Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Från 2013:
http://www.dn.se/arkiv/ledare/peter-...-sa-reinfeldt/

Hela ledaren är intressant att läsa igen utifrån många synvinklar.

Ledaren klagar på att moderaterna inte förnyat sig och gör den korrekta analysen att detta öppnar för SD i det, när artikeln skrevs, kommande valet 2014.


Politiskt vakuum.
Men den som förnyat sig minst sedan 2013 är Wolodarski själv.
Vad drar ägarna för slutsats av det?

PMN tycks i första hand rikta sitt budskap till Sverige - Nederländerna är bara en retorisk omväg. Det är väl så det börjar. En bärande aspekt av det nederländska valet, och högst troligt av det kommande svenska, är att allt fler aktörer inser att såväl tillit som demokrati byggs på den nationella gemenskapens grund. Vi kan återknyta detta till diskussionen ovan om Filosofiska rummet och tillit. När pluralismen blir för stor minskar tilliten. Med minskad tillit minskar den demokratiska sammanhållningen - precis det som valet i Nederländerna illustrerar.

Genom att MSM under lång tid aktivt har undergrävt den nationella sammanhållningen, så har också tilliten minskat. Inte just individer emellan, men mellan grupper och inte minst mellan medborgare och politiker. Detta är väsentligt för att förstå både nya partiers framväxt och MSM:s minskande inflytande.

Ibland funderar jag på om Dr Heinz Doofenshmirtz har rätt - det är lögner som håller ihop samhället, och det är MSM som levererar dem.
https://www.youtube.com/watch?v=-xedx1AeYRc

Här kan jag bara hålla med. Tidigare har jag trott att en (mindre) del av socialisterna i den kollapsen, skulle gå i en ännu skränigare, mer revolutionär riktning - och det tror jag väl iofs fortfarande - samtidigt som en stor andel skulle bara förlora sig själva i politisk anonymitet. Åtminstone under en övergångsperiod, för att sedan främst formas av sin etniska tillhörighet. (Så som sker i alla mångkulturer med fria val). Kort och gott krympandets radikalisering parallellt med en slags identitär uppvaknandeprocess, likt den Trump tillsynes satte igång i USA.

Men nu har jag allt oftare kommit att oroas av möjligheten att en slags nyreformistisk socialdemokrati skulle få vind i seglen, när rödgardisterna nått vägs ände med genus, hbtq och allt övrigt skräp. D.v.s. att socialdemokraterna åter skulle komma att premiera en aningens förnuft i sin politik och i internrekryteringen till högre poster. Det ger mig en kraftig obehagskänsla, även om det är en oro för något som ännu inte inträffat eller ens säkert kommer att inträffa. Ty det vore i så fall fullt möjligt för S att verkligen befästa en position som invandringspartiet. Inte så att man skulle hålla gränserna öppna, utan att man på allvar förvandlas till en politisk kraft för den tidigare utomeuropeiska invandringen. Det kommer nämligen inte att ske så länge man har ecce homoflagg hissad. Men om den halas för klassiskt rött, så...

Den som här nu vill invända att det är ju S redan, alltså ett invandringsarbetarparti, bör beakta att det fortfarande finns ett någorlunda intakt glastak för menaiter i S. Den enstaka krummeluren har letat sig upp i en slags kvot, men inte mer än så. Jämför lämpligen med varannan damernas, som är djupt implementerat.

För att verkligen förstå vad jag räds, så tänk er ett S som slänger sin regnbåge, genus och värdegrund på valborgsbrasan, för att dagen därpå uppstå som ett tämligen aggressivt invandringsarbetarparti, där varannan damernas ersatts med varannan svensk. Inte revolution på agendan, men däremot kvotering och moderna motsvarigheter till jordreformer. Det skulle också komma att försena den kollaps av socialförsäkringssystemen, som oundvikligen måste till, för att förvandla Sverige till ett genuint oattraktivt land för den typ av invandring vi ffa har haft från 1970-talet till idag.

Ironiskt nog, så är det förmodligen den svåra nepotismen inom S, med ständiga svågerpolitiska mekanismer i arbete när poster skall tillsättas (tänk hela vägen ned på kommun- och kretsnivå här), som utgör det främsta försvaret mot ett ökat utomeuropeiskt inflytande i partiorganisationen, likaväl som på sikt ett rent övertagande.

Jag inser att det nog helt enkelt är så, att för varje år som går, då S ställer sig i frontlinjen på en prideparad, eller annan manifestation eller företeelse, som kan sägas utgöra representant för den västerländska kulturens partiella dekadens, så får jag vara...glad. Hade S utvecklats i harmoni med den demografiska utveckling som obönhörligt kommer förvandla svenskar till en minoritet, så hade situationen varit ännu hemskare.

Det där tycker jag är en bra förklaring till varför mångkultur inte fungerar. Parallella samhällen växer fram när människor från en kultur är tillräckligt många så att tillhörigheten inte längre är med majoritetssamhället. Det är därför jag kallar dagens migranter för bosättare. Den största gruppen invandrare har varit anhöriginvandrare. Numer talas det också om klantänk i våra förorter. Man lyder bara sina egna ledare.

Här tycker jag Hanna Arendts filosofi är intressant. Hon kritiserade det moderna samhället för avsaknad av makt. Inte makt i form av våld eller tvång utan viljan till beslut genom intellektuellt övervägande. Såsom situationen är nu menar Arendt, så fungerar politik megafonsinriktad, det vill säga att intressegrupper agerar aktivister för sina intressen. Det saknas ett självständigt och neutralt ledarskikt som pekar med hela handen. Det ser vi inte minst idag i och med migrationskaoset och krisen inom polisen. Att man ännu inte avlägsnat såväl Johansson som Eliasson är symptomatiskt. Allas lika värde är bara ännu ett sätt att slippa ta ansvar och fatta nödvändiga beslut.

Resultatet för den här utvecklingen har å andra sidan lett till att alternativ media vuxit så mycket. Det är genom en sorts ny läsning av Arendt som jag tror Ann Heberlein har insett att förändringar numer sker genom alternativ media: Heberlein har alltså tappat tron på en stark regering som själv kan fatta beslut. Sexövergreppen i offentliga miljöer borde statsmakten utan påminnelse kunna stävja, men förmår inte göra det. Istället ska man först göra utredningar så att alla grupper får säga sitt, alltså en avsaknad av vilja till makt, precis det som Arendt kritiserade.

Mainstreammedia har satsat ensidigt på vänsterliberala krafter som är en liten grupp. Man har också fjärmat sig från medborgarna och haft en uppfostrande attityd. Det saknas i alternativ media. Den är populistisk om man så vill uttrycka det, men den beaktar flertalets vilja och deras beskrivning av verkligheten. Här kan msm inte konkurrera. Det är väl därför man inte bryr sig Fria tider eller Avpixlat, Nya tider med flera. De var för små tidigare och idag förstår man inte varför de lyckas locka läsare.

Du skriver: "Sexövergreppen i offentliga miljöer borde statsmakten utan påminnelse kunna stävja, men förmår inte göra det."

Tänker lufta en teori. En totalitär regim är beroende av visst våld. Svenska makthavare slipper emellertid hålla tummen i ögat på befolkningen m.h.a. våld, som regimen själv administrerar - detta är s.a.s franchisat ut till bosättarna. Invandrarbefolkningen har i praktiken fått fria händer att kuva svenskbefolkningen.

Det handlar därför inte enbart om statsmaktens oförmåga - svenska politiker *vill* helt enkelt inte att polisen ingriper mot importerad brottslighet, när den importerade brottsligheten slår mot gemene svensk.

Det här var kanske inte något planerat upplägg - men det är bekvämt för makthavarna, att svensken inte kan röra sig lika fritt utomhus som tidigare och är upptagen med att freda sitt hem och sin person med larm och personskydd.

http://www.barometern.se/kalmar/kvin...de-larmtorget/

Staten mobiliserar däremot kraftfullt och skickar 50-60 poliser till Gotland, när gotlänningar spontant och utan något våld demonstrerar mot att ca ett halvdussin invandrade, misstänkta gärningsmän släpps efter en anmäld gruppväldtäkt.

Inte utan att jag tror att din mardröm om (s) kan bli verklighet. Just nu känns det som att (s) har medvind i den meningen att de framstår som ansvarstagande. Folk tror verkligen att de stängt landet för invandring och kommer att utvisa åtskilliga av dem som kommit (trots att inget av det stämmer). De har dessutom alla myndigheter och all traditionell media i sin hand. Det ska inte underskattas.

I ett tidigare inlägg kommenterade jag att DN öppnat dörren för att gå personligt i mediekriget:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Fria tider tar upp bollen:


http://www.friatider.se/expressens-e...h-hotade-h-nga

Svarar han inte i telefon är det väl dags att göra hembesök om man följer Expressens egna journalistiska regler.

Detta kommer eskalera än mer misstänker jag.

Edit: Det var jag som var tvåa på bollen inser jag. FT låg år före mig. De har jagat journalister länge.

Tidigare har jag ju gett uttryck för att socialdemokratin är rensad på människor som skulle kunna leda en sådan utveckling. Kulturen är borta. Utrotad.

Sen dyker sådana kommunisttyper som Malcolm Kyeyune upp och visar att det finns något slags förnufts-DNA kvar där i kommunistleden - så varför inte inom S? Brr.

Tänk om Widar Nord eller någon annan på Fria Tider hade dömts till fängelse för att olovligen ha trängt sig in i lägenheten hos två stackars flyktingar och sedan gjort våldsamt motstånd mot polis och hotat att komma tillbaka och misshandla flyktingarna. Föreställ er det.

Det hade varit förstasidesnyhet i varenda tidning och regeringen hade snabbinkallats för ett krismöte där man diskuterat möjligheterna att förbjuda alternativmedia.

Det hade hållits fackeltåg med känslosamma tal mot rasism och främlingsfientlighet också.

Ingenting som det verkar. Tror att Bonnier koncernen är svårstyrd med en väldigt splittrad och stor ägarfamilj. Då kan personer som Wolodarski dominera.

Nu börjar Polisen få det jobbigt:

http://www.friatider.se/peter-springare-utreds-igen


Så här skriver SVT som FT länkar:


Precis som att det inte är hets mot folkgrupp att säga det Springare gjort kan det ju knappast anses uppsendeväckande att en polis bidrar med material till en grundlagsskyddad publicist som har ansvarig utgivare. Nu har vi gått från att testa HMF-lagstiftningen till att testa vad grundlagen är värd när den ställs mot värdegrunden.

Privata rättigheterna kan kollidera med uppdraget som polisanställd alltså. Gud vad dom längtar tillbaka till kod 291-dagarna.

Well played, lär jag säga till team Frick och Springare.