Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En bräsch i gammelmedias tysta mur: Smålandsposten nämner att en majoritet av befolkningen tycker att invandringen är för stor.

http://www.smp.se/ledare/partier-i-otakt-med-valjarna/

Hittills helt tyst i riksmedia, men Smp tvingar kanske fram ett knyst från SvD?

Tino Sanandajis text om detta är lysande, dels visar han hur partierna struntar i väljarnas syn på frågan, dels visar han, med hjälp av Kent Asps torra, tydliga statistik, hur hårresande snedfördelade journalisternas åsikter är jmf befolkningens (åt rödgrönt håll: mer än hälften på SR/SVT är miljöpartister [nu kanske oftare FI:are] och V har större stöd än M+C+FP tillsammans) och på det sättet förklarar han gammelmedias lögner och vinklingar.

http://www.tino.us/2015/05/silent-ma...g-ar-for-stor/

Det ger ingen förklaring dock till varför politikerna är mer brydda om vad journalisterna tycker i en fråga än vad majoriteten av det svenska folket tycker.

Danska valet har egen tråd i Politik Utrikes.
/Mod.

Danske Mikael Jalving tar upp moralaspekten i mångkulturdebatten:

unvis.it/http://www.expressen.se/debatt/lofven-lar-av-dina-danska-partikamrater/

Genom att systematiskt punktera deras bild av att moraliskt stå över alla andra kommer de att tappa all trovärdighet. Och det kan gå fort när väl stenen är satt i rullning.

Annars är väl det här från Aftonbladet också en ganska intressant utveckling vad gäller mediekriget eftersom nu Wolfgang Hansson från Aftonbladet, som ju tillhört den mer mångkulturtrogna sidan, kläcker ur sig en hel del intressanta saker i ett blogginlägg på Aftonbladets hemsida.
http://unvis.it/bloggar.aftonbladet....ande-i-norden/

Nu är väl å andra sidan Wolfgang Hansson inte direkt Anders Lindberg eller någon av de andra värsta galningarna som finns på Aftonbladet, men det är ju ändå intressant. Alltså, det händer ju förskjutningar hela tiden och har gjort det sedan valet. De här orden hade ju varit helt otänkbara för ett år sedan att de skulle publiceras på Aftonbladet. Utvecklingen framöver är ju svår att sia om men det känns just som att det håller på och byggas upp momentum för ett paradigmskifte här framöver och då kan det ju gå fort, eftersom när proppen åker ur så gäller det ju att positionera om sig så fort det bara går för att vara trovärdig i den nya verkligheten.

Det krävs nästan dansk frispråkighet för att säga det uppenbara i Sverige. Jalving gör det med luttrad lätthet:



Ska vi få det klandrande tilltalet härnäst eller ska vi storsint utkräva en korrektion av politiken och blicka framåt? Jag är inte främmande för en kombination. Danmark ligger ju flera år före Sverige i debatten och har inte samma snäva åsiktskorridor; tack vare åsiktsmångfald och intolerans mot oikofoba denationaliseringsförsök så har man där undgått i mångt och mycket det svenska förfallet. Justering av Sveriges politik kommer kräva större skada innan omsvängningen kommer, eftersom - precis som Jalving skriver i Expressen - det råder en närmast religiöst anstruken ideologisk tro på den lycksaliga massinvandringens evangelium bland S (och andra partier). Men jag tror nog att vändningen kan gå snabbt i Sverige, när väl proppen gått ur; det finns ju inget av substans i den vanvettiga massinvandringspolitiken; det är en bluffprodukt i genomskinlig men påkostad förpackning.

Samtidigt som allt mer journalister och andra aktörer i media börjar lite försiktigt att ta upp mer kontroversiella ämnen verkar ju en hel del rikspolitiker fortsatt bo på Mars eller i något alternativt universum. Nu gällde kommentaren här riktigt viktiga samhällsfrågor som Eurovision, men alltså, för alla någorlunda luttrade skribenter här i tråden framstår ju detta som lyteskomik: http://www.svt.se/kultur/eurovision-...pp-i-riksdagen

Är någon förvånad över att människan är folkpartist? Det är klart att han då inte kan tänka sig hur det skulle se ut om nyheterna var friserade på sanningar och programmen hade blivit politiskt korrekta, eftersom han verkar ha internaliserat hela det politiskt korrekta åsiktspaket till lika stor del som vänstern och därför inte ser att vi har varit där länge.

Om inte ens så kallat borgerliga politiker kan se det självklara att P3 och mycket annat inom public service är marinerat i vänsterpropaganda är det klart att inget händer. Det är också lika klart att Eliasson kommer att fortsätta åka på stryk så fort han försöker driva något annat än vänsterpolitik eftersom han ju köper att låta debatten befinna sig helt på ett slagfält valt av fienden. Det är tjänstefel att som borgerlig politiker tro att SVT skulle stå för oberoende och opartisk nyhetsförmedling, särskilt inte eftersom slagsidan åt vänster och miljöpartiet ju om något ökat de senaste åren.

Ett steg som är nödvändigt för att komma vidare i mediekriget är att mer sansade aktörer aktivt måste börja skjuta legitimiteten i sank för t.ex. SVT, Sveriges radio och liknande andra aktörer som matar ut propaganda just för att bryta deras makt över debatten och folk som den här politikern. Det faktum att SVT:s ljugande i den där australienintervjun INTE var den största skandalen under veckan och SVT inte fick be offentligt om ursäkt efter att de andra aktörerna kört krigsrubriker på förstasidan för det tilltaget säger ju att det finns mycket kvar att göra innan vi har ett mer normalt klimat i media, de senaste månadernas förskjutningar till trots.

Åsikter och attityder ändras över tid. Ibland snabbt, oftast mera långsamt. För det mesta kan man följa spåren av förändringen i historien. Det är självklart om man t.ex. diskuterar sexualitet eller jämställdheten under 1900-talet.
Men med detta har mångkulturkramandet och det politiskt korrekta, rent förlamande, grepp, som tagit fatt i politiker och media, inget gemensamt. Där gör sig jämförelser med häxprocesser eller incestanklagelser som antar epidemiska proportioner, betydligt bättre. Helt anständiga människor som sett kejsarens nakenhet, har skamlöst anklagats för än det ena, än det andra. Vi kan omöjligt tro eller förvänta oss att dessa åklagare och politiska officerare ska komma till någon klarsyn. Den enda framkomliga vägen är att de håller tyst, ställer sina stolar till förfogande, smiter ut bakvägen.
Jag tänker ibland att vi befinner oss ungefär vid samma punkt som Ryssland när Sovjetunionen började falla sönder. Frågan blir: Kommer vi inom politik och media se det Jeltsinska förfallet? Det där en hoper tidigare lydiga kommunister lydigt lät sig skolas om till experimentliberaler, tillika landsförrädare - helt oförmögna att tillvarata folkets intressen trots den rätta tron. Översatt till svenska förhållanden kunde det bli att mångkulturdoktrinen faller, men media och politiker förmår inte alls omsätta en ny doktrin till en fungerande politik. Allt vi får är borgerliga skribenter och politiker omvända under galgen.

En vän till mig samarbetar med flera bilhandlare. Han berättade att många bilhandlare hade gratis frukost för sina kunder och besökare. Ett lyckat och uppskattat projekt. Tyvärr var man tvungen att lägga ned det eftersom plötsligt invaderades bilhandlarna av mena-folk som satt där. Tjocka kvinnor i slöjor med flera barn satt vid borden och dessa människor tänker aldrig köpa en bil och barnen sprang runt och kladda på bilarna. Vissa bilhandlare invaderades av somaliska män i medelåldern och de satt där och pratade högt till varandra. Inte gick de hem heller.

Jag tänkte på det här när jag läste Paulina Neudings artikel om "social oro på biblioteken".




Nu har stadsbibliotekarien Katti Hoflin svarat.




Ren svammel alltså. Vad hon säger är att biblioteken förvandlats till inrättningar som numer lägger allt krut på att lära invandrare de mest enkla av våra sociala koder. Badhusen har någorlunda kunnat hantera saken eftersom man, liksom bilhandlarna, är beroende av betalande kunder. Hoflin bortser från att biblioteken går samma öde som kommunala skolor med white flight och därefter totalt kaos. Det är en skyldighet för kommunen att ordna skolgång, men inte bibliotek. Konsekvenserna tror jag att ni kan räkna ut själva.

Paulina Neudings artikel är intressant eftersom den är kort, men summerar det som skrivs i flera tidningar pluss att hon inte gör en analys. Helt enkelt för att alla begriper vad det är frågan om. Sådana här artiklar kan ibland bita bättre med sin nakna övertydlighet och nå ut till fler läsare då det egentligen är få som är insatta vad som menas narration, normkritik och identitetspolitik.

Den enda vettiga ståndpunkten, som SD & borgarna borde driva, är ju att Public Service är bortom all räddning & självklart skall läggas ner & alla anställda avskedas. Dels är det moraliskt riktigt, men om denna ståndpunkt upprepas tillräckligt ofta så kanske det även kan skapa en viss reaktion, när man börjar inse att de egna livstidsanställningarna kanske inte sitter så säkert som man hittills har trott.

Det är ju uppenbart så att det är SR & SVT som ligger överst i näringskedjan. Det Shangri-La som alla gratisjobbande praktikanter ligger & fantiserar om i sin andrahandslägenhet. Enbart hotet om att detta hägrande Nirvana kan försvinna räcker nog långt för att få många postmarxister att tappa sugen. Det måste ju vara bra.

Det är mycket intressant att notera att journalister fortsätter och skylla på politikerna i den här frågan. Ett fåtal ( två om jag inte har missat någon ) har ju kommit ut och erkänt att de varit en del av åsiktskorridoren. Även om båda naturligtvis har en skuld i det hela, och ibland kan det vara svårt att se var den ena parten slutar och det andra börjar, så skulle jag i allra högsta grad vilja påstå att det primärt är media som har drivit på den här extremt destruktiva, infantila och känslodrivna samhällsdebatten. Information är nyckeln och även om politikerna i teorin har en slutgiltig beslutsfattande makt, menar jag att det i praktiken inte riktigt spelar någon roll. Den här "mjuka" makten media har trumfar politikernas varje dag. Dessutom blir Bonnier, Schibsted och Hjörne aldrig bortröstade. Media kan begå karaktärsmord på en politiker och göra denne till en icke-faktor i politikens värld, men politikern har minimal till ingen möjlighet att signifikant påverka media.

Nej, det är media som behöver rannsaka sig. Fler Ann Charlotte Marteus är vad vi behöver. Även om jag ytterst sett inte är säker på att ens detta kommer få någon fundamental betydelse i praktiken.

Alltför få journalister allrahelst inom public service, har inte förstått att deras uppgift är att vara opinionsskildrare. INTE opinionsbildare.

verkar som att c (och sd) går starkt framåt sedan kd, m och fp har skärpt tonen i migrationsfrågor. det var nog inte riktigt den utveckling som de andra partierna såg framför sig.