Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Någon fler som reagerade på nyheternas rapportering i både TV och press om dödsskjutningarna vid en kyrka i USA?
Det basuneras ut att det var en VIT man?
Annars så är det sparsamt med signalement.

Vill också tillägga att jag hatar alla idioter som skjuter oskyldiga.

Vet inte när denna artikel är publicerad och inte heller om den varit uppe i tråden tidigare. Jag blev uppmärksam på den via nyheteridag.se. Professor Hans-Gunnar Axberger kritiserar svensk public service läge i ett ingenmansland - varken myndighet eller privat.



http://www.axess.se/magasin/default....3#.VYJcdTpRGUl

Mycket bra och sansad kritik mot dagens public service. Jag tror aldrig jag läst något liknande faktiskt. Och nu när jag läst det undrar hur det kan komma sig? Varför är inte detta en mycket vitalare diskussion? Det finns ju media med horn i sidan till public service, om man säger så.

Det är uppenbart att allt fler börjar inse det jag skrivit om i åratal - massmedia är vår tids kyrka. Public Service kan mycket väl jämställas med den statskyrka vi hade i början av 1800-talet, och övriga mediebolag med de frikyrkor som växte fram vid samma tid. Utvecklingen företer påtagligt lika drag, särskilt för oss som var med på 80-talet när nya radio- och TV-bolag växte fram. Men precis som att den kyrkliga makten avtog och närmaste blev obetydlig, så ser vi en motsvarande "sekulariering" idag. Däri ligger också en väsentlig delförklaring till att mediekriget ändå förs så lågmält och försiktigt; massmediakyrkan lyfter hellre fram det "ekumeniska" arbetet än driver frågor som särskiljer olika intressegrupper från varandra. Så, vi kommer att se skärmytslingar på ett fragmenterat stridsfält, men få verkligt stora slag.

Jag har också dragit den slutsatsen. Mediebolagen är vår tids kyrkor och journalisterna är prästerna. Varje gång man hör innehållslösa och lite andliga budskap som allas lika värde och liknande så blir man påmind om detta. Vi har tom ett ord för den rätta läran: Värdegrunden.

Och precis som du säger så har "kyrkan" börjat tappa mark. Det börjar bli för tydligt för de flesta att "kyrkan" är en plats för att kontrollera massan och ingenting annat. Allt fler svenskar ifrågasätter budskapet som de sekulära djur vi är och kallar de floskler.

Vi är på väg mot något nytt, frågan är vad. Om vi följer trenden så ser vi att läsarna drar sig till medier som bekräftar den egna verklighetsbilden och undviker resten. Utbudet av olika medier är idag enormt. Det spelar ingen roll vilken politisk uppfattning man har, det finns något att läsa för alla. Höga höns inom politiken och media har redan uttryckt rädsla för denna utvecklingen. På många sätt är vi redan där och effekten av denna utveckling har även börjat leta sig in i Sveriges högst beslutande organ, Riksdagen. DÖ var ett sätt att försöka komma runt detta. Politikerna har ännu inte hunnit anpassa sig till polariseringen. SD´s framgångar är ju ett utmärkt exempel på att det längre inte är möjligt för några få att kontrollera all media. Vi kommer säkert få se nya exempel i framtiden.

Sen en annan input till denna tråd: Jag tror inte huvudfronten i kriget utkämpas mellan olika fraktioner inom Gammelmedia utan huvudstriden är mellan Nya Medier och Gammelmedia. Det är alternativ media som har fått Alice Teodorescu, Anna Dahlberg och många många fler på nya tankar och funderingar. Alternativ media är KÄLLAN, kontrollrummet, förändringen.

Ett exempel på vänsterns klanka-på-omvärlden-när-de-inte-omfamnar-svensk-självutplåningspolitik:

http://www.etc.se/inrikes/300-000-in...ska-valet-idag


Jag tycker dessa artiklar och uttalanden från både vänstertyckare och -politiker om andra länders tillkortakommande visavi Sverige - underförstått är vi bättre och längre komna i evolutionen - är mycket intressanta. Vi har en grupp länder nu som vi kan lägga Danmark till. Övriga medlemmar är Finland, Ungern och Ryssland. Intressant därför att i åsiktförtryckande länder drar sig inte makten för att utmåla hela världen som galna. Och Sverige verkar snart vara där, i det mentala tillstånd där alla andra är galna. Endast den druckne ser klart och tydligt vad som är rätt och fel.

Tänker man några få år in i framtiden så finns det flera länder som kan tänkas göra följe med Danmark et al. Frankrike t.ex. Frågan infinner sig naturligt: Hur långt kan denna process gå i Sverige som, åtminstone formellt, är en demokrati och saknar rent fysisk åsiktsreppression? Finns det en anständighetens gräns, där ETC, Anders Lindberg, m.fl. tystnar för egen maskin? I sammanhanget utmåla andra europeiska länder som fasansfulla styggingar, alltså.

Mediekriget börjar gå åt rätt håll:

http://www.bt.se/ledare/heino-sd-har...itiska-kartan/

Heinö skriver ju bara enkla logiska slutledningar. Men inte ens sådana fanns ju i svenska ledare förut. Och Heinö är ju inget SD-fan alls.


Och detta:

Heinö är den som lyft fram att all debatt om invandring bara gynnar sd, oavsett vad som sägs. Och som statsvetare begriper han att hög invandring omöjligen kan gå obemärkt i politiken. Vad hade de andra partierna liksom förväntat sig?

Sedan detta:


Den konservatismen gäller inte bara borgerligheten, utan kanske än mer socialdemokratin.

Funderade på vart man bäst placerar in denna och landade i att den nog ändå gör sig bäst i den här tråden. Johan Westerholm levererar på Dagens Samhälle. Tydlig kritik mot Socialdemokratins- och broderskapsrörelsen Tro och Hjärtas allians med det Muslimska Brödraskapet och al-Qaida. Revolutionsromantiken ifråga om den arabiska våren, destabiliseringen av en hel region och den svenska vänsterns nutida och historiska bidrag till detta avhandlas. En mycket välkommen vinkling som bidrar med perspektiv till dagens diskussion kring socialistiska tankar och idéer kring hur terrorhotet bör mötas:

Man hade väntat sig att man genom lögner och hat skulle kunna hålla SD stången. Men det gick inte. Nu står man där med SD/S/M i praktiken ganska jämnstora. Plan B, någon?


Inte riktigt. SD har inte behövt göra så mycket själva, spreciellt inte senaste halvåret. Då har dom andra jobbat stenhårt för att pumpa upp SDs populäritet. Särskilt moderaterna och S. Hade moderaterna attackerat S och lagt om sin mångkulturpolitik 180 grader så hade man haft gott över 30% nu.
Många röstade på S för att man trodde att S skulle föra en nyktrare invandringspolitik. Nu visar det sig att S inte alls har för avsikt att anpassa politiken till verkligheten. Medan Jimmie Åkesson var hemma och tog igen sig kunde hans erättare jobba med att dricka kaffe och käka wienerbröd medan han tidningarna läste om aliansens och Löfvens återkommande och allvarliga klavertramp. Själv behövde inte göra speciellt mycket.

Trenden i media just nu är splittring, även inom redaktioner. Mångkulturförespråkarna blir allt mer extrema, samtidigt som några försiktigt börjar publicera mer verklighetsnära material. Material som varit helt omöjligt före valet.
Leif D vibbar att den mer verklighetsorienterade rapporteringen, som knappt fanns alls för bara ett år sedan och därför måste ses som växande, kommer att pressa undan PK-eliten som kommer att bli allt mindre och allt mer aggresiv. Förhoppningen är ju PK-iterna skall urarta totalt, gärna i fysiska våldsamheter.

Det var någon här på Flashback som träffande kallade det för "krympandets radikalisering". Att de som blir kvar i ett parti när det krymper ofta är de med extremåsikter som är minst benägna att ändra sig. Samtidigt märker andra vart vinden blåser och börjar fundera på hur de ska göra med amorteringen av villalånen nästa år.

Det du skriver får mig att associera till min kommun. Illröd norrlandskommun. Skolavslutning i fullsatt stor kyrka. Nationalsången sjungs.

Konservatism är inte punsch, ärtsoppa, stamtavla, universitetsutbildning och bildning. På landsbygden finns en enorm SD-potential.

Skribenten "Oyto" pratar om "krympandets radikalisering" och "växandets normalisering". Det är en skribent som är "required reading" här på Flashback. Dock har han inte tagit sig in på listan med "required reading" på Sveavägen 68. Det hade varit bättre om "Oyto" gjort det, men nu blev det Henrik Arnstad som tog sig in på S lista, och då går det som det går.