Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Min intuition har alltid varit att inte be drömmarna sluta drömma - utan uppmana dem att drömma större. Att sortera ut deras visioner åt dem och fresta med den renodlade ideologins bekanta trevnad.

Om elakingarna i SD talar om att förbjuda tiggeri på svenska gator så är det ju jävligt svårt att hålla med, utan att bli deppig och humanitärt slak. Om visionen däremot är att utrota hela Europas gatutiggeri - i Rumänien och Bulgarien - ja, då är man ju plötsligt ännu godare än man var nyss, och blodet pumpar narcissistiskt liv framför spegeln.

Detta visar också att kretsloppsmigrationen inte kommer vara kontroversiell när den väl implementeras, bara rätt ord och perspektiv används. Vem skulle nu egentligen bli förvånad om jag får rätt och det är Fridolin och inte Åkesson som lanserar idén?

Vänstern ska alltså drömma större drömmar, projicerade på en mycket, mycket större duk än töntiga, trånga och grå Sverige. Rumänien och Bulgarien idag - Afrika imorgon. Hela det sådda föraktet för det svenska, vita, europeiska kan då skördas i en andlig exodus till dessa egenskapers antites.

Samma övertrumfande, renodlande metod kan med fördel användas mot pojk- och flickrumsliberalerna. Man använder då tron på den globala marknadens gränslösa konkurrensfördelar genom att stipulera att INGEN humanitär hjälp utförd i högkostnadslandet Sverige är moraliskt försvarbar.

Den moraliska vinstmaximeringens tvingande imperativ dikterar att goda gärningar bara är riktigt goda om de är så goda som möjligt. På precis samma sätt som kaffe, t-shirts, sneakers och elektroniska komponenter har sin optimala produktionslokalitet på planeten - så har humanitärt mervärdesskapande det.

Det nya paradigmets överlevnadsregel: Aldrig närma sig SD - var tyst eller bjud över.

Lokalmedia har uppgett namnen, det gjordes samma dag, utgår från att medgivande fanns. Såvida inte anhöriga gett olika bud till lokal- och riksmedia känner jag inte till några etiska regler för att hålla locket på. Tror därför tills vidare på medveten avhumanisering. John och Jane Doe. Så att ingen ska känna mer för dem.

Och vad skall Makt- och mediaeliten hitta på nu?

Jag tycker att dom borde samla sig och ge sig ut på havet i små bräckliga farkoster en blåsig höstdag när frånlandsvinden är som starkast. Men det kommer ju inte att ske, tyvärr.

Kan det bli folklig resning? Demonstrationer?

Emellanåt närmast trålar jag svenskt Internet för att se vad som sägs i invandrings- och mångkulturfrågan. Läser alltså inte bara de stora tidningarnas åsiktssidor, dissidentsidorna på nätet och Flashback, utan även mindre aktörers. Då fastnar jag alltid för Norrskensflamman. Eller om skriften heter Flamman. Där man i åsiktsväg befinner sig i en ytterlighetens avgrund, enligt min mening. Samtidigt anar jag ibland en spegelbild av mig själv när jag är som värst och mest kategorisk och upprörd. Det och att de i vissa frågor är min uppenbara motpol, gör att jag finner dem intressanta. Alltid kul att se vad de som tycker mest illa om en, själva tycker och tänker. Och Norrskensflamman har efter semestrarna skrivit en del om saker med anknytning till mångkultur i ett vidare perspektiv.

Den 11 augusti har publicerats en ledare av Jonas Thunberg rubricerad Tvåfrontskrig mot rasismen. http://unvis.it/www.flamman.se/tvafr...g-mot-rasismen Ledaren tar avstamp i den saboterade tunnelbanekampanjen för nån vecka sen. Intressant är till att börja med att Flamman använder epitet på samma sätt som många av oss gör, som skriver här då och då här. Istället för PK, kulturmarxist och till exempel mångkulturalist, så använder Flamman sig av epiteten fascistoid och mörk människosyn. På liknande sätt som jag och andra ibland kan argumentera här, argumenterar de som anser står längst från mig idémässigt. Det är en intressant iakttagelse. Nu är inte argumentationssättet i sig ett sätt att egentligen avgöra riktigheten i det som sägs och framförs, men intressant är det.

För att gå vidare till innehållet i ledaren, så är poängen ganska enkel. Det är bra med demonstrationer mot den av fascism och mörk människosyn präglade reklamkampanjen. Men det räcker inte. Vänstern måste också föra ut sitt budskap om arbete, bostad och välfärd åt alla. Även tiggande zigenare som är medborgare i andra länder ska inkluderas i detta. Det är tvåfrontskriget mot rasismen. Vet inte riktigt vad ledarskribenten vill egentligen, för det är väl vad som sagts de senaste tjugo åren - invandring, mångkultur, svenskförakt, det är det som ger arbete, välfärd och bostad. Eller tror chefredaktören att han kommit på nåt nytt i propagandaväg som inte redan prövats? Allra sista två meningarna är för övrigt underbara på sitt sätt. " Om ingenting sker för att förbättra situationen kan fascisternas lösningar på fattigdom – förbud, hat, prygel, mord – gå segrande ur striden. Det har hänt förr." Lever vi i samma verklighet, jag och Norrskensflammans medarbetare? Har vi samma varseblivning?

Fortsätter med Norrskensflamman, som på ledarplats den 13 augusti 2014 artikeln Vi kan när det gäller, http://unvis.it/www.flamman.se/vi-kan-nar-det-galler, med anspelning på en demonstration på Norrmalmstorg med anledning av reklamen i tunnelbanan. Barbro Sörman har här avfattat en kort kampskrift med udden riktad bland annat mot SL och borgerliga ledarskribenter och med glada och uppmuntrande tillrop till meningsfränderna i den av dem själva benämnda antirasistiska rörelsen. En intressant grej i ledaren är att Barbro Sörman säger inte vilja hindra någon från att föra fram sitt budskap, men väl hindra ett politiskt parti från att göra reklam på offentlig plats. Ett sådant hindrande skyddar nämligen de förment utpekade mot rasism. Vilket ju i praktiken är att hindra vissa från att uttrycka sina åsikter. Jag undrar om det är ett vanligt sätt att argumentera från vänsterns sida? Man säger sig vara för allas lika rättigheter och vill inte hindra någon från att använda sig av rätten att exempelvis uttrycka sin åsikt, och samtidigt hittar man på ursäkter för att just hindra folk från att föra ut sina åsikter. Intressant taktik som man själv kanske skulle börja använda. Lite orwellskt på nåt sätt.

Nu blir det långt det här, men Norrskensflamman har ytterligare en ledare av intresse, också den från den 13 augusti 2015, titulerad Res ur hängmattorna http://www.flamman.se/res-er-ur-hangmattorna. Här kallas Sverigedemokraterna terrororganisation. Tänker inte redogöra för vad som mer skrivs där, läs dock gärna själva, men nu verkar det nästan som att mångkulturalister och globalister och nationsförnekare och annat löst folk börjar få panik på riktigt.

Avslutning. Även om man inte gillar tidningar som Norrskensflamman kan jag varmt rekommendera att man läser vad de skriver. Betydligt fler än man tror inom både vänstern och miljöpartiet, har de åsikter som där ges uttryck för. Många så kallade liberaler också, för den delen. I vart fall har jag allt som oftast svårigheter med att skilja liberaler/nymoderater och rena kommunister åt, när det gäller vissa frågor.

På SD-hatandets bastion Aftonbladet tycks nu verkligheten göra sig påmind trots att de befinner sig i de högsta av elfenbenstorn med goda avstånd från den av vanliga medborgare upplevda verkligheten. I självgodhetens högborg har man nu insett att det blåser en annan vind över samhället och att nya stämningar är på uppgång. Avståndet från verkligheten gör dock att alla ansträngningar att försöka förstå och ta till sig den nya situationen i slutändan ändå bara blir fel. Tendensen att bara återfalla i gamla tankevanor är alldeles för stark.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21262211.ab

Lena Mellin försöker artikulera ett svar på varför SD går framåt i opinionen. Det tycks uppenbarligen råda någon form av allvarlig kunskapsbrist högst upp i det svenska åsiktsetablissemanget. Ibland undrar jag verkligen om den här kunskapsluckan existerar eller om det är ett försök av journalister att diskutera frågor utan att blanda in oönskad fakta i analysen. Försöker de framställa sig själva som mer korkade och okunniga än vad de faktiskt är? Ibland är det väldigt svårt att veta svaret på den frågan.

Lena Mellin vill alltså satsa mer på historieberättande. Hon lever i föreställningen att SD-väljare vill leva kvar på 50-talet och ha en värld som inte förändras. Det är uppenbarligen hennes förklaring till varför folk är så rädda.

Som man ganska enkelt kan konstatera om man undersöker frågan lite närmare handlar inte SD:s tillväxt om att folk är rädda för att det kommer människor från andra länder och arbetar i Sverige. Det kanske finns några få sådana personer här och var, men de representerar inte +20% av befolkningen. Problemet är alla invandrare som inte arbetar. Problemet är den stora överrepresentationen av utrikesfödda hushåll som lever på socialbidrag. Problemet är invandrarkriminaliteten. Problemet är alla kriminella invandrare som inte utvisas ur Sverige. Problemet är förnekelsen och den politiska oviljan att ens vilja erkänna att det finns problem med invandring. Problemet är alla lögner som politiker och journalister häver ur sig för att trycka undan folk som försöker påpeka att Sveriges invandringspolitik inte fungerar. Det måste krävas en hjärna hårt söndertvättad av frätande PK-kemikalier för att inte begripa detta.

Istället för att konstatera fakta och beskriva verkligheten vill journalister som Lena Mellin skapa "historier" och "narrativ" i syfte att tala om för folk att deras vardagsupplevelser inte är sanna. Det journalister ska ägna sig åt är att berätta den Stora, Sanna Historien om nybyggarlandet Sverige. I den sagan finns inga kriminella invandrargäng, brinnande förorter eller religiösa extremister. I den sagan är det den snälle Ahmed och den hippe Ali som kommer till Sverige och talar om för alla korkade svenskar hur "ute" och provinsiell deras världsuppfattning är.

Problemet med den här inställningen till verkligheten är att den inte går hem hos särskilt många utanför seminarierummet på genusvetenskapliga institutionen på Södertörns Högskola. Historiska narrativ och berättelser fungerar när de utgör en beskrivning av tidsepoker och händelser som ligger utanför individens direkta erfarenhet. Narrativet om den svenska stormaktstiden kan göras till föremål för olika ideologiska och textuella tolkningar. Människors vardagsupplevelser om mångkulturen kan inte det. Människor läser inte tidningar för att de vill ha en uppfattning om hur mångkulturen påverkar Sverige. Det märker folk i sitt vardagliga liv. Folk som Lena Mellin kanske inte upplever några negativa aspekter av invandringen; det gör henne till en representant för en allt mindre andel av den svenska väljarkåren. Det visar enbart vilket insnöat och privilegierat liv hon lever.

Skulle SD inrikta sin politik på att sparka ut invandrare som arbetar i Sverige skulle de knappt väljas in i kommunfullmäktige i Sjöbo. Det hela handlar inte om invandrare som bidrar till samhället. Det handlar om alla invandrare som inte gör det. End of story.

Så j-vla bra! En klockren analys om vad saken gäller. Vad är det för fel på dessa PK människor som inte fattar detta?

Det absurda i denna sorts resonemang är hur enkelt det är att slå hål på den. "Rädsla för förändring" är en etikett precis som "rasism" och "främlingsfientlighet", men vad innebär det egentligen?

Min poäng är att samhället alltid har förändrats och att folk således är vana vid förändring. Jämför Sverige 1970 med Sverige 1990 och du har ett samhälle som förändrats. Sverige har förändrats i grunden sedan andra världskriget. Så det är inte förändringen i sig som rädslan avser, utan snarare vad det riskerar att förändras till. Ska man säga att förändring alltid är bra så får man svara på varför det skulle vara bra att förändra Sverige, för att ta ett extremt exempel, till en islamisk stat. Om man inte kan argumentera för det så har man fallit på eget grepp. Viss förändring är bra, viss förändring är dålig. Den tidigare ska vi välkomna och den senare ska vi med all rätt vara rädda för.

Denna rädsla för att ha värderingar och åsikter är symptomatisk i samhällsdebatten och kriget kring mångkultur. Vi ska vara "öppna" och "toleranta" och på samma gång ska vi lägga ifrån oss vårt kritiska tänkande. Kvinnoförtryck i förorten? Det är bara en annan kultur! Det är bara förändring! För du är väl inte rasist och rädd för förändring?

Denna retorik ska bemötas och besvaras varhelst den vågar sticka upp sitt tryne. I detta fallet i form av ett riktigt tryne i AB.

Det låter som ett återvändarbidrag de luxe. Tänker du dig en engångsdusör eller ett permanent bidragslyftande i utlandet? Främlingar kommer att flockas som flugor kring sockret. Oavsett hur desperat situationen blir kan aldrig Sverige mildra problemen med massimmigrationens tryck och söndring av vår välfärdsnation, om vi hela tiden överbudar resten av världen. Återvändarbidraget sen, finns det kvar eller förslår det inte när välfärdsmigranterna söker kompensation för utläggen de haft när de köpt inträde med hjälp av smugglare? Efter smörgåsbordet är det kafferep med sju sorters kakor, sedan vickning och en rejäl nattmacka. Däst orkar man kanske ändå klaga på maten.

Var det mer än jag som lade märke till hur Rapport 1930 sändningen lät 3 av 3 intervjuade privatpersoner vara kritiska till invandringsvolymerna i samband med SL sommartal!? Kan garantera att dessa 3 inte fått plats med sina åsikter i Rapport bara för någon vecka sedan. Klart trendbrott skulle jag vilja påstå.
Hoppas på mer öppna kort som speglar svenska befolkningens åsikter i framtiden!

Bröööölbrutus

Samtliga tre var kritiska, men bara en av dem nämnde invandringsvolymerna.

Identitetstjuvarna


Du behöver inte undra. Identitetstjuvarna är de som i dag styr Sverige.

Aftonbladet består bara av identitetstjuvar. Det är finnnar, kurder, turkar och palestinier, som stjäl den svenska identiten. Identititetstjuvar är vad de är. Ena stunden är man sin särart, och kräver betalning och uppskattning av svenskarna. För att man är assyrier, kurd, finne, zigenare och polsk jude, som chefredaktören för Sveriges malligaste morgontidning. En identitetstjuv av rang. Polsk jude som låssas han är svensk. Jude ocxh pollack. Iklär sig min svenska identitet. Kurder, palestinier, kurder och judar, eritrianer och somalier, stjäl min identitet. De stjäl utan varje skam i kroppen, min svenska identitet. Vin svenskar finns inte. Enligt kurderna, judarna, assyrierna och palestinierna. Samtidigt finns alla alla dessa tjuvar, identitetstjuvar.

Kan bara säga att jag svensk, börjar bli irriterad. Peter Woldemortski, den polske juden, får låssas hur mycket han vill att han är svensk. Tillsammans med kurder och andra. Svenskar är de inte. Identitetstjuvar är de. Jag är svensk. Sen får mångkulturalisterna och aidentitetststjuvarna säga vad de vill. Särskilt får de identitetstjuvar som är judar, palestinier, och annat löst pack, säga vad de vill.
Särskilt goillar jag kurder och assyrier. De påstår sig vara svenskar. Ogillar och hatar svensk natioalism. Men är kurdiska och assyriska supernationalister. Samer och finnar i Sverige är likadana. Det är superroligt. Vi svenskar finns inte. Men alla andra finns. Särskilt finns alla andra, när vi svenskar ska försörja alla de andra. Då finns vi svenskar jättemycket. När det blir fråga om hemlandet, finns vi svenskar inte. Då är vi judar, palestinier, kurder, assyrier och zigenare. Då finns vi svenskar inte.


Och varje svenskahatare till skillnad från dem på Aftonbladet, det kommer du aldrig att hitta. Förutom förre statsminiustern Reinfeldt och nuvarande DN-redaktören, polske juden Woldemortski. Hata Sverige. Hata svenskarna. De finns inte. Vi finns inte på riktigt. Förakta oss. Men alla andra finns. Och svenskarna som inte finns, ska försörja alla de andra. Då finns vi!

Hur väcker man svensk natiionalism?Hur gör man? Jag frågar den polske juden Petewr Woldemortski? Hur gör man när man skapar svensk nationalism?

Överdriver så klart. Skojar bara. Inte kan man vara allvarlig. Då kan ju utlänningarna bli oroliga. Du behöver inte undra. Identitetstjuvarna är de som i dag styr Sverige.

Aftonbladet består bara av identitetstjuvar. Det är finnnar, kurder, turkar och palestinier, som stjäl den svenska identiten. Identititetstjuvar är vad de är. Ena stunden är man sin särart, och kräver betalning och uppskattning av svenskarna. För att man är assyrier, kurd, finne, zigenare och polsk jude, som chefredaktören för Sveriges malligaste morgontidning. En identitetstjuv av rang. Polsk jude som låssas han är svensk. Jude ocxh pollack. Iklär sig min svenska identitet. Kurder, palestinier, kurder och judar, eritrianer och somalier, stjäl min identitet. De stjäl utan varje skam i kroppen, min svenska identitet. Vin svenskar finns inte. Enligt kurderna, judarna, assyrierna och palestinierna. Samtidigt finns alla alla dessa tjuvar, identitetstjuvar.

Kan bara säga att jag svensk, börjar bli irriterad. Alla andra får vara vad de vill, stört mig inte, så länge de nte stjäl min identitet. Då blir jag irriterad.


Överdriver så klart. Annars når man inte fram. [b]er om ursäkt för stav stav- och syftningsfel.

Jag är djupt oroad över den väg som den monolitiska svenska mediemaskinen har följt under de senaste 20 åren. De har med berått mod hindrat befolkningen att få adekvat information om massinvandringens följder. Detta har såklart fördröjt tillväxten av ett populistiskt eller invandringskritiskt parti med minst 10 år. Samtidigt har de centrala delarna av de etablerade partierna hindrat vanliga medlemmar att få genomslag för förslag om minskad invandring. Detta gör att svenskarna i dag endast har ett parti att ty sig till som tydligt sätter de svenska medborgarnas intressen före övriga världens. Detta parti har inte idealiska rötter men det har i vart fall rensat bort många av de värsta elementen vad jag förstår. Medvetna om massmedias vitglödgade hat mot dem struntar de i att dansa efter medias pipa - vilket bara gör journalisterna ännu mer förbannade. I nuläget växer SD organiskt inom den tysta majoriteten som aldrig ville ha mångkultur. När journalisterna vinklar nyhetsflödet och ljuger på samma sätt som de tidigare gjort alienerar det fler och fler av medborgarna.

Förtroendet för MSM torde vara helt förbrukat hos minst 50% av befolkningen som kanske börjar se MSM som en fiende.

Det vore mycket bra om någon tidning släppte in en vettig sverigedemokrat som krönikör.