Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Gardell och hans likar har en hel del gemensamt med nyliberalerna i det att de gärna tar hjälp av muslimsk massinvandring för att bryta ner samhället så att Utopia kan skapas i ruinerna. Men längre än de romantiska ruinerna kan de inte ha tänkt. Och de extrema representanterna av dessa två nämnda grupper är faktiskt fortfarande allra bästa kompisar med de tomtar som äger den offentliga debatten i Sverige, ända upp i den moderata och socialdemokratiska partiledningarna. inte konstigt att det går åt pepparn.

För en uppdaterad referens om man vill undvika att leta rätt på ett arkaiskt ex av AT, är det hela återgivet i början av Lundbergs 'Ljusets Fiender' (har tyvärr inte sidreferens).

Kulturmarxism som begrepp erkänns inte av eliten men däremot så gör "identitetspolitik" det, vilket är ett annat ord för kulturmarxism eller i alla fall stora delar av den. Kärt barn har många namn: kulturmarxism, kulturrelativism, postmarxism, identitetspolitk etc. Några exempel:

Åsa Lindeborg - http://story.aftonbladet.se/politisktkorrekt
SvD - http://www.svd.se/identitetspolitik-...alfardssjukdom
Timbro - http://timbro.se/evenemang/bo-rothst...mhallsmodellen
DN - http://www.dn.se/debatt/identitetspo...hallsmodellen/

Som jag uppfattar det så utgör kulturmarxismen det yttre sammanhållande ideologiska höljet för de förändringar som genomförs. Kulturmarxismen är en intellektuell aktivistisk ideologi som genom framförallt kritik attackerar de grundvalar som västerlandets civilisation vilar på.

Det är detta ideologiska hölje - och dess målsättning - som förnekas. Kulturmarxismen har därtill en hel låda med verktyg till sitt förfogande, t.ex. identitetspolitik eller militant feminism. Dessa verktyg brukar dock sällan förnekas.

Känns som att den svenska stormaktstiden som upphörde med Karl XII, ännu inte lämnat oss. Vi kan inte vara en militär stormakt, ingen ekonomisk stormakt, ingen intellektuel stormakt, med socialdemokratisk hjälp slutat vara en vetenskaplig stormakt, men väl en en humanitär stormakt. Det svenska etablissemangets storhetsvansinne har inte ens på tre hundra år lämnat oss svenskar i fred. Stormaktstanken frodas fortfarande, i formen av moraliskt storhetsvansinne.


Och det som återstår i stormaktshänseende, är moralen. Det svenska etablissemangets vurm för ideologisk renhet och världsförbättreri, kanaliseras i den Humanitära Stormakten. Därav vurmen för och vänskapen med tokislam och kommunism. Vet inte hur många svenskar som här är medvetna om det, men i i vart fall anglosaxiska länder, iakttar man med stor häpnad det svenska etablissemangets galenskap, dit man räknar den svenska journalistkåren. Inte för att man där bryr sig om hur det går för Sverige. Britterna och deras avläggare har nämligen erfarenhet av att iaktta lokal galenskap. Och en erfarenhet av klokskapen i att inte lägga sig i.


Det jag skulle vilja se, det är en ledaskribent som på ett lätt flytande språk, tar dagens mångkulturella ideologi av daga. På ett lättfattligt och med ett lättsmält språkbruk bara så där helt enkelt konstaterar, att Sverige är Sverige. Och det är vad både invandrare och svenskar, oavsettt position i samhället och härkomst, har att förhålla sig till. Tyvärr finns ingen sådan ledaskribent, som har förmågan att så uttrycka sig på svenska. Men en sådan ledarskribent skulle jag vilja se.


Så klart finns den ledarskribenten, men hur ska man lyckas locka ut honom/henne?

Den som läser Gardells artikel i sin helhet lär få medge att den refererade formuleringen handlar om Nation of Islams syn på det amerikanska samhället.
https://www.sac.se/content/download/...le/AT%2002.pdf

Ändå intressant att ta del av vad han skrev för ett kvarts sekel sedan. Han betraktade då alltså religion som ett medel för att bryta ner det nuvarande samhället, snarare än enbart ett sätt för den härskande klassen att kontrollera folket. Det kan förklara en hel del av hans samröre med den islamiska rörelsen i Sverige.

Utmärkt! Jag känner igen ditt resonemang från tidigare i tråden. Svensken som vanlig människa. Oantastligt konstaterande.

Om folkrätten även ska tillkomma svensken - som sägs sakna egen kultur (enligt Reinfeldt, Sahlin m fl) och är en inpiskad lögn som inkorporerats i många ungdomar som lärt sig stigmat i den svenska flaggan på skolavslutningen - så måste det kunna pekas på likheter med andra folk (eller människor, om vi nu inte är ett eget folk), som ju har rättigheter; rätten till en nation med tillhörande land och rätten att styra detta land i önskvärd riktning, dvs en stat. Den nuvarande statens - genom statsmakterna - syn på saken är att jämställa utlänníngar med svenskar, frånkänna svenskheten hos svenskarna, kalla främlingar svenskar och hävda att massimmigranterna fyller de tomma svenska skalen med kultur och "svenskhet".

För att svensken som vanlig människa ska fungera som argument och punktera den uppfordrande, illusoriska humanitära stormakten och den åtföljande diasporan av svenska skattemedel - och inte göras till en anonym, rotlös och utbytbar atom som "öppnar sitt hjärta" till vem som helst och till vilket pris som helst - så måste det paras med exempel på folk, nationer, som slåss för territoriella gränser. Jag tror du har nämnt kurder och judar som exempel på det. Eller, egentligen, varför inte ta vilket välfärdsland som helst som jämförande exempel, när Sverige är värst ("bäst") i klassen? Kosmopoliterna kan annars vända på detta - likhetstanken, svensken som vanlig människa - och säga att alla atomer har rätt till Sverige och smörgåsbordet, oavsett vem som gnetat och stretat och toppat kalaset med sju sorters kakor.

Oj då, har Moderaterna redan, på bara åtta år, uppnått målet, att skapa ett nytt land skilt från det gamla?

Tycker att tråden själv bidrar med kremlologi. Mig skyldig. Andre Gide fick frågan om vilken som var hans viktigaste erfarenhet. Varvid han svarade att sätta den ena foten framför den andra. Tråden berikas enormt med metaforer, men ingen substans. När Ungern blev fri från Sovjetmakten så diskuterades frågan i tv av intellektuella, samtidigt som en konstnär fanns i studion. Han stack in en nål i armen och pumpade blod ut i en skål. Detta är kommunism sa han. Svårare än så är det inte.

Tror att det svenska ombudsmannatänket slår igenom också inom politiken. Ett ombudsmannatänk som fungerade när tilliten fanns mellan personer, organisationer och institutioner. Folk litade helt enkelt på att de valda personerna gjorde så gott de kunde för de som valt dem. Det är den svenska modellen. Tillit och ansvar. Till skillnad från ett annat dagsaktuellt EU-land, Grekland.

Dagens samhälle där organisationer, politiker och medier älskar att vända, vrida och tumma på sanningen för sitt eget bästa krockar med den svenska modellen så till den milda grad att tilliten försvinner i samhället. Folk måste sätta sig in mer i politiken och gör då upptäckten att de valda ombudsmännen, riksdagsmännen, helt enkelt gav faan i väljarna. Om de beror på okunskap eller djävulskap spelar för väljarna ingen större roll för resultatet är det samma. De upptäcker att medierna spinner en bild som de vill se inte beskriver den verklighet man själv ser.

Men detta är något som kan användas mer i mediekriget. Ty vad är det vi ser?
Jo personlig vinning sätts mot samhällets tillit.
Ensamkommande flyktingbarn går före i kön för svenska barn. En liten grupp som smiter i samhällets kö.
Migranter tar inte ansvaret för sitt samhälle utan vill till Sverige för egen vinning skull, på bekostnad av svensk hygglighet och tillit.
Vi ser hur liberalhögern vill demontera Svenska trygghetssystem utifrån egen vinning skull, genom att vädja till svaga grupper och därmed svensk hygglighet.
Vi ser hur urbana vänsterdebattörer, och ultraliberala krönikörer vill göra om Sverige i grunden. Till ett land där den Svenska modellen med tillit människor emellan inte skall frodas. Skälet enkom för att de vill bevisa en tes som andra redan visat inte håller.

Varför vann SVMP valet? Jo för trots deras politiker trodde tillräckligt många på att de skulle göra sitt bästa och det trots allt skulle bli ganska bra.

Varför går SD framåt idag? Jo för att förra regeringen och den nya visar sig inte vara att lita på.

De nya och gamla ministrarna agerar inte som ombudsmän för väljarna utan som maktfullkomliga idioter. Det ser folk och det gör folk ursinniga. Det tydligaste kvittot är DÖ.

Mediekriget kan vinnas om den svenska modellen tas till heders och att man faktiskt kräver att de som väljs skall företräda sina väljare. Och inget annat. De skall vara folkets ombudsmän.

Hur kan man implementera det i medierna. Jo fråga om och om igen vem de företräder och sedan kräva att de följer den linjen.

Alla kommer att säga konsumenten/läsaren/tittaren men det vet alla att det inte är sant. De måste då tydligt tala om vad och vem de företräder. Följdfrågan blir självklart varför.

Mediekriget kan vinnas med återinförandet av den Svenska modellen.

Rosenberg hänvisade också till motståndet mot den judiska invandringen före andra världskriget, och hur detta lyckligtvis förbytts i sin motsats efter kriget. Särskilt lyckligt var det eftersom Rosenbergs far var en av de judar som togs emot i Sverige efter kriget.

Rosenberg tänkte nog inte på att en del lyssnare kunde uppfatta detta som ett argument MOT en generös invandring.

Rosenberg har ju inte gjort sig känd som någon försvarare av det svenska folkets intressen, eller ens för att ha noterat att det finns ett svenskt folk.

Det som krånglar till retoriken kring Oytos självklara "svenskarna är ett folk som andra" är Skulden™. Ett narrativ som funnits länge hos våra motståndare, och som jag känner vinner ytterligare terräng, är det om den vita människans ärvda skuld. Berättelser om förföljelser av judar, kolonisation och slaveri av svarta har i våra motståndares ögon diskvalificerat vita människor från att erhålla samma rättigheter som andra folk. Framförallt gäller det ju rätten till en etniskt baserad identitet och rätten till samhälleligt självstyre baserat på etnicitet.

Givetvis så är detta en eller flera nivåer över vad som krävs för att hantera de diskussioner man råkar ut för i vardagen. Svenskarna är ett folk som alla andra räcker långt i argumentationer med den Fi-sympatiserande tonårsdottern. Men skulle man råka i samtal med någon av det nya narrativets arkitekter, t.ex. Göran Rosenberg, så måste man vara beredd på att bemöta Skulden™.