Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För den som vill ha en lite närmare titt på Wirténs föreställningsvärld kan man läsa den här intressanta rapporten om SD och DF, Konservatismens tredje våg, som han författat.

http://www.arenaide.se/rapporter/sor...ns-tredje-vag/

Surrealismen i miljöpartistiska "public service" kan fortleva så länge psykotiska journalister har en lön som det finns att köpa latte och surdegslevain på ekologiskt, rättvisemärkt vetemjöl för. Så snart verklighetens snålblåst pushar ner journalisterna några steg i Maslows behovstrappa, så kommer utopiernas pull att tappa fäste i debatten. Utopikernas canon kan förstås få en mindre betydelsefull plats i debatten även genom teknologins utveckling, eftersom politikerna tenderar att dra det kortaste strået; opininionsjournalistikens tyckande är bara en i mängden bland "åsiktskonsumenterna". För utopisterna och fiktionens inneboende folk ter sig verkligheten overklig, så snart den vadderade tillvaron pressas och obehagliga realiteter tränger sig på i innerstadslägenheten; se bara på den sensationellt nippriga debattartikeln av litteraturredaktör Madelaine Levy i SvD som kom i fokus på tråden igår.

Medan Peter Wolodarski gör bort sig igen och föräldralediga Annie Lööf anser att den "generösa flyktingpolitiken" ska fortsätta som vanligt trots att Sveriges kretslopp disseminerats av migrantembolier och utgör överhängande risk för samhällskollaps, så skriver Dick Erixon på sin blogg:




Radiointervjun med Jimmie Åkesson finns delvis citerad av Erixon på länken ovan. Den mångfald som miljöpartistiska "public service" bemannas av och emitterar inryms inom vänsterismen; allt godkänt kan konstrueras med de intersektionella variabler (ex: kvinna, lesbisk, transnormativ, rasifierad...) som ryms inom matrisen. Sen får det visst vara nog med "mångfalden". Rättviseförmedlingen håller säkert med.

Såhär beskriver forskaren Tobias Hubinette dagens läge i en stor (låst) fb-grupp för intellektuella. Han har STOR spridning inom sitt fält.


"De infödda majoritetssvenskarna är rikare än någonsin förr i svensk historia, och fortsätter bara att bli allt rikare och rikare: Den absoluta majoriteten av alla vuxna och just nu levande majoritetssvenskar är i praktiken miljonärer flera gånger om idag räknat på alla besparingar, innehav av fonder och aktier, pensionsmedel och pensionssparanden samt ägande av bostäder, fastigheter, företag o s v. Idag är varje enskild vuxen majoritetssvensk god för åtminstone uppemot tre miljoner, och skulle Sverige enbart utgöras av majoritetssvenskar så skulle svenska folket vara rikast i världen idag, ja kanske möjligen det rikaste folkslaget någonsin per capita i homo sapiens sapiens 10 000-åriga historia (möjligen bredvid de infödda norrmännen och de infödda schweizarna vars privatekonomier ju inte heller "går av för hackor").
Sedan 1993 har den disponibla inkomsten (d v s den summa som blir kvar efter alla skatteavdrag plus alla bidrag minus inflationen) för alla förvärvsarbetande majoritetssvenskar vidare ökat med osannolika 30% - för landets alla singelhushåll och singlar (och de utgör numera hela 50% av alla svenska hushåll) är denna procentsiffra t o m än högre. Omräknat i reda pengar handlar det så klart om tiotusentals och åter tiotusentals extra kronor "i fickan". Naturligtvis ska detta sättas i relation till att det idag är konsumtionen som upprätthåller och driver den svenska ekonomin (d v s ej längre produktionen) samt att svenskarna som folk är världens tredje största "miljöbovar" räknat på de utsläpp och den negativa klimatpåverkan som förorsakas av svenskarnas konsumtion av varor som produceras i andra länder.
Likaså konstaterar DN:s Peter Wolodarski idag att den svenska statsbudgeten och de offentliga finanserna är den mest dynamiska och "friska" i hela världen just nu, inte minst mot bakgrund av att merparten av alla västländer fortfarande "går på knäna" i sviterna efter 2008 års förödande finanskris:
http://www.dn.se/…/peter-wolodarski-...gar-sverige-b…
Allt detta har sin förklaring i att skulle den svenska totalbefolkningen enbart bestå av majoritetssvenskar så skulle majoritetssvenskarna vara det folkslag på jorden som utan konkurrens förvärvsarbetar allra mest: Arbetslösheten bland majoritetssvenskarna är numera nere på osannolikt låga 4% om ens det, och fortsätter dessutom att minska för varje kvartal, medan den är fortsatt skyhög bland de utlandsfödda (långt över 20%) och särskilt och inte minst bland landets invånare med utomeuropeisk bakgrund där "normalt" ej mer än ca 55-60% per årskull förvärvsarbetar överhuvudtaget. Tilläggas bör att långt över 80% av alla majoritetssvenskar idag äger sitt boende i en eller annan form medan det omvända förhållandet råder bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund.
Allt ovanstående kan båda sägas förklaras och vara ett resultat av en radikal socialistisk välfärdsstat som gick längre än någon annanstans i den demokratiska världen i att lyfta ett helt folk från fattigdomen och in i rikedomen och en radikal nyliberal workfare-stat som har gått längre än någon annanstans i den demokratiska världen i att göra stora delar av samtliga invånare i landet till kapitalägare.
Sammanfattningsvis är det m a o ett alltmer ohållbart Sverige som växer fram just nu: En extremt välmående, intensivt förvärvsarbetande och ytterst förmögen majoritetsbefolkning som tjänar pengar som aldrig förr och som dessutom är extremt högutbildad numera (i alla fall i de yngre ålderskategorierna - långt över två tredjedelar av alla majoritetssvenska ungdomar och unga vuxna påbörjar idag en högskoleutbildning) jämfört med alla andra länder och alla andra folk på jorden samtidigt som Sverige idag inhyser en mycket stor och snabbt växande minoritetsbefolkning som på det hela taget står utanför denna närmast ofattbara ekonomiska utveckling.
Allt detta bäddar för än större konflikter mellan majoritetsbefolkningen och minoritetsbefolkningen under den kommande framtiden och inte minst för att majoritetssvenskarna kommer att bli än mer präglade av en slags hysterisk och paranoid psykosliknande belägringsmentalitet som kommer att spä på segregationen och möjligen också diskrimineringen ytterligare. Huvuddelen av svenska folket agerar nämligen redan idag helt enkelt som en slags jättelik ekonomisk överklass, d v s majoritetssvenskarna blir allt oroligare inför framtiden ju rikare de blir och segregerar sig därför ännu mer från minoritetsbefolkningen som förknippas alltmer med fattigdom och marginalisering.
Att white flight-och white avoidance-toleranströskeln (d v s det räcker med att endast 5-6% av invånarna i en viss stadsdel har utomeuropeisk bakgrund för att majoritetssvenskarna idag ska flytta ifrån alternativt undvika att flytta till en sådan stadsdel) är den allra lägsta i västvärlden just i Sverige är m a o inte en slump på något sätt - det är både ett slags homo economicus-"rationellt" agerande från majoritetssvenskarnas sida liksom ett utslag av att majoritetssvenskarna känner sig alltmer existentiellt oroliga och otrygga av att ha en extremt bra privatekonomi (och f ö numera också en extremt bra hälsa).
Så agerade som vi alla vet den gamla tidens ekonomiska överklass, och så (re)agerar alltid rika människor överlag: de stänger in sig, vill bara vara med varandra, tror att alla är emot dem och undviker framför allt till varje pris alla som inte har det bra."

Niklas Orrenius försöker i DN idag - på två helsidor - förstå vad det nya politiska klimatet betyder för media.

Historieprofessorn Lars Trädgårds artikel GP häromdagen får nämligen Orrenius att inse att våra politiker kanske måste upprätthålla gränser mot omvärlden, de kanske måste välja mellan pensionärer i Malmö och syriska flyktingar.

Men journalister är ”mer än bara en kundservice till skattebetalarna i ett visst land”.

Journalistik enligt Orrenius är att förklara världen med så många nyanser det bara är möjligt.

Ja, visst hade det varit bra om media de senaste tio åren hade förklarat flyktinginvandringen och dess konsekvenser för Sveriges ekonomi, för tilliten i landet, för den demografiska utvecklingen, för skola och välfärd. Om media visat på konsekvenserna för pensionären i Malmö likväl som för den afghanska flyktingen.

Men etablerad media har bara stor berättelse, en given analys. Sannolikt var åsiktskorridoren betydligt beredare under andra världskriget.

Orrenius, som nyss fått Torgny Segerstedtpriset, bör kanske reflektera över att under kriget var åsiktsmångfalden betydande jämfört med dagens smala korridor. Det fanns tidningar som var socialdemokratika, kommunistiska, nazistiska, liberala och höger. Det fanns bondeförbundstidningar och kristna dagstidningar.

Jämför hur det är nu: Oavsett politisk etikett så är det grundläggande ideologiska tänket lika för all media (MSM).

Segerstedt blev ett offer, menar Orrenius, för ett snävt nationellt synsätt. Vad är vi alla idag? Ett offer för medias och Orrenius snäva globalistiska synsätt? Framtidens dom kan bli hård över Orremnius gärning.
Det är alldeles för tidigt att jämföra sig med Segerstedt.

Avslutningsvis så noterar jag att DN, på fem helsidor intervjuar en politiker, som inte vill vara en skattebetalarnas kundservice, nämligen Annie Lööf. Hon tvekar inte ”Jag är helt främmande för att sätta en gräns, en volymgräns”.

PS stort tack Janyny för Hubinettes text. Synnerligen intressant.

Är det det nya taktiken? Att gömma sig i slutna grupper. Till skillnad från FB är det viktigare för dem vem som säger saker än att vad som sägs.
Kan i och för sig förstå att de inte vill att alla skall kunna läsa vad han tycker om de "infödda majoritetssvenskarna". Sällan jag blivit så provocerad av en text. Det gäller säkert andra också men jag anar att det är hela syftet. Att skapa motsättningar så att hans villfarelser kan sägas bevisas om de hemska "infödda majoritetssvenskarna".

En ny taktik i mediekriget som alltså kan betecknas som provokationer utförda i det fördolda för att skapa konfrontationer. Det var väl en väntad reaktion för en förlorande sida i mediekriget.

Den populära attityden "har ditt liv påverkats av krisen? inte mitt!" hjälper ju till att ge näring åt resonemanget han för. Om offentliga "majoritetssvenskar" hela tiden skojar om att alla de känner minsann dricker lika dyra viner, åker på samma semestrar, handlar "julklappar för 75 miljarder" är det i praktiken skryt om hur få fattiga de känner. Sådant klassförnekande vore otänkbart för bara några år sedan, men är perfekt för "raskrig"-scenariot.

Jag har inte läst artikeln, men kommer ihåg rubriken.
Lustigt nog verkar Wolodarski helt omveteten om sitt eget hat och det faktum att hans egen äckliga tidning är en av dom främsta generatorerna till motsättningen mellan folk (svennar /blattar, men även inom gruppen Svennar. Jag själv har i princip inget gemsamt med södermalmseliten bortsett från språket och medborgarskapet. Vi har helt olika syn på i stort sett allt. Och en av motorerna som driver på detta är propagandaorganet DN.).

Detta trodde jag aldrig, men i huvuddrag har Hübbinette faktiskt rätt! Visst, han lägger väl skulden på allt som är fel på svenskarna (och då alla etniska svenskar, i synnerhet dom som är emot mångkulutren som koncept).

Man kan säga att hans observationer i stort sett är korrekta(!), en del slutsatser likaså. Helt klart häpnadsväckande med tanke på att karl'n i vanliga fall framstår som helt galen. Vad har hänt? Är det Hübinette som skrivet texten, eller har han stulit den? Är Herr H själv bortförd av Aliens och ersatt med en Elvis-kopia? Märkligt.

Jag håller med om att motsättningarna mellan grupper byggs upp. Men tycker du verkligen att svenskarna är världens rikaste, friskaste folk? Glömt Fas 3?

Att dom är rikast stämmer ju inte. Men säg topp 15 då. Det är ganska bra. Tänk också på att klasskillnaderna är små i Sverige. Som det är idag så består underklassen främst av invandrare.
Jag säger inte att artikeln har helt rätt, men är "till stora delar korrekt". Alltså, det stämmer i huvudsak.

För att vara från en person som utger sig för att vara Tobias Hübinette så artikeln ett under av klarsyn.

Han är väl inte känd för att ha fel utan för att han är rasist och hatar svenskar. Den här fb-gruppen vänder sig till likasinnade och då har han gjort en analys över hur det svenska folket försvarar sig. Hans mål är att se det svenska folket gå under i blod och lidande och då vill det till att han analyserar försvaret för att kunna gå vidare i utrotningskriget mot det svenska folket.

Jag tvivlar på att 80% av svenska folket äger sina bostäder, det måste vara nån form av genomsnitt som han har tittat på där en svensk familj många gånger äger både hus/bostadsrätt och sommarvilla.

Om Tobias Hubinette inte var rasist och folkmordsromantiker hade han nog insett att anledningen till att svenskar ändå äger fler bostäder än vad invandrare gör beror på att asylanter inte tar med sig några pengar när de flyttar till Sverige och om de äger sin bostad får de inga bidrag.

Om Sverige stoppade den statsfinansierade massinvandringen hade det sett betydligt bättre ut då en vanlig invandrare måste ha garanterad bostad, arbete och eller förmögenhet innan de ansöker om uppehållstillstånd.

Sen har naturligtvis många blivit väldigt rika på massinvandringen, på landet och det gemensammas bekostnad. Och värre kommer det att bli.

Hübinette missar att många "etniska svenskar" och även en del av de invandrare som tagit steget in i medelklassen) är rika blott på papperet. Man sitter med en villa eller en insatslägenhet som har ett saluvärde på tre eller fyra miljoner, men detta är inte en tillgång som man kan plocka ut pengar ur på något annat sätt än genom nya lån, med bostaden som säkerhet - och den svenska storstadsmedelklassen är ju privatbelånad upp till taknocken som det är. Om man säljer bostaden måste man köpa en ny på en marknad som hela tiden rusar uppåt, och förmodligen jonglera litet med nya lån. De har alltså väldigt litet pengar disponibla utan att låna, den slags pengar man behöver för att styra upp situationen vid t ex längre sjukdom, en flyttning, ett karriärbyte, vidareutbildning (om inte arbetsgivaren betalar) eller liknande. Det är ingen tillfällighet att stora delar av svenska folket uppfattade det som ett hån när Anne Wibble sade att den smarte medborgaren ju borde ha en årslön på banken; det är långt utom räckhåll för de allra flesta, utom de som har ärvda pengar eller bonusar och feta sidoinkomster.

Många hyr i praktiken sin och familjens bostad av banken, via sina bostadslån, eftersom bomarknaden ser ut som den gör, och den gruppen växer hela tiden. Om räntorna går upp eller de förlorar jobbet sitter de pyrt till. Det här är nog inte lika utpräglat i många andra länder.

Stora delar av befolkningen uppger att de inte tror att de skulle kunna ordna fram 15-20.000 kronor för egen maskin om det var nödvändigt. Det är verkligen inte en rik och trygg befolkning vi talar om. Och när det gäller "4% arbetslöshet" bland vanliga etniska svenskar så väljer Hübinette helt enkelt att lita på en politiskt dopad statistik och räkna den så generöst han kan. Den verkliga siffran, om man räknar bort låtsasjobb som fas3, coachingkurser och liknande och dessutom plockar bort dem som studerar på heltid eller nära heltid ur basen för statistiken, är bra mycket högre.

När det gäller utbildning förväxlar han nog också pappersvärde och reell kvalitet. Svensk universitetsutbildning är inte precis i toppklass internationellt sett, och det är helt klart för många att det inte är betygen som köper dig ett kvalificerat jobb i Sverige. I många fall är utbildningen, examen mest en formell inträdesbiljett som ska göra att ansökan i alla fall inte åker direkt i papperskorgen, men den är ingalunda avgörande. Det senare gäller inte minst journalister...