Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Mycket vältaligt och avslöjande om debattklimatet i Sverige och urvalet extremister som bjuds in i skatte- och licensfinansierade statstelevisionen. Tacksamt att det finns etablerade medier utomlands som kan ge röst åt Sveriges patologiska status. Om inte annat så kan det vara uppbyggligt för inhemsk opposition som känner sig marginaliserat, utfryst.

Jag misstänker att det inte är fråga om en riktig bojkott, men det borde det vara.

Om man förbjöd sina partimedlemmar att svara på frågor från Expressen så länge tidningen samarbetar med RG så hade man ju äntligen tagit bort en del av "nolltoleransens" scoop-incitament.

Motiveringen är ju utmärkt och knyter an till medias eget arbetssätt mot SD: Shoot the messenger och guilt by association: Ur SD:s spin-perspektiv är det viktiga inte VAD som framkommit utan att det tagits fram av fel personer - precis som etablissemangets reaktion på system- och invandringskritik.

Inte bara Grillo har visat att det fungerar, vår egen Zlatan bojkottade ju länge Aftonbladet när de misshagade honom. Blev han en mindra stjärna för det? Nej, för liksom Jimmie behöver han inte tabloiderna lika mycket som de behöver honom.

Det är viktigt att SD nu utstrålar en vilja att bestraffa och belöna, för upplevd makt är verklig makt och i den aggressiva tangon med media kommer det antingen vara den ena eller andra parten som för.

Leif GW Persson skriver om Åkesson och SD:


http://www.expressen.se/kronikorer/l...-uppvaknandet/

Moderaterna har faktiskt ett gyllene tillfälle att bryta med den tidigare invandringshysterin. De kan skylla på Reinfeldt. Kommer bli intressant att se hur M beter sig.

Är faktiskt lite överraskad till att Reinfeldt trodde att fraser som "öppna era hjärtan" räcker för att övertyga moderater om det visa i internationell solidaritet helt och hållet på svenskarnas och Sveriges bekostnad. Han måste ha levt i nån sorts bubbla över vilket parti han egentligen styrde. De liberala delarna vill inte ha skattepålagor för solidaritet. Inte ens mellan svenska medborgare. De konservativa vill inte driva utopiska dårfinksprojekt för att förändra vår etniska profil i nån sorts we-shall-overcome-anda.

Bra skrivet Jan. Jag gillar din avslutning:


Själv är jag dock pessimistisk om att något intresse finns att vädra ut denna rättsröta. Researchgruppen mfl. ÄR verkligen etablissemangets hantlangare. Det är liksom ingen slump att just dessa grupper samarbetar med Bonnier och att personer ur samma grupperingar medverkar i EU-rapporter kring hur yttrandefriheten ska kringskäras.

USA fortsätter med spaningsflyg över det svenska medielandsskapet.
HUGH EAKIN skriver i The New York Times om åsiktspolisen som noga patrullerar åsiktskorridoren, "allas lika värde", därmed basta!
förbudet att tala om invandrare o kostnader i samma andetag noteras ...
http://www.nytimes.com/2014/09/21/op...f=opinion&_r=0
Notabelt att terrorexperten Magnus Ranstorp är med, nog ingen slump? USA tänker inte låta Sverige vara ett vilohem för okända jihadister o Al-Shababkrigare. "Why Sweden's Borders Concern Europe" hade Businessweek som rubrik häromdan. ( concern ung. bekymmer, angår)

artikelförfattaren är senior editor på The New York Review of Books, går inte avfärda som orolig bonnläppsrasist.
bara för några dar sedan redogjorde NYT mer detaljerat om medias förföljelse av oliktänkande, med hembesök osv.

Intressanta artiklar i NY Times. En sån artikel kan nog påverka Moderaterna mer än 100 liknande artiklar i svensk press.

Medias förklaringsmodeller ger jag i allmänhet lite för. Det flesta försöker hitta alternativet till det uppenbara: majoriteten av svenskarna gillar inte excesser. Det ska vara lagom, lagom med invandring.

Genomsnittssvensken gillar inte olika - i vart fall inte i överflöd, det gränsar till missbruk av vår tolerans. Denna gräns har politikerna (frampiskade av medierna) flyttat fram för varje år nu i decennier. Folk upplever detta som provocerande fräckt och påtvingat.
Nej, folk i gemen vill (precis som villaägarna i Danderyd, Täby, Vellinge osv rikemansområden) köpa sig fria från problemen. Man låter SD (M) säga att vi köper er tält, bistånd, skola, sjukvård (kommunal utjämningsskatt) i era grannområden - bara ni inte kommer hit. Stanna där (bliv vid din läst) så ordnar det sig.

Folket har rätt. Våra politiker har fel.

Enligt media så upplever 87% av befolkningen nära-döden-upplevelser och ofattbar sorg. Hur ska dessa 87% kunna övervinna Tragedin i sitt liv?
Det finns ju en fungerande modell för den processen, nämligen Kübler-Ross-modellen som säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser:
förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans.

Jag tror att folkets opinion till slut kommer att få media att svänga, som i sin tur ger politikerna frikort att kunna ändra politik utan att förlora ansiktet.
Så, var befinner sig media ?
Fram till 2009 befann man sig i förnekelsefasen, valet 2010 utlöste den kollektiva ilskan, med 2014-valets 13% till SD börjar köpslåendet följt av depressionerna p g a regeringens nederlag i riksdagen samt det parlamentariska systemets allmänna förlamning. Acceptans (nåja) kanske nås runt 2020 i media? Valrörelsen 2022 kanske politikerna äntligen fattat att bästa sättet att desarmera SD är att göra dess politik till sin egen.
Vad säger ni?

Denna skiss säger mycket. Jag brukar se det som att utvecklingen går i rätt riktning. De metapolitiska-mentalitetsmässiga segrar som vunnits är irreversibla. Det går sakta, men det går framåt.

Vidare så var stämningen 2010 mer beslutsam i PK-lägret. Nu vet PK-folk inte vad de ska tycka, med 790.000 som röstat på SD.

För att anknyta till modellen ovan så är förnekelsefasen nu definitivt över. MSM kanske än försöker med denna taktik men det är döfött. Man kan inte ignorera 13% av en opinion.

Bra artikel, men som redan framgår av den; Det finns knappast något intresse hos Makteliten (politiker och journalister) av att göra något åt detta, dom är en del av det.

Det man kan göra är nog inte så mycket, om man inte skall ta till våld själv, för att försvara demokratin (något som mycket väl kan bli nödvändigt), är att helt sluta köpa produkter av dom komersiella aktörer som stödjer detta (fram för allt bonnier).

Jag köper modellen med de olika stegen, men jag är inte övertygad om din tidsaxel. Jag har känslan att när konsensus väl svänger i Sverige (och det börjar den göra) så kan allt gå väldigt väldigt fort.

Ponera att detta regeringskaos håller på en månad till eller så, med tafatta utsträckta händer åt alla håll... C kan ju svetsarn drömma febriga drömmar om - han agerar precis som det vore Olof Johanssons centerparti bestående av rådiga bönder han ska köpslå med. Idag består centerpartiet av kindpussande transsexuella bögar. Det är inte samma parti. Inte heller FP är samma parti som det en gång var när S råkade lyckas att samarbeta med dem.

Så kommer budgeten inte att gå igenom. Talmannen försöker förgäves hitta någon annan regeringsbildare. Moderaterna har straffat ut sig själva i regeringsbildningen. Då har vi alltså de två "statsbärnade" partierna regeringsodugliga.

Det kommer bli parlamentarisk kaos och ett extraval, i vilket det parlamentariska läget kommer att behållas alternativt kommer SD att växa något.

Den parlamentariska situationen tillsammans med våra politikers sandlådefasoner som går stick i stäv med "folklig konsensus" och belysandet av den parlamentariska lekstugan som nu pågår - medan SD bara kan titta på med popcornen i högsta hugg - är den bästa katalysator vi kan ha för att få till en snabbare förändring än den du har i din tidslinje.

Ingen hos moderaterna läser väl NY Times? Och skulle någon göra det kan jag inte tänka mig annan reaktion än att man kommer att tycka att "dom där jänkarna fattar ju ändå ingenting".

Det kommer inte att hända ett skit förrän Bryssel börjar skruva på sig och tala om att personer från Sverige i fortsättningen måste visa pass för inresa i andra EU.länder. Om vi släpps in alls.
Märkligt nog så verkar debatten om det svenska samhällsklimatet vara betydligt nyktrare i Danmark och USA än i Sverige självt.