För att illustrera vad jag menar med en "systemkritik" som känns omodern idag så fungerar den senaste
krönikan av Herman Lindquist i Aftonbladet, om svensk slavhandel.
För - vi har väl vibbat att Herman är lite, lite av en allierad inom etablissemanget? Om inte annat som en relikt och kontinuitet från nyktrare tider, som inte tvekade att säga att etniska svenskar finns, till en icke "rumsren" sajt som frågade, till och med.
Sett ur det ljuset så skulle krönikan om svensk slavhandel konspiratoriskt, kremlologiskt kunna uttydas som ett försök att smyga in ett välbehövligt korrektur till bilden av svensk arvsskuld.
Inte så mycket för texten i sig, som balanserar information om svensk slavhandels litenheten med dess sena avskaffande och elakhet - utan i den lilla faktarutan bredvid där
den arabiska slavhandeln nämns. "Araberna var först" och tog 18 miljoner slavar, att jämföra med européernas 12-20 miljoner.
Nu är det märkligt och felaktigt att jämföra en specifik siffra med ett så spekulativt spann - osäkerheten och transportförlusterna är oerhört mycket större för arabernas slavhandel, vars storleksordning brukar anges som större än den transatlantiska inom ett spann upp till 25 miljoner.
Men ändå - om man vill så kan man här läsa in en diskret vilja att upplysa om svensk debatts skevhet, på det sätt som är möjligt i en trång åsiktskorridor. Att jämföra med den fullvärdiga, outspädda polemiken som jag använt i samma ämne, när somaliern Rashid Musa ville skuldbelägga Sverige för den transatlantiska slavhandeln:
Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Det jag vill lyfta fram ur den somaliska historien är att dess patriarkat av bruna kroppar deltog i den arabiska slavhandeln av afrikanska bantufolk, vars rasistiskt förtryckta ättlingar ännu i denna dag utsätts för övergrepp och etnisk rensing av sina plågoandars och ägares efterlevande.
Detta bruna patriarkala kollektiv av strukturella förtryckare tog sig rätten att handla med slavar långt innan den vite européen dök upp på arenan.
Och det var så sent som 1930 som de vita kropparna i form av italienare satte stopp för slaveriet i Somalia och satte punkt (?) för en muslimsk/arabisk/somalisk tradition av subsaharisk slavhandel som i sin omfattning med bred marginal överträffar den omtalade transatlantiska.
Det är detta som gör att den fullvärdige, jämlike, respekterade Rashid Musa faktiskt inte har rätten att kritisera oss svenskar för slavhandeln: Han är man, afrikan, etnisk somalier och muslim. Hans fullvuxna, kollektiva skuldbörda är astronomisk jämfört med min.
Där har vi alltså utliggarna i ämnet: Det ena som är så omständligt och diskret att det känns ytterst spekulativt att ens tala om en korridorbreddande agenda och det andra som är ett fullt klandrande generalangrepp på en hel systemdiskurs av särbehandlande skuldindoktrinering, komplett med ett från de självidentifierade rasifierade approprierat språkbruk.
Frågan är då om det idag inte finns ett betydande utrymme i riktning mot det "färdiga" Flashback-argumentet, för rätt debattörer i mediala plattformar som söker fotfäste i ett förändrat politiskt landskap? Jag tror det.