Citat:
Ursprungligen postat av
SimonStyliten
Inte bara det, han beskriver ju konsekvenser av kulturkartan för nutidens Sverige. Fram tillochmed 1970-talet såg de styrande i landet det som självklart att nordost är dit vart varje nation borde sträva, och desutom ville de trycka de invånare som kom hit åt nordöst på kartan med assimilation.
1) SDare och övriga som reagerar som med frustration och dras åt vänster, i riktning mot Ryssland - de ser att vår hegemoni och livsstil som hotad och börjar värdesätta survival framför self-expression.
2) SD-motståndare som tvingas överge sekulära värden som objektivitet och därmed knallar söderut i riktning mot Latinamerikahörnet.
(Skulle f.ö. vara intressant att läsa lite om vägar länder vandrar på kulturartan, och vad som kan orsaka attraktion och repellering mellan kulturer.)
I slutklämmen har nog Håkan Lindgren fel, förresten. SD har inte gått i baklås, de är bara marginaliserade i svensk politik, i vanlig ordning. Därför fortsätter de bida sin tid med ännu växande opinionsssiffror. Och visst märks det väl ett gradvis lyftande på locket och ett pysande pga övertrycket, även om det går väldigt långsamt?
Jag tror inte konservatismen återkommer som någon dominerande kraft i Sveriges samhällsliv. Folk vill helt enkelt inte flytta sig alls i kulturkartan. Det är det som motståndet till dagens politik handlar om. Man är trött på knasvänsterns radikalfeminism och tokhögerns autismglobalism. De fungerar inte ens som lockande visioner, för man vet redan från början att de är praktiskt omöjliga att genomföra. Socialdemokratins folkhem var en vision, men en vision som var möjlig i verkligheten, men det betyder inte att folk vill återgå till 1950-1975. Vi är idag alldeles för individualiserade för att åter snällt stå i led under socialdemokraternas röda fana. Men ingen vill inte leva i ett bra samhälle, man vill leva i ett förbättrande. Det som hänt är att det den senaste tiden kommit in
folk som stör denna framtidstro, som har ur vår synvinkel ickeintellektuella uppfattningar om vad som är viktigt i samhälle och vad som ska vara på agendan, och som saknar känslomässiga och historiska kopplingar till landet. Det är detta problem man vill bli av med, så man kan fortsätta den verkligt genomförbara framtidsprojektet Sverige.
SDs vision om Sverige är ju dock på sitt eget sätt utopisk, inte bara en mjuk nationalism och socialkonservatism. Är inte viljan att förändra de människor som kommer hit enligt svensk modell, där modernitet, rationalitet, anspråkslöshet, jämlikhet, tillit, ickehierarki, luthersk moral och undertryckta känsloyttringar väl får står som ledord, i sig en utopisk tanke? Att på något magiskt sätt förvandla Husby till Danderyd om bara det svenska folket håller ihop? Hur skulle det ens gå till?