Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Folk ska bjudas in och hade kanske inte "möjlighet" att delta under söndagen?

Än mer bisarrt var inslaget "Panelen" i SRs söndagsprogram "Godmorgon, Världen". Det är ett stående inslag, där tre ledarskribenter får besvara tre aktuella frågor, som studio-journalisten väljer. Vilka ledarskribenter som deltar i panelen varierar olika veckor. Igår var det: "Erik Helmerson, Dagens Nyheter, Lotta Gröning, röd kolumnist i Expressen och Per Wirtén, Dagens Arena".

Inslaget "Panelen" direktsänds och är knappast planerat och förberett i samma utsträckning som Agenda. Före programmet gissade jag på 60 - 40 chans, att det skulle bli en fråga för panelen om presskonferensen - men så blev det inte. Regeringens plötsliga presskonferens kl 17 på lördagen nämndes inte alls.

Exempelvis var KDs förestående riksting och att det är ett år sedan Stefan Löfven utsågs till statsminister betydligt viktigare och mer brännande frågor enl. SR.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6268620

Hade de kallat någon från SD kan jag garantera att de hade ställt upp

Jag tror att i regel kommer man kommer till Agenda om man blir tillfrågad. Om inte Morgan själv, så åtminstone att en eller två representanter för S, alt MP, skulle ställa upp. Annars hade det ju kunna bli en SD representant som debatterar med programledaren, och man hade avslutat med att "vi har sökt få med representanter från regeringen, de har dock tackat nej till medverkan" (ett inte så troligt scenario)".

- Men denna gång, inga ansatser, inte ens en korkad Silberstein.

Den humanitära frälsningen speglas även av Svenska Nyhetsbyrån, via NWT:

Låtom väljarna komma till mig


Soppero-Jesus var/är iallafall sosse...



Det är den vänsteristiska sprattelgubben, greken Alexis Tsipras som symboliserar den återuppståndne Frälsaren, i artikeln. Många aspirerar på titeln, i Sverige är det dock etablissemangets kollektiva identitet. Oblygt utan att förhäva sig, när statsmakterna samfällt och grupprunkande hyllar sig själva och deras hybris. Fler och fler i hovet påtalar Kejsarens nakenhet; hos många gör det ont när illusioner går i kras eller lögner avslöjas, därav höttande, kraftord och darrande brösttoner.

Ygeman var ju där!

Just ja, tack glömde! Undrar varför de inte passade på, när de så att säga redan hade regeringen på tråden

Håller helt med dig om detta perspektiv! Utvecklingen mot en systemkollaps är en långsam, men accelererande process. Själva händelsen är också, när den väl inträffar, något som endast kan registreras bit för bit - eftersom kollapsen inte sker på en och samma gång, på ett och samma område. Ungefär så här:

Först brakar migrationshanteringen samman, sedan når krisen bostadsområdet, därefter är det sjukvården och om två år har den nått kommunerna som ska ta över försörjninsgansvaret för de som anländer idag...

Men! Det som är intressant är att jag tror att vi i dagsläget bevittnar en helt annan process, som också kommer att innebära en kollaps. Men denna går snabbare och kommer dessutom att bli mer dramatisk. Det handlar naturligtvis om den dominerande migrationsdiskursens kollaps.

Denna kommer att likna slutet på en stjärnas livscykel.

Sedan förra sommaren har den diskursiva instensiteten ökat hela tiden. Vi såg mediakampanjerna inför valet, sedan följde DÖ-legitimeringen, därefter en aggressiv hantering av diverse händelser (fritösen i Eskilstuna, förnekandet av islamismen i förorterna, Chalie Hebdot-revisionismen etc). Därfter kom sommaren med IKEA-mord, brunsmetandet av borgerliga debattörer, uthängningen av Julia Caesar och sedan - med ökande intensitet - kampen mot de önskade opinionsiffrorna, Grekland invaderas, foton på dött barn, kaos i Europa, Rosling leker med LEGO, hela Sverige skramlar...

Det senaste året representerar den mediala och diskursiva varianten på en röd jättestjärna, den håller visserligen på att bränna ut sitt bränsle, men expanderar och lyser med en fantastisk intensitet. Men bara för en tid.

Därefter, när bränslet har tagit slut, kommer den bli till en vit dvärgstjärna. Den krymper i omfång samtidigt som dess luminositet minskar och i förlängningen kommer den att helt utslockna.

Jag tror det är den senare fasen vi går in i nu. I ett års tid och med ökande intensitet har media bränt allt de haft på migrationsdebatten utan att något avgörande har nåtts. Nu är vi i den situation där migrationssystemet kollapsar, då Löven vaknar till liv och börjar tala avvisning och TUT, då borgerliga debattörer öppet erkänner att en kollaps är nära, då politiska signaler ges till polisen att de ska börja sköta sitt jobb...

Expansionen har nått sin yttersta punkt, nu ska bara diskursen implodera av den gravitationskraft som verkligheten utövar.

Den astronomiska liknelsen är passande eftersom det vi ser kan rendera i två scenarier:

1) implosion av diskursen, vilket kommer att resultera i att många mediakrigare (och politiker också, men det är OT) långsamt har möjlighet att skifta sin argumentation och ståndpunkt till "rätt" sida, det vill säga det rådande konsensus vilket kommer att vara en syn på mångkultur liknande den i Danmark.

2) en supernova i form av en total systemhotande kollaps vilket kommer att leda till att oerhört många kommer att få stå till svars. Hur tänkte ni när ni sa att det inte finns några volymgränsen när vi ser konsekvensen att svensk bostadsmarknad har havererat? Hur tänkte ni när ni sa att Sverige skulle tjäna på detta vansinne samtidigt som välfärden blir mindre trots ökande skatteuttag?

Jag skulle gissa att scenario två kräver en rejäl trigger i form av till exempel massiva tältläger, upplopp eller andra våldsamheter. Jag tror att scenario ett är det mest troliga och att det sannolikt kommer gå den vägen. Argumentationen kan sedan hänföras till 90-talets enda vägens politik. "Vi gör inte detta på grund av SD, vi gör det för att det är enda sättet att rädda situationen". Om det sedan avser gränskontroller, TUT, super-REVA, ålderstest av ensamkommande, repatriering eller valfri annan åtgärd kommer vara egalt.

Det ironiska i kråksången är att mångkulturkrigarna har skjutit all sorts hållbarhet i sank och på så sätt öppnar för en diametralt annorlunda samhällsdiskurs. Jag vet inte om jag hoppas på för mycket här, men jag hoppas det är åt det hållet det går.

Tycker mer att senaste dagarnas extrema medietystnad jämfört med tidigare höga tonläge i dessa frågorna tyder på ett stort svart hål. Svarta hål är stjärnor som slocknat i brist på energi.

"Enligt den allmänna relativitetsteorin kan ingen materia eller information lämna ett svart håls innandöme så att det kan iakttas av en utanförvarande åskådare. Man kan inte heller hämta ut någon massa, inte få en reflektion eller spegelbild genom att belysa det med en ljuskälla, och inte få någon information om materia som försvunnit in i hålet"

"Eftersom inga partiklar kan komma ut ur det svarta hålets innandöme, kan ingen information tränga ut till en utanförvarande observatör."
Ordgrant från wiki:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_h%C3%A5l

Våra medier är inget annat än slocknande stjärnor som nu blivit svarta hål i en parallell oändligt krökt värld där "singulariteten bokstavligen är den enda möjliga framtiden och alla partiklar inom händelsehorisonten rör sig tvunget mot den."
Stämmer precis som beskrivning på den singularitet i värdegrund som medierna strävar efter.
Att relativisera allt är ingår också i mediernas verklighet. Även de har sin relativitetsteori som utgångspunkt för sin verklighetsanalys.

Kosmologiliknelsen är intressant. Men likväl som det i det avseendet går att likna skeendet vid en sols som våran död i form av en expanderande röd jätte, som sedan blir en vit dvärg, går det att se den humanitära stormakten som en supernova. Jag har blivigt pessimist med åren, och jag ser i denna humanitära stormakt mer en parallell till supernovan och dess efterföljare det svarta hålet, än till en röd jätte. Självförhävelsen, högmodet och den drygt odrägliga och föraktfulla von oben-attityden gentemot resten av världen och varje annan som inte helhjärtat köper den ego-uppblåsta svenska världsfrälsartanken med hull och hår, kan enligt mig mer liknas vid jättestjärnans i kosmologiska sammanhang snabba självförbränning, som resulterar i en härlig och vacker supernova, men sedan snabbt blir bara stjärndamm och kalla färgsprakande joniserade vätemoln som omger det svarta hålet, än den röda jättens förtvinande till en vit dvärg. Den senaste tidens fullkomliga vältrande i flyktingkramargodhetens soma, är den svenska humanitära supernovans explosion. Det lyser så starkt och så vackert av solidaritet och godhet, att människor som vanligtvis är sansade och eftertänksamma, helt förblindas. Och explosionen kommer att förtära det mesta den stöter på. Men snabbare än man tror, kommer supernovan att kollapsa och bli ett svart hål som bara är oändligt kallt och desktrutivt. Fångade bortom det svarta humanitära hålets horisont är lyckligtvis de i dag självproklamerat goda, men de av oss som möjligtvis lyckas överleva själva supernovans explosion, kommer att få kämpa för våra liv för att inte också vi ska dras in i och bortom det svarta hålets händelsehorisont.

Nog om rymden nu, även om det är kul och spännande med astronomi och ksomologi. Vi återgår till verkligheten. För att steget från det fantastiska till verkligheten inte ska bli allt för stort, allt för abrupt och inte leda till schock. tar vi det från fantastiken korta steget till vänsterns fantastiska värld. Nämligen till min favorit Norrskensflamman, som den andra oktober 2015 publicerade en artikel om det vita flyktingbåtarna. Jag förutsätter att alla som läser här vet vad som hänsyftas, vad inititiativtagarna till de vita båtarna hänvisar till, och redogör inte för det. http://unvis.it/www.flamman.se/vita-...lpa-flyktingar

Initiativtagarna beskriver sig redan i artikelns inledning fullödigt. Man proklamerar stolt, att det inte handlar om någon djupsinnig politisk analys utan om känslor. Läs det igen. Det är känlsorna som avgör. Läs igen och begrunda. Och läs igen. Kan det sägas bättre? Det är känslor som i dag styr politiken i dagens Sverige, som styr den allt annat överordnade migrationspolitiken. I dagerns Sverige känner aktivister och politiska makthavare. Ekonomiska realiteter, praktiska hänsyn och rent sund och normal självbevarelsedrift, är underordnat känslorna.

Läs texten. den ger en unik inblick i hur människor med lite för högt BMI och lite för mycket fritid, är hellbent on changing the world. Man tar välståndet för givet. Det bara finns här i Sverige. Och vi som tycker annorlunda, som inte alls tycker att välståndet i Sverige är manna från himlen, att välståndet inte alls bara kommit av sig självt, vi är onda uslingar. Vi är egoister som sitter och tjyvhåller på Guds gåvor. De goda lättingarna, som som sagt har lite för högt BMI, lite för mycket underhudsfett och en ocean av fritid, tror att välståndet är manna från himlen. Välståndet i Sverige tros ha blivigt till genom en skänk från ovan. Och de ser som sin lönnfeta och lata plikt, att fördela detta välstånd över hela världen. Och de är i princip beredda att gå över lik, för att fördela detta svenska välstånd rättvist över världen. Läser ni det jag länkar till, kom ihåg ordspråket, på engelska, Idle hands are the devil’s workshop; idle lips are his mouthpiece. Och minns också att i dagens Sverige, finns hur många som helst som på fullaste allvar tror att välstånd och lite lagom lönnfethet är något som kommer sig naturligt av lättja och att tycka rätt. Så illa är det ställt, i dagens Sverige. Den humanitära supernovan, det svarta hålet in spe.

Fast Steven Hawking har bevisat rent matematisk att informationen visst finns kvar. Informationen avspeglas i det kvantmekaniska bruset genom sannolikheter precis i ytterkanten (event horizon) av det svarta hålet. Konsekvensen är att svarta hål smälter eftersom de egentligen grå.

Dock går det inte att bevisa i praktiken eftersom miljön i svarta hål inte lämpar sig för experiment. Detta är anledningen till att han inte fått något Nobelpris - det går inte att bevisa genom experiment.

Om kvantmekaniken får röra om lite i MSM och 7K så kan det kanske komma någonting gott ur det hela:-)

"UNMASK! UNMASK!"

...och de fanatiska liberalerna visar sitt rätta ansikte:

http://www.svd.se/solidaritet-ar-battre-an-valfardsstat

Även om man nu marknadsför sin våta nedmonteringsdröm av Sverige som "solidaritet" (Men var är då solidariteten med de svenskar som inte jobbar med media i Stockholm, eller de svältfödda flyktingar som blir kvar i lägren i mellanöstern?). Jag citerar:

"Att många [...] är sentimentalt fästa vid den generella välfärdspolitiken, och har svårt att tänka sig en annan ordning än att staten sköter en så stor del av fördelningen av de ekonomiska resurserna, betyder inte att alla hellre behåller den än ökar möjligheterna för migration. Inte alla vill hellre se generella bidragssystem, höga marginalskatter för symbolvärdets skull, en arbetsmarknadsstruktur som vägrar lönekonkurrens eller jobb utan teoretisk skolning, än invandring."