Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Public Service, SVT. "Rakt på", intervju med Lars Trädgårdh. Sändes onsdagen den 17 februari kl. 15.30, samt 00.10 dagen efter. Ligger ute på svt-play
http://www.svtplay.se/klipp/6422649/...-lars-tragardh

Klart och tydligt förklarar Trädgårdh för Margit Silberstein varför sammanblandningen av mänskliga rättigheter och medborgarskap är förödande för samhället.

Politikerna behöver ha en förmåga att hålla två bollar i luften och samtidigt vara tydliga med vilka värderingar som ligger till grund för samhället och medborgarskapet. Dessutom behöver de handla därefter. Detta görs inte. Följden är en stor förvirring hos Sveriges befolkning när politikerna handlar reaktivt istället för förutseende.

Silberstein verkar nästan lite nervös, har hon börjat inse allvaret? Motvilligt går hon med på att hon inför sina barn naturligtvis ser dem som mer värda än ett okänt barn.

Trädgårdh menar att en pensionär i Malmö har ett helt annat förhållande till samhällskontraktet (jobbat hela sitt liv och betalat skatt) än vad en nyanländ asylsökande har och att detta tabu behöver lyftas fram och diskuteras.

Hans argumentation är klockren och det är en skam att SVT sänder programmet på så udda tider att det försvinner i bruset. Jag förstår att Trädgårdh kanske måste gå på i ullstrumporna men han kunde ha lyft fram allvaret i att svenskar i dagsläget diskrimineras (missgynnas och nedprioriteras) i förhållande till asylsökanden, tiggande migranter samt de som befinner sig illegalt i landet och att detta underminerar statens legitimitet (eftersom den bryter samhällskontraktet till medborgarna).

Här begår du ett kardinalfel och visar att du okritiskt har köpt MSM:s beskrivning av det fantastiska Sverige (aldrig varit rikare, aldrig varit säkrare osv).

Den svenska statens maskineri var kanske det bästa i världen för 30 år sedan men maken till sönderpolitiserat och ideologiskt korrupt motsvarighet får man leta efter i västvärlden.

Behöver jag beskriva tillståndet samt den långsiktiga trenden i utbildningsväsendet, rättsväsendet och försvaret t ex (och detta trots de offantliga skattemedel som dessa verksamheter slukar)? Att kalla det för världens bästa maskineri är på gränsen till Monty Python-humor.

Det här läser man om Tysk media i dag. Inget förvånande och säkert fullt applicerbart på Sverige.

"You couldn't ask for a better reader than Isolde Beck. She has had subscriptions to the Süddeutsche Zeitung, Badische Neueste Nachrichten and SPIEGEL for many years. And as a retiree, she takes the time to thoroughly read through the newspapers and magazine."

"But her relationship with the media has become troubled in recent weeks. She has the feeling that the "news is being suppressed" and that journalists are no longer allowed to "articulate certain things." Beck has stopped believing what the journalists write."

Här tycker jag mig känna igen tongångar hos flera skribenter i tråden

http://www.spiegel.de/international/...a-1079049.html

"We can no longer assume that there is a democracy or even freedom of expression in this country anymore," she wrote, "and the media are complicit, for the most part, perhaps out of reluctance to alienate interviewees, or perhaps because it appears to be gratifying to manipulate readers or to make fun of them, however you want to put it."

Hårda ord, läsarna börjar bli förbannade när journalisterna förlöjligar dem genom naiva osanna reportage
"A more rancorous and aggressive tone is also spreading in Internet forums and letters to the editor. The problem is that rage is turning into hate, and hate into violence."

En tickande bomb?

"The rage, hatred and hostility are not just being expressed verbally anymore. Journalists are badgered and berated, hit with flagpoles and attacked with pepper spray."

"Rolf Christoffer also vented his displeasure with the media in a letter to his local paper, the Mindener Tageblatt, writing that he had "valued and enjoying reading it, as a small but decent regional newspaper." But now, he added, he heard that the editor-in-chief was tolerating a "muzzle code, in his rush to show obedience to the government."

"Are you being paid by political parties or by your readers?" Christoffer asked. If it turned out that such arrangements had indeed existed with the state of North Rhine-Westphalia or the federal government, "I will immediately cancel my subscription to the daily newspaper I have respected for so long, the Mindener Tageblatt, and will get my information solely from Internet forums."

Det kunde vara i Sverige...

"Vollmert subscribes to Süddeutsche Zeitung, Iserlohner Kreisanzeiger and the newsweekly Focus. He buys a copy of SPIEGEL at the newsstand every Saturday. "There must be a reason why the media are losing circulation," he says. "The average Joe has a keen sense for when he's being taken for a ride." Vollmert accuses the media of having lost sight of the interests and concerns of its audience. The teacher shortage, poor hygiene in hospitals and a growing number of burglaries -- journalists ignore all of these issues, says Vollmert, because they have blockaded themselves in their ivory towers. "They don't listen to what's happening down below."

Man undrar hur länge "Den nya Unionen" håller?

"Stefan Raue, the executive editor of MDR, a public broadcaster covering much of the eastern German states, including Saxony, says this about his relationship with all groups that accuse the media of being liars: "We do not accept their declaration of war."

Men Tysk media har förstått att ett krig emot Media har inletts, även om de inte accepterar krigsförklaringen.
Mycket mycket mer text i artikeln, hoppas att det inspirerar de gode i tråden.

Uvell följer upp resonemanget i en stort uppslagen artikel på DN Debatt, och även om han undviker det vanliga slagordet att "Sverige präglas av strukturell rasism" framtonar det svenska samhället än en gång som fegt, barskt avvisande och tyst fientligt mot de kulturberikande människorna från tredje världen.

http://unvis.it/http://www.dn.se/deb...ar-overdrivet/

Det finns flera uppenbara blinda fläckar i Uvells plädering.

- Om folk flyr från kulturen i Afghanistan och samhällets sönderfall där, och vill till länder (Sverige, Tyskland, England) flera tusen kilometer bort där invånarna har byggt upp en helt annan levnadsstandard och en hyfsat stabil politik och en kulturmed lpg grad av öppet våld, är det då inte kulturen i dessa västländer som är värd att bevara? är den inte mer värd än kulturen och attityderna i Afghanistan, Eritrea eller Pakistan? Men kommer det att gå att bevara vår kultur och man släpper n många hundratusen afghaner och MENA-människor som ska bo här gratis indefinitely?

-Uvell jämför med USA, och likt så många andra svenska debattörer antyder han att USA är mera tolerant och glatt i en mångfald av etniciteter som får samexistera på egna villkor, mera multi-kulti. Så ser det kanske ut om man tittar på Brooklyn eller San Francisco, men USA i stort är sannerligen inte känt för att folk glatt skulle tolerera slöjor på offentlig plats, kulturell inkvotering, förorter där ingen snackar engelska eller en kravlös låt-gå-attityd till vem som får bli medborgare eller vilka som är värda att satsa på i fråga om utbildning. Och inte heller för en vardag fri från våld och hård segregation, kan tilläggas.

De flesta amerikaner anser *inte* heller att det är helt likgiltigt för din identitet som amerikan vilken religiös bakgrund du har, eller att det är okej att dra med sig etniska/religiösa konflikter från sitt gamla hemland till USA och fortsätta striden där.

- Om man flyttar afghaner, iraker eller somalier hit och kör hela snällracet med dem, samtidigt som man inte vågar andas om att svenska/västliga samhällsnormer och svenska regler är vad som gäller, kommer de här personerna och deras barn då att bli vidsynta liberaler?

Uvell underskattar grovt faran med islamiseringen och ghettoiseringen, och han tror (i likhet med många liberaler och do-gooders numera) att ett samhälle klarar sig i längden utan sammanhållande kitt, helt utan vissa starka gemensamma värderingar och medvetandet om en gemensam historia och gemensamma referenspunkter. Att man ibland handlar i samma livsmedelsbutiker, åker samma tunnelbana, köper slöjor på H&M och lyder undr samma lagar och rättssystem som svenskarna räcker inte om det blir allvarlig kris i landet, en kris av inre eller yttre orsaker.

Expo:s chefredaktör Daniel Poohl intervjuas av NWT:

Han tar strid mot rasismen



Som tidigare alltså, "med sitt eget politiska språk".


Så kallad polarisering av debatten, där det goda lägret tar sig rätten att bibehålla det moraliska överläget och klanderprivilegiet. De andra är ju rasister.



Är detta altruistiskt, social bonding eller en räddningsakt för den nödställde och i så fall, vad driver den akten (har den någon baktanke om senare belöning och om inte, är den altruistisk?)? Solidarisk?


"som du själv inte tjänar på", inte ens endorfinpåslag? Bör inte solidariteten balanseras, få näring tillbaka? Och vilka eftergifter, försakanden är du beredd att göra för denna uppoffring som kan ta resurser från andra och aldrig återgäldas? Ska man se reciprociteten i varje akt/transaktion mellan de två individer/parter det gäller (givare och mottagare av den solidariska akten) eller hoppas att det jämnar ut sig på ett större samhällsplan som balanserar sig? Hur försvarar sig samhället från gökungar och upplösning av den sociala tilliten?

http://unvis.it/nwt.se/karlstad/2016...n?refresh=true

Det är inte en lyhörd, folklig debatt Poohl föreskriver, istället en förmanande, polariserande diskurs med den föreställt etiskt medvetne och moraliskt överordnade i det egna lägret och den plumpe rasisten i det andra. Den som tillhör fel läger har då "pissrännan" att ty sig till. Den som inte accepterats för sina åsikter, där debatten inte argumenteras och där befogad oro nonchaleras splittrar samhället och befordrar hatet. Äkta rasism kan också komma utifrån, se t ex förföljelsen av kristna asylanter på boendena, som hotas och riskerar skadas av muslimska asylanter (om vilket Nuri Kino skriver idag i SvD). Eller arabiska antisemiters hets mot judar i Sverige. Eller "svennehororna", deras utsatthet. Poohl-intervjun är bara en ytterligare i raden, som handlar om att klandra svennebanan; den överordning i "rasismen" som härskarteknik han talar om är hans egen.

Otydligt av mig. Bättre hade kanske varit om jag använt "anses vara" istället för "är".

(min fetning)

Att vara positiv till det svenska invandringsexperimentet är alltså motsatsen till att vara rasist.
Rasister är sådana som uttalar sig negativt om svensk migrationspolitik.

Poohl argumenterar på ren dagisnivå och det är ett jävla mirakel att svensk media av någon anledning anser att organisationen Expo har något att tillföra i debatten. Det är knappt ens pinsamt, bara tröttsamt.

Intressant analys. Håller med om det mesta.

Själv slogs jag av att Uvell tydligen anser att integrationsproblemet primärt är det svenska samhällets fel, det vill säga svenskarnas fel. Och lösningen är att vi som ingår i detta samhälle måste tolerera, förstå och acceptera mer. Tanken har nog aldrig slagit honom att jag och andra inte alls anser att vi behöver tolerera, acceptera och så vidare. Varför vi har denna skyldighet att acceptera och till och med arbeta för ett samhälle som många av oss inte vill ha, är en fråga som Uvell borde svara på. I övrigt är artikeln inte särskilt välskriven.

Instämmer till fullo och kan verkligen rekommendera folk att lyssna på Trädgårdhs budskap. Nationalstaten är inte förenlig med MR-aktivisternas världssamhälle, i varje fall inte när MR utgör juridiska, utkrävbara, rättigheter för samtliga människor oavsett nationalitet/samhörighet. Det gäller att välja sida, för välfärdssamhället fungerar inte på sikt med en fot i båda världarna. Trädgårdh har en förmåga att sätta fingret på den tryckande punkten i hela samhällsdebatten.

Silberstein är märkbart överträffad i samtliga moment också, vilket gör det till en ännu mer underhållande intervju

Mycket pedagogiskt av Lars Trägårdh. Margit Silberstein svalde nervöst när tanken på hennes barn som lika lite, eller mycket, värda som vilket annat barn som helst kom på tal; så plockades klyschan "allas lika värde" ner.

Några av de viktigaste punkterna Trägårdh tog upp, och det var en hel rad på blott 28 minuter, är följande:

- Samhällskontraktet som delas av dem som betalar in till "försäkringsbolaget" innan de gör anspråk på resurserna, dvs arbete som villkor för förmån, att det är ett nationellt projekt som bygger på reciprocitet och inte altruism, men också förhållandet, alliansen mellan stat och individ;
- Spänningen mellan medborgarskapstanken och människorättstanken, där den förra inryms i nationalstaten och dess legitimitet medan den senare kommit att bli ett judikaliserat ("juridifierat") rättighetsutkrävande trumfkort;
- MR-konventionerna som skulle implementeras för folken i sina respektive länder har blivit pull/trumfkort för enorma migrantströmmar över världsdelar, från länder där de kanske inte finns till länder där de implementeras;
- Fallande folkligt förtroende för politikerna som tycks sakna karta och mål, där den totala omsvängningen i höstas från gränslöshet till restriktioner i mottagningen gavs som exempel, på det kaotiska "reaktiva" förhållningssättet;
- Slåss för det samhälle du vill ha.

Svensken är en hund som tvingas dela matskål med husses nya favoritvovve. Och om vi inte godtar vår nya plats i hackordningen får vi smaka käppen (utfrysning, åsiktskorridor).

Vi är ett säreget folk. Inte intresserade av social interaktion. "Sitter för oss själva på bussen." Introverta surputtar som håller hårt om vår älskade välfärd då den säkerställer att vi slipper förlita oss på andra människors goda vilja och vår egen sociala kompetens och framåtanda.

Själv tog jag en promenad genom byn alldeles nyss. När jag möter någon är det blicken riktad snett ner mot backen och när det bara återstår ett par meter kvar tittar både jag och personen jag möter upp och en kort nick som hälsning. Och det var liksom med en person som bor i samma by. Så är det i flertalet byar och samhällen på landet i landet Sverige. Lycka till med att "integrera" nästintill artfrämmande hudingar och annat löske i den kulturen.

Uvell är ju marknadshöger, han har gjort karriär inom Timbro, och i andra sammanhang döljer han inte att han vill ha ett rejält ombyggt samhälle. Men då är det inte multikulti som är huvudmålet, utan (med Jan Stenbecks träffande uttryck om 1991 års moderater) att det ska bli som i Texas, mer lönedumpning och en tillbakarullning av tanken på samhällskontrakt och statliga åtaganden över huvud taget.

Vilket ju kan sägas bekräfta att det verkliga skälet för en hel del av "grönhögern" när de är för en hög invandring, är att den kör ner lönerna för arbetare och breda folklager, och river upp välfärdspolitiken ännu mer (men det senare på ett sätt som s a s erbjuder "plausible deniability", eftersom det inte handlar om direkta och tydliga beslut utan mer om undanträngningseffekter och stegvis erosion). De moraliska flosklerna och insinuationerna är (åtminstone för PK-högern) bara smörjmedel, ett lockbete för att vi inte ska se de verkliga avsikterna.