Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är ett katastrofalt resonemang.
Man skall skita i sakligheten och endast gå på individs subjektiva egna uppfattning och känsla.
Skall man göra likaledes inom ekonomi eller försvar eller något annat område?
Ren BS från Johansson Heino.
Oärligt och bakåtsträvande.

Det har han gjort. Den kan sammanfattas som att svenskarna har äganderätt till Sverige. Det är samma värdegrund som jag själv har. För övrigt ett vidrigt blogginlägg av en vidrig människa.

Representant för Dansk Folkeparti gör en Björn (Söder):


http://politiken.dk/tv/danmark_tv/EC...edt-i-danmark/

Är inte själv 'libetarian' - vare sig med 'paleo-' eller något annat prefix. Men det här är helt riktigt.

Här finns en viktig poäng att göra:
Svenskar, i gemen, är inte ett skit intresserade av homosexuellas sexualitet - precis lika lite som vi är intresserade av heterosexuellas sexualitet.

Vi skiter egentligen högaktningsfullt i vilket, och har egentligen alltid gjort, så länge det inte viftas i ansiktet på oss.

Undantaget en liten majoritet, kring vilka begreppet WT (möjligen för första gången någonsin) är passande, som gillar/gillade att 'knacka bög'.

Jag tror att svenskar i gemen finner Pride vara ett smaklöst jävla spektakel, inte för att det handlar om homosexuella - utan för att det är just en orgie i vulgär smaklöshet, i bästa fall en statsfinansierad samtida freakshow. Det hade varit precis lika smaklöst med heterosexuella individer som halvnakna på lastbilsflak juckar i ansiktshöjd på förbipasserande.

Det är en viktig poäng att göra.

Att tycka att människor ska hålla sin sexualitet för sig själva och inte, vid varje jävla tänkbart tillfälle som ges, trycka upp den i ansiktet på omgivningen och sedan skapa 'Fri Luft i Sverige'-dikotomin:
'Antingen tycker du det jag gör är bra' eller 'du är alltså nazist och vill sätta HBTQ-aktivister i KZ-läger'.

Att svara: 'Bete er som folk och inte som lättkränkta fjollor. Sluta jucka mig i ansiktet när jag vill vara i fred och dricka kaffe.' är rimligen inte att vara nazist. Det är, ur ett internationellt perspektiv, en ganska normal medelklassvärdering. Och det sistnämnda en ganska rimlig rättighet för individen. Ur godtyckligt liberalt perspektiv.
-Edit-
Rimligen kan samma argument göras map varje annan tänkbar aspekt av 'kulturmarxismen'.

E.g. Islam - Att uppmana någon att skärpa sig och inse att de lever i en sekulär demokrati (av egen fri vilja) och sluta bete som kränkta fjollor - samt vänligen, men bestämt, hävda att vare sig balkongkastning eller underlivskarvande såväl som 'knollasvennehorra med brusschonna' är förenligt med sagda demokrati torde, IMHO, vara ett fullständigt rimligt ställningstagande.

Fast det där var två år sen och Tino verkar klarat sig bra sedan?

Känner dock igen angreppssättet, bland annat levererat av Jan Helin mot Gunnar Sandelin "Vad är ditt problem med invandringen?" http://youtu.be/xlJX0tblvqY?t=37m50s

Har också undrat från var vi fått detta ansvar. Närmaste det rätta svaret, är att vi själva tagit på oss ansvaret. Eller snarare, det är en massa folk i Sverige som känner att de har ansvar och de förmår inte hålla bara sig själva, sina egna personer, ansvariga, de lägger också över detta självpåtagna ansvar på alla andra, oss, det imaginära vi:et. Den känsla av att ha ett ansvar som de personligen känner, läggs på dig och mig och alla andra som ingår i bilden av det svenska vi:et. Skulle säga att det sättet att tänka och sedan agera politiskt och opinionsmässigt i media, ingår som en självklar komponent i den grandiosa personlighet de ansvarstagande har. Och för att ens komma på tanken att man har ett ansvar för hela världen, måste man ha en grandios personlighet. För att föra över detta självpåtagna och inbillade ansvar, måste man ha en grandios personlighet.


Detta kan enkelt testas genom att fråga någon av de grandiosa, vad exempelvis som menas med alla människors lika värde. Be dem att definera exakt vad de menar. Ganska snart, efter at ha avkrävt de grandiosa ytterligare definiering av olika underbegrepp, kommer du att märka att de grandiosa inte kan definiera det närmare än så, än att du som frågar är en dålig människa. Simpelten genom det uppenbart självklara, att be om en definition av det de påstår gälla, genom en sån självklar sak, så hotar du de grandiosas självbild och självaste person. Det bara är så att alla människors lika värde är det sanna. Vad allas lika värde betyder exakt och konkret, har inget annat svar än att du som ens vågade fråga, är ond.


Det hela har alltså karaktären av religiositet. Tyvärr håller denna religiositet svenska makthavare och opinionsbildare i ett stadigt grepp. Det märks i all media och det märks på arbetsplatser, i föreningar och utbildningsanstalter, bara för att nämna några platser.


Frågan är förstås hur man ska agera mot detta. Hur ska man göra? Jag vet faktiskt inte. Och det jag skrivigt här är ju bara en teori, inget annat, men för tillfället så god som någon. Några här strax ovan mitt svar till dig och efter ditt inlägg, talar om etos och patos och logos, och visserligen är det gott att man faktiskt börjat analysera den förhärskande ideolign i dagens Sverige, men man måste också på allvar börja fundera över hur man rent praktiskt ska ta sig an det, som många av oss här tycker är ett problem. Och vänta på Messias, ska man inte göra. Vill man få nåt gjort, måste man göra det själv. Messias kommer endast att korsfästas och få alla sina anhängare slängda i fängelse eller värre. Även i Sverige, världens snällaste stormakt.


Och var ska vi finna en Messias? Nån som är bra på att uttrycka sig både skriftligt och muntligt, som ser trevlig ut, är ärlig och vänlig mot alla och som inte tvingar sina egna privata övertygelser och idéer på andra. Finns ens någon sådan? Nä, skulle jag säga.


Faktiskt tycker jag att det man här Flashback gör, är ett mycket stort steg på vägen. Själv bidrar jag inte mycket mer än med raljanta inlägg då och då, men det är ett steg på vägen, att vi här diskuterar, nagelfar och plockar isär, för att inte säga dekonstruerar, hela den dekonstruktivistiska världsåskådningen. Vad består denna kontruktivistiska tankefigur av? Annat än övertygelse av religiös karaktär. Och hur bemöter man religiösa övertygelser? Jag vet inte, egenkeligen.


Bra inlägg av dig, för övrigt, även om jag inte håller helt med om innehållet i allt det du skrivigt.

Det här är ju egentligen klassisk marxistretorik. Vilken är din dolda agenda? Tillhör du härskarklassen lille vän? Vilka dolda intressen tjänar du?
Han försöker ju bara diffust anklaga Tino för att vinkla sina påståenden. Klassisk försvarsmekanism, eller retoriskt skamgrepp, att istället för att angripa påståendet i sak, försöka ge sig på personen.

Jag tror inte att Tino har någon särskild politisk uppfattning. Han verkar bara vilja att diskussionen skall vara baserad på fakta. Han har ju bland annat sagt att högerextremister gynnas av att diskussionen kring invandringen förs utan grund i fakta.

Om Heinös kritik ska gälla bör Tino ha lagt fram förslag om åtgärder. Det har han inte. Lite som om varje forskare måste lyfta fram sina värdegrunder när de presenterar vetenskapliga artiklar. Om etablissemanget har svårt att hantera fakta är det deras problem.

"Jag tror inte att Tino har någon särskild politisk uppfattning. Han verkar bara vilja att diskussionen skall vara baserad på fakta"

Fanns ju ett ledigt revir att pissa in , som kurd och "invandringskritisk".
Helt osjälviskt är han nog inte , vilket vi i nuläget tacksamt tar emot. (kanske bäst att tillägga)

Det svenska åsiktslandskapet är platt och svartvitt. I sakfrågor förväntas varje individ stå på antingen svarta eller vita fält. Står du på ett svart fält i t.ex. invandringsfrågan så förväntas du på stå på ett svart fält i jämställdhetsfrågan. Står du på ett svart fält i fråga A så måste du rimligtvis stå på ett svart fält i fråga B. Frånvaron av gråskala och amplitudskillnader är total.

Det är därför inte konstigt att våra åsikter blir så starkt förenade med våra identiteter. Det finns bara två kategorier av åsikter, alltså finns det bara två kategorier av identiter. God eller ond. Svart eller vit. På eller av. Istället för att identifiera sig utifrån den grodd man är sprungen ur (familj, nation, religion, tradition, språk, etc) så är alla rotlösa och vilt omkringflygande löv i den kulturmarxistiska senhösten.

Men det binära åsiktssystem har slutat gynna demokraturinstituten. Trots att nästan alla tillfrågade tror på människors lika värde (och borde således stå på vita brickor) så röstar 13% på SD. Likt sketchen med Robert Gustafsson där han spelar en gammal tant som röstar på nazistpartiet så visar det sig att folk antingen ljuger om sin bricktillhörighet, inte förstår bricktillhörigheten eller på allvar tror att de står på en viss bricka när de i själva verket står på en annan.

Och detta gäller verkligen inte bara SD-väljare. Inom media och politiken hittar vi hycklare av högsta rang, nämligen självutnämnda godhetshjältar som bor i helvita områden och arbetar på helvita arbetsplatser.

De är människor, och människor tenderar att hänfalla till förklaringar som känns bra. Det är betydligt mer ansträngande att söka rationellt hållbara förklaringar, i synnerhet om förklaringarna börjar peka i riktningar man inte vill. Både en och två gånger har jag tidiga morgnar stått och förbannat och misshandlat lägenhetsnycklarna för att de hade mage att gömma sig just när jag har en tid att passa. Jag gör då nycklarna till något annat än vad jag vet att de är, enbart för att det känns skönt att få utlopp för frustrationen.

Så fungerar vi många gånger, och vi har alltid vidskepligheten och fantasivärlden runt hörnet, även om vi anser oss leva i upplysta tider. Det är en ständig kamp, och i just medias krig för mångkultur och andra utopiska fantasier har det rationella fått stå tillbaka under lång tid. Detta backas sedan upp av helt vanliga människor som bara agerar såsom människor är programmerade att agera.

Angående herr Tino så skiter i vart fall jag vad han har för personlig värdegrund. Det han för tillfället gör, är bra.


Det spelar nämligen ingen roll vad man har för värdegrund, egenkeligen. Det spelar bara roll vilken postition man har i samhället. I Sverige har vi en konstruktivistisk agenda. som utgår inte från människors handlingar i sig och vad dessa handlingar leder till för andra, utan agendan utgår från vem den som gör nåt, är, var han befinner sig i den konstruktivistiska verkligheten. Är du utlänning i norra Stockholms förorter, bedöms inte din stenkastning mot ambulanser och brandmän som bara stenkatning som sådan. Istället ser man till din potition i det kontruerade Sverige, och bedömer därefter ditt stenkastande.


I Sverige är det inte intressant vad som görs. Du kan våldta och slå andra på käften, förhindra polis, ambulans och räddningstjänst, att gripa brottslingar, ta hand om svårt skadade och släcka allmänfarliga bränder. Är du i en position som i det konstruktivistiska Sverige ursäktar ditt destruktiva beteende, så går du fri. Det är alltså inte intressant vad som görs. Det intressanta är vem som gör det. Och om det du gör skadar någon annan, ställer till elände för andra, spelar det alltså ingen roll, är du en av dem son har rätt att göra orätt. Skänker en danderydsbo pengar till välgörenhet så är det ett utryck för danderydsbons dryga överlägsenhet och nedlåtande syn på dem han skänkt till. Oavsett om danderydsbons pengaskänkande leder till nåt bra för dem som mottog det skänkta. Utlänningen i förorten som brände och slog, orsakade skada och lidande för andra, hans handling var god, eftersom han, från sin position i dagens svenska samhälle inte kan göra ont.


Oavsett vilken position Tino har i Sverige i egenskap av uppenbar utlänning, så är det han för tillfälet gör, utifrån ett anti-dekonstruktivistiskt perspektiv någonting bra. Och man ska visserligen absolut lära sig hur dessa konstrutivister, nihilister och anti-svenskar tycker och tänker och agerar. Men man ska inte själv vara likadan. Man ska vara tvärtemot dem. På ett ungefär. Man ska alltså undvika att vara som man normalt är på de flesta tidningsredaktioner.


Iofs så är värdegrund viktigt i akademiska sammanhang, tyvärr. Men inte i verkliga sammanhang. Än så länge i alla fall. Men kanske kommer värdegrundsbekännelse at snart fullt ut läggas till kritiret position i samhället, för avgörande om det du gjorde och sa, var bra eller dåligt. Kanske är det redan så.