Hittade en artikel på expressens debattsida som var intressant. Den är lite annorlunda i den meningen att den snarare handlar om terrorism och försvarspolitiken men jag anser ändå att den har relevans för tråden. I synnerhet sedan islamisternas dåd i Paris har dessa frågor blivit överlappande i högre utsträckning. Framförallt har artikeln bäring på den här trådens reflektioner.
Det har varit ett antal återkommande teman i tråden som avhandlat hur mångkultur och invandringspolitiken kan förändras. Ett återkommande tema har varit behovet av en kriskänsla, av att svenska folket inser att nu är det allvar och därmed vaknar till liv. Detta har till viss del uppnåtts genom de senaste månadernas tsunamisiffror från Migrationsverket och trötta S-byråkraters konstaterande om att "något borde göras". Oklart vad man tänkt sig. Dåden i Paris och den allmänt uppskärrade stämningen har också gjort sitt för att bidra till att något av en krisstämning har infunnit sig, vilket är en förutsättning för en radikal kursändring.
Ett annat återkommande tema har varit Reinfeldt och hans politiska arv. För att Moderaterna och borgerligheten ska kunna göra sig av med sin gamla politiker och anamma en mer traditionellt borgerlig och sverigevänlig politik har det ansetts i den här tråden att man först måste göra sig av med Reinfeldtismen, vilket försvårats av att hans gamla springpojkar och springflickor har övertagit partiet. Batra, Kristoffersson etc.
På senare tid har dock något av en kritik infunnit sig, dels i migrationsfrågan dels i försvarsfrågan. Öppna era hjärtan talet används ofta som ett exempel på en naiv och löjeväckande mångkulturretorik. Men ett allmänt bespottande av Reinfeldt-eran har inte skett i borgerligheten (än) och det finns fortfarande många, speciellt liberaler i FP, M och C som fortsatt hyllar Reinfeldt och Borg.
Ett annat återkommande tema har varit nationalstaten återkomst. För ett par dagar sedan citerades en artikel från svensk tidskrift där en Johansson argumenterade för nationalstatens fortsatta fortlevnad och goda egenskaper. Återinförandet av gränser och gränskontroller i Europa är ett annat tecken på en sådan utveckling. Samtidigt som partier som Front National, Sverigedemokraterna och Danskt Folkeparti grundar sin politik på nationalism och nationalstatens fortbestånd. Globaliseringen har snabbt förlorat sin lyskraft och etniska samt religiösa motsättningar har inte överkommits genom mångkulturen utan snarare aktualiserats.
Ur denna utgångspunkt utgår ett annat tema som varit svenskens oförmåga till självförsvar och att värna den egna nationen samt etniciteten. Det talas ofta om i denna tråden att svensken är "fredsskadad" och det dyker titt som tätt upp goda förklaringar till svenskarnas rådande tillstånd. Där en snabb industrialisering, avbefolkning av landsbygden, socialdemokratisk dominans och en brist på fiender och nationella utmaningar brukar vara några av de vanligaste förklaringarna.
Så hur kan detta nu då låta, i en artikel 2015? Jo så här:
Kriskänsla:
Nationalstatens återkomst:
Reinfeldts arv:
Svensk oförmåga till självförsvar:
Artikeln är skriven av Petter Månsby som varit uppe tidigare i tråden och finns att läsa här:
Extra intressant i sammanhanget är att skribenten själv har ett förflutet i Moderaterna enligt artikeln, det är extra intressant i de aspekter som rör Reinfeldt. Att kritiken mot Reinfeldt kommer inifrån partiet och inte politiska motståndare.
Moderaternas tid vid makten är i stora drag ett kapital konservativt misslyckande. De liberala marknadsreformerna etablerade sig relativt väl och Sverige är idag ett förändrat land sett till attityder i ekonomiska frågor, jämfört med när Alliansen tog över. Skattetrycket och den offentliga sektorn finns kvar men synen på ekonomi är en annan. Socialdemokratins ekonomiska trovärdighet är urholkad och svenskarna har tappat sin rädsla för högerspöket, som var så påtaglig innan Alliansen kom till makten. Somliga har väl redan glömt hur Moderaterna gjorde om sig till det nya arbetarpartiet och t.o.m. tågade med flaggor och vimplar den 1:a maj för att ställa in sig hos det lättskrämda svenska folket.
Men i konservativ bemärkelse var Moderaternas tid vid makten katastrofal. Migrationen har förändrat den etniska och kulturella sammansättning i Sverige för överskådlig framtid och försvaret är så nära avveckling man kan vara innan man nödgas sluta kalla det försvar och döpa om det till något annat.
Hur länge dröjer det innan kritiken och illskan över detta misslyckande når sin kulmen? Hur arga kommer man att bli när man inser hur man blivit bedragen? Försvarets misslyckande är känt sedan ÖB:s uttalanden om en veckas försvaret och de pinsamma svenska "ubåtsjakterna". Som knappt gick att genomföra.
Nu börjar många nå samma slutsats kring migrationen, ett antal som stiger varje dag och börjar nå en kritisk massa tillräckligt stor för att iscensätta en massiv folklig missnöjesyttring. Om vi bara hade haft en gnutta franskhet i oss. Eller viking.
I vilken mån påverkas debatten om mångkultur och invandring av dylika utläggningar? Om svensk sårbarhet och den hotbild som finns. Jag tror personligen inte att sådana effekter ska underskattas. Både i Sverige och i Europa har vi en självbild där vi i viss mån är förtryckare, rika förtryckare som bör ha dåligt samvete. När IS bombar och skjuter hundratals civila fransmän till döds och muslimer hyllar dådet, även i Sverige. Då vänds spelplanen upp och ned i viss mån. Vi är nu offren, åtminstone om vi kan utnyttja den känslostämningen till max. Muslimerna blir förövarna.
Det är därför identitetsvänstern hackar på människor på Facebook som ändrar profilbild till franska flaggan. "Varför bryr du dig inte lika mycket om svältande utvecklingsstörda barn i Etiopien??Rasist!". De är helt enkelt rädda för att makten över verkligheten, håller på att glida de ur händerna. Om bilden av den vite mannen, högst i hierarkin och ondast av alla, om den bilden förlorar i trovärdighet, och spelplanen snarare jämnas ut, där muslimen och europeen har lika goda chanser att överträffa och förtrycka den andra, då är tröskeln för att ge sig in i den kampen betydligt, betydligt lägre, än om europeen tror sig befinna sig i ett tillstånd av materiellt, militärt och politiskt överläge.
Så sammanfattningsvis, det jag vill ha svar på är, kan migrationskrisen och islamismen, denna hotfulla kombination, väcka svensken ur sin fredskoma och leda till att man på allvar börjar se det som sin plikt att försvara hem, familj och nation? I Frankrike tror jag redan att man är på god väg. Även om det snarare blir Marine Le Pen och inte Francois Hollande som leder den utvecklingen.
De avslutande raderna bör ju ge rysningar hos varje medkännade svensk som kan föreställa sig hur kling och klang från Gnesta försöker avvärja ett välkoordinerat anfall från IS-soldater med stridsvana..
Det har varit ett antal återkommande teman i tråden som avhandlat hur mångkultur och invandringspolitiken kan förändras. Ett återkommande tema har varit behovet av en kriskänsla, av att svenska folket inser att nu är det allvar och därmed vaknar till liv. Detta har till viss del uppnåtts genom de senaste månadernas tsunamisiffror från Migrationsverket och trötta S-byråkraters konstaterande om att "något borde göras". Oklart vad man tänkt sig. Dåden i Paris och den allmänt uppskärrade stämningen har också gjort sitt för att bidra till att något av en krisstämning har infunnit sig, vilket är en förutsättning för en radikal kursändring.
Ett annat återkommande tema har varit Reinfeldt och hans politiska arv. För att Moderaterna och borgerligheten ska kunna göra sig av med sin gamla politiker och anamma en mer traditionellt borgerlig och sverigevänlig politik har det ansetts i den här tråden att man först måste göra sig av med Reinfeldtismen, vilket försvårats av att hans gamla springpojkar och springflickor har övertagit partiet. Batra, Kristoffersson etc.
På senare tid har dock något av en kritik infunnit sig, dels i migrationsfrågan dels i försvarsfrågan. Öppna era hjärtan talet används ofta som ett exempel på en naiv och löjeväckande mångkulturretorik. Men ett allmänt bespottande av Reinfeldt-eran har inte skett i borgerligheten (än) och det finns fortfarande många, speciellt liberaler i FP, M och C som fortsatt hyllar Reinfeldt och Borg.
Ett annat återkommande tema har varit nationalstaten återkomst. För ett par dagar sedan citerades en artikel från svensk tidskrift där en Johansson argumenterade för nationalstatens fortsatta fortlevnad och goda egenskaper. Återinförandet av gränser och gränskontroller i Europa är ett annat tecken på en sådan utveckling. Samtidigt som partier som Front National, Sverigedemokraterna och Danskt Folkeparti grundar sin politik på nationalism och nationalstatens fortbestånd. Globaliseringen har snabbt förlorat sin lyskraft och etniska samt religiösa motsättningar har inte överkommits genom mångkulturen utan snarare aktualiserats.
Ur denna utgångspunkt utgår ett annat tema som varit svenskens oförmåga till självförsvar och att värna den egna nationen samt etniciteten. Det talas ofta om i denna tråden att svensken är "fredsskadad" och det dyker titt som tätt upp goda förklaringar till svenskarnas rådande tillstånd. Där en snabb industrialisering, avbefolkning av landsbygden, socialdemokratisk dominans och en brist på fiender och nationella utmaningar brukar vara några av de vanligaste förklaringarna.
Så hur kan detta nu då låta, i en artikel 2015? Jo så här:
Kriskänsla:
Citat:
Terrordåden i Paris har skakat Frankrike i dess grundvalar. Precis som vid dåden den 11 september kommer vi förmodligen att kunna tala om en tid före och efter attentaten den 13:e november 2015.
Omfattningen av de groteska massmorden på värnlösa fransmän under en fredagsnatt i Paris, är något man motvilligt försöker ta till sig. Attentat riktade mot obeväpnade civilister är otroligt svåra att värja sig emot.
Omfattningen av de groteska massmorden på värnlösa fransmän under en fredagsnatt i Paris, är något man motvilligt försöker ta till sig. Attentat riktade mot obeväpnade civilister är otroligt svåra att värja sig emot.
Nationalstatens återkomst:
Citat:
Behovet av det europeiska samarbetet har förmodligen inte varit lika stort sen tiden efter andra världskriget.
Samtidigt finns det en annan allvarlig lärdom att ta till sig ifrån Paris. Det var fransk polis som ingrep och oskaddliggjorde terroristerna. Det var fransk militär som stängde gränserna och patrullerade gatorna. Det var fransk sjukvårdspersonal som försökte rädda liv den kvällen. Det var också fransk sjukvårdspersonal som i andra fall tvingades ge hjärtskärande besked till familjer och vänner till alla offren.
Det fanns ingen EU-militär eller någon FN-polis till hands för att utföra det livsfarliga och blytunga arbete som terrorns intrång i fransmännens samhällsliv krävde. I stundens hetta låg bördan att avvärja en fullständig katastrof på Frankrikes axlar.
Denna lärdom är nog så viktig för ett land som Sverige. Där den nationella försvarsförmågan har reducerats kraftigt samtidigt som landets polis underfinansierats i en sådan utsträckning att polisförbundet beslutat att stämma svenska staten.
Samtidigt finns det en annan allvarlig lärdom att ta till sig ifrån Paris. Det var fransk polis som ingrep och oskaddliggjorde terroristerna. Det var fransk militär som stängde gränserna och patrullerade gatorna. Det var fransk sjukvårdspersonal som försökte rädda liv den kvällen. Det var också fransk sjukvårdspersonal som i andra fall tvingades ge hjärtskärande besked till familjer och vänner till alla offren.
Det fanns ingen EU-militär eller någon FN-polis till hands för att utföra det livsfarliga och blytunga arbete som terrorns intrång i fransmännens samhällsliv krävde. I stundens hetta låg bördan att avvärja en fullständig katastrof på Frankrikes axlar.
Denna lärdom är nog så viktig för ett land som Sverige. Där den nationella försvarsförmågan har reducerats kraftigt samtidigt som landets polis underfinansierats i en sådan utsträckning att polisförbundet beslutat att stämma svenska staten.
Reinfeldts arv:
Citat:
Redan 2007 avgick den dåvarande moderate försvarsministern Mikael Odenberg i protest mot försvarsbesparingar. Besparingar som sedan fortsatte utan större protester under alliansregeringens tid vid makten. Så sent som 2013 hävdade vår f.d. statsminister Fredrik Reinfeldt att det inte fanns några direkta hot mot Sverige.
Idag tycks händelseutvecklingen ha sprungit ifrån det påståendet.
Idag tycks händelseutvecklingen ha sprungit ifrån det påståendet.
Svensk oförmåga till självförsvar:
Citat:
Förhoppningsvis inser politikerna allvaret i vår situation. Man må ha olika ideologisk inriktning eller olika samhällsvisioner men behovet av att skydda Sverige och dess medborgare måste väga tyngre än partipolitik.
För trots att illdåden i Paris är häpnadsväckande i sin omfattning och i sitt utförande, så utgör de bara ett smakprov på vad som kunde ha skett i ett land utan samma förmåga till självförsvar.
För trots att illdåden i Paris är häpnadsväckande i sin omfattning och i sitt utförande, så utgör de bara ett smakprov på vad som kunde ha skett i ett land utan samma förmåga till självförsvar.
Artikeln är skriven av Petter Månsby som varit uppe tidigare i tråden och finns att läsa här:
Extra intressant i sammanhanget är att skribenten själv har ett förflutet i Moderaterna enligt artikeln, det är extra intressant i de aspekter som rör Reinfeldt. Att kritiken mot Reinfeldt kommer inifrån partiet och inte politiska motståndare.
Moderaternas tid vid makten är i stora drag ett kapital konservativt misslyckande. De liberala marknadsreformerna etablerade sig relativt väl och Sverige är idag ett förändrat land sett till attityder i ekonomiska frågor, jämfört med när Alliansen tog över. Skattetrycket och den offentliga sektorn finns kvar men synen på ekonomi är en annan. Socialdemokratins ekonomiska trovärdighet är urholkad och svenskarna har tappat sin rädsla för högerspöket, som var så påtaglig innan Alliansen kom till makten. Somliga har väl redan glömt hur Moderaterna gjorde om sig till det nya arbetarpartiet och t.o.m. tågade med flaggor och vimplar den 1:a maj för att ställa in sig hos det lättskrämda svenska folket.
Men i konservativ bemärkelse var Moderaternas tid vid makten katastrofal. Migrationen har förändrat den etniska och kulturella sammansättning i Sverige för överskådlig framtid och försvaret är så nära avveckling man kan vara innan man nödgas sluta kalla det försvar och döpa om det till något annat.
Hur länge dröjer det innan kritiken och illskan över detta misslyckande når sin kulmen? Hur arga kommer man att bli när man inser hur man blivit bedragen? Försvarets misslyckande är känt sedan ÖB:s uttalanden om en veckas försvaret och de pinsamma svenska "ubåtsjakterna". Som knappt gick att genomföra.
Nu börjar många nå samma slutsats kring migrationen, ett antal som stiger varje dag och börjar nå en kritisk massa tillräckligt stor för att iscensätta en massiv folklig missnöjesyttring. Om vi bara hade haft en gnutta franskhet i oss. Eller viking.
I vilken mån påverkas debatten om mångkultur och invandring av dylika utläggningar? Om svensk sårbarhet och den hotbild som finns. Jag tror personligen inte att sådana effekter ska underskattas. Både i Sverige och i Europa har vi en självbild där vi i viss mån är förtryckare, rika förtryckare som bör ha dåligt samvete. När IS bombar och skjuter hundratals civila fransmän till döds och muslimer hyllar dådet, även i Sverige. Då vänds spelplanen upp och ned i viss mån. Vi är nu offren, åtminstone om vi kan utnyttja den känslostämningen till max. Muslimerna blir förövarna.
Det är därför identitetsvänstern hackar på människor på Facebook som ändrar profilbild till franska flaggan. "Varför bryr du dig inte lika mycket om svältande utvecklingsstörda barn i Etiopien??Rasist!". De är helt enkelt rädda för att makten över verkligheten, håller på att glida de ur händerna. Om bilden av den vite mannen, högst i hierarkin och ondast av alla, om den bilden förlorar i trovärdighet, och spelplanen snarare jämnas ut, där muslimen och europeen har lika goda chanser att överträffa och förtrycka den andra, då är tröskeln för att ge sig in i den kampen betydligt, betydligt lägre, än om europeen tror sig befinna sig i ett tillstånd av materiellt, militärt och politiskt överläge.
Så sammanfattningsvis, det jag vill ha svar på är, kan migrationskrisen och islamismen, denna hotfulla kombination, väcka svensken ur sin fredskoma och leda till att man på allvar börjar se det som sin plikt att försvara hem, familj och nation? I Frankrike tror jag redan att man är på god väg. Även om det snarare blir Marine Le Pen och inte Francois Hollande som leder den utvecklingen.
De avslutande raderna bör ju ge rysningar hos varje medkännade svensk som kan föreställa sig hur kling och klang från Gnesta försöker avvärja ett välkoordinerat anfall från IS-soldater med stridsvana..
Citat:
För trots att illdåden i Paris är häpnadsväckande i sin omfattning och i sitt utförande, så utgör de bara ett smakprov på vad som kunde ha skett i ett land utan samma förmåga till självförsvar.
__________________
Senast redigerad av wuuaa 2015-11-24 kl. 01:41.
Senast redigerad av wuuaa 2015-11-24 kl. 01:41.