Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja jag menar allvar eftersom DN inte lever på kändisskvaller, mode och nöjesreportage. Wolodarski känns 2000-tal. Idag finns det ingen seriös debattör som kan ifrågasätta att välfärden riskerar att försämras. Det är redan ett faktum och allt pekar på en kollaps såsom vi känner till systemet idag. I Almedalen fick Jomshof en fråga av Mellin om vad han hade att säga om Arenas rapport (uppmärksammad i DN) som sa Sverige har gått 900 miljarder i vinst p.g.a. av invandringen, varvid Jomshof kontrade - tror du på det själv? Å så var den saken ur vägen. Aftonbladet kan kosta på sig en dåre som Virtanen eller Mellin, men det kan inte DN. Wolodarski är ett sänke och om tidningen ska överleva måste ett flertal personer gå. Även om det ännu pågår ett mediekrig så är ju vinnarna redan givna. Skulle vilja påstå att det mest handlar om förnedring just nu. Bonnier lär knappast acceptera det.

Regeringen presenterade igår sin strategi mot terrorism: "Förebygga, förhindra och försvåra – den svenska strategin mot terrorism".
http://www.regeringen.se/rattsdokume...mot-terrorism/

Beteckningen "svenska" är nog ingen slump. Få politiker talar så mycket om det svenska folket och hur mycket han älskar Sverige som Löfven. Nu har han, för att använda Anna Dahlbergs kategorier "gränslösa idealister" och "realister", satt den senare kategorin på uppdraget. Resultatet blev förhållandevis hårda puckar med en kriminalisering av hela ledet från pengainsamlingar, träningsläger och jihadresor till utökade möjligheter för avlyssning och betydligt hårdare kontroll av passhanteringen.
Någon miljöpartist har garanterat inte varit delaktig i utarbetandet av strategin.

SRs politiske kommentator Furtenbach konstaterar bland annat att strategin välkomnas av SD även om partiet vill gå längre.
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6242707

De hycklande allianspartierna som gjorde noll och intet åt jihadismen under två mandatperioder gnäller nu om att det går för långsamt och att strategin inte är tillräckligt konkret.
Då kan man fundera över Sonnesons tidigare uttalanden i Neo om sin sin tid som sakkunnig hos Birgitta Olsson.

"Den information jag fick när jag jobbade hos demokratiministern – både genom utredningar och från Säpo – skrämmer mig. Folk inser inte vilket hot den våldsbejakande islamismen utgör i Sverige i dag."
http://magasinetneo.se/blogg/intervju-jenny-sonesso/

Just det stycket ger en kalla kårar. Att SÄPO för ett tag sedan meddelade att man hade avvärjt flera terrordåd i Sverige men vägrade lämna ut detaljer var förstås inte enbart ett polisiärt utan även ett politiskt beslut. Både politiker och MSM vet att om svenska folket fick hela bilden av det befintliga terrorhotet i Sverige skulle opinionsläget kunna svänga drastiskt.

Sonesson fortsätter:
"Jag skrev att Sverige måste ha en förebyggande handlingsplan, som bland annat Storbritannien har, men det ville inte Moderaterna gå med på. Först efter rejäla bråk blev det en handlingsplan och vi fick loss 62 miljoner. Birgitta är en fighter!

Hur använde ni pengarna?

– Vi gav bland annat Försvarshögskolan och Magnus Ranstorp i uppdrag att göra en komparativ studie av hur radikalisering har bekämpats i andra länder och vad som har fungerat. Rapporten föreslog en nationell samordnare och ändrad terrorlagstiftning.

– Det var jag som fick ta kontakt med Moderaterna för att föreslå utredning av lagstiftningen. Jo de hade sett om ISIS på teve, men verkar inte betrakta det riktigt som en svensk angelägenhet."

Skillnaden mellan Reinfeldts M och S är att Reinfeldt förde samma ansvaraslösa politik både internt och externt medan jag med min bakgrund inom vänstern vet att S externt skickar fram de "gränslösa idealisterna" då det verkar oppurtunt men internt fortfarande påminner om Per Albins socialdemokrater som internerade kommunister och socialister i Storsien.
http://mobil.kuriren.nu/kultur/i-sto...e-5283023.aspx

Det tydligaste samtida exemplet på det var när den gränlösa idealisten Veronica Palm kom dragandes med Omar Mustafa och realisten Löfven drämde näven i bordet och kickade ut islamisten utan pardon trots Veronicas snyftande, Mustafas kränkta anhang och MSMs försök till skambeläggning.
Expressens Marmorstein frågade t. ex. på fult allvar Löfven:

"Kommer du att be Sveriges muslimer om ursäkt?
- Jag har ingen anledning att be om ursäkt för att jag säger att vi inom socialdemokratin står upp för våra värderingar."
http://www.expressen.se/nyheter/lofv...ar-jag-ska-ta/

Jag har tagit upp detta i andra trådar men det tål att upprepas på ett forum som flashback där många tror att S är lika naiva som de verkar och att vänstern kommer undan med allt.

När jag engagerade mig i vänstern var SÄPOs närvaro påtaglig och äldre vänsterpartister hade t.o.m. upplevt razzior i hemmet. En äldre dam berättade t. ex. att hon nyligen efter ett par decennier hade fått tillbaka sina privata brev från SÅPO. Extremvänstern är kartlagd in i minsta detalj och det gäller även extremislamisterna.

Innan jihadisten Bherlin Gildo åkte dit i England hann han skriva några inlägg på facebook som ger indikationer om hur SÄPO arbetar.

"ni kuffar, svenskarna som hatar muslimer, säpo agenter som alltid raderar mina videor här på FB wall och läser mina meddelanden, ni (säpo agenter) som rekryterade muslimerna både män/killar, och tjejer med niqaab som kan jobba under täckmantel och göra jobbet åt er, Och som fortfarande försöker rekrytera nya muslimer som kan spionera åt er,"
(FB) Islamisters politiska avancemang i Sverige ("Slöjmisshandeln" i Farsta verkar falsk)

Wolodarski må hota med lagförande av meningsmotståndare och Aschberg banka på dörren men om man vill veta i fall man ses som ett verkligt hot ska man mäta det i SÄPOs aktiviteter.

MP har orsakat verklig skada genom att med utpressning omsätta den gränslösa idealismen i praktiken, något en S-regering utan MP aldrig skulle ha gjort, åtminstone inte i denna bisarra omfattning. Det är underförstått inom S att sådant mest är ett spel, ett väljarfrieri grundat på usel rådgivning.

Regeringens "svenska" straregi mot terror lär bli en följetong i MSM, islamistapologeter kommer att förfasas, islamister implodera av kränkthet och Romson kanske producerar fler hårresande jämförelser men det skiter Ygeman och Johansson i. Löfvens realister kommer att genomföra detta oavsett vad idealisterna ylar om. Det är så S minus MP fungerar.

Av ren nyfikenhet, vi har sett Westerholm(S) på ledarsidorna.se torgföra att han tror på "förändringar" och "minst en regeringsombildning" uner hösten. Du Vimur, som har stor förståelse för hur vänstern fungerar, tror du att det kommer en förändring där Löfvén-regeringen gör sig av med MP, för att få större spelrum för "realist"-falangen? Vad är din syn, och tro?

Det har varit intressant att se att inte bara alternativmedier etablerat sig som aktörer utan även dom du nämnde plus flera opinionsbildare med tung akademisk/yrkesmässig erfarenhet.

Anders Lindberg på AB försökte i somras, tror jag, slingra sig och påstå att Tino Sanandaji inte var expert utan borgerlig opinionsbildare. Ett ganska blekt försök att avväpna Tino men grundproblemet för Lindberg kvarstår, han måste ställa om sig på att debattera mot folk som har tonvis med statistisk information i beredskap för att krossa floskler. Lindberg kommer säkert fortsätta få ryggdunkningar från folk som fortfarande tycker att det är viktigt att uttrycka sig korrekt och aldrig har brytt sig så mycket om tyngre forskning, men för alla som kanske står och väger eller är helt "akademiska" i sitt förhållningssätt till politik kommer han alltid förlora.

Det är ju utan tvekan så, för att exemplifiera, att AB Ledare, ETC, Politism och andra nu kommer behöva ge sig in på ganska okänt territorium, om dom ska debattera med sådana som Tino och Westerholm. Det är mycket enklare att bara skriva vad man känner och vad som är anständigt.

Ett DN "post-Woldemortarski" alltså. Skulle vara intressant att se hur man motiverade övergången i sådana fall. Saken är att Wolodarski verkar ha en sådan helgjuten position – inte bara som chefredaktör på DN – utan som centralfigur inom Bonniersfären, att ett sådant avslut på karriären nog blev tvunget att ske på ett så aktningsvärt och smidigt sätt som möjligt. Typ, att han skulle få en ännu mer prestigefullt och inflytelserik position på någon internationell think tank, eller så. Vad det än blir så kan man iaf räkna med att det kommer att utmålas i ett så extrempositivt sken som möjligt.

Bara att titta på valet i sthlm; det finns tillräckligt med vänsterfolk i regionen för att driva en tidning som DN. Visserligen kan man ju krympa som rikstidning, men vill man hålla kvar vid sina (otäcka) ideal så är det i sig inga problem, rent eknomiskt.

DN lever idag på gamla dagar på riksplanet. 70-80-talet då tidningen var en seriös aktör. Och många tror fortfarande att DN håller en hög nivå och tror att "det är så här det skall vara". Folk som läser utländska tidningar inser snabbt att DN är på samma avdelning som "hänt i häcken" och "En ding ding värld". Rena skräpet, med andra ord. Men i det metrosexuella sthlm så finns helt klart en marknad så Våldodarski sitter säkert i sin chefsstol.

DN levde mycket på sina kultursidor. Jag har inte läst pappersupplagan på flera år, men för säg en 6-7 år sedan vet jag att "På Stan"-bilagan var riktigt stor. Där frodades kulturjournalister, tror nog det var en dröm för många då att få jobba där. Kanske spred sig vänstervridningen från kulturen in på ledarredaktionen, som påstod sig vara liberal, men som snarare varit socialliberal/vänster.

Det var tider, sen kom nedskärningar och den beryktade frysboxen

Intressant hur verklighetsuppfattningen varierar beroende på betraktaren

Herman skriver:

Swedin skriver:

BÅDA grupperna är rädda för förändring enligt Aftonbladet. Men bara en har rätt i sin analys.

Båda vill bevarar samhället, antingen som det är eller till som det varit till alldeles nyss.

Man anar att Swedin och Per Svensson faktiskt har en värdekonservativ ådra som kommer fram ifall förändringstakten ökar.

Marika Formgren skriver om svenskhet på sin blogg. Hon tangerar trådens analyser om det platta människovärdet, där svenskar varken är mer eller mindre värda än några andra (vilket ger oss själva samma existensberättigande som det vi tilldelar våra minoriteter).

Denna ödmjuka slutsats är ett mycket potent hot mot dagens polariserade självbild, där värdegrundseliten outtalat tror sig vara så moraliskt överlägsen att de, likt en självutnämnd fullmäktige i människovärdets egna riksbank, upprepade gånger devalverar den lilla svenskens etniska och kulturella värde. Men i själva verket är svensken varken moraliskt överlägsen eller etnisk-kulturellt underlägsen.

Hon tar upp Soran Ismails kommentar om att han är 100% svensk och 100% kurd, vilket enligt Soran själv gör honom "dubbel". Men i förhållande till vad är han dubbel?

http://www.marikaformgren.se/#comments79

Tråden har tidigare konstaterat att många debattörer likställer "svensk" med "100% människa". Alla som vistas i vårt land är svenskar, oavsett kulturella eller etniska preferenser, oavsett anknytning. Möjligtvis är turister, affärsmän och diplomater undantagna ur definitionen, men varje människa som har som avsikt att etablera sig här kallas kategoriskt för svensk.

Problemet med att likställa "svensk" med "100% människa" är att det faktiskt svenska trillar bort. Kvar blir bara ett människovärde utan kulturell eller etnisk signifikans. Det gör att de som har ett annat ursprung eller en normbrytande tillhörighet ("svensk-somalier", "svensk-afghan" eller för all del "svensk-homosexuell") får något att klä sitt människovärde med; en identitet som färgar den genomskinliga kroppen.

Negligerandet av svenskhet som identitet har gjort svensken till en evigt identitetssökande individ, en transparent varelse utan fast substans som hela tiden vill hitta något nytt att dölja sitt ihåliga inre med. Och lögnen om vår oäkta vara har upprepats så många gånger att den ofta uppfattas som sanning.

Är det då verkligen så konstigt att man till slut tyr sig till självhatet? Kolonialism, rasism, kvinnohat och homofobi ger ju oss en roll att spela. Den sätter oss i ett sammanhang och ger vår existens en slags legitimitet. Visserligen som syndabock, men vi lämnar åtminstone vår spökliknande skepnad och antar form.

Det sägs att barn som blir mobbade aktivt verkar för att mobbningen ska fortsätta. Kanske ligger det något i det. Kanske är det mindre jobbigt att vara hatad än att inte synas alls...

Tesen ovan härmed bevisad:

http://ng.se/hatet/makthavarna

De vill bli särbehandlade. De vill ha ett samhälle segregerat baserat på ras.
De vill ha ett mångkulturellt samhälle i dess yttersta konsekvens. Parallellsamhällen utifrån ras.

Tankarna förs till Hjalmar Söderbergs bevingade ord:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." ur Doktor Glas, 1905

Parallellen till narrativet om det svenska folket som en vit, blekfet massa som förtrycker vackert pigmenterade, rasifierade hens är uppenbar.

Rys.

Att definieras sig mer än andra är tabu i Sverige. Fungerar bara för de med invandrarbakgrund.
eller ja, fram till nu, bara de med invandrarbakgrund.
För alla andra är det en dödssynd. Om man inte spelar fotboll eller sjunger.


Inspirerades marika av detta från 2013?