Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Teodorescu skriver ännu en ledare om "vägval" i migrationspolitiken:

http://www.gp.se/nyheter/ledare/leda...om-migrationen


På slutet antyder hon att hon vacklar i tron på öppna gränser:
Ganska fascinerande att se formuleringen "jag vet inte längre vad jag tycker" i en ledartext. Men rimligen måste hon bestämma sig och därefter driva en linje, och jag tror inte att MUF-linjen ligger särskilt bra till.

Kanske har hon tagit del av och förstått verkligheten som förklaras här ur ett USA perspektiv

https://www.youtube.com/watch?v=LPjzfGChGlE

Kanske det behövs denna typ av enkla visuella presentationer för att de i medierna skall förstå verkligheten.

Bibliotekskaoset verkar dock ha fått Kadhammar på Aftonbladet att lacka ur på riktigt:


http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle20956756.ab

Riktigt kul att se någon bli upprörd på allvar. Kanske finns det förutsättningar för mediakrig trots allt i journalistmyllan.

Blir säkert signaturmaterial för någon besökare av den här tråden, men sen då? Har Kadhammar nånsin utvecklat sin kritik, kanske t o m följt upp och skrivit något oväntat; nästan som en riktig journalist? Han gnölar lite i en bisats, sen är han tyst som en mus.

En helt annan grej: såg ett eftermiddagspanelprogram på japansk kommersiell tv för några veckor sen där man diskuterade om Japan missar något när man väljer att inte ta in några flyktingar. Det första en kommentator säger är att han inte vill ha några invandrare från oroshärdar eftersom han fruktar ökande brottslighet i dess spår. Alla i panelen nickar igenkännande och ler. Sen går samtalet raskt in på invandring av kvalificerad arbetskraft.
Sveriges totala motsats?

Vore trevligt att se det klippet, helst med översättning.

Framför allt måste hon själv besvara frågan. En chef för en ledarredaktion som inte vet vad hon tycker i den mest centrala frågan för Sverige, vilken riktning landets välfärdssystem bör utvecklas, är inget annat än en lallande fåne.

Den är bra, tack för att återigen göra mig uppmärksam på den.

Föreläsaren säger i en passage, apropå en invandring till USA om 2 miljoner invandrare årligen, att:


Vilket bra uttryck! (Fetningen). Dagens invandring, sett till såväl volym som sammansättning, är ett hot mot Sveriges sociala infrastruktur.

Fast även en ledarskribent måste ha rätt att ompröva sina åsikter och byta vid behov. Det är väl ungefär vad Dahlberg och Marteus har gjort. Teodorescu är mitt i skeendet och ärlig om det.

Det finns två olika skolor där, den renodlat ideologiska och den pragmatiska. Karin Pettersson på AB är hundraprocentigt ideologisk och menar att en ledarskribents uppgift är att i alla väder, i blindo för verkligheten, stå för ett orubbligt, principfast utbrölande av ideologi och visioner. Verkligheten får andra ta. Ledarskribenter ska leva i en teflonskyddad bubbla och sprida Den Sanna Läran även om världen runtomkring står i lågor.

Pragmatiska ledarskribenter funkar mer så att i fint väder kan de kosta på sig att vara visionära, men när skiten träffat fläkten bör de kunna lägga i en annan växel och se som sin uppgift att leda (därav namnet ledare) debatten in på folkvettets väg. Det är vad Expressen försöker göra. Det är en rimligare hållning än att leda alla utför ett stup för att det är "rätt". Sen får fanatiska blådårar tycka vad de vill om att den pragmatiska hållningen är "principlös" och "ryggradslös".

Teodorescu är som åsnan mellan hötappar just nu men jag är tämligen säker på att hon kommer att landa i folkvett om hon inte redan gjort det.

Neuding, som emellanåt i tråden har framhållits som ett exempel på en bindgalen kosmopolitisk kaosliberal, kommenterar texten med:

Hon var vettig trots allt. Visioner schmisioner, nu står svenska modellen på spel och då vinner den. Ty det är farligt att tvinga på svenskar ett Sverige de inte vill ha. Decennier av lynchstämning är en större kostnad än de flesta förstår. Neuding tycks inte anse att det är värt det, Teodorescu dras åt samma håll. Hon förespråkar för övrigt i artikeln att reducera asylinvandringen till endast kvotflyktingar. SD-linjen med andra ord.

En som däremot anser att asylinvandringen är värd decennier av lynchstämning är Poirier Martinsson, som i SvD visar att han förstår invandringsmotståndet på ett känslomässigt och kulturellt plan:


Men:

Rena pajasfasoner. Hade hon tänkt ett steg längre hade hon insett att projekt mångkultur handlar om att öppna upp och försörja så många som möjligt med våra skattemedel. Varför ska då de som kommer senare inte få ta del av detta?

Sedan är det som du tidigare noterat, och kanske det viktigaste, att rumänskan saknar känsla för Sverige. Roland Poirier Martinsson skrev i Svd angående svt-programmet Delat land och folkhemsrasismens grund :



Det där är något som Alice Teodorescu aldrig kommer att förstå. Inte heller Tove Lifvendahl eller Adam Cwejman. Däremot Jasenko Selimović. Fast han tar avstånd från det i alla fall.

Ser att du redan kommenterat Roland Poirier Martinsson

Men Poirier Martinsson säger ju på slutet att hans hållning är att det är värt det, vilket egentligen är värre. Till skillnad från övriga förstår han och kan formulera det väl, men han vill köra på ändå(!).

Cwejman skulle jag inte räkna till de kulturella nihilisterna. Han må sakna de svenska rötterna, men han skrev ett bra och rakt svar till Al Naher apropå tacksamhet. Han förstår vad den tacksamheten ska handla om, dvs inte att Al Naher ska tacka Billström utan att vi alla står i tacksamhetsskuld till de forna generationer som baxade varje tegelsten i det här samhällsbygget på plats. Det som Vilhelm Moberg formulerade så träffsäkert. Det är deras förtjänst att Sverige är en plats folk vill komma till istället för bara ännu en bombkrater bland andra.

Visst får hon ändra sig. Och under en kort period av ovisshet underlåta att svara på frågan. Men snart måste hon sätta ner foten och förklara sitt beslut.


Det viktiga med RPM:s ställningstagande är inte att han vill ha öppna gränser som i förlängningen river ner landet. Det viktiga är att han erkänner andra ståndpunkter, att begränsa invandringen för att bevara Sverige -just det - svenskt, som legitima.
Därför har han kommit längre, och är mer betydelsfullt än horder med sådana som Marteusar och Teodorescus.

Där svävar andra fortfarande på målet.
Cwejman har åtminstone tidigare i den tidigare diskussionen med Sanandaji i Almedalen för några år sedan sagt sig att fri invandring går före landets väl och ve.

Vad som nu behövs är inte främsta att räkna in avhopparna, utan att göra ståndpunkten att begränsa invandring med hänsyn till Sverige till en legitim ståndpunkt bland andra ståndpunkter.

Hur är det öht möjligt att formulera sig så vackert som Poirier Martinsson för att sedan komma en till ett så fult, avskyvärt ställningstagande? Det är som om Visa från Utanmyra skulle avslutats med en hysterisk modernistisk passage.
Det är som den vidriga TV4-soffans nostalgi, där man verkar tro att Sverige och det svenska kan leva kvar som en kulturyttring i semesterreservat i Stockholms skärgård, med blomsterkransar, matjesill och ljumma sommarkvällar. Man förstår att uppskatta historien och kulturen, men kan inte skydda och värja sig mot dess förskingring. Istället deltar man i förskingringen med liv och lust. Förbannade människor.