Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bra och välbehövligt klarspråk av Cwejman, även om han gott kunde ha strukit den urskuldande formuleringen "[d]et är förståeligt".

Oskicket att försöka bagatellisera den nuvarande utvecklingen genom att (på minst sagt tveksamma grunder) hävda att vi aldrig har varit homogena existerar inte enbart inom media och bland politiker. Även forskare inom svensk humaniora ägnar sig åt sådant skojeri. Ur en aktuell och mycket tidstypisk text om Karl XII från Historiska museet:

http://historiska.se/wp-content/uplo...6/Karl-XII.pdf

(I kungens släkt fanns som bekant mest tyskar och danskar.)

Den här lilla utvikningen mest för att poängtera att Cwejmans text behövs. I en Flashbackkontext är den kanske att sparka upp öppna dörrar, men inte på ett seminarium i historia eller arkeologi. Där vimlar det av forskaraktivister som tror att de kan uppfostra folket till att acceptera mångfald med hjälp av olika "berättelser" eller tröttsamma pizza-/kåldolms- och zlatanargument. De anser att en handfull valloner eller föregivet mångkulturella vikingar kan och bör användas för att legitimera dagens politik. De vägrar att erkänna att det kan vara skillnad mellan finska flyktingbarn under andra världskriget och dagens ensamkommande. Det är för dem Cwejman skriver, och han hade garanterat fått det onda ögat om han suttit på ett seminarium och sagt samma saker som han gör i artikeln.

Cwejmans hederlighet förtjänar respekt. Även om han står för en liberal migrationspolitik väjer han inte för svårigheterna och är inte beredd att ljuga och förtiga fakta för "den goda sakens" skull. Han har ett antiutopiskt drag som är ovanligt bland liberaler. Dessutom har han levererat återkommande kritik mot postmodernismens dominans vid universiteten. Bara en sån sak.

Det råkade slumpa sig så att finanskrisen och ett stort överskott på bostäder i kombination med enorm men ytterst kortvarig invandring från ett någorlunda civiliserat men sönderfallande europeiskt land, fungerade hjälpligt så småningom, trots initialt kaos.

Varje person som tar upp den episoden i syfte att peka på likheter snarare än skillnader jämfört med dagens systemkollaps, och/eller kallar det "utmaning" snarare än systemkollaps, diskvalificerar sig själv från intellektuellt hederlig debatt. Dubbla antalet asylsökande mot toppåret 1992 och helt andra asylsökande med helt andra kulturer, utbildningsbakgrund och könssammansättning.

Nej, precis. Cwejman har rätt när han säger att det här är något helt nytt. Det finns inga historiska paralleller. Balkaninvandringen var, som Crispy skriver, något helt annat. Kulturskillnaderna var små, det fanns gott om bostäder och så vidare. Ändå har det som sagt inte varit helt friktionsfritt. Ivar Arpi skriver bra om varför man inte kan jämföra Balkaninvandringen med dagens situation här:

http://www.svd.se/jamfor-inte-med-balkaninvandringen

Jag förstår inte hur man kan framhäva invandringen från Jugoslavien som ett exempel på "lyckad" invandring till Sverige. Erik Ullenhag brukade lyfta fram invandringen i början av 90-talet som en framgång, men konstaterade samtidigt att arbetslösheten bland de invandrarna låg på 30%. Om det var det mest "framgångsrika" exemplet han kunde hitta säger det sig självt att andra invandrargrupper klarat sig betydligt sämre. Det var under ett par år som asylinvandringen skenade iväg rejält, men anledningen till att den minskade var inte att strömmen av flyktingar sinade utan att Sverige stramade åt invandringen rejält. Hade invandringsregler som implementerades i mitten på 90-talet legat fast hade vi aldrig befunnit oss i den här krisen.

I början av 90-talet fanns det mindre än 10 utanförskapsområden i Sverige; innan den nuvarande flyktingkrisen drog igång på allvar fanns det över 200. Vem som helst som undersöker frågan närmare utan ideologiska skygglappar inser att Sverige aldrig har "klarat av" den tidigare invandringen. Däremot har den gått att hantera politiskt så länge det gick att stoppa undan invandrarna i tomma miljonprogramslägenheter (namnen på dessa områden känner vi till från nyhetsrapporteringen), så länge kostnaderna var hanterbara, och så länge media mörkade vad som pågick. En ärlig nyhetsrapportering om massinvandringen hade omöjliggjort dess fortsättning. Invandringen som drog igång i början av 90-talet har aldrig varit självfinansierad utan resurser har alltid behövt komma från den produktiva delen av den svenska ekonomin. Sverige har alltså subventionerat invandrad arbetslöshet i över 20 år.

Nu är däremot läget ett helt annat. Kostnaderna har blivit ohanterliga och bostäderna är slut. Eftersom vi inte "klarat" invandringen tidigare finns det ingenting som tyder på att vi kommer göra det denna gång heller. Nu är dessutom medias maktmonopol brutet vilket har skapat en enorm fragmentering av hela samhället; invandringen är katalysatorn för den fortsatta samhällsförändringen. Dock verkar både media och politiker numera ha insett att utvecklingen inte längre går att kontrollera. De desperata försök som görs från regeringen just nu visar på att samhällsutvecklingen har glidit dem ur händerna. Det är något som är nytt i svensk politik; tidigare har befolkningen i stort agerat på det sätt som politikerna velat. Med en totalt ny befolkning i landet som inte bryr sig det minsta vad politikerna i Stockholm tycker och tänker har samhällsdynamiken förändrats i grunden.

Huskurden Soran, den nationalististike kurden som inte tvekar att förneka oss svenskar en egen och från andra särskiljbar identitet, samtidigt som Sorans egen kurdiska identitet för honom är helig, vill i Sverige skapa en ny svenskhet. Det Nya Sverige kräver enligt Soran en ny identitet. Nu när han kurden med sin heliga identitet är här i Sverige.

Så talar inkräktaren. Så talar erövraren. Det svenska som finns, vi svenskar som finns på riktigt i vårt eget land, ska i Sorans och andra inkräktares Nya Sverige, utplånas. Vi ska tvingas att ge upp vår svenskhet. För nu är kurderna här. Och andra fanatiska nationalister. Och då måste det svenska göras om. Det måste skapas en ny identitet, nu när kurder och andra svenskhatande icke svenska nationaliseter invandrat till Sverige. Kurder, assyrier/syrianer, somalier, berber och allehanda svenskhatande oknytt. Som mer än gärna tar del av det av oss svenskar skapade, välståndsståndsamhällets fördelar, utan att de själva bidrar med ett vitten, utom förakt för det svenska. Deras förakt för mig och andra svenskar är oändligt, man hånler åt oss dumma svenskar, samtidigt som de inte drar sig för att leva på vårt slit och släp.

Kurdiske nationalisten Soran, drar sig inte för att i ena stunden förhärliga kurders rätt till en egen särart, kurders rätt till självbestämamnde och ett eget land, en egen särskiljbarhet, för att sedan i Sverige, förneka min och andra svenskars rätt till samma sak som kurden Soran anser att han och andra kurder har rätt till. Det är det mångkutlurella Sverige. Det är essensen av det mångkulturella Sverige. Själva kärnan i kurden Sorans Nya månkulturella Sverige.

Det är inkräktaren och erövraren Sorans inställning. Vi svenskar måste bort. Så fort som möjligt. Hans och andra inkrätares och erövrares förakt för det svenska folket, vår historia och vår identitet, utgör själva grundbulten i projektet Det Nya Sverige. Så länge vi svenskar finns kvar i vårt eget land Sverige, kommer deras mångkultur aldrig att fungera. Så länge det finns riktiga svenskar, kommer Soran och hans kompisar aldrig att kunna slå sig till ro. Soran gör tillsammans med andra svenskhatande nationalister till och med TV-program som handlar om vikten av att utplåna oss svenskar. Självklart finansieras TV-programmet av oss riktiga svenskar. Till sista öret. Och räcker pengarna inte, beskylls vi svenskar för rasism. Av både Soran och vår regering och våra jounarlister.

Enligt inkräktaren Soran, enligt erövraren Soran, så måste vi svenskar ge upp vår identitet, när han kurden kommit hit. Sorans egen identitet är jätteviktig, medans oss svenskars identitet bara är i vägen för inkräktaren och erövraren, kurden Soran. Hans hat mot mig och andra svenskar, döljer han måhända enligt sig själv riktigt skickligt. Jag svensk känner dock igen en svenskhatare direkt.

Och den nationalistiske Soran är en sådan svenskhatare. Och faktiskt. Hur fan kan man resa till och bosätta sig i ett främmande land, och sedan börja tala om att den kultur som finns i det nya landet måste upphöra att existera, att det landets befolkning måste ge upp sin identitet, bara för att man själv bosatt sig i det främmande landet? Hur är man funtad när man förespråkar slikt? Hur dum i huvet är man, på en skala från ett till elva? Och är Soran så dum att han tror att det kommer att funka? Jag tror att han är så dum. Just så urbota dum i huvet. Han tror att vi svenskar frivilligt kommer att ge upp vår identitet. Till skillnad från kurderna i Turkiet, till skillnad från Soran, som inte alls frivilligt gett up sin identitet, utan tvärtom till och med tagit till vapen, för att försvara just sin egen identitet. I Turkiet.

Har egentligen inget emot mångkultur eller invandring till Sverige. Men ska det ske till priset av att det svenska förnekas och förlöjligas, då får det nog vara. Tyvärr tycks ingen svensk debattör våga säga just det. Men snart. Kanske snart vågar nån med renommé och namn, att våga säga det. Det självklara. Att mångkulturen inte är värt priset av att vi svenskar fråntas vår rätt till egenart, särskiljbarhet, självklara rätt till existerande och självbestämmande. Rätten till vårt eget land. Andra må till Sverige vara välkomna, men inte till priset av svenskarnas utplånande. Finns andra, så finns jag svensk lika mycket. Det kan ingen månkultur ändra på.

Det jag skrivit här är egentligen bara en variant av det judar i Israel skriver om sig själva, en variant av det palestinier skriver om sig själva, en variant av det kurder skriver om sig själva och vad varje same och zigenare inte ens skriver, utan bara självklart hävdar vara rätt, utan att det behöver skrivas ner. Jag har alltså bara härmat andra, med det jag skrivit här. Om nån nu undrar. Och det andra säger, skriver och gör värnandes sin egen särart, det måste väl också jag svensk ha rätt att göra. Eller? Möjligt att kurderna i Sverige inte tycker det, säkerställt är att Soran inte tycker det, men helt ärligt skiter jag svensk i vad kurder i Sverige tycker. Skiter i vad kurden Soran tycker i Sverige. Tycka kan de göra i Kurdistan. Tycka kan Soran göra i Kurdistan.

I övrigt bra kommentar Kinuski. Mångkulturen i Sverige är i sanning spännande, i all sin inkonsekvens.

Lite holländsk mediakrig om mångkultur. Geert Wilders säger rakt ut vad han menar är europeernas syn på Turkiet. Jag gissar att många från alla partier håller med honom innerst inne, men i Sverige skulle han få löpa gatlopp efter en sån video.

https://www.youtube.com/watch?v=csOn...ature=youtu.be

Richard Schwartz skriver i en kolumn i DN om Sveriges nationella projekt att förbättra världen.

En projekt som lett till att vi förnekat nationalismen, til skillnad från nästan alla andra europeiska länder förutom Tyskland.


http://www.dn.se/ledare/kolumner/ric...-sin-optimism/

Men Tyskland har också förnekat nationalismen, i skam över senaste världskrigets misstag. Därför har Tyskland och Sverige hamnat på samma kurs i flyktingfrågan. Till skillnad från alla andra som med mer eller mindre nationalistiska argument försöker skära ner på sitt flyktingmottagande.

Den förlegade inställningen har lett Sverige fel, menar Schwartz och förnekar historisk skuld för Sveriges del. Återstår att se verkligheten, följa terrängen istället för kartan nu när politiken nått vägens ände.

Liten internationell utblick:
Lite citat av ovan:

Och speciellt fetmarkerat för Oyto:
Åsså länken
https://europa.eu/eyd2015/sv/eu-euro...be-more-widely

Dokumentet innehåller massa länkar som alla påvisar en global agenda i FN:s regi att uppmuntra migration. En agenda som EU bejakar eller kanske numer, bejakat.
Migration för att det är lönsamt.
Precis den ståndpunkt som det officiella Sverige också anslutit sig till men som nu faller i bitar under trycket av verkligheten. Det eftersom ståndpunkten är så illa underbyggd.

Öppningen är nog cirkulär migration enligt det som nu håller på att ske där Sverige avser att skicka tillbaka allt fler migranter till säkra länder. Det är lösningen som finns i samma typ av dokument som de hela tiden bejakar. Nödutgången i FN dokumenten.

Mediakriget fortgår även i alternativ media som inte är alternativmedia. Tino Sanandajis inlägg om hur den uppkomna krisen hanteras på minst dåligt sätt(http://www.tino.us/2015/11/skademinimering) delas på twitter av LO-ekonomen Hållö, retweetas av Leif Pagrotsky, varpå Lindberg et consortes får spel. Hållö står dock på sig. Under samma vecka drar Tino in 30 000 kr på en timme via Facebook, där pengarna ska finansiera en textning av hans framträdanden till engelska för publicering på Youtube. Mycket intressant att det är möjligt för honom att samla in pengar inte bara till stora prestigeprojekt som den kommande boken, utan även till mer blygsamma satsningar likt denna, annonserad en måndagskväll utan större åthävor. Hade Tino varit identitetspolitisk vänster hade vi säkerligen fått läsa spaltmeter om en seger för demokratin, gerillaopinionsbildning, etc. Men då hade han säkerligen kunnat säkra offentliga medel på ett eller annat sätt istället...

Det vi har bevittnat hitills är främst ett krig om migrationen och inte så mycket ett krig om mångkulturen. DI:s ledare om SD från veckan är ett tydligt exempel på hur krisinsikt i migrationsfrågan kan paras med bibehållen kurs på mångkulturens område. Felet med SD? De vill värna den svenska identiteten: http://www.di.se/artiklar/2015/12/1/...-an-siffrorna/

Analysen är alltså att övriga partier förlorat på att sätta sig på tvären mot folkets övertygelse i en känslig fråga och därför förlorat röster och förtroende, varigenom SD har gynnats. Partierna bör därför respektera folkviljan. Men bara rörande migrationen. För mångkulturen bör den väl beprövade, fatala strategin istället bibehållas, trots det folkliga stödet knappast är större. Det är givet att SD främst har gynnats av sitt ställningstagande i migrationsfrågan hitills, men det finns en stark föreställning hos gemene man om att invandrare bör anpassa sig till svenska seder och bruk, lära sig språket och respektera våra värderingar, om att den förda politiken syftar till detta(vilket är felaktigt) och om att hindren främst är socioekonomiska("om alla de taxikörande utomeuropeiska läkarna bara fick sin utbildning validerad skulle de vara som dig och mig!"). Massmedia har kunnat bygga upp denna kuliss i det relativt lugna väder vi befunnit oss i, men nu kommer snart stormen. "Integration" kommer att segla upp som nästa ödesfråga i svensk politik när väl invandringen väl normaliserats och då kommer frågan att ställas på sin spets. Dvs mångkultur är inte lika med kebab och zlatan, utan med klantänk, ressentiment, fundamentalism, kulturell utarmning och svensk underkastelse. Vi såg vad som hände med känslorna för invandringen när frågan ställdes på sin spets och sanningen började sippra fram.

Sett från ett större avstånd fanns tidigare en övergripande berättelse, där migrationen var en naturkraft och förresten också lönsam och berikande, flödet som skapade fonden svensk mångkultur, spännande och exotisk på ytan(maten! sederna! rinkebysvenskan!) men under ytan förenad med det svenska av den mystiska Värdegrunden, i en sorts Philosophia perennis för 68-generationen. Det implicita i alla yttranden om mångkulturen var den svenska kulturens(då speciellt den 68-fierade ditons) överlägsenhet och odödlighet och omöjligheten i genuint avvikande kulturella uttryck. Att det första ledet i berättelsen nu imploderat kommer att påverka det andra. Det underminerar hela berättelsen, som tidigare var en respektingivande monolit. Nu vill M stoppa asylsökande från att sätta fot på svensk mark och S vill stänga Öresundsbron. Det skär sig och det gör att avvikande röster i mångkulturfrågan kommer att börja tränga igenom.

Madelaine Levy vill lösa mottagande genom att låta konstnärer "tänka bortom verkligheten och låna från fantasin".


Hon förutser snabba (och goda?) resultat av detta..




http://www.svd.se/lat-konstnarerna-s...ndet/om/kultur

Ja det är tydligt att även de mer rabiata "opinionsbildarna" insett att det är lönlöst att kämpa emot. Vad man försöker sig på är en sorts damage control där kampen mot SD fortfarande står över allt annat, inklusive landets ve och väl. Men de gör ett misstag om de tror att de kan kontrollera revolutionen. Flera gör dock tappra försök, PM Nilsons försök att få till en moderat "invandringskritiskt" S+M regering är väl det mest talande exemplet. Han är en av ledarna i en nybildad och snabbt ihopraffsad kappvändarnas allians, för att försöka överleva i den nya media och åsiktsverkligheten.

Man vet ju bland kappvändarna att man inte har några sympatier att hämta bland SDs sympatisörer och nya politiska makthavare, och att man som tveklös opportunist (internet minns allt) därvid riskerar att hamna utanför både maktens tinnar, och de associerade köttgrytorna.

Jag är dock tveksam till att de kommer att lyckas i sin damage control, och i sina försök att stjäla revolutionen för sina egna syften. Pandoras ask är ute. Och för nu ska naturligtvis de genuina och ärliga kappvändarna stödjas. Sådana som PM Nilsson ska dock helst inte ges en millimeter i utrymme.

Inlägg om Lasse Granestrands artikel i SvD flyttade till: (FB) Chockutspel i SVD: "Flyktingfrågan misskött av politiker och medier"
/Mod.