Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Aldrig tidigare har de ensamkommande guldklimparna röntgats så utförligt!

Ja, detta
http://www.expressen.se/nyheter/ankl...a-och-radslan/
är i sanningen en av flertalet epokgörande MSM-artiklar de senaste veckorna. Dock var rubriken så felsatt att jag trodde det var en snyftare, och det var nära att jag inte läste artikeln. Det känns som om någon på tidningen försöker mildra artikelns effekt genom den rubriken... Eller så är det en sådan mjukgörande rubrik som krävs i PK-sverige för att få publicera artikeln.

Jag ser mig själv som väldigt analytisk, och mitt "uppvaknande" började när de nyheter som media rapporterade helt enkelt inte gick att förstå, givet det som stod i artiklarna och de referensramar jag hade. Sakta gick det upp för mig att det som utelämnades, att gärningsmännen var invandrare - och hur invandrare skiljer sig från svenskar - var den saknade pusselbiten.

Men som du nämner, här ges svenskarna allt på ett fat, som det tidigare krävdes starkt personligt engagemang och mycket tid för att leta upp och förstå. Detta måste accelerera åsiktsförändringar i opinionen. Vi närmar oss något som liknar en fungerande demokrati.

Jag tror en intressant detalj kan vara att MSM vågar publicera sånt här FÖRST NU när fler partier än SD står redo att fånga upp invandringskritiska röster... Kan vi ha en intressant effekt här? Kan vissa delar av MSM ha väntat på att andra partier än "rasisterna" i SD skulle bli mer invandringskritiska - och inväntat detta innan de börjar med mer invandringskritisk rapportering? Väl medvetna om de opinionsförändringar som korrekt och sanningsenlig rapportering kommer att skapa, nu kan fångas upp även av andra än SD?

Huvudet på spiken. Att bli inbjuden till gemenskapen vid golfrundan, middagen etc med likasinnade, har varit viktigare för skribenterna. För vem vill kallas rasist? Jag ser nu flera "journalister" i mitt Facebook-flöde dela artiklar från http://www.dsm.nu/, Det goda samhället och http://anthropocene.live/ med kommentarer som "- intressant vinkel".

Att Bern når spridning är ju faktiskt intressant. Han, tillsammans med Sanandaji och Arnstberg, har ju tämligen fläckfria akademiska förflutna och är samtidigt väldigt frispråkiga.

Bern har ju det gångna året gått från klarhet till klarhet och skriver tämligen frispråkigt om mångkultur, flyktingproblematik, klimathysteriker och rymdödlefoliehattsdödsnazistämnen som 'oligarker'/'det globala kapitalet' och Agenda 2030.

Han har nu tagit ännu ett steg på sin lite märkliga resa och i dagarna låtit sig intervjuas på d-intl.com:
http://www.d-intl.com/2016/02/05/per...ren-lars-bern/
alternativt
http://anthropocene.live/2016/02/05/...ren-lars-bern/

Aftonbladet har publicerat ett surrealistiskt reportage från Kopparberg av Peter "dampistolen" Kadhammar. Artikeln är en veritabel orgie i dubbeltänk med rubriken: "Socialen klappar ihop av flyktingströmmen". Man undrar, om ett beslutsamt dubbeltänk kanske kommer att bli en ny genre i Aftonbladets nyhetsreportage? Tino Sanandaji skriver på Facebook:


http://unvis.it/kadhammar.aftonblade...-klappar-ihop/


https://www.facebook.com/tino.sanand...53386164123231

Helt sjukt. Utifrån det ideologiska perspektiv som Kadhammar kommer ifrån kan massinvandringen inte misslyckas. Vad spelar det för roll om ingen jobbar eller ens kan läsa svenska? Det bor iallafall nya människor i avfolkningsorter. Vilken vinst för Sverige! Om någon hade fått presenterat för sig vilket utfall massinvandringen skulle ha på det svenska samhället hade ingen stött den politiken. Istället blev svenska folket påtryckta massa fantasier om alla förträffligheter som skulle följa av att det invandrade semilitterata individer från klankulturer hit. Bönder från Skåne har varit bättre än universitetsutbildad medelklass från Stockholm på att räkna ut vad som skulle hända. Det säger en del om hur våra institutioner är utformade och vilken syn på verkligheten som tillåtits dominera.

Man får nästan intrycket av att folk som Kadhammar kommer stå där om ett par år och tvehågset blicka ut över ruinera medan Sverige brinner ned till grunden och konstatera att "det inte riktigt gick som vi tänkt oss...men vi fick iallafall uppleva mångkultur, vad det nu var värt."


Tydligare klarspråk går knappast att få ut i svensk media. Åsikter som tidigare betraktades som rena foliehattsfantasier uttrycks nu av en professor på ett ledande svensk universitet. Jag tror fler känner igen sig i den här beskrivningen av tillståndet i Sverige än vad DN:s ledarsida någonsin kan producera.

Plötsligt påminns jag om många goda krafters uppmaning om att det gäller att "hålla två tankar i huvudet samtidigt"...

Det är naturligtvis så det ska tolkas! Lysande!!

Det händer så mycket nu och så snabbt att jag ifrågasätter att sådana som Kadhammar, Lindberg och Wolodarski ens är möjliga 2017.

I SRs program Medierna igår fanns ett inslag, som påannonserades så här:


Programmet samtalar sedan dels med Jörgen Huitfeldt och dels med Sîlan Diljen, chef för P3 Stockholm. (Länk till SRs presentation av henne.)

Sîlan Diljen är eller (kanske troligare?) låtsas vara helt urblåst. Enl henne bör svenska journalister inte ta ställning till, om samma summa skattemedel *samtidigt* kan användas till två olika kostnadsposter - ty det är "ett politiskt ställningstagande", om det är möjligt eller inte. Vidare ska man enl Sîlan Diljen inte resonera så "trubbigt" och jämföra inrikesfödda och utrikesfödda osv.

Är det någon som vet vems facebook som avses, där "debatten [rasade] i högt tonläge i kommentarsfältet" i veckan som gick?

Det verkar, av formuleringen att döma, vara en facebook som tillhör en (troligen kvinnlig) korrespondent för Eko-redaktionen. Det skulle vara intressant, att få ta del av denna "[unika] inblick .. rätt in i ett slags digitalt redaktionsmöte på Sveriges mest trovärdiga nyhetsredaktion – Ekot".

Klicka på LYSSNA:

https://sverigesradio.se/sida/avsnit...programid=2795 13.37

Anosh Ghasri presenterar sig som liberal skribent; kan det funka med den sortens integrativa medborgarskapsnationalism som han tycks förespråka i sin artikel i NWT nedan? Vad händer med de utländska medborgarna då? Självklart måste det finnas skillnad mellan medborgare och ickemedborgare; skillnaden hittills har blivit minimal i Sverige och om något snarare ett stigma, med skev fördelning mellan plikt och rättighet (med medborgare som betalare ocv stående i välfärdens kösystem) till ickemedborgarens omedelbara behovstillfredsstäl-lelse utan motprestation. Så långt medborgare vs ickemedborgare. Men medborgarskapet har också devalverats genom att det omdömeslöst spritts till kreti och pleti, däribland icke språkkunniga, islamister och kriminella. En invändning mot den integrativa nationalismen som Ghasri efterfrågar är att den förväntas, på kommando, jämka ihop en livskraftig mångfaldsnationalism, där "mångfalden" är en eliternas produkt genom miljonen immigranter på bara drygt ett decennium (oaktat det växande antalet illegaler); detta förväntas nu gräsrötterna, mannen på gatan, svennebanan rådda ihop tillsammans med sina färgstarka grannar, ställd inför fullbordat volymfaktum.

En mer hållbar mångkultur



Binärt som svenskt kontra osvenskt? Där osvenskt är bättre, åtminstone i värdegrundsoffentligheten.


Länk (unvisit): http://unvis.it/http://nwt.se/asikte...r?refresh=true
Länk:
Artikelförfattaren skriver att den mångfaldsröra som är för handen framväxt på egen hand, alltså utan en föregående, vägledande diskussion från överheten? Rådan kaos är det mindrevetande folkets spretande produkt? Om det är en alltför kritisk tolkning återstår ändå att ge exempel ur historien som kan tjäna som inspiration för att i efterhand byråkratisera fram en nationell legering som folkets öppna hjärta kan klämta för. Lycka till!

Tillägg: Ställd inför fullbordat faktum, Jätteproppen Omar, gökungen, så är det svårt att tänka sig något mainstreampolitiskt koncept annat än den postulerade efterhandskonstruktionen ovan, för den nationella sammanhållningen i det mångkulturella landet. Felet är att situationen alls uppkommit, men jösses vilken mongoklappande konsensus som rått för "det finns inga gränser", den svenska vänsteristiska exceptionalismen som präglat hela den forna Sjuklövern... tills för ynka 4 månader sen. Lämmeltågets tokrusning för en crappy investment för lånade pengar. Det enda som kan hålla är en massiv ex-/repatriering, "mångkultur" genom massinvandring av kulturellt väsensskilda folk med glupande välfärdsaptit och utan kvalifikationer är ett gigantiskt fiasko för Sverige. Jag undrar om det inte börjar komma kritik snart, mot själva multikulti. Den sortens jämnmodigt fromma förhoppning och halmstrå som Ghasri stipulerar är en begriplig men slätstruken tankeprodukt; när det som egentligen behövs är att tänka de förbjudna tankarna. Sånt som kan återställa och inte bara bromsa dödsfallet.

Det har varit rätt mycket intressant samtid på mediatapeten i helgen, tycker jag. Ett exempel är en liten kommentar i både Rapport och Aktuellt: En syrier i gränsstaden Kilis i Turkiet berättar, medan han sköter om någon splitterskadad landsman på stadens sjukhus, att till dess ryssarna kom hade vi det bra (i Aleppo), vi kunde gå överallt, inga problem. Detta vittnesbörd står ju i skärande kontrast till det vanliga mässandet om att Syrien är helvetet på jorden för civilbefolkningen och att alla måste fly för sina liv. Nåja, budskapet var väl ämnat att misskreditera Ryssland och som sådant gick det nog fram. Frågan är om en och annan samtidigt tog in budskapet att syrier inte per automatik är liktydigt med skyddsbehövande?

P1:s lördagsintervju ägnades socialdemokraternas rutinerade stridsmärr Ylva Johansson. Ämnet var förstås sossarnas låga förtroende hos väljarna, men också hur regeringen ämnar hantera integrationen.

Väljarna har inte fel men bilden ser sämre ut än hur det verkligen är. Regeringen har inte klarat att visa det. Det finns en oro för arbetslöshet, skola och bostäder, säger YJ. Hur ska regeringen hantera integrationen? Genom ett samhälle som hänger ihop där alla försörjer sig på eget arbete, skolan möter varje barns behov. Ylva Johansson är optimistisk, sysselsättningen bland kvinnor ökar, både inrikes och utrikes födda, ungdomsarbetslösheten minskar. Det visar tydligt, menar YJ, att man har läget under kontroll.

Dessa var huvudbudskapen, alla ska försörja sig på något sätt och regeringen (s) har koll på läget. Snabbspår är lösningen. Sfi är inte tillräckligt även skolning av arbetskraften måste till parallellt. Idag befinner sig endast en halv procent av den potentiella arbetskraft som nu är inne i integrationsprogrammet i någon annan åtgärd utöver sfi. Det tycker YJ är mycket förvånande. Men de många analfabeterna, invänder Monica Saarinen som intervjuar, hur ska de fås ut i jobb inom två år? Även om man har låg formell kompetens kan man ha jobbat, replikerar YJ snabbt. Just nu snabbspårsutbildas exempelvis en massa kockar. Det har aldrig funnits så många lediga jobb som nu och den goda svenska tillväxten genererar ständigt fler, det gäller bara att få rätt person till rätt plats. Rutsektorn har visat sig lyckosam i att få ut nyanlända på arbetsmarknaden och nu ses möjligheten till utökning av rutsektorn över. Alla seriösa förslag välkomnas av den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=3071

Inte ett ord om flykt för sitt liv undan krig och förtryck, inte ett ord om särbehandling av vissa grupper, inte ett ord om åratal av utmaningar, inte ett ord om behov av förståelse för olika kulturella förutsättningar. Kan man här se socialdemokraternas strategi för att stärka positionen och ta ett hårdare tag om makten, den makt som säkert är som en andra hud för gamla garvade gråsossar? Tillbaka till kärnvärdena där alla ska bidra till det gemensamma bästa efter bästa förmåga och där det allmänna utgör ett oeftergiveligt skydd för den, och endast den, som behöver det. Här kommer ingen undan, nästan alla kan göra något. Måste de nya svenskarna försörja sig som städkärringar och kebabförsäljare så får det bli så. Glömd är sedan länge pigdebatten om rutavdragen. En ny debatt om slavlöner för invandrare betackar sig YJ för. Lönebildning sköts av arbetsmarknadernas parter, politiker kan till nöds påverka lönekostnaderna i viss mån. Samhället håller inte ihop om hundratusentals ska försörjas genom bidrag och dessutom tillåtas leva utanför det reguljära systemet, säger hon inte men jag får intrycket att det är så hon menar.

Under eftermiddagen idag har frågan om vem som ska bestämma om konst är rasistisk eller ej avhandlats i samma P1. Utgångspunkt är Makode Lindes utställning "Negerkungens återkomst" på Kulturhuset. Här har de självupplevt underordnade avlöst varandra och torgfört sina respektive kränktheter, varvat med självmedvetna konstnärers krav på rätt till fritt och egendefinierat konstnärligt uttryck. Vems är ansvaret för vad som visas upp och för vem som blir kränkt frågas det. Som vanligt är det krior från olika rasifierade positioner, med krav på intersektionalitet och maktanalys. Kontentan blev nog att underordnade aldrig kan riktigt rätt vare sig porträtteras eller adresseras i och av konsten. Lösningar som suktas efter är begränsning (givetvis) av yttrande- och konstnärlig frihet samt något slags inkvoterande (naturligtvis) av mångfaldsrepresentanter inom konstgebitet, då skulle vi slippa hamna i sådana här tråkiga debatter om vad som får och inte får visas under konstbegreppet. Det hela avslutades med att en rasifierad doktorand, som jag glömt namnet på men som av Alexandra Pascalidou förklarades "veta allt om fördomar och hur sådana uppstår". Doktoranden påstod att det inte bara finns bevis, vilket ju är ganska sällsynt i sig i vetenskapligt arbete, utan överväldigande bevis för att ett öppet debattklimat skapar fördomar och extremism. En given slutsats är väl då att de rasifierade/hbtq-iga/feministerna m fl självdefinierat underordnade bör få styra debattutrymmet för att undvika obehagligheter. Ganska likt nuvarande ordning då och lika fruktlös när den enda sak som får plats i "debatten" blir hur mycket orättfärdigt förtryck de underordnade får utstå och hur mycket resurser som ska satsas på "empowerment" för dessa.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=4645

Det som slog mig när jag lyssnade var att alla dessa särskilda särintressepositionerade personer som kom till tals inte så mycket ville uttrycka något särskilt. Det klandrades och klagades på de konstnärliga uttryck andra hade skapat men det kom liksom inget som borde ha varit i stället. Det var fel att uttrycka kolonialt konstruerade stereotyper av färgade eller lika stereotypa gulingkarikatyrer osv men inget om alternativet annat än vagt svävande utläggningar om att rasifierade är så mycket mer än vad stereotyperna låter påskina. Jag fick intrycket att det hela handlar om att tas emot inom svenskheten och där få känna sig jämbördig. Oklart hur det ska gå till och vad den etniska och kulturella svenskheten egentligen kan göra åt att de rasifierade upplever sig rasifierade eftersom de inte riktigt kan klicka i alla checkrutor i svenskhetsmanualen, där vithet tydligen är ett oavvisligt krav för de rasifierade, hur mycket de än försöker. Den där tankefiguren vi även har debatterat i denna tråd om att svenskheten bör maka på sig och släppa in annat etnokulturellt innehåll, blir tydlig även här.

Allt detta väderkvarnsfäktande och skuldbeläggande för upplevda oförrätter kanske vinner blygsammare gehör framöver med lite nymornad men beprövad jämlikhetsorienterad socialdemokratisk realpolitik där alla gör rätt för sig i ett samhälle som hänger ihop, utan vare sig identitetspolitikivrande kelgrisar eller efterkälkade styvbarn?

Här är artikeln, verkar vara TT, så den finns på flera siter:
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2...ylrapportering

"Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola, tycker inte att medierna har sopat migrationsfrågorna under mattan.
-Nej, det här är ingen ny kritik, det är så det brukar heta på exempelvis Flashback."

För att parafrasera Avpixlat:
"Gör som professorer, läs Flashback!"