Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, du har rätt. År 2000 var siffran 43%. Och år 2013 var siffran 44%. Dvs i stort sett samma nivå. (källa)

Det är lite oseriöst av Demker och andra att ständigt upprepa att motståndet minskar, när motståndet har varit ungefär likadant under hela 2000-talet.

Men beroende på vilket år man jämför med så kan man få det till en nedgång, eller så kan man få det till att motståndet är oförändrat. Det är ett klassiskt trick att man kan få fram den tendens man vill genom att själv välja mätperiod.

Sedan bör det tilläggas att de även frågar invandrare, inkl. utländska medborgare (däribland flyktingar). Och då de ökar i en hög takt i Sverige så lär deras svar sätta alltmer avtryck i en sådan här statistik. Dessvärre redovisas aldrig deras siffror separat. Så om en somalisk medborgare svarar att han inte vill minska på flyktinginvandringen så redovisas han som en svensk i statistiken och i propagandan.

Jag noterade innan valet att Aftonbladet inte var i närheten av Expressen när det gällde att piska upp hat mot SD och SD-väljare. Expressen hängde ut SD-politiker till höger och vänster genom att samarbeta med en tvivelaktig hackergrupp och försökte stigmatisera SD-väljare så mycket det bara gick. Aftonbladet däremot var mycket försiktigare i sin framtoning och försökte visa på att SD har fel, att invandringen har berikat Sverige och liknande.

Jag tror att Aftonbladet inser att många deras läsare redan röstar på SD eller kan tänka sig att göra det. Om de vill överleva som tidning är det inte speciellt smart att piska upp en hatstämning mot dessa. Och det är verkligen inte framtidssäkert att samarbeta med en tvivelaktig hackergrupp. Det är mycket bättre att ta SD-väljares oro på allvar och delvis bekräfta den. Aftonbladet har insett att SD är här för att stanna. Aftonbladet vill överleva och gör därför nödvändiga anpassningar. För Expressen är det inte lika viktigt att överleva eftersom Bonnier som äger Expressen också äger DN och kan fortsätta att bedriva opinionsbildning där. Aftonbladet har inte den utvägen.

En annan viktig del är att Aftonbladet står till vänster och vill ha mer vänsterpolitik. Att hålla på att dag ut och dag in skriva hatartiklar mot SD minskar utrymmet för att prata om det som faktiskt är viktigt för vänstern: Minska de rikas makt, välfärd för alla och inte bara de rika, att det skall finnas ett ordentligt skyddsnät om man blir sjuk osv. Innan valet hade Aftonbladet en mängd artiklar på detta tema som syftade till att få folk att rösta på de rödgröna istället för på Alliansen. Om Aftonbladet inte hade ägnat sig åt denna opinionsbildning hade kanske Alliansen blivit större än de rödgröna.

Där tror jag att förklaringen ligger till att Aftonbladet inte drevar på mot SD på samma hatiska sätt som Expressen.

Greider har under den senaste tiden drivit tanken att om bara vi börjar med keynesiansk makropolitik så kommer SD att försvinna.* Jag är mycket keynesvurmande själv, men jag tror att Greider skulle ha stor nytta av att läsa Klas Eklunds Vår Ekonomi, för att där lära sig skillnaden mellan konjunkturell och strukturell arbetslöshet, och det faktum att keynesiansk makro biter på det förra men inte på det senare. Han får se till att faktiskt lära sig vad det handlar om istället för att projicera sina socialistiska önskedrömmar på nationalekonomin. Sedan får han nog släppa tanken på att det exploderande stödet för SD beror på arbetslöshet. Släpp sargen och kom in i matchen!

* Bland annat här: http://www.efn.se/2014/09/18/veckoma...ernas-framtid/

Med tanke på hur media har särbehandlat SD i alla år, och inte minst under den nysslidna valrörelsen, så är det patetiskt när en medieföreträdare står och gråter över att partiet inte låter sig späkas hur som helst utan drar en gräns för vilka sorters människor man vill umgås med.

Om det är något som är "skamligt och odemokratiskt" så är det MSMs behandling av SD. Men media är vana vid att alla darrar och kryper inför dem, så visst blir det ett bryskt uppvaknande när någon sätter hårt mot hårt. Ha!

Den snabba teknik- och produktivitetsutvecklingen, samt utbudchocken av arbetskraft i och med globaliseringen, har i sig självt skapat en strukturell arbetslöshet. Att man därtill - med våra skattemedel - har pressat in analfabeter och extremt lågutbildade från världens alla hörn till en av Europas mest utvecklade arbetsmarknader måste vara ett av historiens största strategiska misstag.

Alternativet till återvandring är hänsynslösa statliga projekt i Sovjetisk anda. Ett jätteprojekt där man flyttar Hjälmaren kanske kan sluka stora mängder okvalificerad arbetskraft. Givetvis måste ju demokrati, miljöhänsyn och andra bagateller få stryka på foten för att sådant ska kunna genomföras.

Men jag tror att det är på den nivån så kallad "integrationspolitik" måste formuleras för att kunna fungera givet de stora utmaningar landet har.

Läs gärna denna artikeln av Tino S. Arbetslinjen rår inte på improduktiv arbetskraft.

Hej!

Jag har redan tidigare med stort intresse läst Sanandajis artikel, och jag delar hans bedömning. Och jag delar synen att Sveriges migrationspolitik drivit upp vår strukturella arbetslöshet. Det är ju just det jag säger ovan, att mer keynes inte kan rå på det problemet.

Däremot delar jag inte synen att teknikutvecklingen och globaliseringen skapat en strukturell arbetslöshet. Teknikutvecklingen har ökat produktiviteten medan utbudschocken hållit tillbaka lönerna och inflationen. Det är möjligt att en kraftigt förbättrad robotteknik i framtiden kan skapa ett slags strukturell arbetslöshet, men det är inget som inte kan hanteras med de makroekonomiska verktyg som är tillgängliga för makthavarna, i form av till exempel lägre skatt på arbete, högre skatt på kapital, något slags medborgarlön, högre inflationsmål*, och så vidare.

* Även om just detta är mer kopplat till problemet med så kallad sekulär stagnation.

Slutklämmen i en lång, delvis förvirrad artikel om Reinfeldts avgång i dagens DN:
http://www.dn.se/valet-2014/stratege...pp-forbryllar/

Varför är Klein tillbaka i hetluften? Något av det bästa som hänt i svensk debatt är att hon försvann och blev präst. Greiders och Kleins retarderade analys, om den får genomslag i sosseriet, är strålande nyheter för SD, för naturligtvis kvarstår problemen som lyfter SD hur mycket man än bökar med fördelningspolitik. Men jag är inte så intresserad av att SD ska växa, jag vill se att de får genomslag och behåller en position mellan 10-15% för att vakta dörren tillbaka till MP/FP-invandringspolitik.

Helle Klein försvann inte. Hon blev präst för att bilda Seglora Smedja som fungerar precis som Expo och registrerar och trakasserar konservativa troende präster inom Svenska Kyrkan för att få dem avskedade, vissa har även valt att sluta självmant för att de inte längre orkar med trakasserierna.

Mikael Jalving skriver, märkbart uppgiven, om sin medverkan i torsdagens Debatt.

http://m.jyllands-posten.dk/premium/...-i-folkhemmet/

Detta är ju Det Stora i den här tråden, egentligen - var befinner sig public service. Den dag som SVT och SR avpolitiserats och bedriver en konsekvensneutral samhällsbeskrivning utifrån medborgarens/licensbetalarens perspektiv och intressen så är det game over, man för Paradigmet.

Dit är det långt, men det verkar onekligen som om SD:s själva storlek redan givit ett visst utslag: "Den där beskrivningen skulle partiet inte hålla med om", är ju ett fikonlöv som faktiskt skymmer en hel del av agendajournalistikens önskade projektioner av konsensus bland alla anständiga, välinformerade människor.

"Alla" tycker inte längre samma sak, det finns en robust, envis och växande motbild därute i djungeln bortom Saigon - det är en insikt som nu blivit allmänt spridd och accepterad bland agendaadeln allmänt och kanske i synnerhet dem som faktiskt har i arbetsspecifikationen att representera pöbeln.

Intervjun var ju inte entydig på något sätt, men just idén om att SVT har en position mellan SD och krafter i media som är aktivistiska mot SD - och bejakandet av den skiljelinjen mellan det egna uppdraget och den privata, åsiktsdrivande pressen/tyckarklassen, är ett mycket viktigt embryo.

Än så länge är det uppenbarligen en ytlig insikt om at man "ses som en del av etablissemanget", vilket ju inte är optimalt. Men en viss ödmjukhet och vilja att förstå är ju bra babysteg på vägen.

Vad är då slutmålet? Jo, det kan jag tala om redan nu: En fullständig demokratisk haverikommission - som BBC, att börja med - över det existentiella svek mot sitt uppdrag svensk public service gjort sig skyldig till. Istället för att sakligt, kritiskt och mångsidigt belysa för allmänheten vad som hände i deras land, så inrangerade sig SVT och SR lydigt i elitens och särintressenas planering. Utan någon tvekan lånade man sig till kuggar i ett större propagandamaskineri.

Ett propagandamaskineri som aldrig var det minsta inriktat på att låta det svenska folket bestämma över sitt eget land och öde. Public service hade inget uppdrag heligare än att försäkra att all makt utgick från ett välinformerat folk i fria val - ett uppdrag man svek fullständigt i maktens sold.

Uppdraget var att ifrågasätta mångkulturprojektet å folkets vägnar, inte röja väg för det å maktens.

Kanske lite förvirrad men ändå läsvärd artikel.
En annan intressant passage ur samma artikel:
Det är mycket som pekar på att Reinfeldts plötsliga avgång som partiledare utlöstes av prestigeförlusten över att förlora så många väljare till SD efter hans egna utspel om att öppna era hjärtan osv. Genom att avgå slipper han mycket av en svår eftervalsdebatt, åtminstone den offentliga delen av den. Men vad hade karln väntat sig egentligen?