Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ser ingenting av vad du tycker dig se. Att hon efterlyser realpolitik gällande bostadspolitiken betyder knappast att hon kan sätta ihop olika samhällsproblem i en större kontext och förstår den övergripande problematiken gällande den nuvarande invandringspolitiken.

Samma sak som när vänsterfanatikerna inte klarar av att inse att skattefinansierad välfärd och fri invandring är två icke-kompatibla saker.

Prifti talar i texten om vikten om att rörelsen arbetar tillsammans mot deras politiska mål och breda uppgörelse som en del i progressiva landvinningar. Hur man kan uppfatta att tysta all opposition samtidigt som landet faller sönder som ett speciellt hedersvärt politiskt mål eller för den delen särskilt progressivt förstår man nog bara om man befinner sig innanför Priftis infantila och självgoda bubbla.

Många bra exempel på det självutnämnda moralprästerskapets bigotteri.

---

Jonatan Lönnqvist skriver tänkvärda anekdoter i SvD; här är det moral och tabun som kommer upp på bordet och moralism är ju det bigotta moralprästerskapets spöknippe för flagellering, inte självflagellering:



Angående LUF:s förslag att tillåta incest och nekrofili, under förutsättning att den döde har testamenterat sitt samtycke (!):



https://www.flashback.org/newreply.p...ply&p=56443062

Magkänslan kan leda en rätt; evolutionens signalsystem för överlevnad. Den kan också åberopas i moraliserande syfte, som Dan Eliassons påstådda magreflex inför ett visst partis ordförande 2014. I debatten bör man kräva argument, inte känslosås. Kanske är det snarare mängden känslosås som gör att det vänder sig i magen hos många. Enligt uppgift har känslosåsen väckt starka reaktioner.

Som vanligt när multikulti-folk för fram sina ideologiska ståndpunkter så finns felen i alla led, högt som lågt, vilket trådens skribenter med precision visat här ovanför.

Däremot är det ingen som sätter fingret på det mest basala falsariet i denna imbecilla jämförelse mellan Sverige och 'Palestinierna i Libanon' - och emedan jag förutsätter att ingen nämnt det endast därför att det är så otroligt självklart så är det ändå på sin plats att skriva ut (om jag får bestämma)..

Den dagen en miljon (whatever) Norrmän står vid den Svenska gränsen i behov av skydd så kan vi börja jämföra med Libanons situation. Detta tycker jag är viktigt att ha som utgångspunkt, för annars förskjuts resonemanget till kulturrelativisternas planhalva - och det är synd även om, som ni andra så redigt visar, vi vinner debatten i sak även på deras förvirrade fundament.

Ditt inlägg fick mig att titta förbi ETC för första gången på mycket länge. Trillade då på detta:


(Mina fetningar), http://www.etc.se/inrikes/totalkaos-...isk-att-gripas

Är detta någon typ av freudiansk felskrivning? Jag känner inte till professorn, men man kan undra om han verkligen uttalat sig på ett sådant sätt att det ser ut som om han anser att "extremister skall gripas". Vad är en extremist? Och är det olagligt att vara en sådan?

Man undrar ju verkligen hur det mentala ekosystemet ser ut där sådana här formuleringar växer fram. Eftersom det är en socialistisk artikel så betyder dock extremister med säkerhet minst alla de som är motståndare till mångkultur och särskilt kulturrelativism, oavsett om de är nazister eller inte. Utsagan "min kultur är bättre än din" skickar dig vidare till extremistfacket.

Jag inser att jag inte längre ens kan föreställa mig den miljön sådana här skribenter är verksamma i. Däremot tycker jag mig tydligt kunna se hur stigen vindlar sig fram mot nackskottspraktiken.

Priftis är väl mångkulturalist och identitetspolitiker vad jag förstått av hans produktion. Ser krönikan som ett inlägg riktat mot t ex Aftonbladets Åsa Linderborg som kritiserar identitetspolitiken just för stt vara splittrande för en vänster som behöver hålla ihop.
Intressant att både Priftis och Linderborg använder sig av det ursprungligen trotskistiska folkfrontsargumentet.
Att vänsterna aldrig kan vinna av egen kraft, endast breda samarbeten med andra, i Sverige främst liberaler. Samarbeten däe målet för vänstern är att konsolidera makt och där man alltså spelar med dolda kort.

Taktiken är klar. Liberalerna ska lockas in i breda samarbeten med antirasism som täckmantel, där syftet för vänstern är att vinna makt. Och eftersom makt är målet så ska identitetspolitikerna lydigt gå med i tåget bredvid de liberaler som de hatar för att hjälpa vänstern till makten.

Men identitetspolitikerna vill inte vänsterns makt. De vill ha makten själva och utmanar vänstern från ett håll som vänster aldrig upplevt attacker från tidigare. Marx, Engels och Lenin har inga recept. (Kanske Stalin, som folkkommissarie i det mångetniska imperiet Sovjetunionen har några strategier?)

Den här striden är allvarligare för vänstern än man kan tro vid en första anblick. Det handlar om själva västerns fundament, grunden för dess rörelse. Arbete mot kapital. Inte bara grunden för en rad småpartier i kanten av politiken, utan också för socialdemokraterna och LO.

Dagens Nyheters ledarredaktion slår idag ett slag för så kallad bussning.

Avslutningen förtjänar att citeras.



http://unvis.it/www.dn.se/ledare/huv...tigt-undantag/

Fyndigt. DN:s argumentationsnivå angående invandring och integration m.m. har hamnat på ordstävsnivå à la bättre en fågel i handen än tio i skogen. Eller om man vill jämföra med mer opassande varianter, vilket skulle göra det lite mer underhållande. Att DN:s ledarredaktion hamnat där beror förmodligen på att man egentligen inte har några bra sakargument kvar. Eller så vill de bara vara vitsiga. Inspireras de kanske av Flashbacks skribenter? För den uppmärksamme ses i texten minst ett ytterligare exempel på samma, ska vi säga, argumentationsteknik.

I övrigt innehåller texten väl kända ord som hållbar, nya svenskar, segregation och nyanländ. Resonemanget går ut på att även om det fria skolvalet är det som ska gälla, så måste det stå tillbaka för det högre intresset att klara av den i allt utom ord fria invandringen, inklusive samhällspåverkande bilagor. Invandringen och mångkulturen övertrumfar åter alla andra intressen. Ganska skojigt hur DN:s ledarredaktion lyckas orma sig förbi ett borgerligt honnörsord som valfrihet, tror sig behålla honnörsordet intakt och sen landa i att det är tvång som ska gälla. Sen avslutar man med en klatschig plattityd.

Vänsterns och "liberalismens" inkvisition - som svar på "högerextremismen", "putinismen" och internets demokratiska möjligheter (vilket hotar maktordningen) - kommer här till uttryck genom EU-parlamentarikern Linnéa Engström (MP):

Avslöja svenska nättroll jämsides med de ryska

Vi måste demaskera den desinformation som partier som Sverigedemokraterna sprider genom sina ”troll” på samma sätt som Putins trollfabriker, skriver Europaparlamentariker Linnéa Engström (MP).


EU riskerar rasera sig självt, eftersom konstruktionen har så lågt förtroende bland allmänheten. Som prof Daniel Naurin skriver i GP - Vems fel är flyktingkrisen? - så kan inte EU:s ministerråd enas om någon gemensam politik (eftersom det inte finns något folkligt stöd för det i medlemsländerna eller respektive regering kör eget race, frikopplad från opinionen). Tänk om det helt enkelt är en legitim ståndpunkt att inte vilja att EU ska ta emot en miljon immigranter årligen, varav Sverige en sjättedel av dessa.


Räcker det inte med Upplysning, Opinionsbildning? Politikern ser sig kallad att "hjälpa civilsamhället"... Det gör man bäst genom att inte pilla på det området; ergo: civilsamhälle.


http://unvis.it/www.svd.se/avsloja-s...yska/om/debatt

"djuriska instinkter" kommer, liksom "kulturen", utifrån; med taharrush etc... Homofobin är osvensk.

Det är förstås enklare att avfärda "partier som Sverigedemokraterna", genom att förorda behövliga demokratiinskränkningar, istället för att ge exempel och argumentation. Linnéa Engström vekar tillfreds med att polarisera, slafsa över i breda lag vilka som är fiendelägret och s a s ta ställning mot dessa; varför s a s gå omvägen via argument? Inser hon inte hur marinerad av propaganda hon själv är? Det är denna sortens genvägande förbi argumenten och den svepande hätskheten som polariserar debatten och samhället. Repellering och strypning borgar inte för någon större lust att närma sig debatten nyanserat och sakligt; it takes two to tango.

Rörelsen är trög och Pettersson spjärnar emot, men icke desto mindre måste hon rätta in sig i S-ledet eller packa och dra. LO äger 9% av tidningen men har ett specialavtal med Schibsted om full kontroll över tidningens politiska inriktning, genom att LO tillsätter chefredaktörer för ledare och kultur. Och i längden är det ju inte så lyckat för LO att ledarsidan hos Sveriges största nyhetskälla jobbar järnet för att skrämma S-väljare till SD och M. Dessutom helt i onödan när S redan har bytt till en mycket mer restriktiv politik som en LO-styrd redaktion borde kämpa för att locka väljare till.

Sett i ett strikt egennyttigt perspektiv hade det bästa för SD och M hade naturligtvis varit att Pettersson och Lindberg och Swedin hade fortsatt agera fågelskrämmor som jagar bort väljare från vänstern och rakt i famnen på JÅ eller AKB, men S+MP-regeringen är så pass duktiga på att göra bort sig själva att det räcker bra så.

Mångfaldsvurmarna genom massimmigration - fastän man kan fråga sig hur pass nedkärade etablissemanget i själva verket är i "mångfalden", när de i själva verket bor privilegierat segregerat - har ju ständigt undkommit argumentationsdelen, istället som korrekta avsändare strött humanitära bekännelser och ryggdunkat sig och de sina för sin etiska upphöjdhet; Arnstberg genomskådar mångfalden som ideologi:

Bygga samhälle





NB: min fetning ovan.

https://morklaggning.wordpress.com/2...le/#more-14550

Arnstberg avslutar med en lite resignerad suck att M (Det nya arbetarpartiet; Nya Moderaterna) ska föreställa högerflanken av den politiska skalan; eller att vänsterismen genomsyrar hela skalan.

I små, mer eller mindre handplockade områden, ja specialistmiljöer som forskningslab, kan mångfalden vara stimulerande; men det är ju ett litet segment av samhället. Desto större är mångfaldskaosets grund- och gymnasieskola och högskolan, osv in på de flesta av samhällets områden. Hur länge ska mångfaldsvurmarna undkomma med känslosamma ställningstaganden utan argument? Det är starka spänningar som behöver kontrolleras om inte detta bygge ska explodera. Hur långt ska nötningsprocessen få fortgå innan uppror?

Som jag ser det ur pso-MSM-perspektiv, för att hålla en hjälplig bild/fasad uppe, behövs stora lögner (med baksidan fallande förtroende och medial polarisering), en berättelse om den hanterliga utmaningen, en berättelse om fullbordat faktum och en moralnedbrytande förvirring av blandade besked förtäckta som åsiktsmångfald och debatt på området; vi har ju alltid pratat invandring och integration... Marknadsandelen torde dock vara i avtagande. Vad kan pro-MSM göra åt det mer än att försöka vidga sitt fönster på internet och i övrigt föreslå begränsningar genom praxis av "näthatslagstiftningen" och drev? Kontaminering, språkvård, är ett viktigt verktyg för att försöka dominera tanke- och känslolivet för makthavarna.

Låter som en vettig analys. Pettersson är tyngd av ett arv bestående av att betrakta människors mellanhavanden som något man kan trixa och fixa med. Som om vi i Sverige var ett slags samhällelig maskin. Där vi i Sverige är de enskilda delarna i maskinen.

För varje någorlunda bildad person måste det vara en självklarhet, att ett mycket stort inflöde av så kallade nya svenskar får konsekvenser. Problemet här är nog delvis att många, däribland Pettersson, låtsats som om inflödet inte får konsekvenser. I vart fall inga negativa konsekvenser för dem av oss som tar emot de nya.

Ett inflöde i storleksordningen 100 000 nya per år till ett litet land som Sverige får så klart konsekvenser. Här i Sverige har massmedia och politiker försäkrat att allt bara kommer att vara som vanligt. Pettersson är en av dem som påstått detta. Hon är en av dem som ansett, att man bara behöver skruva lite på skruvarna och muttrarna, justera lite grand i inställningarna i det sociala maskineriet, så kommer det att funka.

När det visat sig att det inte funkar, börjar man så klart att leta efter orsaker till att det inte funkar. I Sverige har massmedia och politiker hittills landat i slutsatsen att det är svenskarna det är fel på. Svenska statens maskineri är det bästa i världen, inte tu tal om annat. Därav propagandan för, det vill säga skruvandet och justerandet, det mångkulturella samhället. Att det skulle vara volymerna, bland annat men inte bara, satt i relation till tid, är något som varit helt uteslutet att tänka. Det svenska sociala maskineriet har av massmedia et al setts som robust och felet har ansetts vara vi som redan bor här.

Men hur man än skruvar och justerar, kärvar maskineriets muttrar och skruvar. Tills nyligen har man på fullt allvar ansett, att om de nya svenskarna utan problemskapande kan åka tunnelbana i Stockholm, då kan väl de nya utan problem bli en del av det svenska samhällets maskineri. Även rom & son. Pettersson har börjat se att det inte funkar att se på ett samhälle på det sättet. Sverige är ingen maskin. Samhället är ingen maskin. Vi är inga skruvar och muttrar eller reglage. Och hon har i själ och hjärta redan lämnat maskintänkandet bakom sig, men för sin försörjning är hon beroende av att vara uppdragsgivaren om inte till lags, så i vart fall inte förarga honom. Därför hennes halvkväden till ledare. Hennes öppna hjärta är helt enkelt fyllt av tvivel.

Markus Uvell sitter i Studio Ett/P1 nu och dillar om tolerans och intolerans. Och se! Plötsligt så finns det svenskar. T.o.m. journalisten pratar om svenskar och våra värderingar. Nu infinner sig det mycket märkliga att det finns därmed ickesvenskar som svenskarna skall dela tillvaron med och dessa ickesvenskar har, eller kan ha, väsentligt annorlunda värderingar än vi. Alltså breddades helt plötsligt åsiktskorridoren för alla utom svenskar.