Citat:
Ursprungligen postat av
Andraandningen
När jag läste honom idag så tänkte jag att alla förr eller senare gör samma resa. Från början var det att han irriterade sig på bärplockarna, och inte så mycket bärplockarna utan att hans kollegor festade runt i Almedalen samtidigt som byborna där han befann sig satte upp medborgargarden för att skydda sig mot romska friluftsmänniskor. Invandringen i sig var det inte fel på, utan det var mest det där festandet i Almedalen som han av någon anledning inte hade tid eller råd att delta i.
Men när man väl har börjat tvivla på våra eliters vishet så är steget inte så fasligt långt till att börja ifrågasätta de riktigt heliga korna, som t.ex. att vit hy är liktydigt med ondska. Då spelar det ingen roll att man har en mamma som varit riksdagsledamot för det mest antivita partiet sedan vi fick rösträtt.
Det handlar om två rätt obevekliga krafter, som jag ser det. Två insikter som de flesta inte har klart formulerade ännu, men som äger framtidens diskurs.
Det första är att svenskhetens universalitet bara var en illusion. Ett spöke från den tiden då befolkningen faktiskt var unikt homogen. Svenskhetens allmängiltighet har dröjt sig kvar som
föreställning - i muterad form - som en slags inbillad amerikansk överidentitet.
Detta är förstås en vanvettig hybris - att inbilla sig att en liten kulturkrets med ensiffrigt miljontal utövare kan äga samma lockelse och dominans som amerikanskhetens globala hegemon-kultur! Eller för den delen den expansiva muslimska överidentiteten.
Men inte nog med det - varken islam eller USA har ju övervunnit människans instinkt att in- och exkludera, att pissa revir, att bilda flock - även efter utseende och härkomst.
Vad för vettvilling kan inbilla sig att någon sorts "svensk entitet/jugoslaviskhet/amerikanism/lager-på-löken" baserad på all världens kulturer ska bli en hållbar helhet när "muslim" eller "amerikan" innehåller så utmejslade motsättningar?
Insikten att "vi svenskar" är en skärva bland skärvor som tenderar skava mot varandra i mångkulturella stater är bara en tidsfråga och mognadsprocess - och snabbas radikalt på av cementerade minoriteters egenkärlek eller de rasifierade som just nu
skapar sin egen, exkluderande identitet i direkt utmaning mot den svenska.
Detta leder till den andra förståelsen, den andra tanken som kommer tänkas fullt ut: Hela det inarbetade paradigmets beskrivning av tolerans och rättighet, människans lika värde och värdighet
måste också appliceras på svensken.
Och inget mindre än företräde i Sverige är nog för att jämställa oss med alla de andra grupperna som gör anspråk på det för sig själva, i sina ursprungsområden. Företräde är jämlikhet och folkrätt, eftersom Sverige inte är hela världen utan bara en liten, liten del av världskartan.
Många människor kommer hitta sin naturliga, bekväma klädsel i den lilla nationens sympatiska folkdräkt istället för det herrefolkets strama paraduniform som vi mot vår vilja iklätts.
