Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det finns väldigt många länder på jorden då komiker och satiriker är mycket noga med att stryka makten medhårs för att själva undvika repressalier. Länder där konstnärer fängslas för sin konst.

Vi har ett namn för den typen av länder.

Frågan är om Betnér och Schyffert kan med att erkänna för sig själva att de är maktens horor? Eller gör den insikten för ont för att bära så de ljuger även för sig själva?

Under hela sin glansperiod som statsbärande parti så förfinade socialdemokraterna konsten att inneha makten, men i retoriken vara i både opposition och underdogs. Idag är det ursprungliga arbetarpartiet en skugga av sitt forna jag och diskrepansen mellan plakatpolitik på twitter och förvirringen på maktens taburetter syns i all sin solkighet. Men konstformen lever vidare, uppburen av Betnér och Schyffert.

På den tiden det var sossarnas modus operandi så gjorde i alla fall den borgerliga pressen halvhjärtade försök att visa på bluffen. Idag saknas helt röster som vågar påpeka att den så kallade oppositionen faktiskt är makten med en tunn mask för ansiktet.

Smålandsposten fortsätter att fiska i grumliga vatten, upplåta lekplats åt avvikande väsen, genom debattutrymme åt utmanare av den enkelspåriga svenska åsiktskorridoren; här teologie doktorn Annika Borg, som fick åka till Marocko för att uppleva åsiktsmångfalden och svängrummet beträffande islam:


http://www.smp.se/ledare/svenskt-deb...at-undantaget/

Informationsherraväldet, den psykologiska krigföringen kräver mer kraft för att överbrygga klyftan mellan fantasi och verklighet. Hegemonins hopp är att propagandan rotat sig och blir självgående, hos de bearbetade kollektiven. Men även en drönare kräver underhåll. Börjar Sverige bli ett medialt mångfaldssamhälle?

Kanske tvåa på bollen, men i senaste numret av Axess, skriver Adam Cwejman om Flashback. Artikeln som är välskriven, har rubriken En segregerad debatt. Cwejman resonerar, inte helt oflashbackiskt om Twitter och dess motsats de anonyma och alternativa sidorna på Internet, där vi avvikare kan utrycka vår mening.


Cwejman argumenterar för att man inom det etablerade Sverige bör ta hänsyn till att fora som Flashback finns och även läsa vad som här tycks och tänks. Jag vet inte om Cwejman betraktas som etablerad tyckare och om någon vikt fästs vid det han skriver. Men han nämner Flashback flera gånger. Kanske har han läst här? I denna tråd som är så seriös och respekterad.


Nu är jag ingen anhängare av Cwejman och det han skrivigt före senaste alstret i senaste numret av Axess, men ett visst erkännande för Flashback, är hans artikel ändå. Hans text måste också ses som en del av mediekriget. Skönjer vi hos hedervärde och respekterade Cwejman en önskan om ett inkluderande av vissa av de svenska anonyma Internetsajterna, i den officiella svenska debatten? Cwejman tycks mig argumentera för det. Har han rentav tagit intryck vad vissa här skriver?


Hittade tidningen Axess på ett bibliotek i Skåne och läste med stort intresse hela magasinet. Vet inte om Cwejmans text finns på Internet, men den finns nog på alla möjliga bibliotek runt om i Sverige. Faktiskt läsvärt, det han skriver i senaste numret av Axess.

Ironin är att dessa förmenta liberala antirasister har en betydligt mer essentialistisk världsbild än jag -- faktiskt en essentialism som inte står de rena nazisterna efter. Folksjälen ska leta sig in i de stackars förtappade invandrarna.

Även detta är förstås en slags frälsningstanke. All frälsning utgår från makten -- kanske en ny skrivning i regeringsformen?


Det kan förstås också finnas en insikt i vissa led om att det råa maktanspråket som manifesteras av DÖ står i strid med förutsättningarna för en demokrati, att framtiden kan komma att bli våldsam, och att deras egna huvuden faktiskt i allra högsta grad står på spel i en sådan möjlig framtid. Alldeles oavsett vilka fraktioner som initierar stridigheterna.



Detta passar fint in i den postmoderna världsbilden: inga sanningar finns, utan det handlar om framförandet, med världen som scen. Det är inte alls konstigt att de narrar som utgör media vänder sig till andra narrar: det är samma skrot och korn, och om allt bara är "berättelser", då spelar sanningshalten ingen roll. De som skriver kan ändå inte skilja det ena från det andra. Signalord och identitära alibin är mycket viktigare. "Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén", det sägs, alltså är det!

Detta förklarar också varför dessa människor aldrig tar ställning. Deras världs- och självbild bygger på förnekandet av "etablerade sanningar", skapandet av "motbilder", samtidigt som de hävdar sitt eget tolkningsföreträde. Men detta är inte en ideologi i sig, bara en strategi för maktförskjutning: det går till slut inte att lura folk genom att vägra ta ställning till ALLT.

Tidigare i tråden togs det upp att media identifierat att det fanns gruppmotsättningar mellan judar och araber i Malmö (vill jag minnas, hittar inte inlägget nu, ursäkta). Förklaringen som gavs var att judar och araber är olika framgångsrika grupper. Varför det skulle vara på det sättet togs dock inte upp: tänkbara förklaringar är annars att judar är en äldre grupp i Sverige, att deras gruppsammanhållning är hög och de därför gynnar varandra i högre grad, att deras gruppintelligens är högre, eller att de har en bättre utbildningstradition. Allt detta är dock förbjudna tankar, det vill säga bokstavligt talat otänkbara, och att kritisera den "vinnande" gruppen för "strukturer och rasism" (som skulle skett om svenskar varit i judarnas roll) är också förbjudet eftersom judar är en ännu mer skyddsvärd grupp.

Följden blir alltså en inlärd komplett oförmåga att tänka: "Det finns motsättningar." "Men vad beror de på?" "Motsättningarna." "Okej, hur uppstår motsättningarna?" "Genom att det finns skillnader mellan grupper." "Och vad beror skillnaderna på?" "Det beror på att det finns motsättningar mellan dessa grupper."

Det verkar som om det finns en gryende insikt hos vissa rovlystna maktdjur att nästa maktförskjutning kan ske i riktning mot de som tar ställning för något, inte bara mot.

Länk finns i TS:

(FB) Axess: Flashback och Twitter är idag Sveriges utan motstycke främsta debattarenor

Kräver tyvärr ett Pluskonto för att läsa.

I den här respekterade tråden, tycks jag varje gång hamna snett. Men ändå och bara därför, så att säga så, så kanske jag kan få bjuda på ett riktigt referat. Utan att direkt citera något av det som Cwejman skrivigt. Så här, på ett ungefär.


Adam Cwejman, börjar med att tala om tidsriktiga liberaler och arbetslösa. De som har tid att sitta och tycka. Självpåtaget kloka tyckare och tänkare har flyttat ut ur sina sina åsiktskorridorer och börjat torgföra sina åsikter på Twitter. En hänvisning ges också i inledningen till Twittrandets samstämmighet, satt i relation till verkligheten. I UK diskuterades övergången från enmansvalkrets, jämförande med den svenska proportionalitetsprincipen, på Twitter. Twittranrna var till 76,12 procent positiva till proportionaliteten, medans endast 32,1 procent av den brittiska valboskapen var positiva till en sådan förändring, av det brittiska valsystemet.


Efter denna i mitt tycke snurriga referens till Storbritannien, hänger sig Cwejman åt ett refererande av den svenska twitterdebatten. Hur Twitter påverkat debatten i Sverige sen år 2009. För mig svensk är hela det stycket och efterföljande stycken, en verklighetsfrämmande cirkuskonst. Ett slags pajaseri i den högre skolan. Det är bla bla bla om hur Twitter demokratiserat debatten i Sverige, inte, det är bla bla bla om hur one-liners är det viktiga i debatten i dagens Sverige, det är bla bla bla om att Twittrarna måste börja tänka om. Det är en väldig massa bla-bla-text som Cwejman producerar.


Det intressanta är att Adam Cwejman, så importerad jude och utlänning och multikultiförespråkare han är, faktiskt erkänner att det som skrivs på Internet, och framförallt det som skrivs på Flashback, är nåt som svenska makthavare inte bara kan skita i. Svenska makthavare må ha Twitter som referenspunkt, men man bör inte helt bortse från exempelvis Flashback.


Artikeln är utmärkt, även om man inte delar Cwejmans åsikter helt och hållet. Och bara det att nån som Cwejman, som får skriva fritt både här och där, nämner Flashback i något sånär positiva ordalag, borde få även denna tråds skribenter, att känna sig lite stolta. Som deltagare i denna respekterade och seriösa tråd man anser sig vare bidragande till, och på så sätt alldeles förträffligt anser sig vara en del av.


Kan vi kanske snart få se Flashbackare som accepterade och respekterade tyckare? Inte bara på Flashback. Skulle inte tro det, trots såna som Cwejman, och jag gissar att de är fler än honom, som faktiskt läser och tar intryck av vad som skrivs och tycks här.

När det gäller mediamänniskors förringande av åsikter som sjukskrivna och det som nu heter sjukbidragsmänniska istället för förtidspensionärer har så borde det även för ignoranta idioter som skriver eller verkar i statsaccepterad media vara rätt självklart att dessa med diverse handikapp och sjukdomar ägandes en dator har betydligt bättre med tid till politisk analys och ställningstagande än de som fortfarande befinner sig i hamsterhjulet för att försörja hela familjen!

Oj! det blev en lång mening!

Men att spotta på folk med handikapp som har en annan åsikt är väl bara vad man kan vänta sig av mobbarmedia i diktaturens ledband!

Att diskriminera en hel folkgrupp som de handikappade är tydligen något som är rasistiskt accepterat bland både politiker och snedknullat mediafolk!

Cwejman ägnas faktiskt en egen tråd i forumet Politik, underforum Politik Inrikes, underforum Politiker

(FB) Tråden där vi ställer frågor till och hövligt diskuterar med FP:s Adam Cwejman

Cwejman känner väl till Flashback. Han deltog själv under eget namn i tråden som handlade om honom och gav enligt min åsikt välformulerade och intressanta svar på Flashbackarnas inlägg och frågor.

Dock upphörde han efter någon tid att medverka i debatten. Varför vet jag inte. Men det är ett mönster. En annan politiker som deltog i en tråd riktad till sig var Hanif Bali, riksdagsledamot för Moderaterna. Ytterligare en var Piratpartiets dåvarande ordförande Anna Troberg.

Varför de slutar vet jag inte. Kanske för att en del av dem egentligen håller med om mycket son Flashbackarna för fram, men inte kan vidkännas det öppet på ett forum där alla kan se det, och tycker det är för jobbigt att hyckla och skriva PK-smörja.

Ser vi en KAMPANJ börja ta form för att relativisera och urskulda våldsaktiva muslimer/muslimska terrorister - med viss splittring bland svenska ledarsidor? Blir det isf S, MP och V som urskuldar våldsaktiva muslimer medan borgerliga ledarsidor och kristna ställer sig kallsinniga? Eller... kan vi kanske se fram mot någon sanslös cirkulärledare, där Svend Dahl utropar: IS sak är vår!

● Mehmet Kaplan har jämfört muslimer, som reser från Sverige till Syrien för att strida för Islamska staten, med svenska frivilliga i Vinterkriget 1939-1940.


● Ledarskribenten Lennart Götesson har i Dalademokraten jämfört skolavslutningar i kyrkan med att "muslimska fundamentalister vill tvinga människor till islam". Götesson skriver:

”Kristna förfasas över att muslimska fundamentalister vill tvinga människor till islam. Men man är inte främmande för att i princip göra samma sak själva.”

DNs Erik Helmersson kommenterar frostigt:

”I princip”. Visserligen är det inte exakt samma sak att sjunga ”Den blomstertid” med barnen i kapellet i Härnösand som att döma en höggravid kvinna till hängning för att hon lämnar en religion. Men i princip, ändå.

Tråd finns

● Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, framförde i en paneldebatt om religion och demokrati i Ersta kyrka i förra veckan, att en barnmorska som vägrar utföra abort i Sverige är en "extrem religiös utövare", på ett principiellt liknande sätt som de människor som strider för Islamiska staten.

Mona Sahlin tillstår, att det är " på ett helt annat plan än vad ISIS är"... men det är imo en anmärkningsvärd (och mycket stötande) sammankoppling, som Sahlin gör.

http://www.varldenidag.se/nyhet/2015...rtmotstandare/

Här är en artikel om invandringen och relationen till massarbetslöshet och automatisering. Bitvis kritisk, bitvis kritisk mot invandringskritikerna. Rubriken är dock helt åt helvete: http://nyheter24.se/debatt/789218-ek...arbetslosheten

Skribenten har också tidigare skrivit här: http://www.kristianstadsbladet.se/de...till-arlighet/

Då i mer tydligt kritiska ordalag. Tycker det är intressant, dels att skribenten är betydligt försiktigare på Nyheter 24, som är känd som en väldigt socialliberal nyhetssida. Han tar ut svängarna betydligt mer i den andra artikeln, och det märks att han är kritisk mot den nuvarande invandringspolitiken. Det är också intressant att följd artikeln bygger på en tidigare artikel som handlade enbart om arbetslöshet men trots det lyckas invandringskritiker sätta agendan och få skribenten att byta fokus i frågan och skriva en följdartikel, säger ändå något om den effekt man har på debatten, även på en extremt postmodernistisk sida som Nyheter 24.

Här är den ursprungliga artikeln: http://nyheter24.se/debatt/788124-ek...ar-bara-borjan

Tankar kring detta?

Krönika från ETC, skriven av Valerie Kyeyune Backström, som tituleras "Frilansskribent och grundare av den antirasistiska plattformen Rummet".

http://www.etc.se/kronika/dags-att-l...ia-som-den-var

Några axplock:

Rubriken


Hon menar: Lär ut den som jag vill att den skulle vara för att passa mina önskemål, politiska uppfattning och vilja till konflikt.


Jag, likt de flesta svenskar, härstammar från en enda lång linje egendomslösa torpare som slet i sitt anletes svett för att överleva. Jag är tredje generationen som inte växer upp med bristsjukdomar, ohyra, matbrist och t.o.m. stampade jordgolv. Nej, vi känner ingen skuld eller skam över slavhandlare från Västvärlden. Nej, vi vill inte ha en black history month. Rimligare vore om Valerie tar sitt förslag till närmsta arabiserade storstadsförort och där gör upp med den arabiska rasismen och historiska slavhandeln.


Järnet och sillen som bidrog till slavhandeln? Hur kan sådana här stollar publiceras av ETC? Jo, just det, mediakrig var det.


Denna typ av ohederliga resonemang vilar på att man ur historien bryter ut skeenden och betraktar dem med dagens moraliska glasögon.



Ditt historiska sammanhang är några få decennier långt i Sverige. Inget tramsande om svenskt bojjärn, sill och västindiska pyttekolonier kan ändra på det. Och det är förmodligen det som är ditt problem: Du känner en brist på historia, kulturellt sammanhang och mening. Sorgen över att sakna detta vänder till ilska mot de människor med vilka du skall dela land. Istället borde du kanse meditera, gå i terapi eller helt enkelt ta upp saken med dina föräldrar.

Den här typen av retorik som Valerie använder, är den som gör mig mest illa till mods inför framtiden. Innehållet och skribenten har nämligen en rad besvärande egenskaper:

Skribenten är ung.
Graden av historierevisionismen är hög.
Förmågan att se Sverige som en historisk, kulturell och geografisk skapelse är obefintlig.
Skribentens retorik är oftast oförsonlig i kombination med att den kollektivt skuldbelägger i princip alla utanför den egna radikala sfären.

Det är grogrund för våldsam konflikt.

Så, i mediakrigstråden blir spaningen denna: En tidning som ETC kan tydligen publicera nästan vilka galenskaper som helst, så länge de tror att publokationen får dem att framstå som det goda samhällets försvarare. Kom ihåg att ETC knappast kan beskrivas som en revolutionär vänsterpublikation.

Nyckeln till mediekriget finner du i Valeries text:


De bryr sig inte om vad folk gör utan de kämpar mot folks tankar. Även tidigare generationers tankar.

Alla tidigare generationer som använt ordet neger är därmed skyldiga till rasism. Även om de aldrig hade sett någon i verkliga livet. Än mindre gjort något nedsättande mot någon. Ordbruket och tankegången insatt i dagens kontext är tillräckligt för att döma ett helt land och dess befolkning i alla generationer bakåt. (Trots att vi härstammar från Afrika)

Mediakriget är en kamp mot deras egna hjärnspöken. Det är därför det är svårt att bemöta deras argumentation.

Tycker hon kan börja med att lista de länder där slavhantering och slavliknade förhållanden fortfarande råder. De flesta av dessa länder finns i Afrika.