Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Idag lyssnade jag på medierna som vanligt på lördagarna, när programmet avannonserades med "producerat av tredje statsmakten för sveriges radio", så fick det mig att tänka till lite.
Mina ungdomsvänner som valde journalistiken som bana,var egentligen väldigt politiska människor, och om de hade varit födda 20 år tidigare hade valt att göra karriär i ett politiskt parti istället.

Men i 80-talets anda med filmer som kina-syndromet,Watergate-affären etc.. (jo jag vet 70.tals filmer ,så ingen behöver hänga upp sig på det) så framstod journalisten som en aktiv part och påverkare av det politiska klimatet, istället för den i bakgrunden beskrivande och rapporterande.
Just nu känns det som om det journalistiska är det där tredje blocket i sverige som kräver inflytande och respekt ,trots att ingen har röstat på dem.
En elit som kräver att alla vi andra som inte förstår bättre ska lyssna på dem och ta till sig deras värderingar, och som så fort de avkrävs något som helst ansvar, bryter ihop och fattar inte varför vi inte förstår hur jävla bra de är!
Eller typ Journalistiken som en genväg för att få påverka det politiska klimatet utan att behöva axla ansvaret som politiker i gemen måste!

Herregud, det var ju som att se Arnstad debattera. Förlåt oss Norge, jag skämdes så mycket att jag inte klarade att se hela klippet.

Det skrämmande är att Aagard inte förmår att lyssna till en klar faktaframställning. Han beter sig som en fanatiker och anklagar alternativmedia för det han själv är, förblindad av sin egen tro, så stark att obekväma sanningar inte får plats i hans värld (även om människor offras på hans altare).

Att Aagard avslutar med att han räknar med att alternativmedia, om en inte allför avlägsen framtid, kommer att tystas, skrämmer mig. I kombination med Sakine Madons text i Expressen säger det en hel del om det nuvarande läget. Madon berättar att äldre journalister uppfattar att yngre kollegor ser problemen i svartvitt - det finns inga mellanlägen; antingen är du med eller emot. Snart har de äldre, som av rädsla inte rapporterat sanningar, borta. Då finns endast det unga gardet med sitt svartvita tänkande kvar, OMEDVETNA om att de SAKNAR ETT KRITISKT TÄNKANDE! Så skapas nyttiga idioter som går någons ärenden utan att fatta det själva.

Var det förra veckan Miljöpartiet gick ut med sänkt rösträttsålder till 16 år? En ålder då ungdomar är lättpåverkade. Forskning visar att hjärnan är färdigvuxen först i 25-årsåldern; det finns en anledning till att rösträttsåldern tidigare var 21 år.

Snacka om att bli överkörd av norskan.

Kul att se att Aftonbladets journalister nu blir påhoppade hela tiden från diverse håll och kanter.
De är jävligt envisa och hjärntvättade, men någon gång lär de falla, och det hårt.

SvD publicerar en något rörig debattartikel av journalisten Carl Öström. Oklart vad budskapet egentligen är men han varnar övriga partier för att sverigedemokraterna håller på att lägga beslag på resursen inhemska hemlösa för egna dunkla syften där metoden ska vara att ställa hemlösa mot flyktingar.


Sedan fortsätter Öström artikeln igenom att så att säga utföra det jobbet själv. Den ena orättvisa förmånen - alltid i flyktingarnas favör - efter den andra redovisas av Öström själv.







Och så själva slutklämmen då:

Vad ville Öström ha sagt? Belyser han en undanträngningseffekt orsakad av invandring och drabbande inhemska hemlösa? Eller menar han att hemlösa borde kostas på i samma utsträckning som invandrarna utan att resurser till invandringen minskas fast han inte har förmågan att uttrycka det på något begripligt sätt? Vad vill SvD ha förmedlat? Att man numera publicerar allt som berör invandring oavsett ärende för att undvika anklagelser om mörkning och politrukverksamhet. Fan vet.

http://www.svd.se/hemlosa-och-flykti...ndra/om/debatt

Där ser man. Vid en närmare anblick finns det flera intressanta kommentarer till Ohlson Wallins uppskattade inlägg. Marianne Lindberg De Geer själv skriver bland annat:
Ohlson Wallin svarar entusiastiskt:
Lite längre ned kommenterar en viss Martin Engkvist, som tidigare arbetade på Aftonbladet och nu är senior editor på Spoon publishing. Han tar bland annat upp Veronica Palms hycklande polisanmälan av Björn Söder liksom den hotade yttrandefriheten generellt: "Det är länge sedan tryck- och yttrandefriheten stod så lågt i kurs i Sverige."
Engkvist länkar sedan till inlägget ”Tryckfriheten kan inte tas för given” på SvD debatt av Tidningsutgivarnas VD Jeanette Gustafsdotter och chefsjurist Per Hultengård.
Inlägget publicerades 29 december 2015 och just den punkten blev ju kusligt aktuell kort därefter.
22% är verkligen ingen obetydlig andel om man betänker vad det faktiskt innebär. (Man kan garanterat räkna in Kaplan i kategorin som är för ett förbud.)

Konflikten mellan Baker Karim och Ann Heberlein fortsätter på facebook där Karim har återöppnat sitt konto med en "ursäkt" som i själva verket är en svavelosande hejdlöst självömkande anklagelse där han ännu en gång undrar om Heberlein är vid sina "sinnens fulla bruk" när hon enligt Karim bidrar till en normalisering av rasismen och lockar fram de "mörka krafter" som nu i stället attackerar Karim.
I Karims ringhörna finns förstås "rasifierade" extremister som Ylva Habel och Emma Dominguez. Den senare tröstar Karim i kampen mot de onda vita.
"Deras" syftar förstås här på vita människors.

Heberlein själv kommenterar i sin egen facebookprofi Karims senaste utspel:
I Heberleins ringhörna finner man t.ex. prästen Annika Borg som skriver om Baker Karim:
Kanske är kontroverserna inom kultureliten starkskottet för något ännu större än en protestlista. Det blir i alla fall allt svårare att hävda att vi har en fungerande yttrandefrihet när tunga kulturpersonligheter och debattörer öppet adresserar problemen och då responsen ser ut som Karims.

Den här tråden uppskattar inte korta inlägg, det vet jag, men jag vill bara kommentera att Sveriges utan konkurrens största nutida dissident Dan Park hittills är onämnd. Jag kan knappast tänka mig att dessa konstnärer är omedvetna om honom. Han ligger ju där och närmast vibrerar mellan textraderna.

Det ska bli intressant att se vem som först tar det språnget.

Per Grankvist, styrelseordförande för Fairtrade Sverige, skriver i Asylsvenskan:

”Vi är tusen saker, tusen berättelser.”




Just det, nu har vi "alternativmedierna" (som kan bekräfta att minnesbilden delas av andra).




Jaa.. Samlas under Svampen på "Sture", dela en holk och en berättelse. Tusen och en berättelse.

http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/o...n-berattelser/


K-O Arnstberg får återställa ordningen:

De rättroende


https://morklaggning.wordpress.com/2...de/#more-14337

Nationssplittrande krafter, stundom rättvisemärkt men alltid "rätt".

---

Fairtrade:

Bandvagnen med förklaringar och personliga reflektioner över sexuella övergrepp rullar vidare. Denna gång Jenny Nordberg i SvD.

http://www.svd.se/plotsligt-vill-man...r-we-are-sthlm

Jag blir så förvirrad och denna gång riktas udden mot, hmm, mot, ja, jag vet inte vad egentligen. Kan inte tolka hennes poäng annat än ungefär att "alla män, höger som vänster, kristna som muslimer, är likadana och vi kan inget göra annat än att låta polisen ta hand om problemet". Dessutom skapar sig Nordberg ett tolkningsföreträde i-och-med nåt som hänt henne personligen i Pakistan (dock oklart vad som hände där).


Intressantast är dock avslutningen:

"Bland de tiotusentals unga män som Sverige har tagit emot och stoppat in på övergivna semesteranläggningar runt om i landet utan sysselsättning finns alla sorters kvinnosyn. Det utgör en av flera knäckfrågor i nästa generations stora integrationsprojekt. Men överfall av kvinnor i offentligheten är därmed inte något som automatiskt uppstår."

Nordberg är tydlig med att Sveriges explicita hantering av flyktingindivider ("övergivna semesteranläggningar och sysslolöshet") är en knäckfråga i integrationsprojektet. Har inte följt Nordberg men det vore intressant att veta mer om hennes förslag till alternativ hantering av dessa mängder asylsökande (163 000) och hur detta praktiskt kan ordnas. Hon tillstår alltså att vår (Sveriges) "hantering" av asylsökande är en grogrund för ytterligare problem.

Är det detta som menas med att man "öppnar Pandoras ask"?

Jag skulle inte bli förvånad om Sverige kommer att inleda samarbeten med skitländer, t.ex. Tunisien för att kunna förlägga folk utomlands under former som finansieras utav Sverige. Vi har sett politiska signaler att fler avvisningar måste verkställas etc.; istället för att ha dom drällandes här på campingar osv. kan man lösa det så man förlägger dessa utomlands. Problemen är ju att vissa länder vägrar ta emot sina medborgare igen, exempelvis Maroocko, och då kan man förlägga dessa i "flyktingläger i närområdet" som Sverige finansierar.

KD kör "utvisning" av sexförbrytare i asylprocessen, vi har kriminella marockanska ensamkommande som dräller omkring. För att få kontroll måste man köra ett "uppsamlingsheat" annars kommer vi aldrig att få kontroll över vilka som befinner sig i Sverige illegalt.

Öppnas Pandoras ask, så kommer regeringen att tvingas gå den vägen är jag övertygad om.

Det är verkligen en splittrad kamp om kulturrelativismen med en förvånansvärd bredd bland debattörerna just nu. Det verkar som om massövergreppen i Kungsträdgården blev droppen för debattörer som annars brukar vara mer diplomatiska. Det finns uppenbarligen gränser för hur långt vissa individer är beredda att dra självbedrägeriet. Heidi Avellan beskriver t.ex. den känsla av obehag som kulturrelativisternas hejdlösa generaliseringar om män väcker då varje normalt funtad person ser att de är djupt orättvisa.
Avellan skriver även om hur hedersvåld i början hanterades med samma förljugenhet och konstaterar sedan: "Sådan kulturrelativism är lyckligtvis historia." Det är visserligen tveksam men att det är kulturrelativismen som står på spel är tydligt.

Frågan är vad som sker om kulturrelativismen verkligen blir passé som analysmetod och truismen att människor inte per automatik antar värdlandets värdegrund för att de passerar en gräns blir allmänt accepterad inom MSM. Skillnaden i värderingar mellan etniska svenskar och många invandrargrupper gäller förstås inte bara kvinnosyn utan också förhållningssättet till sekularism, vetenskap, magi, vidskeplighet, våldsutövning, barnmisshandel, rättssystem, människors lika värde, raser etc.

Idag fungerar kulturrelativismen som ett filter inom MSM för att inte blotta omfattningen på de enorma värderingsproblem som redan finns och som eskalerar i takt med att invandringen ökar. Mot bakgrund av det förstås man varför mångkulturalismens och massinvandringens förespråkare nu tar till alla medel för att kunna behålla detta filter, inklusive rena lögner och bristande logik.

De som är värdegrundsdemokrater i själ och hjärta är ju för en ytterligare förminskad yttrandefrihet. Ygeman har gått ut med att vilja lagstifta mot hat på nätet.

Jag hoppas att Ygeman inte menar vad han säger: ett förbud att på internet uttrycka sitt hat mot något vore fruktansvärt. Jag tror dock att syftet är att sammanblanda kritik och förolämpningar mot makthavare och kunna lagföra siter som innehåller båda.

Yttrandefriheten i Sverige har inga försvarare i 7K, press eller public service (dessa är ju extrema värdegrundsdemokrater), eller bland jurister och tjänstemän. Inte heller i SD är försvaret helhjärtat. Och vilket inflytande har Piratpartiet i dag?

En beskrivning av Sverige av en singaporeansk disputerad besökare från 2014 visar hur illa det är ställt. Till det ofria regelverket lägger vi sedan svenskarnas kollektivistiska benägenhet för självcensur.

Resultatet av detta samhällsklimat ser vi nu.

Mycket läsvärd artikel:

http://www.spiked-online.com/freespe...y#.Vptlc-x877p