Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Sådana här tillbakakakor du bakar är egentligen mycket effektiva, rent retoriskt. I ett generellt sammanhang brukar den förlora diskussionen som sätter konditorvapnet i motståndarens händer. Anledningen är den logiska egenkontroll som sunt tänkande människor utsätter sig för. Och just här infinner sig ett stort problem: PK-klassen är inte begåvade nog att utföra sådan logisk egenkontroll. Och därför blir vapnet tandlöst. Jag behöver bara gå till min egen omgivning för att finna människor vars begåvning upphör i samma stund ord som flykting, rasism, välstånd, m.fl. används. All logik, systematik och beprövad erfarenhet försvinner ut genom en mental vädringslucka. Det är i sanning ett mycket destruktivt beteende. I ekonomiska termer skulle man kunna säga att prövades det på en öppen marknad, så skulle konkursen komma omgående. Men nu är ju inte Sverige på något sätt en idémässigt öppen marknad. Snarare ett hårt reglerat oligopol, med kraftiga inslag av nepotism.

Varje företag med inkompetent ledning, mycket i kassan och utan taktik att skydda sina aktier löper risk att bli uppköpta - vilket är precis vad vi ser ske i slowmotion. När den fientliga uppköparen/uppköparna lyckats i sitt uppsåt finns det många alternativa scenarier - styckning, delning, försäljning, plundring och nedläggning. Men det fientligt uppköpta företaget brukar sällan vara sig likt efter en kort period.

Marcus Birro kastar uppfordrande handsken på "Löven":


I ett sådant, uppkommet nattsvart läge, kan kanske en ljusstark fyr vara till båtnad:


http://unvis.it/www.medievarlden.se/...iklas-orrenius

"journalistisk fyrbåk"... Den mörkläggande pekoralisten Niklas Orrenius belönas med priset Frihetspennan 2015. Ifjor var det Lena Sundström. Med sådana "fyrbåkar" måste vi hitta hem även om kaptenen, maskinisten och lotsen saknas eller inte håller måttet.

En mycket märklig vecka, sannolikt den märkligaste sedan DÖ-nyårsförvirringen, avslutades med Agenda igårkväll.

Som flera skribenter påpekat tycks de oberoende politiska bloggarna närmast ha tillgripit skogsavverkningsutrustning i sin iver att kalhygga de sista skälvande illusionerna av den kuliss som svensk migrationspolitik de facto är.

Jag gör ett par nedslag i den senaste tidens bloggposter:

http://antropocene.se/2015/october/s...adsforing.html

http://ledarsidorna.se/2015/10/u-sva...eplanteringen/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21647404.ab

Lägg till detta den ganska remarkabla ledarkrönikan som SmP publicerade för några dagar sedan, http://www.smp.se/ledare/tveksamma-a...om-flyktingar/ som för tio månader sedan skulle ansetts som 'ej publicerbar' i SvD.

Jag roade mig, för några nätter sedan, med en tillbakablick till de sista skälvande timmarna av 2014 - nyårsafton i svallvågorna efter DÖ. Dygnet som gav oss Harrisons artikel om hur invandringen trots all genom 'protohypotetivisigotisering' alltid berikar oss (där Sanandajis och Arnstbergs respektive genmälen ansåg just 'ej publicerbara'), diverse DÖ-ursäktande och inte minst de nakenprotesterande flyktingarna i Grytan (som nakenprotesterade mot kylan i Jämtland - sic!).

Dygnet började här:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

De följande 20-talet sidor är fascinerande att läsa i hindsight, och rekommenderas verkligen.

Igår så sågs Dahlberg vs. Pettersson i Agenda, där en klarsynt Dahlberg förklarade att vi just nu är i en situation där vi behöver bygga ett nytt Göteborg de kommande åren och Pettersson hulkande närmast ylade om hur Ekeroth 'hetsade i Trelleborg framför uniformerade nazister'.

Det är fascinerande att blicka tillbaka och se hur långt diskursen, medialt och politiskt, trots allt, har flyttat sig på 10 månader.

Eller ja. Det hade varit fascinerande att se om inte betraktelsen skedde i ljuset av det svenska samhällets, och kulturens, begravningsbål.

Men ofrånkomligen kommer alltid verkligheten ikapp illusionerna, och jag dristar mig än en gång att påminna om de randska visdomsorden:

Sanandajis visselblåsarpost, (FB) Whistleblower inom Regeringskansliet: FULL PANIK RÅDER!, från igår visar hur illa det faktiskt är ställt, och såväl det mediala som det politiska utfallet är omöjligt att förutse.

Mediakriget om migrationspolitik och mångkultur är nog snart tämligen överspelat. Samtliga sidor förlorade.

När jag i morse hörde att Niklas "folkdomstolen" Orrenius tilldelas detta pris, så var det första jag tänkte: Om Segerstedt varit i livet idag, så skulle han inte jamsat med i den statsreligiösa dans som pågår mellan politikeretablissemang och media. Sverige var inte till salu då. Varför skulle det så ha varit idag?

Publicister, kulturpersonligheter, författare, m.fl., måst ses i sitt historiska sammanhang. Inte ges nya kläder och fernissa i takt med att trender kommer och går. Hade Vilhelm Moberg, Astrid Lindgren, Tage Danielsson och andra humanister i den svenska 1900-talshistorien, nöjt lutat sig tillbaka i dagens Sverige och sjungit kumbaya med Malena Ernman och Henrik Schyffert? Knappast. Det krävs ett annat sinneslag för att bli maktens medlöpare och sådan att man sjunger den oändliga solidaritetens lov, samtidig som man torkar gåsleverflottet av fingrarna med de finaste broderade servetterna.

Jag håller nog med. Men.

I min omgivning och hos nära respektive flyktiga bekantskaper, så noterar jag att mycket lite har hänt. De redan övertygade har tuffat till sig och är inte lika rädda längre. Men de som för snart ett år sedan velade och hyste den största rädsla att bli kallade för rasister, de velar alltjämt.

Samtidigt har SD samlat alltfler sympatisörer. Det får mig att tro att SD suger upp de som något sätt redan var kritiska. Däremot förblir den veliga massan 7-klöverister. Slutsatsen måst bli att Sverige går mot en enorm polarisering. Det kan rimligen inte komma att bli så att denna inhemska meningsåtskillnad och -konflikt endast förblir en fråga om vilket parti man röstar på var fjärde år.

Torgny Segerstedt visade mod under sina dagar, han tog en personlig risk när det inte åtnjöt maktens stöd att sätta sig upp mot Tredje Riket. Jag ser typer som Lena Sundström och Niklas Orrenius som känslosvallande exempel på maktens hantlangare; falska predikare.

---

Public service refererar till färsk Demoskop-undersökning på uppdrag av Expressen:

Många vill se tuffare asylpolitik


http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ma...re-asylpolitik

Åtta procentenheters rörelse på en vecka, det är en hel del. Man kan även se det som ett exempel på hur lite underrättad allmänheten är, som reagerar så häftigt, så sent. Det kan ju då ge opinionsmässiga rekyler vid minsta tecken på mildrad tsunami... Jag minns t ex hur försvarspolitiken plötsligt blev en fråga bland folket, och regeringen, i samband med Rysslands säkrande av Krim ifjor; hur kortsiktig i stora frågor som allmänheten och regeringen (med dåvarande försvarsminister Karin Enström) var och är. Som knattefotboll där alla rusar efter bollen samtidigt.

Det finns inga tecken i nuläget att tsunamin avtar, istället nya rekord, så kanske är opinionstrenden uthållig. Även när tsunamin en dag bedarrar kommer åsamkad skada, med kostnader, sparbeting och överrullningseffekter från stat till kommun och undanträngningseffekter som känns av gemene svensk att göra sig gällande. Spännande tider. När katastrofen är faktum, migrantmassan inte kan snackas bort, sopas under mattan, måste det ändå finnas något för medierna att prata om; den ronden kan bli en fråga om integration, lika akutiserad som den nuvarande immigrationen, volymhanteringen. Det kan bli många års utryckningar och brandsläckningar för att bemästra situationen. Ett trötthetssyndrom kan infinna sig efter något år och ingen vet hur illa ställt det är med Sverige och Europa; det finns då både folkligt hat horisontellt och fan vet om inte ännu mer vertikalt, mot politikerna och MSM.

Det har postulerats tidigare tråden att någon reell förändring av inslagen kurs, vare sig politiskt eller medialt, kommer att ske fram tills dess den stora massan av medelklassen direkt påverkas påverkas av mångkulturen. Mångkulturen är dock, de facto, här; det den mediala diskursen nu handlar om är de ekonomiska konsekvenserna av den förda politiken.

Poängen, antar jag, är att såväl den mediala som den opinionsmässiga svängning vi sett hittills detta år, gissningsvis kommer att vara en mild fläkt när skiten fullständigt träffar fläkten 2016 och medelklassen börjar märka av det ekonomiskt, vilket lär ske givet tillståndet som som rapporteras i Sanandajis och Arnstbergs visselblåsarkorrespondens.

Att det sannolikt kommer att leda till en grotesk polarisering torde vara en lågoddsare. Vad det politiska utfallet kommer att bli vågar jag faktiskt inte spekulera i.

På det temat har något ovanligt inträffat idag.
Svensk migrationsdebatt förs normalt vita svenskar emellan. Det hör till ovanligheterna att invandrarkollektivet för sin egen talan.

Kanske håller detta på att ändras nu. Här är iallafall en debattartikel undertecknad av ett antal personer med invandrarbakgrund.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article21648054.ab






Jag börjar misstänka att vi bara sett början på polariseringen i Sverige.
Manegen är krattad för en våldsspiral.

Hur i helvete kan så många som 39% tycka att asylhanteringen fungera bra! Vi har i stort sätt fri invandring av folk vi inte vet något om som sysslar med saker vi vet lika mycket om. Alla myndigheter som sysslar med detta har tappat kontrollen. Men 39% tycker det här funkar bra?

Jag blir ofta matt när jag läser här av all dumhet och finner inga ord.

Johan Hakelius skriver lysande om det uppenbara hyckleriet i uppgörelsen mellan regeringen och Alliansen gällande invandringen;

"Ståndpunkter som för bara någon månad sedan ansågs ligga nära gränsen för det anständiga, finns nu i den mitt som sex partier har enats om.
... Det som var suspekt att säga för någon månad sedan, är plötsligt sunt förnuft i åsiktskorridorens mitt.
... På en given signal faller den gamla fasaden. Bakom den finns redan en ny. Den ser ut att alltid ha stått där. I ett slag är allt ändrat. Politiker, journalister, alla, följer med.
Nu är det den här korridoren som gäller."

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle21647404.ab

Det kan kanske vara av intresse att studera vilka det är som undertecknat drapan:

Idel ädel adel av lättkränkta invandrade extremistaktivister och artister.

Deras användande av 'vi' och 'våra' är väldigt intressant - och öppnar upp för en väldigt obehaglig situation. Men egentligen inget nytt under solen. Svenskar, i gemen, är nazister, invandrare är offer och goda skattebetalare.

Det är, naturligtvis, precis lika osmakligt att politisera Trollhättan som IKEA - och att AB väljer att göra det i den situation vi nu befinner oss i är omöjlig att begripa. Om nu inte syftet är just att driva fram en reell konflikt.

För märk väl, ovanstående är inget annat än lågintensiv vänsterrevolutionär krigföring.
Att AB väljer att publicera det är anmärkningsvärt. Ovanstående individer vill se ett raserat Sverige. Inget annat.