Början på ett mediakrig om mångkulturen?

SvD är på nyhetsplats fortfarande en lojal aktör i den svenska propagandaapparaten. Huvudtemat på rapporteringen av jihadistterrorn i världens tidningar är att försöka förstå hur det gick till.

The Telegraph har denna förstasidesrubrik:
"Paris attacks: Police identify first gunman and make several arrests as hunt for terrorists widens across Europe • Omar Ismail Mostefai part of three-team Isil network • Getaway car used in attack found

Jihadist with Syrian passport may have entered France as fake refugee via Greek island."

Och Le Figaro denna:
"Un des terroristes du Bataclan était un ancien délinquant de banlieue"
(En av terroristerna från Bataclan är en tidigare ligist från förorten.)

Medan SvD:s huvudunderrubrik i pappersupplagan är:
"Muslimer fruktar ökat hat efter Paris-attacken" och sedan en helsidesartikel i ämnet signerad Gunilla von Hall.

Ingen rubrik i SvD informerar läsaren om vad vi vet om förövarna.

Snacka om att journalisterna sviker sitt uppdrag. Sverige är ju unikt i hur vi har accepterat att släppa in folk utan identitetshandlingar eller ålderskontroller. Risken för importerad jihadism är ju särskild angelägen för svenska läsare.

Journalisterna följer precis den av mig ovan beskrivna propagandamodellen (Herman-Chomsky).

Ja det är högintressant lyssning idag minsann. Centerns Martin Ådahl undslapp sig en intressant kommentar i diskussionen om behovet av politiskt ledarskap i Europa. Han sa något i stil med att företrädare för de muslimer som stödjer det västerländska demokratiska systemet behöver kliva fram och tala om detta. Ingen kommentar på det, istället avslutades samtalet snabbt. En rimlig fråga vore annars: Var är företrädarna för alla moderata muslimer? Varför deltar inte våra muslimska organisationer i pågående samtal?

Liten rättning här: det borde enligt mina matematiska kunskaper bli ca 16 miljoner med dessa sympatier istället för de ovan nämnda 1,5 miljon.


Det intressanta är politikers/MSM roll i "fenomenets uppkomst". På tal om polarisering...

Det är glädjande när befogad kritik riktas mot det hegemoniska etablissemangets enögdhet och - till råga på allt - i just det medium som en gång i tiden kallades för "public service". Ett ljus i tunneln, om man så vill.

edit: skulle personligen vilja likna Birgitta Olssons kritik vid en hästspark.

Jag försökte sammanfatta pk-politrukernas relativisering av Paris-dåden, t. ex. Lindbergs ovannämnda utbrott i panelen men också dagens P1-krönika av Knutsson där jihadisterna beskrevs som "barn" och jämfördes med Breivik.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsi...438&grupp=9314

Sedan såg jag två inlägg av på facebook av Global Secular Humanist Movements grundare Faisal Saeed al Mutar och insåg att svensk MSM följer nästan exakt samma mönster som islamistiska terrorapologeter (byt ut "jews" mot Israel så är listan komplett). Det är lite freaky när man ser det sammanfattat i text.

"How Muslim apologists work:
A Terrorist attack happens.
First: Blame US foreign policy.
Second: Find a terrorist attack in which a Muslim was killed.
Third: Say that terrorism has no religion.
Fourth: Blame the Jews.
Fifth: Claim to be a victim of some sort and turn the whole conversation about Islamophobia."
https://m.facebook.com/story.php?sto...11952732230132

Al Mutar beskriver också svårigheterna med att som arab och muslim av börd väcka frågan om egenansvar. Parallellerna till debatten i svensk MSM är slående, både mentaliteten hos vissa "rasifierade" och islamistiska debattörer och attackerna på de debattörer som försöker nyansera de förras påståenden.

"How about we Arabs don't make everything about ourselves and just condemn the attacks in Paris first!!!!
I have seen so many posts, oh the rise of far right groups, oh the rise of Islamophobia.
What have we been doing to combat extremism in our own circles?
Well, I tried.
And all I got was being called an uncle Tom, a mass murderer and a Zionist.
We call those who take self responsibility as traitors and we praise those who shift the responsibility from us.
We claim to stand for honor, but we only care when its about us.
Tribalism and Religion have ruined us and made us lose our humanity."
https://m.facebook.com/story.php?sto...11952732230132

Genomgående i medierapporteringen kring Parisattackerna är ett oemotsagt konstaterande av att liknande händelser kommer att inträffa igen. Det talas om att vi inte får ge efter för terroristernas försök att få oss att sluta våra samhällen och inskränka demokratin. Vi ska vara modiga och leva på som vanligt trots fullt befogad rädsla för terrorattacker. Ingen förnekar att vi lever under ständigt hot om nya terrordåd. Man påpekar att endast en bråkdel av världens muslimer delar jihadisternas övertygelser

Implicit sägs att vi får vänja oss vid terrorhot i våra dagliga liv därför att vi har väldigt många muslimer levandes bland oss i västra Europa. Man kan inte gärna dra någon annan slutsats då det är radikaliserade muslimer som ligger bakom de terrordåd som utförs. Jihadister är muslimer som önskar islams utbredning över världen och upprättande av muslimsk överhöghet - Kalifat.

För eller senare värker denna böld sönder och då kommer troligen samtalsklimatet vara ett annat. Den självklara insikten att "endast en bråkdel" av en tillräckligt stor massa är explosivt farlig kommer nog kunna diskuteras tämligen öppet. Hur många är en bråkdel av de sex miljoner muslimer som lever i Frankrike? Hur många är en bråkdel av de 150 000 nya muslimer som kommer till Sverige i år?

En rad ledarskribeter och krönikörer har stämt upp i utsagor om att "skilja på flyktingar och terrorister" och att vi inte "får ge efter för hatet". Wolodarski talar om att inte låta "rädslan ta över".

En något avvikande röst i kören är lite förvånande Lena Mellin. I en krönika idag talar hon klarspråk. Det finns all anledning att vara rädd och hotet finns här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21768023.ab

Hon tar i sin text också upp attentatet emot Vilks men underlåter att nämna de "svenska" terroristerna Munir Awad, Omar Abdalla Aboelazm, Sahbi Zalouti och Mounir Ben Dhahri som avtjänar straff för att ha planerat en massaker på Jyllandsposten.

HADE Aftonbladet (bland annat) när det begav sig tagit sitt publicistiska ansvar och uppmärksammat detta mer än vad som då gjordes hade vi kanske inte stått så naiva och förvånande var gång detta sker. Kanske hade vi också haft en lagstiftning istället för svängdörrar att erbjuda våra egna svenskmärkta terrorister (som må slåss för IS, al Nusra eller vad de nu må välja).

Som det nu är får vi nöja oss med det lilla ... som att en skribent som Lena Mellin äntligen är rädd.

Man önskar ju att någon svensk sekulär muslim klev fram och uttryckte något liknande, men det får vi nog vänta på. Här är det offerkoftor på i flera lager och fingerpekande mot svenskens oförmåga att bejaka likvärdigheten i alla kulturella uttryck och vilja att kliva åt sidan inför alla berättigade krav diverse "rasifierade" personer anser sig besitta.

Erica Treijs: Bli inte rädd när terrorn slår till

Denna uppmaning är så verklighetsfrämmande det kan bli. Rädsla är en naturlig och synnerligen hälsosam reaktion på hot. Det är en överlevnadsmekanism som vi nu uppmanas att åsidosätta. Men i vems intresse månglas då detta budskap ut?

Treijs hänvisar till bland annat auktoritetstro och religion:

"Men man får inte bli rädd när terrorn slår, förklarar Mats Karlsson på Utrikespolitiska institutet och understryker att flyktingar kommer till Europa för att de vill ha de grundläggande europeiska värderingarna och att de flyr från den terror som är Islamiska statens. "Var inte rädd" är bibeln vanligaste strof, men när samtidigt konflikten i Mellanöstern, migrationskrisen och den ökade segregationen fungerar som både ved och bränsle i ett redan politiskt vilset Europa, gäller det ändå att hålla huvudet kallt."

Bäst av allt får väl ändå sägas vara hennes avslut där hon uttrycker förhoppning om fredsdialog med islamiska staten. Utopiskt förvisso, menar hon, men nödvändigt.

Det är fredsagendan i sitt esse.

Detta. Detta gör man hela tiden. Och det stämmer ju. Man ska aldrig låta den ta över. Men verkar det som att människors rädsla för islam tar över nu? Nej. Det man egentligen vill är att tysta folks välgrundade oro. Det är en halmgubbe.

Rädsla i sig själv är inget fel. Det är en känsla som varnar oss för faror, baserat på tankar vi ofta inte hunnit formulera ännu. Lyssna alltid på din rädsla/intuition. Låt den aldrig "ta över", men lyssna på den.

Min rädsla/intuition säger mig att t.ex. Sverige snart utsätts för en terrorattack av islamister, och tecknen finns ju där.

* Antagligen sker den där folk rör sig mest, i julhandeln.
* Det har skett tidigare men misslyckats.
* Landet saknar gränskontroll.
* Tullen saknar kontroll över vapeninförsel.
* Hatet mot samhället / islamismen växer i landet.

Därför handlar jag julklapparna på nätet istället. Slipper dessutom stressen. Detta är inte rädsla, utan förnuft. Jag måste inte shoppa i folkhavet för att vara glad, finns andra ställen. Jag väljer att lyssna på rädslan i detta fall. Tack rädslan, du räddade mig igen.

Och sen när nästa attack sker kommer media säga samma sak om och om igen. "Vem kunde förutsäga detta?". "Varför gav han på sig just oss?" "Låt inte rädslan ta över".

Vill tillägga att jag inte tror Wolodarski medvetet försöker censurera berättigad rädsla kring Sveriges säkerhetsläge.

Men istället för att säga "var inte rädd" (wolodarski sa inte detta specifikt, men andra journalister gör det) borde man komma med konkreta svar på hur man man minska risken för terror. Och väga det mot fördelarna med öppna gränser. Varför ska Sverige vara mest öppet i Europa, är det rimligt för vår säkerhet?

Vår rädsla säger "nej". Men logiken säger också "nej". Alltså: lyssna.

Exempel på "var inte rädd" logik från svd:

http://www.svd.se/bli-inte-radd-nar-...ill/om/varlden

Lämnar det som tankeövning att se varför ovanstående text är bedräglig och onyanserad. Ja, tom propagandistisk och osann.

Fakta säger oss att de flesta är migranter från afganistan, som vill ha ett bättre liv. Vad kom "värderingar" ifrån? Enligt vilken fakta?

Det bär mig emot att länka till denna genomvidriga läsning i form av en debattartikel i DN signerad Hans Agné, docent i statsvetenskap. Jag ber om ursäkt i förväg om jag höjer blodtryck till alarmerande nivåer hos eventuella mer känsliga läsare.

Hela kontentan är att vi skall gå från att tala om ett "folkhem" och istället anamma teorin om att Sverige ska bli ett "världshem". Redan den inledande utgångspunkten för resonemanget är tillräckligt för att framkalla aggressioner.

Men bakom det ökade antalet flyktingar kan också ligga positiva förändringar, som att fler människor har ekonomiska och andra förutsättningar att lämna krig och förtryck bakom sig, eller att fler människor ger sig själva rätten att söka samma goda liv som människor i andra delar av världen har fått genom födsel. I så fall är ökad migration betecknande för en mer rättvis värld."

Fler människor "ger sig rätten" att få tal av svensk välfärd. För visst är väl det en gudagiven "rättighet" som hela världens befolkning har? Kräket fortsätter vidare med att konstatera följande.

"Man kan därför räkna med att möjligheten till migration, trots outsägligt lidande för migranterna, bidrar till en värld som är mer rättvis i den meningen att jordens möjligheter till ett gott liv delas mer jämlikt mellan en större grupp människor. På samma sätt är migration ett medel för ökad demokrati. I brist på realistiska möjligheter att i närtid skapa demokratiska institutioner i hemlandet ger migrationen möjligheter till fler av jordens invånare att leva under mer demokratiska styrelseformer på en annan plats."


Extremliberalism i sin prydno. Ju fler som får ta del av det svenska arvet och välståndet desto mer "jämlik" blir världen. Riktigt obehagligt blir det när galenpannan avslutar med tre konkreta och handfasta förslag på vad som borde implementeras i svensk politik.

"1 För det första bör personer som fattar beslut om flyktingpolitiken slå fast, eller åtminstone våga tänka, att politikens syfte inbegriper att bidra till mer rättvisa och demokrati i världen som helhet, inte bara i det egna landet. Ett sådant klargörande är viktigt för att kunna pröva nya och ibland obekväma åtgärder. Insatser som under hösten gjorts av frivilliga personer kan utföras på bredare front av företag och hushåll om de får stöd eller knuffas i rätt riktning av staten. För att vidga diskussionen kan man tänka sig att svenska hem tar emot asylsökande i utbyte mot förkortad arbetstid och att arbetsgivare kompenseras med arbete utfört av samma asylsökande."

När en exytremliberal börjar prata om en "knuff i rätt riktning" från farbror staten börjar i allaa fall jag dra öronen åt mig. Dylika "knuffar bådar inte gott varken för mig eller för mitt land.

"2 För det andra bör mottagandet av det större antalet flyktingar organiseras och dokumenteras på ett sådant sätt att det kan utvärderas vetenskapligt. För att motivera andra länder, i första hand inom EU, att ompröva sin migrationspolitik (ytterst för att mer effektivt nå målen om större global rättvisa och starkare demokrati), måste konsekvenserna av de nya åtgärder som krävs i Sverige kunna fastställas. Så kallade fältexperiment, där nya åtgärder testas i ett slumpmässigt urval av kommuner, hushåll eller företag, kan fungera bra."

Här kommer man osökt att tänka på vissa filurer som på 40-talet ägnade sig åt tämligen dramatiska demografiska förändringar runt om i Europa. Även dessa hade en förkärlek för att dokumentera sina insatser för bevarande åt eftervärlden.

"3 För det tredje bör redan från början internationella intressenter ges plats som observatörer och kritiska vänner i organiseringen av det uppdaterade svenska flyktingmottagandet. Med internationell inblandning kommer erfarenheterna lättare att spridas till andra länder och förhoppningsvis stärka möjligheterna att nå de globala målen. Bland de internationella intressenterna ingår självfallet även flyktingarna själva. Förutom djupgående kunskaper om flyktingskap i andra länder har dessa personer starka intressen att verka för rättvisa och demokrati globalt. "

Här ligger vad jag förstår den ultimata drivkraften hos en galning som Herr Agné. Sverige ska stå som en lysande fyrbåk i ett i övrigt kompakt mörker och hela världen ska skåda och beundra vår unika insats. Lite klassiskt godhetsknarkande helt enkelt. Fy satan vilken sjuk smörja!


http://www.dn.se/debatt/flyktingkris...-battre-varld/

Det är i stort sett bara Åsa Linderborg som vågar och kan angripa Wolodarski-falangen i svensk mediedebatt, när det kommer till att problematisera "demokratisering" via globalism och dess effekter på den europeiska arenan:

http://www.aftonbladet.se/kultur/kro...cle21765030.ab