Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hur bevisar du det? Vem är "dem"?

SDs exempellösa framfart är hävdvunnen , naturgiven och alldeles självklar i i ett perspektiv av orsak och verkan.
I slutändan är det verkligheten och folket som bestämmer, det är en naturkraft som inte går att ändra på.
Vill folket så blir folket.

Åh, men det är äldre än så. Uppfattningen härstammar från den i övrigt ganska okände skriftställaren och kommunisten Walter Benjamin, och hans skrift från 1936 Das Kunstwerk im Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarkeit (The Work of Art in the Age of Mechanical Reproduction eller Konstverket i reproduktionsåldern, fortfarande kurslitteratur inom konstvetenskapen, googla). Det Benjamin konstaterade var att massreproduktion (och fotografi/film, i sig en form av reproduktion) betyder att autenticitet, en viss magi eller essens, går förlorad (tveksam teori men jaja). Därför förlorar konsten den exklusiva/rituella funktionen och medger istället DELS att betraktaren läser in egna motiv eller identitet i den OCH att ännu högre "borgerliga värden" snabbt kan reproduceras/förbättras.

Hans poäng verkar ha varit ungefär att "massorna måste räddas från de borgerligas möjlighet att reproducera konst som förskönar deras slaveri". Mot detta ställde han sin bot: att kommunismen skulle ta över själva konsten.

Det är därför kommunisterna hatar all figurativ, förskönande konst eller konst som har ett anti-kommunistiskt politiskt innehåll. Det är därför "konsten" har ägnat sig åt banaliteter och dekonstruktion av sig själv. Det är därför marxisterna är så förtvivlat angelägna om att kontrollera kulturen.

Wolodarski fortsätter sätta agendan. Denna gång under den slagkraftiga rubriken "Flyktingbarnen är en tillgång". På osignerad ledarplats skönjer DN en ny utmaning. Problemet är att de stackars små baarnen i DN:s tycke ses som ett problem i allt för stor utsträckning. Detta vill man nu ändra på. Trots allt är de ju en ren vinstlott och resurs av sällan skådat slag. Påpassligt nog knyts även an till en samtida hatdebatt som nu rasar i den agendasättande journalistikens favoritblaska:
Vedervärdigt avskyvärda kloakråttor, ni vet vilka ni är. Tänk på baarnen! Baaaaarrrrnennn!!! Tillgång och resurs alltså. De många grova våldsbrott som de små liven begår mot svenskar är förstås inget som den kärleksfulle älskaren Wolodarski vill tala om. Nej, för trots allt. Här gäller att se till vad som verkligen betyder något (min fetning förstås):
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/...r-en-tillgang/

Det är uppenbart att massinvandringsvurmarna numera framför allt predikar för de redan frälsta, och manar till sammanhållning mot mörkret, mot fienden, snarare än att njuta av några som helst landvinningar.

Man bedriver inte verklig opinion längre utan ägnar sig åt pep-talk, man besvärjer tidens sjuka, detta stora onda som plötsligt (nåja) kom över oss; den förment rasistiska och främlingsfientliga hydran vars många huvuden väser hotfullt. Det är mer än patetiskt när dessa nihilister och folkfiender skruvar upp tonen och gråtmilt bildar imaginär armkrok på den offentliga arena där de blir allt mer betydelselösa:




(Karin Pettersson, Daniel Suhonen och Po Tidholm)

Vad ska då all denna mobilisering syfta till? Väljarna visar ju med all önskvärd tydlighet att de inte vill ha mångkulturens och massinvandringens ökenvandring med allt vad den innebär. Det finns ingen opinion för den. Nyrekryteringen för dess sak existerar inte.

Dessa skribenter anser sig emellertid stå över folkviljan och beter sig som om deras egen röst vore dubbelt värd, som om deras plats i solen vore evig. Man föraktar verklig demokrati, yttrandefrihet och upplysningsideal, och snart orkar man knappt dölja det längre. Arrogansen är legio, empatin för de som drabbas av baksidorna av ens lika högtflygande som verklighetsfrånvända visioner är obefintlig, de egna privilegierna den ständiga fixstjärnan.

Så har vi alltså förärats med en regim som fjäskar för jihadister, som tycker att könsseparerade badhus och fritidsgårdar är progressivt, som anser att homosexuella i förorterna ska hålla käft om förtryckaren är en invandrare, som förhåller sig kallsinnigt till invandringens förödande effekter på ekonomin och arbets- och bostadsmarknaden, som svälter ut polisen och militären och korrumperar domstolarna, som gödslar pengar över organisationer som utmålar svensken som den store djävulen, som öppnar gränserna på vid gavel och säger att det får gå som det går...

Allvarligt talat, vem tänker de sig ska rösta på ett sådant alternativ? Vad har man för bild av den tilltänkte väljaren? Inte konstigt att ledarskribenterna börjar mumla om att demokratin kanske inte är så festlig ändå. På demokratisk väg lär inte chansen till framgång vara särskilt stor.

Något mer förfelat och urspårat än dagens svenska etablissemang är svårt att uppbåda. Om konsekvenserna av deras framfart inte vore så svåra kunde man skratta åt eländet.

Hörde det granskande programmet Kaliber i går, nu ska dom inte göra sina vanliga granskningar utan i stället sända reportage från P4 redaktionerna. Vad handlade det om igår? Flyktingar från forna Jugoslavien och hur dom hade kommit in i samhället förstås.

Morgonandakten, även den i P1 har hatet som tema i veckan. Den som predikar är en muslim från Umeå. Igår började det med att hon berättade hur ledsen hon har varit pga hatet på sistone, först valet förstås och sedan hemskheterna under jullovet. Charlie Hebdo och Köpenhamn?? Nej nej, Moskebränderna förstås!!!!

I morse fortsatte hon med samma tema, hatet och moskebränderna, antagligen kommer hon att mala på om moskebränderna resten av veckan också.

Börjar bli JÄVLIGT trött helt enkelt på det här mediakriget.

Kan någon ge sig på och ge ett modigt estimat av hur kriget kommer sluta?

Inlägg utbrutna till ny tråd: (FB) Nationalekonom Joakim Ruist vill att Sverige ska vara stolt över invandringen
/Mod.

Adam Cwejman gör en tillbakablick på hur han försökte hantera SD för 6-7 år sedan:

Så skulle SD vältas

Där står vi fortfarande och stampar med "hålla linjen", även om den har brustit på många fronter. Smetandet avskräcker ingen längre. Men man kan också blicka tillbaka och se vilka strategier som övergivits, för att erinra sig om att det har rört på sig trots allt.

Det här är några faser jag drar mig till minnes så här på rak arm...

- Den ständiga frågan om att "ta debatten" eller "inte ta debatten" har man gett upp för gott. Nu tar alla debatten både sinsemellan och mot SD. Mona Sahlin bröt isen hos Ekdahl i TV4. Morgan Johansson uteblev från Agenda, men den sortens trams ser man även i andra sammanhang när det blir för jobbigt, som t.ex. när Björklund vägrade debattera mot LUF i SVT.

- De infantila gotcha-frågorna som ställdes till SD varje gång de intervjuades (Zlatan, pizza, "hur definierar man vad som är svenskt?") är borta.

- Invandring har gått från sällsynt ledarämne till att vara det enda ledarsidor skriver om.

- Debatten om huruvida man ska kalla SD för främlingsfientligt, rasistiskt eller fascistiskt är död.

- Man har slutat pendla mellan att dreva mot och att tiga ihjäl SD. Länge experimenterade media med dessa två strategier för att försöka se om någon av dem hjälpte. Nu har man övergått till att hantera dem ungefär som alla andra, dvs man skriver om dem när de är aktuella, annars inte.

- SD får utrymme på debattsidor i alla rikstidningar om de har något att säga. Helin bröt isen med "största utländska hot"-artikeln.

- Expressen skickar inte längre Stasi hem till folk pga nätkommentarer.

- Ordet volymer är accepterat.

- Alla medier rapporterar om varandras opinionsmätningar, SD-ökningar är huvudnyhet istället för fotnot. Inga grå staplar.

- Riksmedia har gett Arnstad en undanskymd plats i en källare där han sitter ensam och frågar efter sin häftapparat. Möjligen finns Fadakar i ett annat rum i samma källare.

- Debatten om rasifiering och vithetsnorm som fick stort utrymme under valrörelsen har sopats under mattan, den blev inte den folkrörelse man hade tänkt sig. Media inser väl att det inte är läge att lyfta sånt som retar upp potentiella SD-väljare för mycket.

Jag tyckte att Seluah Alsaati avbröt väldigt många gånger och mitt intryck är att hon fick betydligt mer talartid än Hanna Gabani.

Seluah Alsaati är en fejkinvandrare typ Jonas Hassen Khemiri. Båda har namn efter sina fäder, men har nordiska mammor. Khemiri har en svensk mamma som var lärare i svenska. Alsaati har finsk mor. Båda är helt uppvuxna i Sverige och har gått i svensk skola och behärskar svenska perfekt. Vilka svårigheter har de mött i Sverige?

Alsaati har bott på Söder men har tydligen flyttat till Skärholmen och får därmed en varmare offerkofta.

En liten not till din sista punkt är att den tidigare rasifieringsgurun Kawa Zolfagary också verkar ha tonat ned denna approach. Personligen gillade jag rasifieringsrörelsen eftersom den fick vänstern att framstå som dummare än vad den egentligen är. Det är lite för korkat att tro att vita i någon högre utsträckning kommer att sympatisera med en ideologi som öppet syftar till att diskriminera dem själva - därför tonades skiten ned.

Vi kommer nog få se mer klasskampsretorik och mindre raskamp, feminism och identitetspolitik från den framtida vänstern. Just like the good ol' days. Tror att det är en mer framkomlig väg, om än lika destruktiv. Det är dock positivt eftersom borgerliga partier inte gärna kan apa efter ekonomisk marxism lika lättvindigt som de apade efter kulturmarxismen.

Däremot borde man lyfta ett varningens finger för att näthatsdebatten verkar ha fått nytt liv. Arnstad yrar på som vanligt om misstänkta "Sverigedemokratiska terrordåd" mot tiggarläger, och debatten om mytomspunna "hatet" i kombination med pressombudsmannens uttalande tyder på att det finns mörka krafter som vill införa åsiktslagar. Det blir svårt att göra i och med Internet, men viljan finns absolut hos flera opinionsbildare med dold agenda.

Antirassarnas stöddiga attityd har fått sig några ordentliga smällar av de senaste dagarnas opinionssiffror. Deras reaktion blir att kura ihop sig och deppa, och göra fåfänga försök att höja stämningen genom att sätta ihop spellistor med hatlåtar mot SD. Låter patetiskt, men vid närmare eftertanke skulle jag antagligen göra just så där om jag vore en av dem.

Vilka artister vill du höra i låtar mot rasismen och SD?
http://www.politism.se/mohammed-ali/...sd/#post-30159