Citat:
Ursprungligen postat av
longbow4y
Senaste veckornas flod av ledare, artiklar krönikor och blogginlägg om situationen i landet är helt otrolig. Det är som om skribenterna varit på släktbesök under semestern och alla fått sig en hurring och bryskt vaknat till ur sin dvala. Alla tycks ha fått nog. Det räcker nu. Stopp.
Dessutom har vänstern nästan helt försvunnit från twitter, överröstade av folk som helt uppenbart fått nog.
Detta är inte en liten förändring. Detta är en enormt stor händelse och det nu det sker. Genombrottet.
Verkligheten har trängt igenom vänsterns rosa skimmer.
Det blir mycket intressant att se hur S kommer hantera detta nya opinionsläget i höst.
Ja definitivt en stor förändring. Sociologiskt intresserade läsare kan ju ta sig en extra noggrann titt. Det vi nu bevittnar är en långsam, knäskälvande helomvändning från den nervösa svenska konsensuselefanten. Porslin kommer rasa ned från hyllorna och det kommer bli stökigt i butiken, men åtminstone är utsikten att elefanten tar sig ut från de trånga korridorerna och ut i friheten uppfriskande, ja rentav förlösande.
Det är nu debatten måste flyttas ännu längre, det som tidigare bara förekom på "hatsajter" som Avpixlat, Fria Tider och Samtiden har nu blivit allmänt tankegods, om än i lite försiktigare ordalag. Det är nu Sverigedemokraterna och tillhörande mediala resurser måste gå ett steg längre. Repatriering, invandringsstopp och återvandringsbidrag måste upp på dagordningen i alternativ media, för att på sikt ta sig in i etablerad media.
Jag har t.ex. svårt att förstå varför Sverigedemokraterna envisas med att invandringen ska "ned till nivåerna i våra grannländer" Detta var rimligt när det mediala trycket var högre mot partiet och man kämpade i motvind. Idag skulle ett totalt invandringsstopp (med undantag för spetskompetens och kvotflyktingar, förövrigt ett förslag som förespråkats av pk-ister som Tony Blair m.fl.) dels förflytta debatten ännu längre och belysa i vilken allvarlig situation Sverige befinner sig i, dels skulle det öppna upp för en mittenposition mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, där kraftigt minskade volymer blir en mittenposition som kan fyllas av S, M, KD och FP medan MP och Sverigedemokraterna tar plats som riksdagens ytterlighetsalternativ.
Idag är situationen snarare sådan att våra grannländers migrationspolitik fått rollen som ytterlighetsposition i svensk politik och MPs egentliga extremism har blivit mittenpositionen.
Det som behöver tillkomma är en möjlighet för traditionella partier att förespråka minskad invandring, utan att associationen med Sverigedemokraterna blir för stark. Det bygger dessutom vidare på den utvecklingen som belysts tidigare i tråden, Där Miljöpartiet utses till syndabock när de andra partierna svänger om.