Studio Ett idag:
Citat:
Misstänkt ubåt nära Stockholm, antisemitism i Frankrike, judisk renässans i Warszawa, "Ingen familj en ö"-adhd föräldraskap och skuld, rapport om de senaste händelserna i Paris, vem blir terrorist?, drömmen om det globala kalifatet och Pegida-demonstrationer i Oslo
Nu får Meiji m.fl. vatten på sin kvarn kanske? Men, jag hörde en del av programmet och jag får känslan av ungefär detta:
När attentatet i Paris utfördes blev det härdsmälta i huvudet på svenska journalister.
Deras kollegor blev mördade. Men förövarna var de onämnbara. Ämnet som inte får belysas, för då kommer Hitler. Tillråga på allt var en gärningsman svart.
Snabbt - det går snabbt nuförtiden med facebook och twitter - värktes en strategi fram som kunde hantera situation. Hantera betyder att journalisterna får sitta på piedestal samtidigt som en låg profil ges till gärningsmännen. Offerfokus och förövarignorans. Tvärtemot vad man normalt gör alltså.
Sålunda skapades
yttrandefrihetsspåret. Attentatet var ett attentat på yttrandefriheten. Det fungerade i några dagar. T.o.m. bra. Inget hat mot gärningsmännen. Sörjande anhöriga till offren och massdemo för
yttrandefriheten.
Men man missade en sak. Det judiska. Döda judar. Döda för att de är judar och dödade av muslimer. Efter några dagar kommer baksmällan. Blinda av att vara cirkusens huvudattraktion, demokratins försvarare och bärarna av
yttrandefriheten så glömde man judarna.
Nu måste det till bot och bättring. I SR har man
idag svängt helt. Nu är det judar och
antisemitism som gäller. På några timmar, alldeles nyss, fyllt radion med det judiska spåret. Inte för att några judar sitter i kulisserna och drar i trådar. Nej. Snarare för att man inser det direkt osmakliga i att ge sig själva huvudrollen från start och glömma bort sidooffren. Och allt detta för att man inte kan ta tag i den gemensamma nämnaren
jihadism. Den hade nämligen förklarat båda offertyperna utan krusiduller. Men man kan fortfarande inte diskutera agendan hos attentatsmännen. Därför blir det riktigs sjukt när man i Studio Ett börjar prata om den historiska antisemitismen i Frankrike, när man i själva verket har att göra med sunniarabisk islmism, som i Frankrike är några få decennium. Jag tror knappt mina öron när farsen sätter igång. 1800-talet nämns.
Attentaten i Paris framstår alltmer som en islamistisk succé. Inte för att Västeuropas medborgare nu går runt i skräck och samhället som en konsekvens fungerar allt sämre. Nej. Istället är det Västeuropas intellektuella som bryter ihop. Den humanistiska hjärnan drabbas av demens.