"... Men vad ska de opponera mot, som föds in i systemet, utan andra referenser än det rådande systemet? Det finns ingen kulturell kontinuitet genom kulturradikalismen, som menar sig avskaffa allt som är gammalt och trist, omodernt. Vad ska de opponera mot som har som sin jämvikt att leva ur hand i mun? Omedelbar behovstillfredsställelse, uppmärksamhetstörstande, "här och nu" som credo. Kan det tänkas att det finns ett annat motstånd, ett annat motståndarläger, ett knappt nämnbart de som med stigande vanmakt, frustration, ilska och hat ser ett mörker som är djupare rotat, där Linda Fagerströms "mörker" är en ytlig knopp, ett symptom på något i hög grad självförvållat problem?

Eller så kan det tolkas som ett ideologiskt tilltag hos kulturradikalerna, som normerar vad som är mörker och vilka som är mörkmän, som gisslar oppositionella dubbelt genom en fräck rockad av identiteterna; låtsas att Makten är offer och de förföljda är gärningsmän, vilket rättfärdigar Maktens förföljelse av oppositionella. Det framgår inte för mig med säkerhet vilka som är "vi" i installationen Vem som än vinner är det vi som förlorar. Gissningsvis är det inte de, alltså vi, utan någon mer närstående; kulturradikalerna själva. Narkissos är ju här, det vill säga där, inte ett stenkast bort.