Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Massmedias pk-mur har visserligen börjat spricka en aning. Men censurfiltret mot omvärlden är fortfarande aktivt. Brukar göra stickprov ibland. Inget nytt och mönstret känns igen, men ändå bra att ha exempel: Idag rapporteras om fem mördade i terrorattentat på Mali.

Expressen

SvD

DN


BBC

Rätt mycket information som int kom med i svensk media. Det brukar vara såhär. "Beväpnade män" och "påstådda terrorister" skjuter ner folk nånstans, oklart varför. Oklart också varför det "FN-insats pågår i det krigshärjade landet". Det drabbades väl av krig som damp ner som en farsot. Enstaka informationsbitar som inte får bilda ett större mönster.

Det där var en bra, eller snarare viktig debatt, där förnuft och empiri stod mot postmodernt tänk. Sanandaji inledde med att han inte är bekymrad över sådant som volymer, det får svenska folket rösta om, utan förljugenheten och desinformationen kring invandringen. I ingen annan politisk fråga skulle man tillåta så mycket falskhet. Det argumentet vägrar man svara på. Vi vet alla varför: makt kännetecknas av att aldrig behöva rättfärdiga sig själv.

Jag har tidigare lanserat om en av orsakerna till varför vänsterns retorik och postmoderna teorier som kulturmarxismen försvarar så ivrigt: det är maktelitens bästa verktyg. Sådant som social konstruktion är ju en fantastisk idé eftersom ansvarig politiker ideligen kan komma undan med kritik genom att säga att kritiken bara en version av verkligheten bland alla andra. Eller som en vänstersinnad akademiker skulle uttrycka saken: det är viktigare att problematisera den som upplever något som ett problem än att diskutera problemet i sig. Det väl lite så jag ser saken hur mainstreammedia granskar sd.

Ju mer svenskar läser internationella medier, en vidgande medial intressesfär - med Sverige som origo och fokus, föremål för skärskådan - desto mindre betydelse ges inhemska mediers verklighetsbild eller agenda.

Omvärldsfokus finns ju redan monomant representerat genom de dagliga manglingarna om mångfalden i dess enfaldigaste, svenskofficiella (för)tappning, i SVT och samtliga MSM. Det omvärldsintresse som jag menar den samhällsintresserade läsaren har, är den som lyssnar genom andra kanaler, och där hittar resonans, igenkännande med den självupplevda verkligheten. Denna tråd är ett gott exempel på sådan läsning och problematisering; ett andrum i fångenskapen eller exilen.

Om vi tar Jyllands-Posten så är ett par uppenbara horn i sidan på svensk MSM (läs: i Sverige verksamma MSM, för jag vet inte om de är svenska i någon annan bemärkelse) den ståndaktighet för yttrandefriheten - långt före Je suis Charlie, sloganen, som kleptomant anammades av halvfigurer och antidemokrater med redaktionella intressen - som tidningen visat i och med Westergaards Muhammedkarikatyren och sedermera; andra exempel de av Danmarks kulturråd stödda resorna till Sverige av Jalving som via Jyllands-Posten gav ut Absolut Sverige; ytterligare exempel att Vilks skrivit i tidningen, alster som inte godtagits, eller skulle ha godtagits om de underställts, i svenska MSM. Detta är bara en konkret kanal med resor över sundet som medfört ett inflöde av frisk luft i den giftiga svenska atmosfären.

Om svenska MSM lättar på förlåten eller ej, blir mindre och mindre relevant, när konkurrerande verklighetsbeskrivningar, som dessutom stämmer bättre med folks egna iakttagelser, etablerar sig. Det är dessa inkommande beskrivningar, med resonans bland befolkningen, som hjälper oss ur det medialt inducerade vanföreställningssyndromet och Stockholmssyndromet...

Svenska MSM får en kämpigare upgift att ljuga ihop sitt multikultevangelium, när verkligheten om massimmigrationen, desintegrationen, mångfaldens enkelriktning och enklavisering, mångkriminalisering och samhälleliga utarmning genomsyrar allt i det offentliga Sverige och inte låter privatlivets helgd undkomma. Vi ser tecken på spretighet och de fordom troendes röster av tvivel sedan några månader i MSM, enstaka uppvaknanden för att inte säga väckelser i någon annan trosinriktning. Vilka är alltjämt troende men genomgår en prövning, söker sin Herre, vilka är proselyter, vilka är seende för första gången och vilka är simpla kappvändare?

MSM måste öka insatsen för att ljuga ihop sitt multikultevangelium eller svänga och låtsas som inget efter åratals lögner, öka upptagenheten kring pseudodebatter, med syndabockar, drev och skrämseltaktik. Men detta batteri är slitet och dyrt, därav ett lågt förtroende för MSM som sanningsförmedlare och verklighetsrapportörer. De kan hoppas på folks korta minne, nya generationer utan historisk förankring och en lång sträcka till, eller aldrig förvärvad, källkritisk förmåga, om ens samhällsintresse eller läsförmåga. De färdiga budskapen, i någon suggestiv bildserie, lämpade för repetition, massdistribuerade likt reklam; likt färdigmatens smakförstärkare: intensivt, kortvarigt, formeln för beroende.

Det var väldigt mycket information som inte bedömdes godtagbar för känsliga svenska ögon och öron. Jag skulle säga att referensen till FN-insatsen håller två aspekter. Dels ingår svensk militär i FN-styrkan, men då detta inte på något sätt framgår är jag manad att låta den niten falla. Det jag då tänker mig är att referensen får händelsen att framstå i termer av en regelrätt konflikt, då i form av ett inbördeskrig, snarare än en al-Qaidaoperation med islamistkoppling. Noterar i sammanhanget därtill att händelsen beskrivs som en "terroristattack" inom citationstecken.

Postmarxistisk attacker på Alice Teodorescu i Sveriges radio. Den som har hört P3 de sista åren vet vad det handlar om. "Humor" som inte är speciellt rolig utan egentligen bara hån mot Sveriges ända ledarredaktör med en uns av "konservativ" inriktning.

https://twitter.com/hanifbali/status/574223252895186944

Hatten av för detta. Sådana här mycket konkreta och enkla jämförelser har stort värde. De visar så smärtsamt påtagligt hur vi lider under en snuttifiering orsakad av en självpåtagen mediecensur med politiska motiv. Tänk om vi enkelt kunde göra så här även med andra språk än engelska.

Intressant ton i inlägg av Dick Erixon idag om att Marine Le Pen kan bli nästa president.

Jag tror han har helt rätt i sin analys, men att man skulle höra det från honom eller någon annan allianssympatisör trodde jag inte.

Vad kommer det där ifrån för blaska? Dick Erixon, hmm...

Jag kan i alla fall svara på hans frågeställning:

Politikerna i dom gamla partierna har helt andra målsättningar än vad t.ex. Le Pen har.
Politikerna i dom gamla partierna jobbar för att bryta ned. Dom är långt ifrån handlingsförlamade, tyvärr.
Politikerna i dom nya partierna att bevara det som tidigare genarationer har byggt upp.

http://erixon.com/blogg/2015/03/mari...ste-president/

Danskarna, mediehegemonin i Danmark (!), följer den jihadistiska terrorismen med kikare, lupp och brillor. Politiken toppar nätlöpsedeln med en rapport som hänvisar till Reuters, i Politiken undertecknad av den danska nyhetsbyrån Ritzau (När såg ni svensk MSM rapportera så oafficierat av PK-agenda senast? TT - Tragikomisk som en Trabant):

Boko Haram sværger troskab til Islamisk Stat

Terrorgruppe i Nigeria slår sig til Islamisk Stat, oplyser Reuters.

Svensk MSM, som har tagit som sin uppgift att mångla mångfaldscredot i parti och minut, ser helst att konkurrensutsatthet och marknad håller sig på sin kant, utomlands. Järnridåns nostalgi. Förhörskamrarnas och visiteringscellernas ångestsvettiga skrymslen äger sin charm.

Angiveristaternas lagbundna men likgiltiga succession är frihet. Frihet är en frisk strävan för alla levande väsen, en entitet likgiltig och skyhögt över ordningsföljder konstruerade av diktatorer och kadrarna av medlöpare. Här kan vi tala om ursprung som naturgiven. Det är förstås inom människans kapacitet att begränsa, beskära, kontrollera och förinta; men det är de levande organismernas strävan, och för överlevnaden vitala förmågan, att separera eget från påtvingat, frihet från inskränkning, som slutligen segrar. Det är de kompulsivt mångfaldsmasturberande MSM som är frihetens och livets fiender.

Det intressanta i samband med mediakriget är att sossetidningen Politiken i Danmark ständigt blir påhoppade & kritiserade i övrig media för att vara extremt PK, efter danska mått. Dom beskylls där ibland för att vara "svenska".

Men för en Svensk så känns Politiken som en frisk fläkt av öppenhet & ärlighet.

Så jävla extremt, skevt & förskjutet är det svenska medieklimatet.

Jag skulle vilja gå så långt som att saga att om vi i Sverige, de senaste 30 åren, hade haft EN dagstidning som Berlingske eller Jyllandsposten, så hade det politiska landskapet sett helt annorlunda ut i dag.

Handlar dock inte om media på det sättet. De danska mediehusen vill också gå i samma riktning som de svenska. De hindras av att det finns andra institutioner att förhålla sig till, som en något mindre urartad dansk kyrka, konservativa rörelser som Tidehverv, något mindre genominfiltrerat kulturliv, något mindre eroderat bildningsideal med mera. Om det danska civilsamhället hade varit lika passiviserat som det svenska skulle det sett exakt likadant ut. Mediehusen är aldrig något att hålla i handen.