Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Johan Hakelius skriver lysande om det uppenbara hyckleriet i uppgörelsen mellan regeringen och Alliansen gällande invandringen;

"Ståndpunkter som för bara någon månad sedan ansågs ligga nära gränsen för det anständiga, finns nu i den mitt som sex partier har enats om.
... Det som var suspekt att säga för någon månad sedan, är plötsligt sunt förnuft i åsiktskorridorens mitt.
... På en given signal faller den gamla fasaden. Bakom den finns redan en ny. Den ser ut att alltid ha stått där. I ett slag är allt ändrat. Politiker, journalister, alla, följer med.
Nu är det den här korridoren som gäller."

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle21647404.ab

Låt oss likna den svenska journalisten och proffstyckaren vid en själlös fisk.

Liksom fisken rör den sig i ett stort stim av artfränder. Varje liten fisk ser sig som en stark individ och rättrådig moralväktare - men händelsevis simmar alla fiskar alltid åt samma håll. Utifrån sett så ter sig faktiskt hela stimmet som en levande, nervös organism som blixtsnabbt kan ändra kurs och form, såsom situationen dikterar.

För de enskilda fiskarna kanske en ändrad kollektiv riktning inte ens märks, eftersom det inbördes förhållandet till grannarna är detsamma. Allt verkar hela tiden betryggande normalt och stabilt och de trendkänsligt spattiga manövrerna går på instinkt.

Detta anpassliga myller av strömlinjeformade, tanklösa och kallblodiga individer delar förstås inte alla åsikter och hållningar - men det finns bara utrymme för en konsensus åt gången. Den gradvis radikaliserade migrationspolitiken är ett exempel på detta: Många tyckare kanske inte uttalat höll med och drev på - men de förstod att tiga och flyta med.

Det förekom alltså inget "krig" för att alla etablerade åsiktsarbetare i Sverige skulle acceptera en exempellöst kostsam invandringspolitik och ett extremistiskt nationsförgörande mångkulturparadigm. Det bara simmades i den riktningen, utan motstånd.

Det jag säger är att övergången till nästa paradigm kan komma att ske på samma sätt. Kanske t o m bör ske genom ett bevarande av svensk konsensuskultur i den servila klassen av opportunister och karriärister som är vår "elit".

Det som krävs är obetydliga förändringar av den redan väl etablerade begreppsapparaten och aldrig så små perspektivförskjutningar i bilden av vad det är att vara god.

Mångfald betyder ju förstås att den svenska traditionen och kontinuiteten ska värderas och skyddas. Inte att världen ska bli fattigare genom likriktning och utsuddning av det unikt svenska - det fattar väl alla?

Antirasism är ju förstås att bejaka det svenska folkets lika existens och rättighet till företräde i sitt ursprungsområde - inte att diskriminera och driva det i ständig reträtt.

Respekt för allas lika värde är lika solklart att avkräva invandrare ansvar för sina handlingar, sin försörjning och framtid. Att ta för givet att den mänskliga anständighet vi kräver av oss själva också ska bestås oss av andra. Är de inte lika kapabla, lika vuxna, lika skyldiga som vi att känna tacksamhet, omsorg och plikt?

Ett program för samhällsnyttig återvandring av ointegrerade är likaledes inte bara möjlig utan högst berömvärd om den bara beskrivs som en möjlighet. Nej, en rättighet att stå på egna ben och vara en fullödig samhällsmedborgare i det land man har kapacitet att vara det.

Hur i helvete kan så många som 39% tycka att asylhanteringen fungera bra! Vi har i stort sätt fri invandring av folk vi inte vet något om som sysslar med saker vi vet lika mycket om. Alla myndigheter som sysslar med detta har tappat kontrollen. Men 39% tycker det här funkar bra?

Jag blir ofta matt när jag läser här av all dumhet och finner inga ord.

Vi får se vad som händer med den gamla fromma förhoppningen, trovissheten om framtida förtjänster, ja rent av nödvändigheten med den svenska exceptionalismen för att rädda pensionerna; den senaste månaden eller två har trovissheten hos MSM naggats i kanten och det ses nu "möjlighet" där det tidigare förutspåddes bombsäkra vinster med "kompetensregnet". Ingen bestrider iallafall att de omedelbara kostnaderna äter oss ur huset och kommer att bestå mycket länge.


De glömde visst att referera till Gunnar Sandelins bloggpost:







Polariseringen kommer av att särintressen kommer med hätska, hycklande anklagelser som inte har statistiken på sin sida. Lugna artikelförfattarna i A-bladet, bara hänvisa dem till Sarnecki och Wolodarski att vi lever i de tryggaste tiderna någonsin; deras oro är irrationell. De rådbråkas av sina egna projicerande, rasistiska hjärnspöken.

Det viktiga för hugad systemkritiker som vill kunna publicera samma farhåga i SvD eller G-P är att man inte ens behöver referera till dysfunktionella kuturer - det räcker med att konstatera att invandringen till stor del består av unga män. Det är unga män som begår både sexual- och våldsbrott - alltså kommer dagens invandring av unga män leda till fler sexual- och våldsbrott. Att många av de unga männen dessutom är lågutbildade är att oproblematiskt appropriera den inarbetade statistiska begreppsapparaten.

På det hela taget är ju svensk migrationspolitik ett jämställdhetsfiasko: Det är de unga, kapabla männen med resurser att ta sig till Sverige som armbågar till sig den absoluta lejonparten av den humanitära stormaktens resurser. Kvinnor, äldre, fattiga och svaga får skylla sig själv.

Det kan kanske vara av intresse att studera vilka det är som undertecknat drapan:

Idel ädel adel av lättkränkta invandrade extremistaktivister och artister.

Deras användande av 'vi' och 'våra' är väldigt intressant - och öppnar upp för en väldigt obehaglig situation. Men egentligen inget nytt under solen. Svenskar, i gemen, är nazister, invandrare är offer och goda skattebetalare.

Det är, naturligtvis, precis lika osmakligt att politisera Trollhättan som IKEA - och att AB väljer att göra det i den situation vi nu befinner oss i är omöjlig att begripa. Om nu inte syftet är just att driva fram en reell konflikt.

För märk väl, ovanstående är inget annat än lågintensiv vänsterrevolutionär krigföring.
Att AB väljer att publicera det är anmärkningsvärt. Ovanstående individer vill se ett raserat Sverige. Inget annat.

Ingen har väl missat det som Tino S läckte, att hela staten nu fått order om att spara för att kunna fortsätta lyxkonsumtionen av känslor och legitimera de moralmäklare som just nu krossar förutsättningarna för sammanhållning, svensk kultur och svensk välfärd. Men se, lögnmedia har inga problem med en helt annan beskrivning av skeendena. Jag hänvisar till användaren Upprycknings inlägg:
(FB) Whistleblower inom Regeringskansliet: FULL PANIK RÅDER!
Vad vi ser är här alltså en helt uppenbar lögn, att besparingar ska ske inom asylpolitiken, från flera medieaktörers sida. Ingenstans i de läckta utskicken påstås detta utan tvärtom är det ALLT ANNAT som ska stå tillbaka. Ingenstans finns något som går att tolka som att det är asylmottagandet som det skall sparas på -- detta har alltså någon liten propagandajournalist uppfunnit helt själv.

Helt fria fantasier publiceras nu i media, i akt och mening att dölja Maktens misslyckanden. Medierna granskar heller inte varandras lögner utan har bildat en enhetsfront mot svenskarna.

Man får verkligen intrycket av en upp och nervänd mediavärld dessa dagar. Den här gången så är det faktiskt DN som publicerar nyheten utan omskrivningar:

http://www.dn.se/ekonomi/departement...lyktingfragan/

Åsa Linderborg, Aftonbladet Kultur, fortsätter motsätta sig Alice Bah Kunkes kulturpolitik. Ge fan i att förstöra värdegrundsdemokratin med intersektionalitet!

http://www.aftonbladet.se/kultur/article21637862.ab



Få skulle nog hålla med om att Linderborgs definition av vad vi ska vara världsunikt stolta över. Men hon har korrekt hittat problematiken med den kulturpolitik Bah Kunke nu ska implementera. Det ger ett stort, öppet mål för alla som vill rasera värdegrundsdemokratin. Så länge kultursektorn är smygvänster och överfokuserad på klass så rörs inte status quo. Men när uppenbart inkompetenta "rasifierade" ska kvoteras in rubbas inte bara den inte rangordningen hos den i princip helvita medelklassiga kultursfären, man ger också dess fiender starka angreppspunkter.

Nu tror jag inte status quo skulle hållit ändå, men det är en annan sak. Multikulturalismens intåg i och med MP i kulturdepartementet börjar få effekter.

”Varför beskrev du inte morden på Ikea som terrorism?”.
Den frågan har hundratals läsare ställt i mejl sedan jag för några dagar sedan skrev att Trollhättan bör betraktas som ett terrorbrott.
Kritiken är rimlig, så låt mig försöka pröva ett ämne där inga enkla svar finns.