Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ivar Arpi i SvD varnar för IS i Europa.


http://www.svd.se/europa-ar-is-nasta...agfalt?ref=yfp

Frågan hur IS ska hanteras är komplicerad för den svenska vänstern. De vanliga islamistkramarna tycker nog inte IS är ett särskilt stort problem för Sverige. Samtidigt finns det många invandrargrupper inom vänstern som avskyr IS mer än någonting annat just nu, vilket kan leda till intern kritik. Det fick Mona Sahlin erfara när hon debatterade med Devin Rexvid i Sveriges Radio (Osäker på om Devin Rexvid är uttalat vänster).

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=6078677

Här ligger en potentiell krutdurk. Om man börjar kräva att Migrationsverket ska skärpa kontrollen kommer det leda till längre handläggningstider. Det skapar ännu mer trafikstockning i asylkedjan in i Sverige. Hur ska man lösa detta? Det enklaste vore ju såklart att minska trycket till Sverige, med det kan inte vänstern gå med på. Samtidigt riskerar man att ge IS-krigare asyl i Sverige vilket inte kommer vara populärt. Kort sagt finns det inget att vinna för Sverige på förda migrationspolitik.

Den så att säga naturliga responsen är att "öka resurserna" och att så att säga påskynda asylprocessen, med "värdegrunden" som ledning och "hellre fria än fälla" som motto. Det gäller att kunna "hålla två tankar i huvudet samtidigt". Du får aldrig glömma alla dem som "flyr för sina liv", "från krig och konflikter", "50 miljoner flyr just nu från världens alla oroshörn". Även om någon som "flyr" skulle ha "hamnat i krig" och "begått skändliga ting" så är de ju "människor". Glöm aldrig "alla människors lika värde". Jag undrar om inte du "spelar Sverigedemokraterna i händerna", som så "flagrant blottar dina fascistiska böjelser".

Informationen du länkar, och farhågan knuten till den, är ju inte ny för den som följer medierapporteringen lite bredare än de mest floskulösa svenska MSM, eller det politiska etablissemanget som tiger som (Berlin)muren. Någon sällsynt rapport eller utförligare artikel om alla hundratusentals äkta svenska pass som är i svang, de falska ej nämnda. Oavsett om terroristinflödet och tidigare komna krigsförbrytare - varav enstaka dömda efter enorma rättegångskostnader - skildras eller ej, kommer det så att säga spela SD i händerna; om det skildras alls av MSM (utöver Arpis bidrag) så kommer Sjuklövern sakna svar eller ens mål i mun, och om det förbises kommer den fortsatta nedturen för Sverige att pågå tills vi är Europas andra Grekland (ett land av skojare, fixare, dramatiker och bedagade charmörer).

Let the declining trend be your friend. Det gör tydligen inte tillräckligt ont att vara svensk ännu, för att incitamenten till drastisk kursändring ska anses starka nog.

Nu ska vi lära oss att vara "dåliga förlorare". Studio Ett (SR) idag ca 16.20.

"Dåliga förlorare urholkar demokratin"

"Viljan att vara en god samhällsmedborgare minskar, vi blir allt sämre dåliga förlorare i samhället. Ett avslag på bygglovsansökan, ett politiskt beslut vi ogillar eller en misslyckad semester gör oss till mindre lojala samhällsmedborgare, och minskar vår vilja att till exempel betala skatt. Det visar ny forskning. Det här är ett problem eftersom en demokrati bygger på att vi alla är goda förlorare. Hör Sveriges Radios Marie Nilsson Bojs reportage." http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6209286


Enligt Peter Esaiasson (forskare) så urholkar de dåliga förlorarna (de som exempelvis är missnöjda över politiker, sin semester eller myndighetsbeslut) demokratin. Bland dessa personer finns en större ovilja att betala skatt samt en allmän hållning att de kan tänka sig att bryta mot lagar.

Vad har det här med medias krig om mångkulturen att göra? Jag ser det som ett försåtligt steg i SR:s "uppfostran" av medborgarna; vi får inte vara dåliga förlorare a.k.a vi får vänja oss vid den förda politikens dränering av statskassan i mångkulturprojektets namn. Vi ska inte ska klaga när välfärden monteras ner för då är vi "dåliga förlorare". Det absurda är att reportaget är så glättigt rakt igenom även när en kvinna intervjuas som har fått avslag från socialtjänsten när hon behöver gå till tandläkaren akut. Bygglov och missnöjdhet över semestern jämställs alltså med akut behov av tandläkare hos fattigpensionär. Vidare sägs att vi i Sverige har det så bra och att det troligtvis är därför som folk blir missnöjda; i länder med mindre resurser är man inte lika missnöjd med myndigheterna. Det talas om vikten att vara lojal mot det politiska systemet (och jag kan inte låta bli att tänka på Decemberöverenskommelsen).


Marie Nilsson Bojs: "Om de här dåliga förlorarna börjar obstruera på alltför många sätt .. vad händer med det demokratiska samhället då?"

Esaiasson: "ja det hän ... det funkar ju sämre [...] lite fler kanske protester då som går utanför ... utanför de etablerade kanalerna så att långsamt kommer det här samhället bli svårare att styra."


En liten brasklapp slänger dock Esaiasson in, man ska inte vara underdåniga om politiker och beslutsfattare "vräker på" men budskapet är tydligt: Var en "god förlorare" annars påverkar det demokratin negativt. Som avslutning på reportaget spelas "Don't worry, be happy"...

Och advokatsamfundets ordförande Ramberg får en "obekväm känsla" av vad hon beskriver som "populism" från Arpis sida.

Jurister i Sverige börjar bli riktigt obehagliga. Man får aldrig glömma att det som försvarsadvokater graviterar mot är anarki. Deras ambition är alla ska bli frikända från allt och att rättssäkerheten ska vara så allomfattande att individen i princip ska åtnjuta Absolut Frihet. Så långt allt väl, det är deras jobb, men den kraften måste ha en stabil antagonist i åklagar- och polisväsendet och den lagstiftande församlingen, och där är det uppenbart att den svenska undfallenheten och snällismen har tvingat motvikten på reträtt.

Det går att använda allt och alla till allt och inget. Vanligtvis betyder logos mycket för argumentets hållbarhet, men i väldigt ideologiska sammanhang, gränsande till religiositet, särskilt när den drivs av så kallad övertygelse och stora anspråk och känslan av utvaldhet, kan det stå tillbaka för pathos och ethos (låt vara ett korrupt ethos av läpparnas bekännelse, eller ett så högtflygande ethos att det tappat all markkontakt); poststrukturalister och -marxister, det rödgrönrosa grumset, tyngs inte av kraven på fakta, empiriska observationer och hypoteser och en oantastlig argumentation, istället kan de förhålla sig fritt till sådan börda och satsa på övertygelsen istället och använda härskartekniker i den autoerotiska driften att frälsa mänskligheten, eller dess goda andel (och bekämpa resten).

Om Esaiasson vet jag inget, men jag hittade följande:

Wager är finlandssvensk och skrev nyligen ang beröringsångest inför åldersbedömningar:

Låter lovande... tills man kommer att tänka på Asylsvenskans Heidi Avellan. De tar ut varandra.

Att Lindberg och andra på Aftonbladet brukar koppla ihop Sverigedemokraterna med kristallnatten, Nürnberglagarna och Auschwitz har vi vant oss vid. Nu tar man associationerna ytterligare ett snäpp. Bosnienserbernas avrättningar i Srebrinica kan även det bli en verklighet i Sverige nu när SD "flyttat fram positionerna".

Hur ligger det till med turkarnas massmord på armenier, slaveriet i USA, röda khmerernas vanvett och atombomben? Borde inte även dessa otäcka saker kunna fungera som varningar för SD?


http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21102208.ab

Det var verkligen en mastig moralkaka från statens etermedia! Du har helt rätt, det här är "SR:s "uppfostran" av medborgarna; vi får inte vara dåliga förlorare a.k.a vi får vänja oss vid den förda politikens dränering av statskassan i mångkulturprojektets namn".

Esaiasson talar om, att folk tenderar att anse, att de har "ett informellt avtal med staten". I mina öron låter det som inslaget subtilt framför ungefär: Tänk vad knäppa folk är, som anser, att de har "ett informellt avtal med staten".

Men föreställningen om samhällskontraktet är ett rätt förankrat synsätt - vilket givetvis Esaiasson vet.

https://en.wikipedia.org/wiki/Social_contract

En annan märklig sak med inslaget är, att ordet rättvisa lyser med sin frånvaro . Medborgarna förväntar sig rättvisa, när de betalar sin skatt. Högskattesamhällets legitimitet vilar på, att medborgarna/skattebetalarna anser, att det råder rättvisa genom de får ett skäligt utbyte för den skatt, som de betalar.

Journalisten säger (7.25): "Hur dålig förlorade en medborgare är hänger ihop med vilka förväntningar den har på samhället. Enl. Peter Esaiassons forskning är vi svenskar i jämförelse med folk från de andra länderna i studien lite sämre förlorare. Det tyder på att vi svenskar relativt sett har högre förväntningar på samhället."

Här hade det varit intressant att få veta, vilka länder som man har jämfört Sverige med samt dessa länders skattesatser. I de länder man jämfört Sverige med så finns det inte någon lagstiftning som ger illegala rätt till gratis sjukvård på skattebetalarnas bekostnad... för att nu bara ta ett (1) exempel, där Sverige avviker.

I stället för "högskattesamhälle" talar man i inslaget om ett "rikt samhälle".

Peter Esaiasson säger (8.03): "Lever man i ett rikt samhälle, så då har man högre förväntningar också och där ställer man kanske också högre krav i det här avtalet man själv tycks sluta med staten. Lever man däremot, föds in i ett samhälle med mindre resurser då kommer man att ställa och ha mindre förväntningar."

Det mer än antyds, att om högskattesamhällets medborgare=svenskarna förväntar sig mer, eftersom de tvingas betala mer, så bör svenskarna klandras, ty de har för stora krav.

-----

PS Var finns den här "nya, omfattande studien", som journalisten refererar till. Jag hittar bara en artikel från 2004.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article10518842.ab

Och ska man tro Esaiasson så är sossarna mest fiffelbenägna; så har förvisso den moraliska halten i sosseidentiteten avskaffat sig självt, från D-mark till drachma:

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

All den där sociologiska forskningen är mest till för att försöka berättiga sin egen existens; akademikerna vill ha lön och befordras, dumma politiker vill inte känna sig dumma och de vill ju stötta sig mot "forskning" mellan varven av pur idioti. Bortse.

Tack för den. Din analys är precis på pricken rätt.

Det underliga är ju det att varken P1 eller annan korridorsmedia aldrig intresserar sig för en alternativ framställning av ämnet: Att makthavarna lever under ett hot att de dåliga förlorarna slipar sina yxor, filar sina grepar, tänder facklor och marscherar mot riksdagshuset för att göra upp räkningen med makthavarna. Det är en risk som all makt i alla styrelseskick och under all historisk tid, levt med. Istället lever vi i ett samhälle där media behandlar makten utifrån föreställningen att ett folkligt uppror hos de dåliga förlorarna är otänkbart. I Sverige gör man inte sådant. Vi har kommit liiite längre i evolutionen än alla andra. Som en följd kan man inte hantera SD:s 20%-iga stöd. Istället häcklar man, förolämpar och beter sig rent svinaktigt åt och uppmuntrar 7-köverväljare att göra samma sak. Liksom utan att förstå att det är minst en femtedel av befolkningen man gör till strykhundar.

Samtidigt diskuterar man i USA medborgarnas rätt att innehava vapen för att kunna försvara sig mot en centralmakt som löper amok. Tänk så olika det kan vara.

Det är en maktens dekadens, i både politik och media. Ungefär som fru Chauchescu som ända fram till sitt sista framträdande framför en mur, verkade oförstående inför folkets reaktion - de var otacksamma, kanske dåliga förlorare.

Aldrig har det väl varit så genomskinligt hur de mångkulturalistiska kolportörerna nu kommer att bedriva sin psykologiska krigföring för att koka medborgargrodorna långsamt.


I inslaget intervjuas en kvinna som inte har råd att gå till tandläkaren. (Det kan vara en nackdel att ha ett personnummer). Som att hennes predikament alltså skulle vara "otur". I bakgrunden visslar Bobby Ferrin förnöjt "Don't Worry, Be Happy".

På makroskala kan vi allegoriskt jämföra Sverige med ett casino där vi hela tiden dubblar våra insatser på rött, men hela tiden förlorar. "Ingen fara", säger vi, "vi har i alla fall en trevlig kväll, bara lite otur!" Och så köper vi en kopiös mängd nya marker i cashierluckan. Till sist ska det väl bli en vinst, eller....?

Jag tror vi kommer att få se ett kraftigt önskat flöde av dylika uttryck i media för att rättfärdiga det mångkulturella experimentet. En aktuell variant på det är som tidigare länkats Matilda Anderssons krönika i dagens AB.


Här är vinklingen dock en annan. Nu ska vi inte vara goda förlorare, utan snarare dåliga vinnare. Eller kanske samvetsömma vinnare.

När de ekonomiska argumenten för mångkulturen tryter bland skribenterna så måste vi ta till godhetsargumenten. Och om det inte heller visar sig att våra goda intentioner leder till goda resultat, så var det bara otur. Så då försöker vi lite till. Och lite till. Till slut ska väl ändå kompetensregnet få den torra jorden att spira??

Och förlorar vi till slut så har vi ända varit goda.

Dan Korn är en citerad återvändare på tråden, hörd i Dagens Samhälle och senast i GP enligt nedan:

När mångfald blir enfald


Vi kan resa ett monument över en korridor utan markkontakt, med en glatt mittfåra som tillsynes friktionsfritt rutschar fram på en matta av folk, och några i bakströmmen som hukar och ser sig över axeln med ängslig blick.