Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Angående Anders Hasslerts skrift. Eller pamflett snarare. En pamflett varmed han drar en lans för den innehållslösa svenskheten.

För det första har det aldrig funnits något folkhem. Det är en tankefigur som använts i propaganda och som i dag används av romantiker alternativt dystopiker, när dessa blickar tillbaka på tiden strax före och efter andra världskriget.

För det andra argumenterar han ohederligt när han kopplar samman svenska staten, eller rättare dess myndigheters, handhavande med efterblivna, halta och lytta och sinnessjuka, med dagens utlänningar och vår mosaik av mer eller mindre kameleontlika nationella minoriteter. Och att svenskarna inte skulle brytt sig om sina barn, kusiner, föräldrar och nära vänner, bara för att de var varierade, det är ren och skär lögn. En direkt förolämpning mot mig och andra svenskar. De anhöriga brydde sig enormt mycket om sina mindre lyckligt lottade anförvanter. Man älskade dem högt och drabbades av stor sorg vid olyckor och dödsfall. Vi kände ansvar utan att staten talade om för oss svenskar att vi skulle känna ansvar. De allra, allra flesta svenskar gjorde säkerligen vad man kunde för att dessa anhöriga, som Anders Hesslert kallar varierade, skulle ha det så bra som möjligt. Till och med när de varierade var svåra att leva med, ja rentav omöjliga att leva med, så brydde och oroade man sig. Och definitivt så uteslöt man inte de varierade från ett tänkt svenskt vi. Det är ren lögn att påstå något sådant. Anders Hesslert gör det uppenbara misstaget att bland ihop svenska folket med den svenska staten och dess representanters sätt att se på och behandla de varierade. Gör han sammanblandningen omedvetet må det vara hänt, men gör han det medvetet så är han inget annat än en liten lort. Och jag undrar, vill de nya svenskarna som både ska få behålla sin osvenska särart och för oss svenskar ha rätten att tala om vad som är svenskt, verkligen ses som varierade på det sätt Anders Hesslert menar? Självklart anser han det, för varför annars göra den liknelsen.

För det tredje vill Anders Hesslert bygga ett nytt holistiskt vi, för om vi inte gör det så kommer vi att drabbas av sänkt samhällsekonomisk potential. Sänkt samhällsekonomisk potential? Vad är det? Har aldrig hört uttrycket förut. Nå väl, det sägs ju att mycket ska man få höra innan örona trillar av, och det får man verkligen när Anders Hesslert fortsätter med att förorda lagstiftning som tillåter exempelvis skäktning och omskärelse, i syfte att vidga det svenska vi:et. Vidare ska kommuner högtidlighålla inte bara kristna utan också andra religioners begivenheter, för att visa att alla är inkluderade. Och så till sist guldkornet i hans argumentation, ingen har ju faktiskt ont av extra fest. Det Anders Hesslert säger, det är alltså att svenska staten ska gå in och lagstifta om vem som är svensk och vad som är svenskt, inte bara som nu nöja sig med att bestämma vem som kan bli svensk medborgare. Det är ett ganska stort steg för en stat att ta. Ett steg som jag gissar och tror är dömt att misslyckas. Men svenska staten kommer säkert att ta det steget. Fullt ut. Trots att man vet att det är det svenska folket ensmat, hur vagt ett sådant uttryck än är, som bestämmer vem som tillhör respektive inte tillhör gruppen. Det kan ingen stat i världen lagstifta fram. Inte heller i media kan en sådan samhörighet kommenderas fram. Man kan likt Anders Hesslert kriga sig blå i massmedia, det hjälper inte.

Efter att ha läst Anders Hesslerts text misstänker jag att han är nihilist. Särskilt intresserad av att förneka värdet av någonting som helst svenskt. Inte för att det svenska och svenskarna inte skulle finnas, utan för att han personligen upplever det besvärande att vi finns. Men, kanske förnekar han ändå rentav min och andras existens helt och hållet. Men mot ett sådant synsätt från hans sida talar ju hans prat om folkhemmet och den exkluderande svenskheten. Allmänt sett ger skriften vid handen att Anders Hesslert inte tänkt klart. Eller så är han varierad på riktigt. Och det enda med hans text som kan liknas vid holistiskt, är dess uppenbara likhet med att ingen människa äter dynga, oavsett om vi är svenskar eller araber, och som sådan bör den förpassas till det enda med hål som passar här, nämligen dassets skithål, vilket gärna får vara holistiskt, bara Anders Hesslert är noga med att lägga på locket när han är klar så ska det nog gå bra med det.

I övrigt tycker jag mig känna igen det han skriver, men jag kan inte komma på var jag läst det tidigare. Kanske är det nåt jag hört på radio eller sett på tv. Hur som helst så kan hans idéer knappast vara originella, även om de är oegnomtänkta och inte så lite otäcka.

Just så! På samma sätt som media länge har varit en drivande kraft mot Sveriges och svenskarnas intressen i mångkulturfrågan, så har desamma agerat likartat när det gäller svensk säkerhetspolitik. Dessa frågor hänger ihop, på mer än ett sätt. Emellertid börjar det brännas nu, och i DN kan man alltsom oftast läsa om hur illa det är med försvaret. Man köpte till och med över Mikael Holmström från SvD. (FB) "Dårarnas paradis!" (Svensk säkerhetspolitik)

Problemet är att i mångkulturhaveriet som i försvarshaveriet så finns det inget "vi" kvar. Vilka är dessa "vi" som skall försvara respektive försvaras? Att försvara mot utifrån kommande människor i gröna kläder respektive i andra färgsättningar - är det någon skillnad? Om Ryssland är ett hot - mot vilka "vi" riktas i så fall detta hot? Varför kommer inte samma hot ifrån IS-sympatisörer?

Så länge frågan om "vi" är obesvarad, så är det omöjligt att få rätsida på Sverige.

Tidskriften Neo är intressant ur flera aspekter. Dels den vassa Paulina Neuding och dels den halvstarriga Mattias Svensson. Skillnaden mellan vad dessa producerar idag är enorm och frågan är hur länge Mattias står ut med kollegor som ser verkligheten?

Idag skriver Neuding i Barometern och det är bara lyfta på hatten för stringensen och brallorna är nerdragna till fotknölarna på våra matkhavare.

Citat "Det borde också vara en påminnelse om att utvecklingen har gått mot just segregation, trots att politiker från höger till vänster de senaste trettio åren aldrig har lovat något annat än integration. 1990 hade vi tre så kallade utanförskapsområden. 2012 var de 186. Trots att bara Biskopsgården fått över hundra miljoner kronor de senaste arton åren i särskilda satsningar."

http://www.barometern.se/ledare/for-...tt-misslyckas/

Neuding skriver alltid bra i dessa frågor, men återigen tvingas man konstatera att problemen endast beskrivs, några lösningar presenteras inte. Inget tal om aktiva begränsningar av invandringen, inget tal om volymer eller någon konkret kritik mot den bankrutta mångkulturen. När ska tiden vara mogen att faktiskt påtala elefantens existens i rummet? Hur kan en fråga vara så låst som denna? Jag begriper det faktiskt inte. Föreställer sig dessa skribenter att de kommer att störta ner i ett hål i jordens inre om de talar rätt ut om det alla med minsta insikt i frågan vet behöver göras?

Super-Tino rycker åter igen ut och ställer saker tillrätta. Tur att han finns.


DN har ju som vana att publicera de mest häpnadsväckande fabler om invandringens enastående vinster för Sverige. Tidigare den undermåliga OECD-rapporten där man struntade i hela utgiftssidan. Därefter skojet om Sandviken där alla invandrare -- även arbetslösa -- påstods generera miljonvinster till kommunen.

Senast i raden generaldirektör Mikael Sjöberg, arbetsförmedlingens högste chef som kände sig skickad att propagera för fortsatt rekordinvandring.

Tino strimlar galenskaperna i småbitar:

http://www.tino.us/2015/04/trams-fran-ams/

Tinos svar borde av anständighetsskäl publiceras i sin helhet som replik i DN.

Just det här har jag funderat mycket på, senaste tiden. Jag har följt den här tråden senaste åren och även försökt spara nyheter/artiklar/inlägg et.c. relevanta för trådens ämne, vilket har växt till en hel del längs tidens gång. Eventuella genombrott, eventuell klarsyn, eventuellt praktiskt och pragmatiskt synsätt.

Men så slog det mig. Tyskland och England exempelvis, som själva har bland Europas högsta invandring, har en fundamentalt annorlunda samhällsdebatt kring fenomenet invandring och mångkultur. Merkel och Cameron (dåvarande premiärminister) har själva sagt att det multikulturella samhället har misslyckats ( inte som koncept, utan bara i nuvarande tappning, men ändå). BBC ställer frågor till allmänheten på samma tema som dessa statschefer redan varit inne på. Överlag är det jämfört med Sverige inte alls samma censur och förvrängning, för att inte säga lögner.

På vilket fundamentalt sätt har denna samhällsdebatt lett till en förändring? Sakernas tillstånd hålls ändå på ett strikt teoretiskt plan, inte praktiskt. Vare sig ett land har en sund och hälsosam debatt eller ej, spelar inte detta någon fundamental roll i praktiken. England, Tyskland och Sverige svämmar över av mångkultur på precis samma sätt.

Vi sitter här och tolkar och letar tecken men även om "målet" blir uppnått så har det, sannolikt, ingen som helst signifikant betydelse (notera signifikant).

Allt måste börja nånstans. Det första som måste vinnas är problemformuleringen. Där har man nåt längre i mindre totalitära länder än Sverige.

Sverige är så stöpt i relativism, utopier och faktaförakt att katastrofen med att t ex bygga upp gigantiska modulhusfavelor inte ens ses som en katastrof av de styrande utan som en liten bump på vägen till den fägrande United-colors-of-Benetton-reklamvärlden.

Fackkunskap och oberoende intellektuella håller sig långt borta ifrån den offentliga debatten i Sverige. Om de mot förmodan deltar så beror de på att de har gått eller kommer att gå i pension inom några år. Skälet till varför är att akademiker som satsat kanske decennier på att nå en vettig position ej vill riskera att pissa bort den genom att vara ärlig och sanningsenlig. De som strukturellt gynnas är medvetna och omedvetna lögnare och om man slår hål på deras lögner så får man halva byråkrati-Sverige över sig som ser sina budgetar hotas samt X antal vänstergalningar i och utanför media som inte drar sig för att trakassera privatpersoner.

Därför som Tino är så viktig. Han är en av väldigt få intellektuella i Sverige som faktiskt både kan och vill gå emot korruptionen och lögnerna. Att han egentligen inte kommer med nånting nytt för oss som följer frågorna är inte så viktigt. Bara det faktum att han finns kommer räcka långt. Efter att hans bok publicerats så kommer problemformuleringen vinnas. Då når vi dit UK och Tyskland är idag. Kanske inte hjälper Sverige speciellt mycket men det hjälper mig. Är inte det minsta skoj att följa svenska fejkintellektuella som skriker att blått är rött och att upp är ner. Kommer kännas bättre att gå mot undergången i vetskap om att samhället i stort valt den inriktningen och att det handlar om vår undergång, utan dissonans av den offentligbetalda lögnarklassen.

All heder åt Tino, det han gör är utmärkt. Men har du inte lite för höga förhoppningar om den effekt hans bok kommer att ha? Vad är det som talar för att den kommer att påverka debatten mer än marginellt? Mer troligt är väl att medieetablissemanget tillämpar sin vanliga selektiva hörsel och låter det passera. Det finns i princip ingen granskande journalistik i Sverige. Medierna läser ofiltrerat upp pressmeddelanden från maktens boningar. Så skedde med AF:s rapport, så kommer att ske igen. De är fullständigt skamlösa. Ljuger oss rätt upp i ansiktet. En Anna Dahlberg, en Per Gudmundsson kan polera argument hämtade från en person som Tino och publicera dem på sina sidor, men något genomslag blir det inte. Bör man hoppas på droppen som urholkar stenen?

A propos det fetstilade. Du skriver: "England, Tyskland och Sverige svämmar över av mångkultur på precis samma sätt". Det stämmer inte.

Jag vet inte vad du avser med "mångkultur", men ibland används det slarvigt som en synonym för mångetnicitet.

I Sverige är andelen personer med utländsk bakgrund idag. ca 30%. I Storbritanninen är den ca. 15%.

http://en.wikipedia.org/wiki/Demogra...gdom#Ethnicity (fotnot)

I Sverige har dessutom den här demografin skapats på ca en dryg generation - i Storbritannien har utvecklingen gått betydligt långsammare, även om regeringen Blair innebar ett trendbrott.

Jag delar därför inte uppfattningen, att "England, Tyskland och Sverige svämmar över av mångkultur på precis samma sätt", eftersom förändringstakten och den aktuella demografin inte är försumbara faktorer (oavsett vad man än lägger in i begreppet "mångkultur").

Utvecklingen är inte ödesbestämd och i länder, som inte är lika extrema som Sverige har man *mer* TID till sitt förfogande att styra upp utvecklingen via "en sund och hälsosam debatt", än vad Sverige har, innan samhället är oåterkalleligen sönderbrutet.

Fotnot Siffrorna är inte rakt av jämförbara, eftersom de svenska siffrorna för "utländsk bakgrund" *endast* omfattar två generationer - till skillnad från de brittiska.

(Då jag (i likhet med de flesta av dagens svenskar) inte läser tyska lika obehindrat, som jag läser engelska, så avstår jag från att närmare undersöka, vad som avses med begreppet "migrant bakground" när det gäller Tyskland: "German citizens of no migrant background .. (80% of total population)"/wikipedia)

-----

PS Jag delar glimmandes analys:


Liksom jag delar Arnstbergs:


https://morklaggning.wordpress.com/2...fran-fortryck/


Marika Formgren skriver i sitt senaste blogginlägg (som rekommenderas varmt), om hur medborgarna lär sig att hålla käften... "Med skräcken som verktyg".LÄNK



Det är inte ristat i sten, att Sveriges åsiktskommissarier aka svenska s.k. journalister kommer att lyckas kväva allmänhetens kunskap om det samhällsförfall, som svenska politiker och journalister har skapat gemensamt och i tyst samförstånd mha de (perversa) incitamentstrukturer, som de tillsammans har utformat ... och det är inte heller ristat i sten att de kommer att lyckas kväva alla protester.

Det är m.a.o. inte ristat i sten, att Sveriges åsiktskommissarier aka svenska s.k. journalister kommer att vinna (media)kriget mot väljarnas förhållande till verkligheten.

Hur lång TID, som återstår (innan samhället är oåterkalleligen sönderbrutet), är därför betydelsefullt och kanske t.o.m. helt avgörande.

De tre storstäderna och universitetsstäderna är stöpta i det, media och sjuklövern är stöpta i det, men knappast Sverige som helhet. Nämnda grupper förstår väldigt lite av hur vid klyftan har vuxit sig de senaste åren. Även nu när SD har över 15% är de övertygade om att det är en liten högproduktiv grupp av "troll" som skriver arga läsarmail och kommentarer.

Anna Hedenmo beklagade sig idag över sin mailskörd efter intervjun med Karlsson, och som exempel på "hatet" från "rasisterna" gav hon detta:

"Du är ta mig fan den mest blåsta person jag sett i rutan i vänsterstyrda SVT. Fan ta dig och dina gelikar för att ni bjuder upp till dans med islam genom att kritisera dom som kritiserar dom istället för att lägga krut på det som verkligen hotar. Hur fan i hela helvete kan du se dina barn i ansiktet din självrättfärdiga skrupelfria jubelidiot."

Jag tänker... va? Är detta "hat"? Från en "rasist"? Trodde det skulle komma nåt om lemlästning och stekning i smör som den där SSU:aren brukade skriva om. Hedenmos exempel är ju bara en tämligen genomsnittlig spontan tittarreaktion som jag har hört i i TV-soffor hemma hos folk av alla sorter. Så där låter det i snart sagt varenda bastu, omklädningsrum, bilkö, fikarum och TV-soffa som inte befolkas av den ängsliga medelklassen i Stockholm. I etablissemangets elfenbenstorn tror man uppenbarligen att den sortens språkbruk och åsikter endast finns på Flashback och Avpixlat. Men i rådande läge har den invandringskritiska delen av befolkningen en lägstanivå av frustration som konstant ligger över den lyckligt obekymrade elitens högstanivå. Självklart retar man upp många med att slösa sändningstid och spaltutrymme på att rikta udden mot SD istället för de alltmer akuta problemen. Någon tiondels promille av de frustrerade skriver till Agenda och klagar.

Har jag förvillat mig, eller nämner Formgren begreppet "den goda populismen" som oyto lanserat i denna tråd?

Att allt måste börja någonstans har jag förstås svårt att argumentera emot. Men den primära poängen med mitt inlägg är ju just att även om andra länder har vunnit problemformuleringen, så har detta haft en i det närmaste negligerbar effekt i praktiken. Den enda förändring som sker är i teorin, i samtalet. Men om det inte har tydlig effekt i praktiken, har det verkligen ett tydligt värde för invånare i landet? Kan du namnge ett land som har förändrat sin samhällsdebatt kring mångkultur och invandring som sedermera lett till stora konkreta reformer? Kanske svarade du nedan på vilken nytta en ny samhällsdebatt skulle leda till;


Missförstå mig inte. Jag är naturligtvis också intresserad av en balanserad och sund debatt. Men jag ska försöka jämföra utvalt vansinne, i praktiken, i England och Sverige;

England:

1, Rotherham skandalen ( det har dykt upp flera liknande situationer i andra städer. Det är tydligen bättre i England att inte bli kallad rasist än att förhindra små barn från att bli psykiskt och fysiskt misshandlade och våldtagna och i vissa fall bli mördade )

2, Muslimskt kvinnogäng slår ner en vit brittisk kvinna och uttrycker sig dessutom rasistiskt. De får gå fria eftersom de inte är "vana" vid alkohol och vem vet hur mycket lidande denna kvinna kommer få gå igenom efter attacken. (http://www.dailymail.co.uk/news/arti...lag-FREED.html)

3, Precis som i Sverige finns det platser där landets lagar inte längre gäller. (http://www.dailymail.co.uk/news/arti...e-systems.html)


Sverige:

1, Etableringslotsar. Skattepengar har bland annat gått till terrorist rekrytering, eller med andra ord, skattepengar har gått till religiösa krig innehållande våldtäkter, misshandel och mord ( Har knappt lett till någon diskussion alls, har funnits med i media förvisso, men ej i proportion till hur extremt allvarligt detta är )

2, Modulhus a'la tredje världens kåkstäder, som du själv nämner, tycks ej få mer än en axelryckning

3, Läkare dömd att betala skadestånd på 75 000 kronor till någon som ej ville skaka hand på grund av religiösa anledningar. Samtidigt finns det flera som nämnts här på flashback som har våldtagit någon och som då behöver betala cirka 100 000 kronor i skadestånd ( (FB) Läkare dömd för vägran att undersöka muslimsk kvinna som inte ville skaka hand )

4, Polisen har slutat föra in etnicitet i brottregister, vilket säkerligen många i media tycker är bra. Samtidigt tycks det vara väldigt intressant att nämna att invandrare är mer utbildade och i högre grad är entreprenörer? ( unvis.it/www.aftonbladet.se/kultur/article14917884.ab ). Poängen här är att man antingen tar med det goda och det onda, eller så gör man inget alls. Man kan inte ha olika regler för svenskar och invandrare på det här sättet.

Det här är relaterat till trådens ämne i allra högsta grad. Mediakrig eller ej, i praktiken pågår fullständigt surrealistiska saker i båda våra länder. I praktiken leder en sund och hälsosam debatt till ett marginellt annorlunda samhällsklimat. Varför då? Jo därför att det mångkulturella samhället ska bli av, vare sig vi vill eller inte.