Verkar som både Linderborg och Svensson kände sig manade att utveckla sina resonemang som förberedelse inför kvällens debatt. Här är Svenssons teaser, där han liknar invandringskritik vid ätstörningar:
"Etta på svensktoppen"
Edit: Bolltvåa, minst.
Det råkar inte vara så att det är Svensson och hans meningsfränder som lider av humanitär bulimi? De formligen svullar invandring men Moder Sveas matsmältningssystem pallar inte att ta emot den, den stöts upp i småkommuner och förorter medan Svensson fortsätter mumsa frenetiskt utan att någonsin bli mätt. Svensson ser bild på syriskt barn. Öppna era hjärtan! Migrationsverket dumpar 100 somaliska män, 0 syriska barn i en by 50 mil från Svensson. Svensson ser bild på ännu ett syriskt barn. Öppna era hjärtan! Migrationsverket dumpar 100 eritreanska män, 0 syriska barn på en bruksort 100 mil från Svensson. Men bilderna slutar inte komma. Klick. Klick. Snyft.
"Etta på svensktoppen"
Citat:
Anna Dahlberg vittnar i sin ledare om hur det offentliga klimatet i Sverige har förändrats på bara några år. Då var det ”tabu” att ens diskutera nivåer när det gällde flyktingmottagandet.
”I dag är debatten en helt annan. I stort sett alla borgerliga ledarsidor med räckvidd – Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Dagens Industri, Göteborgs-Posten och Expressen/KvP” – talar om den så kallade volym-frågan.”
Just. Och varför gör de det? Det finns många svar på den frågan: somliga har med sakförhållanden att göra, andra är politiska och psykologiska. Man ska, till exempel, inte underskatta Mello-mekanismen, föreställningen att om tillräckligt många gillar något kan det väl ändå inte vara så pajigt som man själv tidigare tyckt.
Vi måste ta människors oro på allvar. Det är den formel som gång på gång återkommer när debattörer och ledarskribenter ska förklara varför de nu vill lyfta fram ”volymfrågan”.
Det finns många skäl till oro, också för invånare i ett så tryggt och välmående land som Sverige. Jag har redan pekat på några av dem och listan kunde göras mycket längre: konsekvenserna av den fortsatta globaliseringen och automatiseringen, det växande Putin-hotet, den framtida åldringsvården…
Varför är det just oron för flykting-volymerna som ska prioriteras? Kanske för att detta upplevda hot så lätt låter sig manifesteras i siffror, tabeller och diagram, och därmed också framstår som något man kan göra något åt. Volymer kan krympas. Kurvor kan vändas.
”Integrationsfeber”, var Torbjörn Nilssons diagnos. Jag skulle snarast vilja se det som nu sker i Sverige som en slags politisk ätstörning, en fobi, ett försök att kanalisera en stor men diffus ångest till ett område som man tror sig kunna kontrollera. Man räknar kalorier. Man talar om ”volymer.”
”I dag är debatten en helt annan. I stort sett alla borgerliga ledarsidor med räckvidd – Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Dagens Industri, Göteborgs-Posten och Expressen/KvP” – talar om den så kallade volym-frågan.”
Just. Och varför gör de det? Det finns många svar på den frågan: somliga har med sakförhållanden att göra, andra är politiska och psykologiska. Man ska, till exempel, inte underskatta Mello-mekanismen, föreställningen att om tillräckligt många gillar något kan det väl ändå inte vara så pajigt som man själv tidigare tyckt.
Vi måste ta människors oro på allvar. Det är den formel som gång på gång återkommer när debattörer och ledarskribenter ska förklara varför de nu vill lyfta fram ”volymfrågan”.
Det finns många skäl till oro, också för invånare i ett så tryggt och välmående land som Sverige. Jag har redan pekat på några av dem och listan kunde göras mycket längre: konsekvenserna av den fortsatta globaliseringen och automatiseringen, det växande Putin-hotet, den framtida åldringsvården…
Varför är det just oron för flykting-volymerna som ska prioriteras? Kanske för att detta upplevda hot så lätt låter sig manifesteras i siffror, tabeller och diagram, och därmed också framstår som något man kan göra något åt. Volymer kan krympas. Kurvor kan vändas.
”Integrationsfeber”, var Torbjörn Nilssons diagnos. Jag skulle snarast vilja se det som nu sker i Sverige som en slags politisk ätstörning, en fobi, ett försök att kanalisera en stor men diffus ångest till ett område som man tror sig kunna kontrollera. Man räknar kalorier. Man talar om ”volymer.”
Edit: Bolltvåa, minst.
Det råkar inte vara så att det är Svensson och hans meningsfränder som lider av humanitär bulimi? De formligen svullar invandring men Moder Sveas matsmältningssystem pallar inte att ta emot den, den stöts upp i småkommuner och förorter medan Svensson fortsätter mumsa frenetiskt utan att någonsin bli mätt. Svensson ser bild på syriskt barn. Öppna era hjärtan! Migrationsverket dumpar 100 somaliska män, 0 syriska barn i en by 50 mil från Svensson. Svensson ser bild på ännu ett syriskt barn. Öppna era hjärtan! Migrationsverket dumpar 100 eritreanska män, 0 syriska barn på en bruksort 100 mil från Svensson. Men bilderna slutar inte komma. Klick. Klick. Snyft.
__________________
Senast redigerad av CrispyKreem 2015-08-31 kl. 18:08.
Senast redigerad av CrispyKreem 2015-08-31 kl. 18:08.
