Citat:
Stjernkvist är en feg hycklare.
Under 00-talet höll ABF i Stockholm en föredragsserie kallad "Folkbildning mot rasism". Ja, det var precis som det låter. Kurdo Baksi var en frekvent deltagare. Ni fattar.
Vid ett tillfälle deltog Lars Stjernkvist, som då var S:s partisekreterare. Upplägget var det vanliga: ett inledningsanförande av gästen och därefter tillfälle för frågor från publiken.
I publiken satt ett antal SD-sympatisörer som antagligen tidigare varit socialdemokrater. De var den vanliga hyggliga, civiliserade, föreningsvana typen. De satt snällt och åhörde inledningsanförandet, men när det kom till frågestunden kom frågor som Stjernkvist uppenbarligen inte gillade.
Nu började arrangörerna manipulera genom att försöka hindra frågor. Vilket de gamla föreningsrävarna i publiken självfallet protesterade emot.
Plötsligt kom ABF-arrangörerna på att man måste förkorta den utlysta tiden. Detta för att Stjernkvist skulle hinna med sista tåget till Norrköping, där han bodde.
Nu hade Stjernkvist under hela sin tid som partisekreterare bott i Norrköping, så han borde ha känt till tågtiderna och sett till att tiden som utlystes passade hans tåg. Det förefaller också osannolikt att inte det stora, mäktiga, rika, på den tiden självklart statsbärande partiet, inte hade ordnat en övernattningslägenhet i Stockholm för den som innehade posten som partisekreterare, ungefär nr 2 i maktordningen i partiet.
Men Stjernkvist smet. Han hade kunnat stå rakryggad och respekterat de demokratiska principerna. Han hade kunnat svara på frågor under den tid som var utannonserad. Han hade kunnat låta bli att ljuga och smita. Om han inte kan sova på nätterna nu är det bara som det ska.
Under 00-talet höll ABF i Stockholm en föredragsserie kallad "Folkbildning mot rasism". Ja, det var precis som det låter. Kurdo Baksi var en frekvent deltagare. Ni fattar.
Vid ett tillfälle deltog Lars Stjernkvist, som då var S:s partisekreterare. Upplägget var det vanliga: ett inledningsanförande av gästen och därefter tillfälle för frågor från publiken.
I publiken satt ett antal SD-sympatisörer som antagligen tidigare varit socialdemokrater. De var den vanliga hyggliga, civiliserade, föreningsvana typen. De satt snällt och åhörde inledningsanförandet, men när det kom till frågestunden kom frågor som Stjernkvist uppenbarligen inte gillade.
Nu började arrangörerna manipulera genom att försöka hindra frågor. Vilket de gamla föreningsrävarna i publiken självfallet protesterade emot.
Plötsligt kom ABF-arrangörerna på att man måste förkorta den utlysta tiden. Detta för att Stjernkvist skulle hinna med sista tåget till Norrköping, där han bodde.
Nu hade Stjernkvist under hela sin tid som partisekreterare bott i Norrköping, så han borde ha känt till tågtiderna och sett till att tiden som utlystes passade hans tåg. Det förefaller också osannolikt att inte det stora, mäktiga, rika, på den tiden självklart statsbärande partiet, inte hade ordnat en övernattningslägenhet i Stockholm för den som innehade posten som partisekreterare, ungefär nr 2 i maktordningen i partiet.
Men Stjernkvist smet. Han hade kunnat stå rakryggad och respekterat de demokratiska principerna. Han hade kunnat svara på frågor under den tid som var utannonserad. Han hade kunnat låta bli att ljuga och smita. Om han inte kan sova på nätterna nu är det bara som det ska.
Han sover säkert alldeles utmärkt. Det handlar om att slå vakt om den personliga positionen och eftermälet. De här personerna bryr sig bara om pengar och prestige, att ta ansvar för Sverige finns inte ens på kartan.