Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Ulf Erlandsson, sverigedemokratisk politiker i Hässleholm tar strid mot Expo med en artikel i Kristianstadsbladet: "Jag är banne mig inte rasist, men realist!". Erlandsson skriver:
Erlandsson lyfter fram flera centrala frågor.
1. Expo är *inte* någon oberoende granskare, utan en organisation som ägnar sig åt att smutskasta SD.
Erlandsson beskriver hur Expo arbetar: "Expo har folk som sitter och granskar Sverigedemokraters Facebooksidor och när granskarna ser något som inte passar i deras ögon, tar de en skärmdump och sparar i något arkiv" för att kunna åberopa ett antal år senare.
2. Han avfärdar Expos och likasinnades teknik att bortse från sakinnehållet och på ett bräde avfärda allt som har publicerats av Fria Tider och annan regimkritisk media.
3. Erlandsson motsätter sig, att svenska s.k. journalister vilseleder väljarna genom att "selektera vilken information som ska nå folket".
4. Erlandsson ifrågasätter hur lättvindigt någon stämplas som "rasist" och frågar retoriskt: "Är det utvalda aktiviteter på Fb som avgör om man är rasist?"
Erlandsson kallar sig själv inledningsvis för "realist" och avslutar med, att "tacka alla som har stöttat mig via mail, brev, insändare, telefonsamtal och personliga möten". Han tydliggör därmed, att man inte längre självklart blir utstött, när Expo i samarbete med MSM förklarar någon som fredlös.
Det skall bli intressant att se, om Expos stödtrupper=den svenska journalistkåren går till samlat motangrepp... eller om svenska s.k. journalister väljer att avstå från det.
http://www.kristianstadsbladet.se/de...t-men-realist/
Expo gör smutsjobben åt mainstreammedia. Det verkar även som man är en plattform för vänsterinriktade forskare. Inte att dessa forskare medverkar öppet, utan mer att man stödjer med kunskap. 7klöverns ungdomsförbund stödjer också expo. Så även vissa kändisar och företag som ser en vinst med att få den sortens good will som antirasism ger.
Det ligger då i sakens natur att bibehålla och med alla medel sprida uppgifter om att rasismen är stor. Det är den ena sidan. Den andra, och den viktigaste, är att normalisera de negativa konsekvenser det får för personer som utsätts för expos så kallade granskningar. Det är nu inte bara granskningar, utan man går metodiskt tillväga med att kontakta arbetsgivare, vänner om det går och andra aktörer som då inte längre vill ha med den granskade personen att göra. Detta är den egentliga drivkraften och expos hela verksamhetsidé. Avslöjade personer är bevis för rådande rasismen i Sverige och precis som hos stasi handlade det om rikets säkerhet.
Liknelser med Stasi har som sagts gjorts. I verket
"Kommunismens svarta bok" kan vi läsa om en intervju med den ungerske motståndsmannen, Z Nyeste, som hade upplevt både nazistiska och kommunistiska förhörsmetoder.
"Om man arresterades som politiskt oliktänkande av nazisterna ville de vanligtvis veta vad man gjorde, vilka vänner man hade, planering och så vidare. Kommunisterna bekymrade sig inte om sådant. De visste redan när de arresterade en vad för slags bekännelse man skall skriva under. Men inte en själv. Jag kunde absolut inte tro att jag skulle bli en amerikansk spion!"
Nu är inte expo detsamma som Stasi, däremot finns samma tendenser att utpeka individer som ett hot utan att man har ett underlag för det. Hos människors åsikter eller uttalanden lägger man in negativa värden efter eget behag. Bakom sig har man den så kallade värdegrunden och alla som bryter mot den är rättslös. Social stigmatisering blir till följd och räknas för expo som en seger. Antalet självmord på grund av kränkningar och trakasserier i arbete är mellan 100 till 300 per år. Expo arbetar hårt för att skapa en ny grupp som riskerar att begå självmord.
Katerina Janouch skrev i måndags i Nyheter idag:
Citat:
Men dessvärre drabbar de svenska stasimetoderna även tusentals anonyma, både infödda svenskar och invandrare, som lider skada i det fördolda. Jag har de sista månaderna översköljts av vittnesmål från helt vanliga människor i hela Sverige som förlorat arbete, vänner och till och med familj på grund av sina åsikter. En person med ett kreativt yrke berättade att hen inte på något sätt uttryckt något extremt på sin arbetsplats. Däremot begick hen misstaget att antyda att hen inte röstade vänster när saken kom på tal. Därefter hade stämningen blivit kylig och olustig. Hen ställdes inför valet att spela med eller stå på sig. Detta är en lång historia, men hen valde det sistnämnda, med resultatet att hen numera är arbetslös. Och detta är bara ett exempel. Många väljer tystnad framför dialog av samma anledning. Man vill inte förlora inkomst och social plattform. Man vill även i fortsättningen bli bjuden på middagar och ha kvar sina vänner på Facebook. Man kanske rentav vill fortsätta ha bra kontakt med sina barn.
http://nyheteridag.se/janouch-dem-du...de-mot-toppen/
Media är i allra högsta grad skyldig till denna dystra utveckling. I mediakriget har vi under åren gång på gång sett hur man försökt använda den här metoden även på etablerade skribenter. Tror Dahlberg, Arpi, Gudmundsson, Lotta Gröning, Andersson med flera kan instämma i detta. Särskilt DN har sysslat med värdegrundsförtal mot skribenter såsom Teodorescu.
