__________________
Senast redigerad av hogerspoket 2015-12-11 kl. 11:48.
Senast redigerad av hogerspoket 2015-12-11 kl. 11:48.
__________________
Senast redigerad av Hårboll 2015-12-11 kl. 15:27.
Senast redigerad av Hårboll 2015-12-11 kl. 15:27.
Citat:
Ja, den ledaren var utmärkt. Som du är inne på har NWT alltid varit av en helt annan kaliber än kappvändarna på DN.
Du brukar ju vara ganska sträng (obs! menat som komplimang), så jag får intrycket att du anser att "mjukauktoritär" är ett för svagt ord för att beskriva den specifikt svenska formen av åsiktsförtyck. Kanske har du rätt i det. Men är inte detta uttryck rätt välfunnet egentligen? Dekalkampanjen i Karlstad får Thomas Gür att associera till Alva Myrdals försåtliga uppmaningar till "solidaritet". Jag undrar om han inte är något på spåren här.
https://www.facebook.com/thomas.gur....58831317501727
Det är skenheliga floskler om "allas lika värde", "öppenhet" och "tolerans". Naturligtvis har Sverige de senaste 5-10 åren (kanske fr.o.m. 2010) varit totalitärt i ordets egentlig mening - vi har i praktiken haft en åsiktsdiktatur, där ingen hänsyn tagits till folkets åsikter eller personlig integritet. Vi har haft censur och allvarliga inskränkningar i yttrandefriheten. Vi har haft en påbjuden värdegrund som alla varit tvungna att anpassa sig till. Oliktänkande har förlorat jobbet och uteslutits ur facket. Detta är klart totalitära drag. Men förtrycket har den där skenbart goda framtoningen som gör det så svårt att kritisera. Benämningen "mjukauktoritär" fångar detta ganska väl, tycker jag.
Du brukar ju vara ganska sträng (obs! menat som komplimang), så jag får intrycket att du anser att "mjukauktoritär" är ett för svagt ord för att beskriva den specifikt svenska formen av åsiktsförtyck. Kanske har du rätt i det. Men är inte detta uttryck rätt välfunnet egentligen? Dekalkampanjen i Karlstad får Thomas Gür att associera till Alva Myrdals försåtliga uppmaningar till "solidaritet". Jag undrar om han inte är något på spåren här.
https://www.facebook.com/thomas.gur....58831317501727
Det är skenheliga floskler om "allas lika värde", "öppenhet" och "tolerans". Naturligtvis har Sverige de senaste 5-10 åren (kanske fr.o.m. 2010) varit totalitärt i ordets egentlig mening - vi har i praktiken haft en åsiktsdiktatur, där ingen hänsyn tagits till folkets åsikter eller personlig integritet. Vi har haft censur och allvarliga inskränkningar i yttrandefriheten. Vi har haft en påbjuden värdegrund som alla varit tvungna att anpassa sig till. Oliktänkande har förlorat jobbet och uteslutits ur facket. Detta är klart totalitära drag. Men förtrycket har den där skenbart goda framtoningen som gör det så svårt att kritisera. Benämningen "mjukauktoritär" fångar detta ganska väl, tycker jag.
"Sträng" moi?
Tjaa... det kanske idag framstår som strängt, att eftersträva en så tydlig begreppsapparat som möjligt. Det är ju mycket lättare för etablissemanget att lura gemene man/väljarna, om begreppen är lite mer vaga, eufemistiska och svårtolkade.-----
Hursom, i (en del) konkreta fall, så finns det inte någon samsym bland statsvetare om en regim ska kallas för auktoritär eller totalitär. Det blir bl.a. en diskussion om en totalitär regim måste klara av att i stor utsträckning förverkliga sina ambitioner eller om det är ambitionen som är det mest centrala.
Wikipedia skriver:
Citat:
Totalitarianism is a political system where the state recognizes no limits to its authority and strives to regulate every aspect of public and private life wherever feasible.
Det här menar jag väl beskriver Sverige. De beskrivna metoderna för att förverkliga denna ambition och behålla makten stämmer bara delvis:
Citat:
Totalitarian regimes stay in political power through an all-encompassing propaganda campaign, which is disseminated through the state-controlled mass media, a single party that is often marked by political repression, personality cultism, control over the economy, regulation and restriction of speech, mass surveillance, and widespread use of terror.
Förutom "state-control över the economy" och personkult, så kan resten av beskrivningen dock användas om Sverige. Bedömningen blir kvantitativ - *hur mycket* propaganda ska krävas innan man kan tala om en "all-encompassing propaganda campaign"? Som jag ser det, så har inte minst statens etermedia med råge gjort sig förtjänt av den beskrivningen. Kolla barnprogrammen.
Kan kartellen av sju partier jämställas med, att Sverige likt DDR i praktiken styrs av ett (samlings)parti? (retorisk fråga)
Formuleringen "wide-spred use of terror" kanske man avfärdar - inte minst då "terror" brukar användas om våld. I Sverige handlar det ff.a. om en social kontroll mha utfrysning, exkludering, yrkesförbud eller hot om yrkesförbud; som du själv skriver: " Oliktänkande har förlorat jobbet och uteslutits ur facket."
Mass-media anser sig säkert inte vara statskontrollerade i Sverige... men det behövs ju inte någon kontroll, då så gott som alla svenska s.k. journalister s.a.s. antingen är övertygade eller karriärskribenter på Völkischer Beobachter, vilka *frivilligt* förmedlar svenska statens påbjudna värdegrund.
Wikipedia skriver vidare:
Citat:
Differences between authoritarian and totalitarian regimes
The term "authoritarian regime" denotes a state in which the single power holder – an individual "dictator", a committee or a junta or an otherwise small group of political elite – monopolizes political power.
However, a totalitarian regime attempts to control virtually all aspects of the social life, including the economy, education, art, science, private life, and morals of citizens. "The officially proclaimed ideology penetrates into the deepest reaches of societal structure and the totalitarian government seeks to completely control the thoughts and actions of its citizens."
Compared to totalitarianism, "the authoritarian state still maintains a certain distinction between state and society. It is only concerned with political power and as long as that is not contested it gives society a certain degree of liberty.
Totalitarianism, on the other hand, invades private life and asphyxiates it." Another distinction is that "authoritarianism is not animated by utopian ideals in the way totalitarianism is. It does not attempt to change the world and human nature."
The term "authoritarian regime" denotes a state in which the single power holder – an individual "dictator", a committee or a junta or an otherwise small group of political elite – monopolizes political power.
However, a totalitarian regime attempts to control virtually all aspects of the social life, including the economy, education, art, science, private life, and morals of citizens. "The officially proclaimed ideology penetrates into the deepest reaches of societal structure and the totalitarian government seeks to completely control the thoughts and actions of its citizens."
Compared to totalitarianism, "the authoritarian state still maintains a certain distinction between state and society. It is only concerned with political power and as long as that is not contested it gives society a certain degree of liberty.
Totalitarianism, on the other hand, invades private life and asphyxiates it." Another distinction is that "authoritarianism is not animated by utopian ideals in the way totalitarianism is. It does not attempt to change the world and human nature."
https://en.wikipedia.org/wiki/Totalitarianism
Svenska politiker har tveklöst ambitionen att invadera privatlivet och den sista meningen, som jag citerar ovan, är ju rätt tydlig: "authoritarianism is not animated by utopian ideals in the way totalitarianism is. It does not attempt to change the world and human nature."
Då svenska politiker verkligen är "animated by utopian ideals" och explicit eftersträvar att "change the world and human nature", så framstår totalitär som mer adekvat än auktoritär.
Jag tror, att auktoritär (eller mjukauktoritär) främst används för att medvetet tona ner sin kritik. Man (inte minst Thomas Gür) kanske också vill markera, att man inte ansluter sig till den kritik, som Roland Huntford framförde 1971 i sin klarsynta bok: The New Totalitarians .
Citat:
The New Totalitarians is a 1971 book by British author Roland Huntford. Huntford analyzes the political and social climate of early 1970s Sweden, and argues that it resembles a benevolent totalitarian state in the mould of Aldous Huxley's Brave New World.
The main thesis was that the Swedish government relied less upon the violence and intimidation of the old totalitarians than upon sly persuasion and soft manipulation in order to achieve its goals. The influence of the state and official ideology were the most visible in the most private of matters, where little or no consciously “political” control had stretched before.
At the time, Sweden was a nation controlled by the Social Democratic Party of Sweden, which had ruled the country's government for over 40 years. Huntford argues that this had led to the complete dominance of socialist thought at all levels of the government, including the bureaucracy and the judiciary, which were all controlled by a powerful interconnecting network of Social Democratic labour unions, lobby groups, and partisan organizations. He also points to the fact that these networks made it very difficult for non-socialists to achieve any position of real power in Sweden, but noted that few Swedes seemed to view this massive politicization of their state with any concern.
The New Totalitarians also analyzes Swedish society in a broader historical context, arguing that since the country bypassed the feudal system and has always been a very centralized state, Sweden never really developed a civic culture that champions individualism like other countries of Western Europe. He thus argues that the country's political culture and institutions are very much the product of a unique socio-political context, and thus not applicable to otherwise comparable Western nations.
At the same time he analyses how sex was being “politicized” by design from above. The changes in the sexual behaviour of the Swedes was a matter of official direction. Sex had become the vicarious passion of a society otherwise trapped in boredom and the “engineered consent”.
The main thesis was that the Swedish government relied less upon the violence and intimidation of the old totalitarians than upon sly persuasion and soft manipulation in order to achieve its goals. The influence of the state and official ideology were the most visible in the most private of matters, where little or no consciously “political” control had stretched before.
At the time, Sweden was a nation controlled by the Social Democratic Party of Sweden, which had ruled the country's government for over 40 years. Huntford argues that this had led to the complete dominance of socialist thought at all levels of the government, including the bureaucracy and the judiciary, which were all controlled by a powerful interconnecting network of Social Democratic labour unions, lobby groups, and partisan organizations. He also points to the fact that these networks made it very difficult for non-socialists to achieve any position of real power in Sweden, but noted that few Swedes seemed to view this massive politicization of their state with any concern.
The New Totalitarians also analyzes Swedish society in a broader historical context, arguing that since the country bypassed the feudal system and has always been a very centralized state, Sweden never really developed a civic culture that champions individualism like other countries of Western Europe. He thus argues that the country's political culture and institutions are very much the product of a unique socio-political context, and thus not applicable to otherwise comparable Western nations.
At the same time he analyses how sex was being “politicized” by design from above. The changes in the sexual behaviour of the Swedes was a matter of official direction. Sex had become the vicarious passion of a society otherwise trapped in boredom and the “engineered consent”.
Alltså: The main thesis was that the Swedish government relied less upon the violence and intimidation of the old totalitarians than upon sly persuasion and soft manipulation in order to achieve its goals. Roland Huntford kallade således en totalitarism, som genomförs mha "sly persuasion and soft manipulation" för en ny totalitarism.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_New_Totalitarians
-----
EDIT
På den tredje länken i min signatur kommenteras boken The New Totalitarians. (Jag har inte någon anknytning till bloggaren.)
__________________
Senast redigerad av Meiji 2015-12-11 kl. 17:08.
Senast redigerad av Meiji 2015-12-11 kl. 17:08.
Citat:
Mycket bra och pedagogisk begreppsdiskussion. Som jag skrev tidigare håller jag ju med om att Sverige har många totalitära drag. Framför allt det där med att ideologin eller "värdegrunden" ska genomsyra precis allt. Tänk bara vilken energi som läggs på sådant i skolorna (eller i barnprogrammen, som du själv skriver). LO-anslutna tvingas gå på en massa "antirasismutbildningar" och så vidare. "Värdegrundsdemokratin" har inte så lite gemensamt med de gamla kommunistiska folkdemokratierna. "Sträng" moi? Tjaa... det kanske idag framstår som strängt, att eftersträva en så tydlig begreppsapparat som möjligt. Det är ju mycket lättare för etablissemanget att lura gemene man/väljarna, om begreppen är lite mer vaga, eufemistiska och svårtolkade.
-----
Hursom, i (en del) konkreta fall, så finns det inte någon samsym bland statsvetare om en regim ska kallas för auktoritär eller totalitär. Det blir bl.a. en diskussion om en totalitär regim måste klara av att i stor utsträckning förverkliga sina ambitioner eller om det är ambitionen som är det mest centrala.
Wikipedia skriver:
Det här menar jag väl beskriver Sverige. De beskrivna metoderna för att förverkliga denna ambition och behålla makten stämmer bara delvis:
Förutom "state-control över the economy" och personkult, så kan resten av beskrivningen dock användas om Sverige. Bedömningen blir kvantitativ - *hur mycket* propaganda ska krävas innan man kan tala om en "all-encompassing propaganda campaign"? Som jag ser det, så har inte minst statens etermedia med råge gjort sig förtjänt av den beskrivningen. Kolla barnprogrammen.
Kan kartellen av sju partier jämställas med, att Sverige likt DDR i praktiken styrs av ett (samlings)parti? (retorisk fråga)
Formuleringen "wide-spred use of terror" kanske man avfärdar - inte minst då "terror" brukar användas om våld. I Sverige handlar det ff.a. om en social kontroll mha utfrysning, exkludering, yrkesförbud eller hot om yrkesförbud; som du själv skriver: " Oliktänkande har förlorat jobbet och uteslutits ur facket."
Mass-media anser sig säkert inte vara statskontrollerade i Sverige... men det behövs ju inte någon kontroll, då så gott som alla svenska s.k. journalister s.a.s. antingen är övertygade eller karriärskribenter på Völkischer Beobachter, vilka *frivilligt* förmedlar svenska statens påbjudna värdegrund.
Wikipedia skriver vidare:
https://en.wikipedia.org/wiki/Totalitarianism
Svenska politiker har tveklöst ambitionen att invadera privatlivet och den sista meningen, som jag citerar ovan, är ju rätt tydlig: "authoritarianism is not animated by utopian ideals in the way totalitarianism is. It does not attempt to change the world and human nature."
Då svenska politiker verkligen är "animated by utopian ideals" och explicit eftersträvar att "change the world and human nature", så framstår totalitär som mer adekvat än auktoritär.
Jag tror, att auktoritär (eller mjukauktoritär) främst används för att medvetet tona ner sin kritik. Man (inte minst Thomas Gür) kanske också vill markera, att man inte ansluter sig till den kritik, som Roland Huntford framförde 1971 i sin klarsynta bok: The New Totalitarians .
Alltså: The main thesis was that the Swedish government relied less upon the violence and intimidation of the old totalitarians than upon sly persuasion and soft manipulation in order to achieve its goals. Roland Huntford kallade således en totalitarism, som genomförs mha "sly persuasion and soft manipulation" för en ny totalitarism.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_New_Totalitarians
-----
EDIT
På den tredje länken i min signatur kommenteras boken The New Totalitarians. (Jag har inte någon anknytning till bloggaren.)
Tjaa... det kanske idag framstår som strängt, att eftersträva en så tydlig begreppsapparat som möjligt. Det är ju mycket lättare för etablissemanget att lura gemene man/väljarna, om begreppen är lite mer vaga, eufemistiska och svårtolkade.-----
Hursom, i (en del) konkreta fall, så finns det inte någon samsym bland statsvetare om en regim ska kallas för auktoritär eller totalitär. Det blir bl.a. en diskussion om en totalitär regim måste klara av att i stor utsträckning förverkliga sina ambitioner eller om det är ambitionen som är det mest centrala.
Wikipedia skriver:
Det här menar jag väl beskriver Sverige. De beskrivna metoderna för att förverkliga denna ambition och behålla makten stämmer bara delvis:
Förutom "state-control över the economy" och personkult, så kan resten av beskrivningen dock användas om Sverige. Bedömningen blir kvantitativ - *hur mycket* propaganda ska krävas innan man kan tala om en "all-encompassing propaganda campaign"? Som jag ser det, så har inte minst statens etermedia med råge gjort sig förtjänt av den beskrivningen. Kolla barnprogrammen.
Kan kartellen av sju partier jämställas med, att Sverige likt DDR i praktiken styrs av ett (samlings)parti? (retorisk fråga)
Formuleringen "wide-spred use of terror" kanske man avfärdar - inte minst då "terror" brukar användas om våld. I Sverige handlar det ff.a. om en social kontroll mha utfrysning, exkludering, yrkesförbud eller hot om yrkesförbud; som du själv skriver: " Oliktänkande har förlorat jobbet och uteslutits ur facket."
Mass-media anser sig säkert inte vara statskontrollerade i Sverige... men det behövs ju inte någon kontroll, då så gott som alla svenska s.k. journalister s.a.s. antingen är övertygade eller karriärskribenter på Völkischer Beobachter, vilka *frivilligt* förmedlar svenska statens påbjudna värdegrund.
Wikipedia skriver vidare:
https://en.wikipedia.org/wiki/Totalitarianism
Svenska politiker har tveklöst ambitionen att invadera privatlivet och den sista meningen, som jag citerar ovan, är ju rätt tydlig: "authoritarianism is not animated by utopian ideals in the way totalitarianism is. It does not attempt to change the world and human nature."
Då svenska politiker verkligen är "animated by utopian ideals" och explicit eftersträvar att "change the world and human nature", så framstår totalitär som mer adekvat än auktoritär.
Jag tror, att auktoritär (eller mjukauktoritär) främst används för att medvetet tona ner sin kritik. Man (inte minst Thomas Gür) kanske också vill markera, att man inte ansluter sig till den kritik, som Roland Huntford framförde 1971 i sin klarsynta bok: The New Totalitarians .
Alltså: The main thesis was that the Swedish government relied less upon the violence and intimidation of the old totalitarians than upon sly persuasion and soft manipulation in order to achieve its goals. Roland Huntford kallade således en totalitarism, som genomförs mha "sly persuasion and soft manipulation" för en ny totalitarism.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_New_Totalitarians
-----
EDIT
På den tredje länken i min signatur kommenteras boken The New Totalitarians. (Jag har inte någon anknytning till bloggaren.)
Åsiktsförtrycket har också gått så långt att dissidenter i många fall inte ens vågat yppa sina åsikter för familjemedlemmar, även om detta äntligen håller på att släppa. Så visst invaderar ideologin privatlivet.
En annan viktig poäng att auktoritarianismen inte behöver vara utopisk, medan totalitarismen alltid är det. Helt klart beskriver "totalitarism" det svenska samhället bättre än "auktoritarianism". Sedan är förtrycket givetvis inte på långa vägar lika hemskt som det var i Sovjetunionen under 30-talet (ser du, jag gör en inverterad Arnstad
), även om det är illa nog. Jag tror dock inte att NWT och Thomas Gür är ute efter att förringa det hela när de talar om "mjukauktoritär" respektive "svensk auktoritarianism". Även om precisionen i begreppen kanske kunde vara bättre så får jag intrycket att de försöker lyfta fram just den "sly persuasion and soft manipulation" som enligt Huntford kännetecknar den nya totalitarismen. Det är diktatur med ett mänskligt ansikte, typ. Att man väljer att skriva "mjukauktoritär" kan också ha rent stilistiska skäl; det är en oxymoron som på ett ganska kongenialt sätt beskriver ett samhälle där man talar vitt och brett om allas lika värde samtidigt som man gullar med islamister och våldtäktsmän.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
