Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Mycket bra poäng. Och eftersom makt är ett nollsummespel så kommer inget att ges, utan under kamp tas.
Någon sorts ny terrorbalans måste uppnås, där repression av medborgarnas rätt att ifrågasätta och granska blir för kostsam i form av opinion på sociala medier och sämre annonsintäkter. Här finns både modiga offer att göra och plats för opportunism för framtiden.
Idag lever väl bara en handfull systemkritiker på sina surt förvärvade varumärken. Om en mekanism och vana utvecklas att styra oroliga, arga och engagerade svenskars pengar från MSM till alternativ, kan samma typ av löst sammanhållna nätverk av stora, individuella aktörer och en levande folkrörelse som fått så stort genomslag på engelskspråkiga Twitter, att etableras på allvar i Sverige.
Intressant nog är ju Sverige numera föremål för aktörer som är större än svenska medier och inte drar sig ett ögonblick för att länka till och lyfta fram Ingrid Carlquist eller Fria Tider.
Dick Erixon skriver så här:
Citat:
Men jag upplever att den grupp som mest befinner sig i en filterbubbla är journalistkåren. Beskrivningen “människor som kanske har politiska motiv” passar utmärkt på journalisterna som sprider vänsterideologiskt vinklade nyheter dygnet runt.
Lustigt hur Mattsson bara i andra ser dem som vill kränga politiska åsikter, men inte att han och hans kollegor i mediebranschen själva är de värsta spridarna av en vinklad och tillrättalagd agenda till sina läsare.
“Vi som jobbar i de journalistiska medierna”, säger Mattsson. Som om journalister stod över politiken och rapporterade objektivt. Inget kan vara mer falskt. Medier vinklar hårt och alltid i en viss ideologisk favör - vänsterns.
Det är ju därför sociala medier har blivit så stort. Människor efterfrågar andra, mindre vänstervridna medier.
För mig är det märkligt att ingen inom mediebranschen, som trots allt fortfarande omsätter flera miljarder kronor, har förstått att mer än halva svenska folket har ett enormt sug efter nyheter som inte filtrerats genom kultur- och medievänsterns politiska korrekthet. Här finns en enorm marknad som är otillfredsställd.
Detta marknadsbehov söker nu information på nätet och pengarna i form av annonsintäkter hamnar hos Facebook.
Det är ett enormt underbetyg till mediebranschen att inte kunna tillgodose miljontals människors efterfrågan av nyheter som inte vinklats vänster. Här har man förlorat stora pengar. Och det förklarar till del varför mediebranschen är i ständig ekonomisk kris. Man lyssnar inte på marknadens (dvs mediekonsumenternas) behov, utan sitter i sin filterbubbla och tror att alla, likt dem, älskar Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt.
(Min fetning)
http://erixon.com/blogg/2017/03/medi...tan-politiska/
Den här, med Erixons ord, journalistiska vänsterfilterbubblan och konsekvenserna den får, är högst verkliga. Samtidigt är det lätt att förledas att tro att det är den enda mekanismen som styr medias utveckling (förfall, ökande dekadens, whatever). Det tekniska paradigmskiftet, politisk bias och färgfördelning oaktat, är förmodligen lika viktig som förklaring till msm:s kräftgång. Kanske kan det förklaras bäst med en liknelse:
När mindre tätorter, som en gång myllrade av folkliv, sakta förlorar sina publika verksamheter och går sotdöden till mötes, så är det lätt hänt att all verksamhetsnedläggning skylls på den allmänna utvecklingen. Men det behöver inte vara sant. Ta exemplet bankkontor. Vad är viktigaste förklaringen till att sådana lämnar tätorten: det allmänna förfallet - som är långt och utdraget - eller teknikskiftet - som skett snabbt - som gör att en mycket hög andel medborgare har bankkontoret i innerfickan? Livsmedelsbutiken försvinner pga bristande kundunderlag. Bankkontoret försvinner oavsett.
Lite på samma tema, som jag hoppas att läsare här kan finna intressant att fundera över:
Vilken betydelse har den ökande graden av engelskakunskaper hos väljarna, för medias utveckling och i längden för svensk politik? Det är en fråga som känns högaktuell i efterdyningarna av sverigebildens spräckta oskuld i den anglosaxiska världens medier. Att den senare nog leder till ytterligare krympandets radikalisering vänsterut, är väl en lågoddsare. Men hur påverkas de redan frälsta och, ännu viktigare, vad gör det med den inte obetydliga massan likgiltiga?
Jag skulle också vilja framhålla en trivialitet. Papperstidningen vilade på ett koncept där tidningen varje dag distribuerades fysiskt till dess läsare. Halvvägs till pressbyrån eller hela vägen hem i brevlådan. Därefter satt konsumenten ned med tidningen och läste den, om än inte i sin helhet, så i avsevärda delar. Innehållet i tidningen påverkade fundamentalt inte bara den enskilda läsarens världsbild, utan hela kollektivet läsares världsbild. Jämför kyrkans och dess gudstjänsters roll tidigare, samt moskéernas idag. Iom internet, eller snarare internets totala implementering, så kastas allt detta omkull. Människor kan ta del av media från överallt. Och människor kan utbyta åsikter oavsett var de befinner sig fysiskt, likaväl som de kan förbli anonyma. Med tanke på hur fundamental denna förändring är, så är det smått otroligt att inte mer vitala diskussioner i t.ex. public service, förs om utvecklingen.
