Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det har varit några intressanta dagar nu. Från vänster (Westerholm, Dagens Samhälle), över vänsterliberalerna (Dahlberg) till "höger" (Lifvendahl, Cornucopia) så har man nu kallsvettigt insett två saker; Sverige kommer att gå under av migrationsfloden och SD kommer att öka dramatiskt. Efter valet 2010 var det ett flertal bedömare som trodde (hoppades?) på att SD skulle "göra en Ny Demokrati" och åka ut efter en period. Nu talar flera (sansade?) bedömare om att SD redan 2018 kan bli största parti, och kanske till och med bli regeringsbildare efter 2018 eller 2022. Något dramatiskt håller på att hända, och en väsentlig beståndsdel kan man se i debatten om huruvida budgetpropositionen kommer att gå igenom eller inte. Man har från etablerat håll närmast gjort i byxorna av skräck inför att det i praktiken är SD som bestämmer huruvida Sverige skall få budgetkaos eller inte. Ingenting är längre som förut.

Nu föreligger förutsättningar för det efterspanade medielandskapet. På ena sidan har vi de medieaktörer som vågar erkänna att spelet är över och att SD fick rätt, och på den andra sidan de som intill döden kommer att kvittra, blogga och på papper skälla på de som nu sviktar i den rätta tron och öppnar för SD. Veckorna fram till budgetbeslutet kommer att bli mycket intressanta och om allt går som man kan hoppas på så blir veckorna efter det ännu intressantare. Sjuklöverpartiernas företrädare har målat in sig i ett hörn och det krävs nog ett mediekrig för att de skall kunna ta sig ut.

Det har du förmodligen helt rätt i. Det är ju en banal iakttagelse att mångkultur inte går särskilt väl ihop med yttrandefrihet. Ett rykte om ett förfluget ord om den andres Gud och flera kvarter brinner upp och folk mördas på de mest groteska sätt. Tyvärr sitter många svenskar av Heidis typ stenhårt fast i en slags etnocentrism som gör dem oförmögna att se utanför sin egen värdegrund som innefattar saker som kammarmusik, Genèvekonventionen och Susan Sontag.
Det är inte alla som har samma värdegrund trots att de är artiga.

Nå, Heidi et al kommer väl att fatta så småningom.

Under tiden presenterar Svenska Dagbladet ett nytt avsnitt i serien Hundvisslan.

Men var är glädjen- all denna mångfald och så låter det som om man sålt smöret och tappat pengarna? Det man i ord och gärning har arbetat för i åratal förverkligas och ledarsidorna i hela Sverige låter så dystra. Jag hade väntat mig en lite annorlunda sinnesstämning.
Intressant- nästan som på en given signal ramlar beställningarna in till politikerna.

Grundfelet de gjort är att de faktiskt varit övertygade om att alla är lika. Att alla haft samma grundinställning och syn på individerna i samhället:


Men in kommer organisationer, religioner och människor som inte har dessa normer. De skiter högaktningsfullt i våra Svenska normer. De till och med föraktar dessa våra normer.

De spelar ett annat spel helt enkelt. Vi kör med att förverkliga individen från ett kollektiv i detta livet och de kör med att forma individer till ett kollektiv inför nästa liv. Kulturkrocken är total.

Vad Heidi och andra PK personer gjort under många år är att uppmuntra dessa grupper att kollektivt vägra integration med hänvisning till individuell frihet.

Hijab är ett utmärkt exempel på denna personliga frihet som utnyttjas av de krafter som vill forma ett kollektivt parallellsamhälle med egen värdegrund. Shariainspirerat och separerat.

Dessa PK-tyckare är utnyttjade som duktiga idioter.

Japp och allt är en stor jävla nödraket som bönfaller någon, inte SD, att rädda oss från hemska rasistiska SD och sotdöden genom att genomföra politik exakt lik SD:s, men inte SDs.

Det är nästan, nästan dax att döpa om tråden. Det blev inget riktigt krig om mångkulturen, när vi fotsoldater närmade oss löpgravarna kastade motståndarna självmant vapnen och smet iväg som tjuvar om natten. Verkligheten blev för påtaglig och ingen ville vara med i bunkern under Berlin.

Så här ser det alltså ut idag, hur ska det se ut om några år med samma politik? Kommer vi få se en journalistik som i full frenesi attackerar regering för dess ansvarslösa politik?

Spännande sa flickan som åkte till Rinkeby (gammal svenskt ordspråk).

Sanna Rayman på SvD ger sig in i diskussionen som en till i raden av blivande realister(?). Ingen stor grej men värt att nämna.


Jahapp. Det där med "bygga motsvarande en mellanstor svensk stad årligen" (Rayman) och "33 kommuner" (Dagens Samhälle) är intressant för det är en bild som sätter sig, den åskådliggör så tydligt vad det handlar om. Bra om den bilden sprids.

De senaste dagarnas trend i diskussionen i media har näst intill fått mig att springa runt och skrika "Vad var det jag sa!" som en speedad 8-åring efter en godisbuffé. Det tråkiga är att den konspiratoriska delen av mig kan inte släppa tanken på att som ovan nämndes förefaller det lite väl tillrättalagt. Budgetdebatten närmar sig med stormsteg och att när nu elefanten börjar visa sig, skrikandes efter mer mat i form av skattepengar, så ser nu politikerna en möjlighet att få använda folkets godhet, som dom är övertygade om att vi besitter, för att genomföra skattehöjningar på de flesta plan.

Jag vill inte sträcka mig så långt som att politikerna har planterat det här hos tidningsredaktionerna men en och annan chefredaktör kan mycket väl ha bett sina clowner att kratta manegen.

Det är väl helt enkelt så att jag blivit cynisk på gamla dar.

Dagens första mening jag hör på P1: "Om min familj hade skickats tillbaka till Chile..." Någon typ av krönika. Vet inte vem som pratade och varför. Men det är måndag och det gäller att slå an rätt ton direkt.

EDIT: Skall naturligtvis vara "Om min familj havde skickats tillbaka till diktaturens Chile..."

Och i SVT sitter Soraya Post och Thomas Hammarberg och säger att tiggare är Sveriges ansvar, vi måste ge dem husrum och vård.
Sedan är det ett reportage om att tiggeri nu förbjudits i en stad i Norge och så en rapportering om döda IS-jihadister. Och klockan hade inte ens slagit sju än.

Vet inte om jag håller med där. Jag tror sambanden är annorlunda. Kom ihåg att även om de socialdemokratiska regeringarna var mycket snälla mot t.ex. Östtyskland, så var kommunisterna en direkt fiende enligt socialdemokraterna. Den enda politiker som egentligen rubbade den synen var Palme, se hans Moskavbesök. Men det har också visat sig i efterhand att Palmes förbindelser med NATO i allmänhet och USA i synnerhet, var tämligen långtgående, hemliga och lämnade inga tvivel om var den svenska regeringen stod om det skulle hetta till.

Jag tror snarare att socialdemokraterna blev infiltrerade eller reformerade (valet endast en ordlek) efter murens fall. V var inte så sexigt med en nyligen fallen ur och S sög upp radikalerna istället för V. På den tiden var ju också MP nytt och dessutom betydligt längre bort från vänsteridéer än idag.

Det passar dock bra i sammanhanget att posta detta från Dagens Arena. En ledare av - för mig okänd - Lisa Pelling: http://www.dagensarena.se/opinion/va...europas-murar/

Här använder man murens fall för att propagera för ett förstörande av fästning Europa.


Artikeln avslutas med det stycket, som föregås av ekonomiska resonemang kring Tysklands återförening. T.ex. den här oerhört barnsliga formuleringen:


Tolv nollor! Shit.

Jag är f.ö. lite förvånad över summan €2000 miljarder perioden 1990-2014. Det är 775 miljarder kr/år. Det är inte så mycket i ett så pass stort och välmående land som Tyskland. Man har ju också definitivt fått något för pengarna. Till skillnad från det svenska utgiftsområde 8 (eller vad det nu var).

Men visst är det lite småroligt att Rapport pratar om folkviljan som raserade muren och Dagens Arena försöker samtidigt motivera i praktiken fri invandring med murens fall 25 år tidigare. Snacka om folkovilja.

Som flera noterat verkar det vara en vändning på gång i debatten om invandring. Man kan då fråga sig följande:

Är det de skickligaste kappvändarna och opportunisterna i etablissemanget som nu börjar slå små kilar i multikultibygget och så frön av osäkerhet?

...eller...

Är det så enkelt att etablissemanget är så lågbegåvat i snitt, att det är först nu som fåtalet av dess medlemmar börjar reagera på att fartyget har slagsida och riskerar att gå under?

Vi får se om de olika sidorna nu formerar sig. Intill för någon månad sedan var invandringen inget problem, möjligen integrationen som svenskarna svarade för, medan SD var ett sekteristiskt avgrundsparti. Nu är istället hotet att invandringen göder SD, och att partiet till och med kan bli regeringsbildare. För journalisterna är hotet uppenbart; ett SD vid makten kommer att vara avsevärt mer immuna mot mediedrev än andra partier och det är nog slut på presstöd med Kent Ekeroth som kulturminister. Men fr a skulle det innebära att svenska folket har tagit kommandot över den politiska och medieeliten i landet och att demokratin visat sig fungera. Att massinvandringen kollapsar landets ekonomi börjar man komma till insikt om, men det är än så länge bara halva problemet.

Så, nu efterfrågar man SDs politik i syfte att motverka SD. Det blir som sagt spännande att se hur detta konststycke skall gå till.



Sanna vet hur landet ligger, men har så klart fått lägga band på sig. Bandens grepp lossnar litet nu...

Ett urgammalt knep. Lite av att "eld skall med eld förgöras"

Och det är precis det som fått mångkulturens förespråkare att ändra sig.

Flyktingar är oftast flyktingar för att de är på den förlorande sidan.
Under sommarens IS framgångar var det självklart för sjuklöverns politiker att "öppna sina hjärtan" för de flyktingar som tvingats fly från IS.

I takt med att IS förlorar och själva tvingas fly ändrar sig medielandskapet snabbt.
Nu bombas IS och de som nu tvingas fly är till stor del IS anhängare. Och fd stridande.

Bara det är "fel" flyktingar kommer invandringen att vara tillåten att kritisera.

Vad är nästa steg? Att "ordna" så att 100.000-200.000 välutbildade rysktalande ukrainare söker asyl i Sverige?
Hur kommer då sjuklövern reagera. Svaret är givet. De kommer stoppa ett sådant migrationsinitiativ.
Men det skulle också möjliggöra stoppandet av annan fram till nu i deras ögon behjärtansvärd migration.

Eld skall med eld förgöras fungerar också som strategi i kriget om mångkulturen.