Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Intressant och tämligen nyanserat? Läs igen.
Vad skriver karln? Menar han att Antons handlingar kommer att omvärderas? Eller hade han bara otur när han tänkte igen? Liknelsen passar inte alls in.


PKK och ANC är AFA-bladets gunstlingar idag.
Det ursäktar aldrig de brott som gjorts i deras namn. Inte heller det Anton gjorde.
Men Cantwell har tydligen lite IRA takter i generna och då kan tydligen allt ursäktas.
Också Anton. För Cantwell kallar honom terrorist. Inte simpel hatmördare.

Helt otrolig kullerbytta. Igen.

Det beror ju helt på hur personen klassificeras, det. Nu klassificerar Cantwell mördaren som "kristen eritrean" (hur vet han hur han väljer att klassificera sig själv?) men kanske han även hade kunnat klassificerats som "vänster" eller "höger" (ingen aning vad han hade för politisk färg) eller "asylaktivist" (ja, det kan man nog verkligen säga).

Och här visas återigen två metoder som media arbetar med:

Makten att definiera, som leder till makten att döma, som leder till makten att straffa.

Samt den konsekventa inkonsekvensen: om någon annan hade skött klassificerandet av människor på samma sätt, valt att se en person som främst "kristen eritrean", hade samma människor som nu själva klassificerar ylat om "rasism" eller "stereotyper" eller "koloniala bilder".

Stryk "nästan". Det är Tyskland 1933. som repriseras i Sverige - spegelvänt.

Nationalsocialisternas mål var att göra Tyskland till ett bra land för tyskarna = vita nordeuropeer. För att skapa detta goda land för tyskarna, ansåg de styrande, att det var nödvändigt att marginalisera och i så stor utsträckning som möjligt avlägsna andra folkgrupper.

Svenska politiker i sjupartikartellen har som mål att göra Sverige till ett bra land för alla möjliga olika folkgrupper, som företrädesvis inte härstammar från Europa. För att skapa detta goda multietniska land anser de styrande, att det är nödvändigt att marginalisera och i så stor utsträckning som möjligt tränga ut (och på sikt avlägsna) svenskarna = vita nordeuropeer.

Same, same ..


Den svenska skolan är lika energiskt och framgångsrikt fostrande som skolan var i Nazityskland. Same, same..

Tino Sanandaji blir en alltmer viktigt aktör i mediekriget. Hans kommande bok får förhoppningsvis ett stort genomslag med tanke på nuvarande omständigheter. Det allmänna tillståndet i Sverige visar med all önskvärd tydlighet hur destruktiv den svenska invandringspolitiken är. Det kommer bli svårt att vara neutral i frågan framöver; ju värre saker och ting blir i samhället, desto fler invandringsmotståndare. Redan nu ser vi att 60% vill se minskad invandring. Ju längre den nuvarande situationen pågår desto mer övertygade och krävande kommer detta växande åsiktssegment att bli.


Som jag skrev tidigare kan det inte ha undgått etablerade nyhetskanaler att det råder panik i Regeringskansliet. De har förmodligen valt att inte rapportera om det. Media skyddar makten i Sverige.

Tino citerar ett av de mejl som han fått.


http://www.tino.us/2015/10/fler-mail...ringskansliet/

Hoppas det finns många fler med civilkurage och samvete inom Regeringskansliet som vågar släppa ut information om vad som pågår i maktens korridorer.

Det här är egentligen komplicerat. Men kokar vi ned nödropen så handlar de om att regeringens och oppositionens företrädare är medelmåttor som inte kan leva upp till det kvalitetskrav som regeringskansliet har. Om ett företags styrelse saknar kompetens och agerar utan färdriktning kommer företaget att förr eller senare gå i konkurs.

Personligen tycker jag hela den här terroristdiskussionen är märklig. Det vittnar om en vilja rangordna de två händelserna, där den ena skall upphöjas till statusen av "terrordåd" medan den andra nedskrivs som "en ensam galnings gärning". Det är ideologisk historieskrivning och fel väg att gå, oavsett vilken sida man står på eller vilken händelse man vill kalla vad.

Cantwell börjar ju annars helt rätt i att belysa hur oerhört subjektivt det är att avgöra vad som är terror och vad som inte är det. Att han ändå känner sig manad att försöka blir således delvis en självmotsägelse. Är terrorlinsen verkligen den som ska appliceras på dessa händelser, speciellt som ingendera verkligen bär samtliga kännetecken för ett klassiskt terrordåd? "Terror" är ett ord som används i syfte att polarisera och krympa utrymmet för fördjupad förståelse för bakomliggande motiv. Ordet är propagandans, inte den kritiske tänkarens.

Jag anser således att Cantwells infallsvinkel är olycklig. Orsaken att vi tar upp dessa två händelser och tycks betrakta dem som symmetriska, samma och varandras motsatser på samma gång, är att de båda är uttryck för en ökad spänning mellan infödda svenskar och invandrare. Det är detta som borde belysas. Båda händelser har egentligen samma två huvudkomponenter; För det första är de sprungna ur etniska motsättningar som uppstått på grund av misslyckad integration och för det andra är förrövaren en person med uppenbarliga psykiska och sociala problem. Dessa är de två huvudsakliga ingredienserna i denna cocktail. Terrorspåret är i mitt tycke ett villospår som leder BORT från en nyanserad och förklarande bild och in i mytologins värd, med de sedvanliga goda och onda, de snövita offren och de nazistiska demonerna. En journalist värd sitt salt borde agera som en kraft för det förstnämnda snarare än det senare.

Taktiken att medvetet använda terror (som regel mha spektakulärt våld) i syfte att åstadkomma en samhällsförändring kallas för terrorism. Breivik var en terrorist; han redogör tydligt i sitt manifest för att han hoppas, att hans brott ska bli början på en utveckling, som förändrar Norges invandringspolitik.

Abraham Ukbagabir slaktade två personer på IKEA som "såg svenska ut". Uppgifter i media (från förhören med honom) har dels varit, att Ukbagabir ville göra en avvisning omöjlig, dels att han ville hämnas. Hans motiv var egoistiskt - morden syftar inte till att åstadkomma någon samhällsförändring (dvs det klassificeras inte som terrorism).

Betr. Anton Lundin Pettersson så har jag ännu inte sett något som övertygande talar mot, att det bör beskrivas som en skolskjutning - i likhet med alla tragiska dåd vi läst om i USA och även i t.ex. Finland.

Media har basunerat ut att brottet är politiskt motiverat - såvitt jag förstår i stor utsträckning baserat på kriminalinspektör Thord Haraldssons uttalanden. Är kriminalinspektör Haraldsson bedömningar verkligen rimliga? Expressen skriver:


http://www.expressen.se/gt/21-aringe...gen-att-agera/

http://unvis.it/http://www.expressen...gen-att-agera/


"Kryptiskt"? "Läsa mellan raderna"??

Om man avstår från något läsande "mellan raderna" (!), så verkar det inte finnas några tydliga belägg för medias påstående, att "Lundin Pettersson bedrev politik".


TILLÄGG

Svenska s.k. journalister gör sitt yttersta för att skapa helt olika "berättelser" kring IKEA-morden resp. skolskjtningen i Trollhättan. Begrunda denna BILD

Det där är ju något som Arnstad har uppfunnit. Bevis på sin egen tes hittar man "explicit mellan raderna". Dvs. man drar bevisen ur sitt eget arsle. Så det får väl anses bevisas att inspektör Haraldsson är en övertygad Arnstadian.

Intressant reaktion idag på debattartikel i Aftonbladet. Artikeln är en vänsterextrwmistisk drapa, en sådan jag bedömer för ett år sedan fått all möjlig uppbackning.

Idag blir reaktionen istället kritik. Något har svängt
http://nyheteridag.se/debattartikel-...efter-raskamp/

Är väl måhända mer intressant med den ursprungliga källan:

Intressant ordval av Arpi - 'raskamp'. Ett intressant, ehuru ganska radikalt, ordval kommandes från en ledarskribent för SvD, me thinks.




Min reflektion - inget nytt under solen, det är väl huvudsakligen det som DN, Aftonbladet och Expressen handlat om de senaste 10 åren...

Det som jag egentligen försökte få fram med mitt inlägg om artikeln imorse sammanfattar Arpi elegant:


En än mer radikal take på diskursen hade, måhända, varit att uppmärksamma den gamla C-uppsatsen som once upon a time nämndes i DN...
http://www.dn.se/nyheter/sverige/inv...nskar-med-ran/

Dagen har varit en intressant studie i hur media beter sig. Det började i morse med Tino Sanandajis whistleblowerpost på facebook. Senare tog radion upp det - utan att nämna Tino. Svd gjorde tydligen samma sak, vilket noterades på facebook. Nu på eftermiddag kväll så nämndes helt plötsligt Tino Sanandaji i radion när nyheten presenterades.

Han är en jävla finne i röven på etablissemangsmedia. De vet inte hur de ska hantera karlfan. Han har rätt i sak, beslår andra med faktafel, är kurd och har fullständigt fel åsikter ovanpå det. Tänk om man kunde höra diskussionerna på redaktionerna: "Ska vi nämna Sanandaji? Hur kör vi det här spåret med invandringskostnaderna? Oj, oj, oj. Hade det varit Jomshof hade vi kunnat dra de vanliga valserna. Men han är ju kurd, denna Sanandaji! Är han verkligen värd att tas på allvar? Vi kan inte framställa honom som rasist, nej. Men knappast som seriös heller. Fast han är ju seriös. Doktor å allt. Voj, voj."

Man vrider sig som metmaskar på kroken.

SJ-historien, d.v.s. att regeringen plundrade SJ för att finansiera invandringen, läcktes ursprungligen till Chang Fricks Nyheter Idag. Jag skrev om det då i tråden eller i någon annan tråd.

Detta visar en mycket intressant tendens som även Sanandajis avslöjande visar nämligen att whistelblowers i allt högre utsträckning undviker att läcka till MSM, kanske därför att man inte tror att MSM vill skriva om sådant som är problematiskt för regimen, i synnerhet när det handlar om invandring.

En annan förklaring kan vara att man är uppriktigt rädda för MSM som man anser står på regimens sida och att man därför kanske kan råka illa ut om man avslöjar saker som är besvärande för regimen.

Att detta inte är hjärnspöken visas av Lena Mellins krönika idag där hon tar ära och heder ur den som läckt mejlen och antyder att personen är främlingsfientlig. Detta tas upp av Tino Sanandaji idag på Facebook.

På sikt innebär detta naturligtvis MSM:s död. Om folk vänder sig till Nyheter Idag och Tino Sanandaji med sina avslöjanden så finns det naturligtvis inget skäl att läsa MSM.