Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vilket ju är precis varför den radikala vänstern är precis lika farlig i opposition som i maktposition. Faktiskt.

Avsaknaden av verklighetsförankring.

Jag hade hellre sett beskrivningen 'brandtal för intellektuell jävla hederlighet och liberal sekulär jävla demokrati' .


Givet tidpunkten vid vilket det författades köper jag dock beskrivningen 'rant'
- poängen gick tydligen fram. Vilket, trots allt, är det som räknas.

Tino har fått kritik av Andreas Johansson Heinö för att han inte redogör sin egen värdegrund. Heinö har tillräckligt mycket intellektuell integritet för att erkänna att Tino i stort sett maler sönder Segerfeldt och Norbergs argument (även om han lindar in det ganska mycket). Egentligen borde värdegrund vara ovidkommande i de flesta diskussioner, men "värdegrunden" har av någon anledning blivit 1000 gånger viktigare än någonting annat. Ingen frågar efter debattörers värdegrund när skatter och sjukvårds diskuteras. Varför behövs det då i invandringspolitik? Varför är invandringen en sådan helig ko?


http://andreasjohanssonheino.blogspo...t-mot-fri.html

Heinö är väl medveten att Tinos argument på allvar kan skada den invandringsliberala diskursen och vill därför börja prata värdegrund när de sakliga argumenten inte visar sig vara hållbara.

Vad har "judiskhet" med saken att göra? För att svara på din fråga: en framstående konservativ tidning är Frankfurter Allgemeine Zeitung. Sen finns det förstås Junge Freiheit också. I den här artikeln från den senare påstås att 20 000 personer närvarade vid demonstrationen i Dresden igår. På övriga håll verkar uppslutningen vara sämre: 400 personer i Berlin, 300 i Dresden, 100 i München.

En mer korrekt kampsportsanalogi är 'retorisk aikido' - aikido innehåller inga offensiva moment (som judo) utan bygger helt på att transformera motståndarens kinetiska energi och rörelsemängd mot honom själv.

I övrigt ett korrekt resonemang.

Men, uppenbarligen behövs emellanåt även 'gatustrid med Louisville Slugger'.

En kombination är nog att föredra.

En kombinerad Churchill/Nietzsche-parafras: 'Ibland måste man argumentera med hammaren för att driva in argumenten'.

Frågan är om "vaccinationstekniken" är effektiv. Törs man lita på att allmänheten, eller det urval av allmänheten som utgör publiken, har intelligens och kritiskt tänkande nog för att se vinklingen och bilda sig en egen uppfattning? Låt oss hoppas att "vaccineringen" floppar likt massvaccinationen mot fågelinfluensavirus, men med lindrigare komplikationer.

Usch, vad slemmig han är Heinö. Genom att Sanandaji inte redovisar massa ideologiska utgångspunkter utan bara håller sig till fakta så "öppnar han upp för guilt by association". Öh? Hur sjukt förvriden kan en person bli?

Detta hänger förstås ihop; knepet är att helt enkelt förkasta dessa tankesätt och införa nya. Vad gäller svenskars ansvar för andra folks oansvariga knullande är detta förstås noll. Och därför bör attityden helt enkelt vara: Nu är vi klara. Nu är vi skuldfria. Svensken har genom den enorma invandring som varit betalat av all eventuell "kolonial skuld", och är FRÅN OCH MED NU FÖR EVIGT FRIA. Nu är det någon annans tur att frälsas.

Likaså bör Heinö helt enkelt förkastas med orden "jag erkänner inte dig som bedömare av min moral och har därför inget att förklara. Var god och försök inte sätta dig till doms över mig i fortsättningen".

En sådan som Heinö har bara makten att förtrycka så länge människor erkänner dess existens. Därför bör just denna makt HELT FÖRKASTAS, ofta och öppet, och gärna med hänvisning till det lustfyllda "människors lika värde". Inte i form av ett e4get erkännande, utan på samma sätt som våra motståndare gör: "Varför vill du sätta dig till doms över mig? Tror du inte på människors lika värde?".

Vi låter alltid locka in oss i dumma definitionsfällor. Det är gymnasieargumentation; definiera oss, definiera dum, definiera definition... likaså lockas vi in i ifrågasättandecirklar: varför, varför, varför -- det mycket lilla barnets taktik. DESSUTOM lockas vi in i det klassiska "det är inte vad du säger, det är hur du säger det", vilket är en härskarteknik som kvinnor gärna använder sig av. De som använder dessa typer av argumentation är inte intresserade av diskussion; de är intresserade av att känna sig smarta.

Det går ju inte att försvara sig mot sånt här. Därför bör man FÖRKASTA OCH GÅ VIDARE. "Om du inte begriper vad jag säger är det nog inte dig min argumentation riktar sig till". "Nähä, det finns inga svenskar säger du, det får du gärna tycka. Men jag riktar mig till de som förstår vad jag menar med svenskar och svenskhet i min argumentation". "Eftersom du inte är min överstepräst, tvärtom är jag lika god som du, så vägrar jag låta dig döma mig".

Jag funderande en stund på hur det skulle kännas om jag personligen, öga mot öga, blev avkrävd en nyspråklig modernitet som en redogörelse för min värdegrund. Kunde inte komma fram till något. Det är en sådan absurditet att den som fråga har mer gemensamt med en tavla av Salvador Dali, eller en bok av Kafka. Är det meningen att man ska kunna rabbla upp värdegrunden ungefär som stadgarna i en förening? Eller kanske som de tio budorden? Hur har detta skojeri kunnat drivas så långt och hur i h-e har jag kunnat missa startetn på det och inte ens kunnat se spridningsvägarna? Ingen människa jag känner eller har en relation till och inte heller någon jag mött, har pratat i termer av värdegrund.

http://www.faz.net/aktuell/politik/i...-13355188.html

Jag själv börjar känna riktig helig jävla ilska.

Vill vänstern ha ett jävla kulturkrig så ska de fan få det.

Nu är det dags att mobilisera 'internethögern' - inte i termer av SD-troll, utan i termer av intellektuell traditionell liberal demokrati, och inte ge oss in i etiketterande - vi står i opposition, det räcker som sammanbindande kitt.

Vi kan inte låta vänstern ta sig tolkningsföreträde över vad vi säger

Vi kan inte huka oss för 'högerspöken'. Vi måste framhäva det det sekulära västerländska samhällets förtjänster.
.
Vi kan inte låta folk ljuga, utan det är var & ens förbannade jävla skyldighet och säga:
'Du är intellektuellt ohederlig. Du ljuger medvetet. Du är en lögnare.' 'Tycker du det är bra värdegrund och demokratiskt? - Om ja, dra åt helvete ditt falska jävla as.' Oavsett sociala konsekvenser.

Dags att gå från intellektuell gerillakrigföring, till massiva intellektuella pansarslag.
Röda-vita-rosen-soumistyle. Fast i termer av retorik och debatt skall tilläggas.

Dags att argumentera med hammaren. I vardag såväl som i medial debatt.

Vi har fan agerat slagdockor sedan -68. Nog nu.

Sluta kalla 'spade' för 'manuella jordexkaveringsverktyg av arakaisk karaktär'.

På allvar. Nog nu.

Och det är allvar. Det här ÄR ett kulturkrig. Just nu står vi i ett Midway eller ett Stalingrad. Moderaterna är uträknade för överskådlig framtid.

Insatserna är på riktigt nu.

Just sayin'...

Det skulle faktiskt vara intressant om Tino redogjorde för sin "värdegrund". Återigen så vill jag trycka på behovet att lyfta fram frågan om kollektivets plikter och rättigheter vad gäller denna fråga. Vi har stundtals varit inne på det efter Per Bauhns och Sara Skyttedals artiklar de senaste veckorna.

Vad jag förstår av Tino så är han liberal enligt den nordamerikanska traditionen, vilket idémässigt ofta brukar benämnas (paleo)libertarian. Den vägledande "värdegrunden" är således den starka betoningen av negativa rättigheter. T.ex. rätten att slippa bli påtvingad olika typer av icke-valda skyldigheter. Exempel på det kan vara rätten att slippa bli påtvingad kostsam massinvandring, eller rätten att slippa hylla bögparader.

Den svenska liberalismen är i stället helt fokuserad på positiva rättigheter. Det som skiljer den svenska liberalen från socialisten är enbart verktygen hur man ska tvinga människor till att uppfylla sina (påtvingade) skyldigheter så att de positiva rättigheterna kan kvitteras hem hos t.ex. massinvandrade analfabeter.

Hävdande av negativa rättigheter står i strid med kulturmarxismen (eftersom kulturmarxismen består av ett stort paket positiva rättigheter), och Tinos libertariansim är därför "nazism".