Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tycker inte man kan frikänna media så lätt. Det är deras jobb att leverera en korrekt bild av verkligheten, så objektiv som man kan bli.

Ledarskribenter framför åsikter som ska vara grundade i något slags faktabas ("vår grundade mening"). Då är det deras plikt att ta reda på fakta och grunda sitt resonemang på dem.

Exempel: tar Sverige emot flest asylsökande i förhållande till folkmängden? Det är ju bara att se till siffrorna. Så är det. Sedan kan man argumentera utifrån det. En ledarskribent kan tycka att det är bra, berömvärt, att Sverige är en humanitär stormakt. En annan ledarskribent ska tillåtas tycka att det är dåligt, att Sverige tar på sig en börda som kan bli mycket problematisk. Sedan är det upp till läsaren att bilda sin egen åsikt.

En ledarskribent har också ett ansvar för att aktivt ta del av information, även den som strider mot en etablerad uppfattning.

Det finns ju en rad exempel på misstag där människor i bästa välvilja har utövat verksamheter som sedan visat sig ha haft förödande effekter. Besprutning med DDT är ett sådant. Även en ledarskribent som har en förälder som ägnat sitt liv åt att bespruta malariamyggor i Afrika med DDT i syfte att hjälpa befolkningen har en skyldighet att sätta sig in i nya rapporter med farhågor om DDT:s effekter och våga tänka tanken: Kan detta vara sant? Vad talar för, vad talar emot?

Svenska journalister har medvetet vinklat (t ex DN-journalisten som presenterade OECD-rapporten), utelämnat fakta och på så sätt vilselett allmänheten. Svenska journalister har också hånat och förföljt dem som har försökt framföra andra åsikter - och belägg för dem. Svenska journalister har ignorerat angrepp, t o m allvarliga fysiska angrepp, på människor som velat framföra en åsikt.

Detta ska aldrig glömmas eller förlåtas.

DN:s nuvarande chefredaktör proklamerade iallafall vid tillträdet 2013 den agendajournalistiska inriktningen. Svenskarna får öva upp sin kritiska förmåga. Den kommer nog med den minskande tilliten i samhället; eller det kanske är att förväxla med ökad misstänksamhet... Journalisterna åtnjuter iallafall ett lågt förtroende bland allmänheten, som det är.

Jag skulle kunna spinna vidare på just likheten i media mellan de rättsskandaler som nystats upp på senare tid med likriktningen inom media om migrationsdebatten. Byt "bortträngda minnen" mot "mångkultur" i denna intervju med Dan Josefsson. Ganska slående faktiskt. https://www.youtube.com/watch?featur...TXr7f_1E#t=490 8:10-10:41, något liknande kommer vi höra om dagens klimat om 10 år.

Klockrent!

Frågan är vilka som är mångkulturens översteprästinnor. Mångkulturen är ju någon så mycket större som inte bara är något som drabbat Sverige, även om Sveriges situation är den extremaste. Hela västvärlden i stort sett har ju genomsyrats av idéerna, så prästinnorna bör finnas internationellt.

NWT blottlägger i denna ledare många av de bortfallssymptom och störningar i det svenska, omyndiga myndighetsutövandet, som håller "svenska" IS-terrorister och andra jihadister under armarna:

http://nwt.se/asikter/ledare/2015/04...t?refresh=true

Kulturrelativism, den legitimerande idén om "utsatthet", funktionell anopsi, selektiv mutism, konflikträdsla, stämpeln "islamofobi" och vad mer? Det omhändertagande, terapeutiska förhållningssättet, som förstärker det inbillade offerskapets sentiment och rättfärdighet. NWT-ledaren går själv inte i den fällan, som föreslår både förbud och förebyggande åtgärder, utan att gå närmare in på vad det skulle kunna inrymma. Ett skönhetsfel dock att på typiskt svenskt MSM-manér oroa sig för stigmatisering av det muslimska kollektivet. Den uppfordrande, enkelriktade hänsynen, den evige donatorn och samariten, "vi", måste ta bort den klåfingriga hjälparhanden; de facto stjälparhanden.

Jag får svindel när jag läser dessa korta, styltigt staplade klyschmeningar, den ena efter den andra. De är dessa robotar som styr oss, och de i sin tur styrs av ett centralt Skynet som har noll kontakt med verkligheten och tycks helt sakna kapacitet att registrera konskvenserna av sitt agerande över huvud taget. Framtid. Globalism. En sprintande T-1000.

Journalisterna har befunnit sig på "war footing" i ett par decennier nu, och som Crispykreem skrev så handlar det i deras sinne om en konflikt mellan den normala världen och normala människor och ett mörkt, främmande moln av i princip, potentiell nazism.

Vad skall de göra då?
Stillatigande åse hur världen dödspiralar ner i fascism och nazism?

Eftersom det handlar om psykologi så håller jag med om att man inte kan straffa tardsen för hårt. Sätt dig in i deras världsbild. Det må finnas rövhål som i sitt mentala och emotionella och ideologiska garnnystan framhärdar trots att de är medvetna om avigsidorna med pågående utveckling, men de flesta av dem är bara idioter. Av genetiska skäl eller pgr av social situation, grupptryck, vardagslunk, kulturell spis och så vidare.

En del, mer intelligenta är inpluggade i Matrix på så vis att uppehälle, tak över huvudet, socialt sammanhang, ja hela livet i princip är kopplat till hur de positonerar sig vad gäller uppförandekoder, "anständighet" och hållning gentemot radikala trender som cirkulerar runt etablissemanget, kärnan i vårt samhälle. Dessa individer kan inte använda sådana omständigheter som moraliskt försvar för sitt krypande, men man kan förstå varför de kniper, eller när de yttrar sig, följer kotym. Det är en olycklig "struktur" för att använda modernt språk. Alla kan inte vara modiga krigare som viger sitt liv åt sanningen.

Skall det delas ut räfst och rättskaffens dom så får man gå till den absoluta toppen anser jag. Utvecklingen i världen är ett spel mellan eliter. Resten följer, och de har inte samma rörelsefrihet. Hyran skall betalas. Barnen skall tas omhand. Det sociala skall fungera. Man måste ha lugn och trevnad runt sig osv.

Går det nu åt helvete så det svider i samhället, så kommer det nog att svida gott nog ändå privat, hos de intelligenta, i den sena timmen när de befinner sig där ensamma med sina tankar.

Det är verkligen helt obegripligt. Journalistkåren har med vad som närmast kan beskrivas som brutal pavlovsk elchocksmetodik ägnat minst två-tre decennier att dressera politiker för att få dem dit de är nu - verklighetsfrånvända hatare av gränser och ansvar inför det egna folket och älskare av mångkultur och gränslös solidaritet med alla jordens folk som satt sin fot på svensk mark - och nu helt plötsligt förväntar sig journalisterna att politikerna ska vända på en femöring?

Fattar inte A Dahlberg incitamentsstrukturen för den enskilda politiker som tar till orda för att stoppa massinvandringen? Ser hon inte att även om hon skulle vara tyst eller skriva försiktigt uppmuntrande så finns det hundratals journalist-hens som bara väntar på att få slita denna arma politiker i stycken? Även om det är statsministern det handlar om? Har hon glömt bort drevet (Tecken på ett så osunt samhällsklimat så jag inte finner ord) efter att Reinfeldt råkade säga de helt oskyldiga orden "etniska svenskar"?

Ett stort problem är att journalister inte förstår vilken makt de har - de saknar totalt självinsikt och tror att poltiker och näringslivstoppar är mäktigare än de själva vilket naturligtvis är helt fel. I detta låt gå-samhälle tillsammans med en stålhård kåranda, nämnda avsaknad av självinsikt som gör att ingen journalist granskar en annan journalist och i pricip fria tyglar att skriva vad som helst har journalistkåren låtits bli en icke-vald första statsmakt, mäktigare än alla andra samhällets institutioner.

Skörda nu vad ni har sått i form av samtalsklimat! Ni kan ropa men det kommer ta år innan någon politiker svarar.

Suhonen fick det att framstå som om det enbart gällde flyktingar och att de bara var några hundra tusen, medan Dahlberg sa som det var att i stort sett alla fattiga utanför EU vill komma hit. Därför kan man inte tillåta att söka asyl på ambassader. Samt att invandringen redan nu känns utanför gemene mans port. Viktigt var också att hon fick med att välfärden är ett nationellt projekt, det räcker inte till alla i världen. Nu sa hon inte ordagrant så men andemeningen var i alla fall densamma. Kokar man ned Dahlbergs argument så handlar det om att vi redan har sprängt våra egna resurser och mer därtill för att rädda allt och alla men att detta ändå bara är lite grand då det fortfarande finns miljoners miljarder människor som vill hit.

Lite tillspetsat kan man säga att Dahlberg förde fram alla de argument som SD har gjort de senaste åren. Det finns en sidodebatt om detta här i tråden. Men i ett annat sammanhang kan jag tycka att hennes nya envisa framtoning är viktig eftersom hon som icke SD:are kan få andra ur etablissemanget med sig. De börjar bli ett litet gäng nu som jag tror kommer att växa under de senaste åren.

Lööf levererar ett mästrande och högljutt tonläge. Det är indignationen i hennes anslag som skall betvinga svenskens brist på impulskontroll.

Svensken är ett förvuxet barn, en gratifikationstörstande primat, som när som helst kan låta sig förföras av hat och nazism om inte någon (Lööf) säger till på skarpen!

Hon presterar naturligtvis inga argument i sak utan nöjer sig med uppfostrande skrän.
Ibland blir det rent parodiskt. Här slår hon ett slag för att upphöra med generalisering över asylsökande:


För att i nästa mening generalisera över asylsökande:

TV4-nyhetsmorgon hade ett långt och känslosamt snack av två "hemvändande korrespondenter", Herou och Ahlström, som varit på Sicilien och mött "flyktingarnas blick" på andra sidan stängslet. De intygade minsann att det var människor och att de alla upplevt fruktansvärda saker. De intygade hur svårt det var att filma där på andra sidan staketet och möta deras blick...

Apropå igår kvälls tråddiskussion kring makthavarnas information och eventuella latens till informationens tillgodogörande, ser jag att Delegationen för migration hoppas utgöra en "bro" mellan information och politiker och andra. Lättilgänglighet.

http://www.dn.se/debatt/ny-sajt-ska-...m-migrationen/

Mer lättillgänglig statistik för journalister och makthavare ser jag bara som positivt.
Skribenterna i DN-artikeln försöker dock som vanligt trolla lite med knäna.


Återigen sammanblandas den närande inomeuropeiska arbetskraftsinvandringen med den tärande utomeuropeiska asylinvandringen.

Låt oss hoppas statistikdatabasen erbjuder filtrering baserat på ursprungsland. Det ska bli spännande att se vad siffrorna säger om MENA:s etablering på svensk arbetsmarknad.