Danmark, som har valår, har invandringspolitiken som huvudfråga, den kommer på första plats enligt opinionen; trots en ringa fraktion av immigrationen jämfört med den svenska, så röner problemen kring den full uppmärksamhet hos statsmakterna och riksmedierna går i närkamp med frågeställningarna. Se t ex dagens nummer av Berlingske; det fullständigt dryper av kritiska artiklar, från ledarartikeln, bloggarna och nedåt.
Normalitet och abnormitet, friskt och sjukt, funktionellt och defekt, det är en steglös skala. Sverige har egenheten att statsmakterna ingått ett ingifte där inavelns syndrom tillåtits att definiera kartan, därefter transponerats på verkligheten, terrängen; en funktionell störning, vars funktionalitet möjliggjorts i en patologisk kontext. Kontexten är den miljö som skapats av statsmakterna, i samspel med det sovande folkets tysta samtycke. Att störningen är "funktionell" är endast internt, i varje annan miljö är det defekt; systemet har slutit sig, bekräftelserna kommer från de sjuka sektmedlemmarna och Stockholmssyndromets gisslan.
Det är i kontrasten till det närliggande som konturerna blir tydliga; uppfordrande, jämställda krav i Danmark, kravlöst omhändertagande i Sverige.
De ska jobba som alla andra
Citat:
Derfor er det nødvendigt at behandle flygtninge som alle andre danskere. De skal som udgangspunkt arbejde 37 timer om ugen som alle andre danskere. Vi gør flygtninge en bjørnetjeneste, hvis vi allerede ved ankomsten til Danmark behandler dem som psykisk eller fysisk syge. Langt hovedparten af flygtninge er fuldstændig raske, men kommer fra et kaotisk land.
Det er sandsynligt, at regeringen med deres lovforlag leder efter en god undskyldning for at udskrive valg, men det er flygtningesituationen i Europa alt for alvorlig til at spøge med.
De mange stakkels mennesker, som ankommer til Danmark fortjener at blive behandlet som alle andre uden at dem bilde ind, at de er så skrøbelige, at de kun kan arbejde 10 timer per uge.
http://daypoulsen.blogs.berlingske.d...or-flygtninge/
Danmark ger röst åt bondförnuftet i landets elit och statsmakterna, men i Sverige är det tunghäfta, hyckleri och "rasism". Verklighetens kritiska massa är så beskaffad att lättviktiga posörer i ständiga manifestationer och (a)sociala medier slutligen och obevekligen kommer till korta.