Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den antifascistiska skyddsvallen kring medborgarnas tankevärld måste upprätthållas. aka Berlinmuren.

Och det som i texten har direkt bäring på demokrati i texten är att

- riksdagspartier förhandlar om en regering
- en grupp folkpartister föreslår något
- man säger nej till en staty i Växjö kommun

Klagomålet är förstås inte att demokratin fallerar utan att innehållet i besluten inte är det för Wirtén önskvärda men det verkar han inte vara man nog att skriva. Gissningsvis så är demokrati för Wirtén något annat, så som diverse demokratiska republiker runtom i världen är demokratiska - till namnet. Texten passar in i den omdefinieringsyra som syftar till att maskera mångkulturens avigsidor och sälja in projektet till svensken. Alla är svenskar, politiska motståndare hatar, pojkstreck etc. Och demokrati är det först när besluten behagar mig.

En viktig del av propagandan är att hålla grytan kokande så att säga. Och en viktig del av det är att återkomma till vem som är offer och vem som är förövare. I sin "granskning" slår SVT fast att:

http://www.svt.se/nyheter/sverige/ri...ste-hatbrottet

http://www.svt.se/nyheter/sverige/ne...el-av-vardagen

Det är ingen högoddsare att man valt "muslim", "svart", "negerhora", "jävla arab" som exempel. I bakgrunden lurar den främlingsfientlige svensken och det är viktigt för SVT att detta inpräntas, precis som det är viktigt för stora delar av svensk massmedia.

Skulle vara väldigt intressant att få reda på hur mycket hatbrott som egentligen sker. Har en groende misstanke om att det är rejält överdrivet. Bussa sina hundar på muslimer? Hur utbrett är det egentligen? Hur många svenskar har attackhundar? Min golden skulle inte ens fatta om jag försökte bussa iväg henne. Väntar i andakt på reportagen där man får se typiska förövare, videofilmade påhopp och liknande. Tills dess så placerar jag sådant här i propagandafacket. Om det nu är så utbrett så borde det leda till arresteringar av ondingar. Speciellt som det rimligtvis handlar om folk som bor i ungefär samma områden.

Om det var så vanligt varför uppmärksammar media alltid fall som senare visar sig vara antingen falska eller utförda av andra berikare? Som slöjmisshandeln, mjölkdränkningscenen, lynchningen på bron osv. Om hatbrotten verkligen hade existerat så hade media berättat om dem i detalj.

Ah - hatlagstiftningen är på tapeten!

Ett utmärkt tillfälle för valfri, självdefinierande minoritetsskribent med känsla för människans lika klander- och skyddsvärde att påpeka att den påbussade hunden biter lika djupt i en svart eller vit vad och att ordet "hora" orsakar tårar vare sig det föregås av "blatte-" eller "svenne-".

Det var ju det där med kafferepets oskrivna ritual som förutsättning för ett fungerande mångkulturellt samhälle - "vi" trugar med särskild omtanke och det offentliga samtalets ensidiga kantring mot den friktion som drabbar den självupplevt etniska icke-svensken.

"Ni" protesterar förstås reflexmässigt och ljudligt att vi minsann inte ska ha vare sig ansvarets eller omtankens apartheid. Att det alltid är en utsatt individ i definitionsmässigt underläge som är offret för hatbrott - och att straffvärdet i ett rättssamhälle förstås ska vara detsamma oavsett pigmenteringen i huden tårar eller blodsdroppar rinner nedför.

Det fina i kråksången är att ni därmed överflyglar SD i svenskvänlighet, eftersom de har offrat begreppsapparaten som behövs för att närma sig kränkta kroppars "svenskhet".

En högstämt liberal bekännelse till allas likhet inför lagen, med en underliggande sympati mot det snälla svenska folk som ju gjort så mycket för så många - kan det vara nå´t?

Jag har rört mig under måånga år i stadsmiljön (i olika städer) och är en i allmänhet observant person. Jag kan ärligt säga att jag har aldrig hört eller sett något som liknar de "hatbrott" som just nu beskriva av olika media.
Det är möjligt att jag måste ta av mig fioliehatten, men när det i olika sammanhang plötsligt fokuseras på detta fenomen så börjar jag ana ugglor i mossen. Fokuset, sammanträffanden och det faktum att det mest är "berättelser" får mig att anse att detta är inte rationella och objektiva reportage. Det är något annat som ligger bakom.

Som invånare i mångkulterns mecka Malmö, där det skjuts på öppen gata och byggnader sprängs, har jag väldigt sällan hört orden negerjävel yttras. Med detta i åtanke och att svt numera är ett propagandaorgan läser jag det illvilligt som om förolämpningar tydligen är de brott som bör prioriteras av ordningsmakten.

Då lämnar vi hatbrotten för denna gång och återgår till mediakriget.
/Mod.

Det med SVT som återigen framställer etniskt färgade bråk som en strid ström av övergrepp som ensidigt riktas mot nysvenskar av pursvenskar får mig att tänka på den debattartikel som två (såklart nysvenska) folkpartister fick publicerad i DN för ett år sedan. I den påpekade man att ungdomar med utländsk bakgrund nog är betydligt mer fientligt inställda mot svennejävlar än ungdomar med renrasig arisk bakgrund är mot blattejävlar. Det utlöste förstås en kakafoni av vrede och oro från vänsterhåll, vilket jag nästan kan förstå, för artikelns inledande beskrivning av invandrarkidsens svenskfientlighet i klassrummet är som hämtad från Flashback.

Här är artikeln: http://mobil.dn.se/debatt/aven-rasis...aste-bekampas/

Jag är ju en obotlig optimist vad gäller kulturkampen och här hade jag faktiskt fel. När den här kom trodde jag nämligen att detta perspektivet snabbt skulle bli ett av de där konstaterandena som man måste inleda sina debattartiklar med, för att demonstrera att man befinner sig inom de allmänt accepterade ramarna. Typ att "nu tänker jag fördöma svenskars rasism och då måste jag först säga att jag är medveten om invandrarnas rasism också" skulle bli standard.

Men så har det inte blivit. Berättelsen om svenskar som de enda rasisterna är fortfarande allenarådande. Jag hade en bild av att mediekriget fungerade ungefär så att när man väl fått publicera en farlig sanning satte det en ny standard, skapade en ny normalitet, som man sedan inte skulle kunna backa tillbaka från. Som att varje kryptonationalistiskt påpekande är som anden som aldrig kan sättas tillbaka i flaskan när den väl är ute och att målstolparna ständigt flyttas längre och längre högerut, steg för steg.

Jag gick förresten själv på en blatteskola i Malmö för ett par år sedan och jag tycker nog att välfärdsurholkarna överdriver lite i artikeln. Visst var de få ursvenskarna utsatta, absolut, men det där med att bli kallad svennehora varje dag är nog ett extremfall. I min klass var det visserligen allmänt accepterat att svenskar var snåla och blyga men att tio pers unisont skulle svara "svensk!" på frågan vad det värsta man kan vara är känns overkligt. En svensk kille i min parallellklass var väldigt populär och ansågs tuff, eftersom han fattade de sociala koderna och förstod att spela hård. Honom kallade ingen svenne.

Jasenko Selimovic, f d statssekreterare under Ullenhag, anklagar i Expressen vänstern för att genom sin anti-SD-politik isjälva verket bidragit till att öka sympatierna för Sverigedemokraterna.
Stor humor när man tänker på hur Selimovic och hans husse Ullenhag har kampanjat mot Sverigedemokraterna.
Men har man förlorat ett val så är det lätt att vara efterklok


Någon som kommer ihåg om Selimovic eller Ullehag tjatade om detta under de senaste åtta åren?
Lösningen är som tidigare meddelats låglönejobb, inga sociala förmåner, kåkstäder med mera nyliberalt mässande.
Att det kan bli lite jobbigt att ta diskussionen så här i efterhand kan man förstå, och att folk inte nöjer sig med fortsatt globalisering och utbredd fattigdom:


http://www.expressen.se/debatt/tystn...ar-vaxande-sd/

Du skriver: "Jag hade en bild av att mediekriget fungerade ungefär så att när man väl fått publicera en farlig sanning satte det en ny standard, skapade en ny normalitet, som man sedan inte skulle kunna backa tillbaka från. "

Men det funkar ju aldrig så i något sammanhang. En (1) svala gör ingen sommar... dvs en (1) svala etablerar inte någon ny överenskommen standard för vilken årstid, som är den aktuella årstiden.