Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är ju så att de som vidhåller multikulti, bara just nu erkänner ett tak för volymen, men snarast möjligt vill fortsätta den "generösa flyktingpolitiken" de facto omfamnar det goda samhället i betydelsen gränslös/"reglerad" invandring. Nödtvånget att minska, så att "vi" kan fortsätta samma voluminösa exceptionalism som utmärkt de två senaste mandatperioderna. Olika definitioner av det goda samhället. Man kan dock ifrågasätta de troendes styrka, om de närmast mangrant gör avkall på sina blå dunsters dygder.

Jag tror att alldeles oberoende Sjuklövern i lilla Sverige, den globaliserande trenden med allehanda migration, särskilt välfärdsmigranter, är en svårstoppad företeelse, men alldeles uppenbart har det hittills gått att reglera, vilkeg skillnader i volymer per capita invånare bevisar; det finns ingen logik att avlägsna Sverige ska utgöra asyllandet Nummer 1 av andra skäl än en remarkabel pull för välfärdsmigranter.

Widar Andersson om polariseringen i media:



http://folkbladet.se/opinion/svartvi...g-8916274.aspx

Svårt att sia om vilken utbredning och varaktighet nationella rörelser kommer att få. Det går att bejaka både linjära och cykliska tidslinjer i historiens (pendel)rörelser, de kan båda beteckna utvecklingen som kommer. Tanken om nationalkosmopoliten låter trolig; i min föreställning står det för något slags nationella öar bevarade i en global ocean; ungefär som en ytaktiv bubbla, cell, liposom, som behåller integriteten men låter sig ingå i en stor soppa.

När Alexandra Ivanov skriver om identitetspolitik på SvD:s ledarblogg kan jag inte annat än undra varifrån hon hämtar inspiration. Kan det vara Flashback och mer specifikt tråden ifråga? Här talas knytkalas av politisk korrekthet, rasism och sexism, könsförtryck och rasförtryck, kulturkrig och hot mot samhället. Det finns många exempel som kan läggas till de hon tar upp. Hon har rätt förstås,
http://www.svd.se/bjud-identitetspol...m/ledarbloggen

Intressant.

Avslutningen är kärv:

En gång är ingen gång.

Men om SvD klämmer till med två ledartexter samma dag som kretsar kring identitetspolitik så indikerar det ändå någon form av mönster. Eller?

Månne är jag för dum för att förstå att du medvetet beskriver judarnas transnationella gemenskap tämligen poetiskt, eller så insåg du inte själv att du fångar denna grupp med dina ord.

Ska då svenska folket bli dömt till samma öde som judarna, att längta efter det förlovade landet Sverige, som en gång givits dem av Odin, men som tagits ifrån dem av människor.

L'Shana Haba'a Stockholmayim.

Åsiktsmigranten, tillika skjortbytaren, Erik Helmerson (EH) har skräddat upp sig; äntligen en krage det går att sjunga ut genom. Kulturtema i Axess; EH tar måttet på MP:s kulturpolitik:






http://axess.se/magasin/default.aspx...2#.VmtU40rhC70

EH är svårplacerad, men hans aktie har stärkts på sistone. Lite ombytlig, eller vacklande; kanske inte tagit steget till bespoke, hamnat i made to measure. En viljeriktning så god som någon, för en migrant som lämnat konfektionen. Och konfessionen? Off the record, off the rack.

Intressant att läsa i en svensk tidning. Lite samma struktur på texten som det jag kläcker ur mig, när jag är som mest agiterad och uppgiven, och bara skriver rakt på. Det är ingen röd tråd i texten, det går egentligen inte, ska man vara helt ärlig, att se något samband mellan textens olika delar. Antingen är hon dålig på att skriva, men kanske engagerad precis som jag,

Förutsätter att kolumninsterna på SvD själva får redigera siina alster, liksom vi här på Flashback. Men visst kan man känna sympati för det hon skriver. Även om det hon skrivit är sämre än de flesta kommentarer i den här tråden.

Hade jag fått skriva, bli publicerad, i Svenska Dagbladet, hade jag skrivit följande. Varken mer eller mindre.

Finns andra, så finns jag svensk.

Och jag har samma rättigheter knutna till min identitet, som alla andra. Och finns jag svensk inte, inte ens i mitt eget hemland Sverige, och har jag inga rättigheter knutna till min identitet, då är alla andra också utan både identitet och rättigheter. Det är rättvisa. Svensk rättvisa. Finns andra, så finns jag svensk. Har andra rättigheter, så har jag svensk samma rättigheter. Förvägrar hen mig svensk rättigheter, förvägrar jag hen detsamma. Öga för öga, tand för tand.

Men dessa sjävlklarheter får ingen skriva i svenska tidningar. Det är vi svenskar till och med strängeligen förbjudna att ens tänka, i det identitetsfixerade Nya Sverige. Skriver eller säger vi svenskar det, blott tänker vi sådant, skriver vi det i lönndom här på Flashback, så blir dålig stämning.

Skribenten är något på spåren, men är som sagt sämre än den genomsnittlige Flashback-skribenten när det gäller att uttrycka sig, anser jag. Sämre än mig till och med.

Den migrerande eller residenta cellen som lögas i de internationella folkhaven och översköljs av välfärdsslukande tsunamis, är en mycket funktionell enhet. Om territoriet som land betecknat är förlorat - inte nödvändigtvis av fienden men av teknologins, massmediernas och i kraft av välfärdens resurser - så lever åtminstone den nationella samhörigheten. Om ockupanter besätter vårt forna land, så kan åtminstone den mobila nationella klanen hålla samband, känna samhörighet och vid behov mobilisera. Nationalkosmopoliten är en funktionell adaptation som minoritet i framtiden. Med det är staten också död. Vem ska hala in skatten? FN - Godhetens och mandatens mekka? Svenskarnas öde som nationalkosmopolitisk amöba är ett öde bättre än förlängningen av den nuvarande belägenheten av 'fortsatt generös flyktingpolitik så snart som möjligt'; man kan i och för sig ifrågasätta om dagens politiker får ytterligare en chans att förslösa skattekronor på sådan politik, innan statsbankrutt eller medborgaruppror... Politikerna som principlös kast kan förstås fortsätta med piruetterna på en femöring.

Snackas det måhända runt kaffeautomaten eller har redaktionen via ett parallellt universum förlagts till Mönsterås? Avslutningen pekar med långfingret mot Adoptiv-pä-lonen i Botkyrka. Men det finns många fler exempel som sagt, men det finns även fog till fördjupningar i de exemplar som givits. Och förklaringen om att bjuda på motstånd lär väl visa på intention. Ska bli intressant att se mer utav.

I dagens SvD vädras komik i kubik. Det är den moderate Tobé som tar åt sig äran för den politiska omläggningen:
http://www.svd.se/vi-skjuter-regerin...t-nu/om/debatt

Tjillevipp! Här blir plötsligt Sverigedemokrater som sett utrensningar och omvandlingen till ett antirasistiskt mittenparti som den pådrivande kraften framför alla i omdanandet av invällningspolitiken fullkomligt ägda. Vad hände?

Väldig ödmjukhet här från partiet som annars är känt för att lämnat över sitt politiska arv i knäet på Lövfén. Och vars förebild nu snarare är brittiska Tory än den store utlandsfadern Reinfeldt.

Intressant.
Nog för att kängor sulas ut till regeringen, men desto mer intressant är då det som inte uttalas. Bara den första meningen här ovan är ju att likna vid en ångvält som bokstavligen mosar och gör pannkakor av Sverigedemokraterna.

Annars är det tillbaka till klassiska Moderatslogans om "fler poliser". Vältajmat eftet att Nobelfestens baksmälla lagt sig.

Fast SD bör ju få tillfälle att genmäla på detta skamliga försök till historierevision och visa var skåpet ska stå..eller? Moderaterna har ju, bland de mer konservativa väljarna, en lång väl att gå till att få något förtroende. Man försöker förstås, men än så länge är det bara SD som står utan skuld. SD behöver egentligen bara hänvisa till hur M i agerat i praktiken inom bla utskotten. Men det blir ändå intressant detta. Oytos överbudspolitik är här i media. Nu handlar det om vem som slutligen lyckas få väljarnas förtroende att gå från ord till handling.

Ja det är komiskt. M som i marodör gör upp med S som i sabotör, "såsse". Är folket dumt nog att förlåta, kommer de att glömma massimmigrationen under Reinfeldt och Löfven? Nu äter de på varandra, M och S. Förjänar de väljarnas förtroende? Vad det gäller autenticitet så kommer inte SD, tror jag, förlora på att deras politik implementeras, kapas av principlösa M eller S; men på lite längre sikt kan det bli så, om inte SD torgför ett breddat politiskt program och den vägen skaffar legitimitet (mer än den legitimitet som faktumet att ha varit mest sannfärdig och förutseende beträffande migrationspolitiken ger), eller går längre i den svensknationalistiska riktningen; hur långt beror på hur långt övriga partier kan lyckas med volymfrågan och integrationen.


Förvirringsskapande ger makt för stunden. MSM har åtminstone sedan Den stora kappvändningen - efter sina mångåriga dimridåer kring immigration och multikulti - otaliga gånger påpekat politikernas piruetter på en femöring och vi har också sett åsiktsmigrationen hos liberala skribenter. Åsiktsmigration för att få sitta kvar; proxyproselyter, ad hoc-konvertiter, genom ankdammens lag. Även neocons agenda kan behöva slacka på linan ibland; blotta förvirringen är ju en till strategi höjd taktik och en vinst i sig.

Så jävla sant.
Här är rätt länk:
länk