Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är ju sant att Ernst Jungers ansåg att den tyska identiteten återföddes i "våldet". Detta var dock poetiskt talat och precis som när han skrev att han var en sorts (kaos)-anarkist. Bara för att någon är vänster så innebär det ju inte att det den skriver är "dåligt". Jag tycker väldigt mycket om Aftonbladets LO-ägda kultursidor. Det är betydligt mer intellektuella och stimulerande än det skräp som Bonnier ägda DN och Schibsted ägda SvD producerar på sina kultursidor. Det är inte Åkesson som är den som spinner kring "Islam". Det är Kent Ekeroth, Ted Ekeroth och Björn Söder.

Till och med Oslo-mördaren hämtade inspiration i Islam, precis som Ernst Jungar, även om Jungar var starkt emot terrorism och den sortens av våldsförhärligande och hyllande till det oprovocerade våldet på kvinnor, barn och oskyldiga som Oslo-mördaren ägnade sig åt. Själv finner jag mycket spännande i esoterisk nationalism, vilket även inkluderar islamisk religöst betingad nationalism. Jag menar, är Tage Lindbom eller för den delen Mohammed Omar, både muslimska konveriteter "terrorister" eller för den delen våldsamma?

Jag tror inte det.

Snarare liberal med insikt i nationalismen, oavsett om den är judisk, vit eller muslimsk. Skillnaden är att jag inte anser att det är rimligt (och så har jag tyckt hela tiden) att man skall hetsa mot Islam som en övernaturlig ”kraft” som skall ta över västvärlden. Den islamistiska terrorismen är motiverad på grund av politisk, kulturell och ekonomisk invention i MENA. Vad den här ”counter-jihad”-rörelsen har gjort är att sprida oresonligt hat mot muslimer och Islam och talat om en kommande domedag. Detta är i detta som problemet ligger.

Istället för att försvara alla folks rätt till emancipation och hylla kulturell mångfald och vikten av kommunitära gemenskaper har de här ”kulturnationalisterna” helt eller nästan helt adopterat en aggressiv neo-konservativ retorik. Nu röstade förvisso Sverigedemokraterna nej till inventionen i Libyen. Men om sådana som skriver på ”Gates of Vienna” fick bestämma så skulle MENA brinna dagarna i ända. Den sortens nationalism är jag inte okej med, precis om jag inte gillar hatisk och icke-intellektuell nationalism. På samma sätt är jag inte okej med Varnagels nihilistiska Hitlerism och hans förkärlek för att utrota andra folk, bara "den vita nordiska rasen" överlever.

Här är länken till Gardells artikel:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article13391464.ab

Det är lätt att skratta åt ett sådant skräckscenario, men vi hade faktiskt ett "tankeförbud" när det gällde kärnkraft fram till 2006, så man vet aldrig vad politikerna kan hitta på.


http://sv.wikipedia.org/wiki/Tankef%C3%B6rbudet

Ernst Jünger blev som du kanske vet över 100 år gammal och han var litterärt produktiv omkring 80 år. Själv brukar du byta åsikter ett par gånger i månaden - hur många politiska positioner blir det på 80 år? En sorts "kaos-anarkist" - var har du hittat detta?

Den unge nietschzeanske krigsromantiske EJ existerade från 1914-ca 1923 och avsatte verken "In Stahlgewittern" plus några smärre verk. Sedan skrev han in sig vid universitetet i Leipzig och studerade zoologi. Han tog distans från nazisterna, kritiserade dem i allegorisk from i "På marmorklipporna". När han blev inkallad till armén 1939 var det helt utan entusiasm som han inställde sig. (~"Samma uniform, en annan människa" [citerar ur minnet] har han sagt någonstans). Efter kriget experimenterade han med droger, studerade entomologi, reste, läste historia och skrev. Hans "civila" författarkarriär är ca 75 år i jämförelse med 10års författarskap byggt på första världskriget. Din idol Mattias Gardell har knappast läst ett enda verk av Jünger.

Att vilja inskränka anonymiteten i debatten är att jämföra med att avskaffa valhemligheten i allmänna val - ett helt odemokratiskt tilltag således. Att sådant kommer från Torbjörn Tännsjö är inte förvånande. Inte heller är det förvånande att det gäller just mångkulturfrågan. Inga antidemokratiska åtgärder är för drakoniska när det gäller att tysta oppositionen. Men det visar också på det som just denna tråd behandlar. Det har etablerat sig en debatt i medierna och detta är förstås farligt för åsiktshegemonin.

Det är knappast en nyhet för mig att många deltagare i politisk debatt tycker det är viktigare att övertyga sina åhörare än att vara ärliga. De väljer de förra alternativet om de måste välja.

Icke desto mindre så är det med indignation jag konstaterar när en människa med examen från godtycklig vetenskapsdisciplin, överger plikten gentemot denna, att objektivt söka sanningen

Min indignation väcks av uttalandet från Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, först citerad av Käg Malax i sin post, men här omciterad direkt ifrån källan


Det är avsiktligt avsett att vilseleda läsarna av hans artikel att underförstått men klart och tydligt antyda att samtliga "cirka 1 200 inlägg" skulle ge bifall till det påstående som trådrubriken "Varför Behring Breivik är en hjälte” uttrycker.

En djupt oärlig förtalskampanj mot flashback som forum

Det som är än mer frustrerande är att denne professor i samma stycke inledningsvis uppmanar att "Vi måste helt enkelt dag för dag ta ansvar för vad vi säger och skriver"

Vad det gäller trovärdigheten i hans uttalande, så torde det stå klart för vem som helst med en uns förnuft, att en diskussion där alla tycker likadant knappast kan attrahera 1200 inlägg. Därmed torde de även stå klart för dessa människor att professorns ord, får man ta med en nypa salt

För övrigt är detta ytterligare ett exempel som aktualiserar det moraliska problem jag beskriver i denna post

Alltså, Ernst Junger menade att han var individuellt anarkistiskt lagd i den bemärkelsen att han hade ett öppet sinne. Jag kom inte ihåg vilken bok, jag tror det är Eumeswil. Dock var Ernst Junger anarkiskt i Bakunins bemärkelse, i alla fall senare och i synnerhet i boken Der Waldgang (1951). Det är en kritik mot vad industriella moderna samhället gör med människan. Det innebär ju inte att han var för ett individuellt anarkiskt eller ens något anarkistiskt (Bakunin) samhälle, snarare tvärtom. Han menade att sådana som han behövde ett "community" som höll ordning på sådana som honom.

Något han inte tog avstånd från var blod och jord. Junger har skrivit coola böcker som:
Feuer und Blut, (1925) och Die totale Mobilmachung, (1931) och Der Arbeiter (1932). Ernst Junger tyckte ju rätt illa om den såkallade "Pöbeln" och det var dem som nazisterna vände sig till. Ernst Junger var en sorts rasistisk (mer eller mindre) elitistisk identitär ultra-nationalist, men ingen nazist. Han var esteticist, även i rasfrågor. Sedan är det ju ingen hemlighet att Ernst Junger också hade ett horn i sidan på den organiserade judenheten men inte alls på det sättet som nazister har.

Sedan är det ju ingen hemlighet att nästan alla "viktiga" konservativa (Som Junger), kristna (Från Luther till Aquinas till Pius X) och till liberala tänkare (Som Voltarie) hade en rätt så "förbjuden" i syn på judar, eller den organiserade judenheten. Sedan menade de ju inte som Hitler att man skulle gasa ihjäl dem, skada dem eller döda dem.

Att jag byter åsikter beror på känslostämmning och när jag har klurat på någonting. Så länge jag lär mig nya saker så kan jag ju inte ha en förutbestämd evig åsikter. Sedan har jag inte framfört något annat än att Counter-Jihad-rörelsen är litet som en hetsig ointellektuell pöbel. Det betyder dock inte att jag kan läsa vad som skrivs där. Jag tycker Fjordman är en ganska bra bloggare. Det händer också att jag läser Brussel Journal och det kommer jag fortsätta med - även om jag kanske inte är överrens rörande deras syn på Islam. På samma sätt kommer jag läsa det som Mattias Gardell skriver i media, även om jag inte har tid att läsa hans religionshistoriska verk.

Förövrigt har Mattias Gardell läst Ernst Junger,Carl Gustav Jung, Julius Evola,Martin Heidegger, Mircea Eliade och Carl Schmitt. Dessa är klassiska tänkare och har skrivit omfattande om bland annat religion, i synnerhet Mircea Eliade som själv var professor i religionshistoria vid Chicago University. Ungefär på samma sätt som en studenter i statsvetenskap kommer i kontakt med Robert A. Dahl (skrivit Demokratins antagonister), sociologistudenter kommer i kontakt med Max Weber (skrivit den kristna etiken) kommer studenter i religionshistoria i konakt med Evola, Heidegger, Eliade och Ernst Junger någon gång under grundutbildningen. På advancerad nivå och senare forskarnivå kommer de garanterat kontakt med de viktigaste tänkarna både inom diciplinen men även i sitt fält.

Mattias Gardell är en av Sverige främsta religionshistoriker och kanske en av världens främsta religionshistoriker. Han måste ha läst något av Ernst Junger - även han inte är en expert så som Johan Tralau som doktorerade på Marx och Jungers "idebilder".

Vad så många inte verkar fatta och i synnerhet den där terroristen är att det finns ett rätt stort utrymme, i alla fall i Norden att läsa och skriva om en mängd spännade fascister, auktoritära, traditionella katoliker, radikalkonservativa och annat kul. Du kan till och med doktorera på någon högerextrem "galning" så länge du gör det inom ramen för det akademiska. Sedan är det rätt vanligt att man citerar klassiska tänkare. Sedan brukar man ju i den akademiska världen inspireras av varandra. Tex. är Huntington influerad av Gramsci och Mouffe - den kände diskursanalytikern, och även Zizek är influerade av Carl Schmitt - och då är i alla fall Zizek mer eller mindre en sorts frihetlig stalinist.

Sedan brukar ju det blir en del kontroverser när någon kommer ut och gör politik av det man forskar om. Bland annat gör ju Demker det i favör för socialdemokraterna, Bo Rothstein gör det i favör för Folkpartiet och Andreas Heinö Johansson gör det i favör för Timbro. Då kan man hamna i hetluften. Ett exempel är ju Slavoj Zizek som i all hans socialism var tvungen att ursäkta sig för att han kräktes över den organiserade judenheten för mycket.

Gardell har koll på Junger - och tillskillnad från alla dumskallar som skriver på kultursidorna är han medveten om varför han tycker som han tycker. Det är bra att du ogillar det han skriver - men det är fel att förneka hans kunskap - för den är omfattande.

Nja, nu var det ju två artiklar jag citerade och länkade till, en av Torbjörn Tännsjö, som vill omöjliggöra anonymitet, och en av Ola Larsmo, som är mycket kritisk mot det allmänna debattklimatet på nätet, men ändå menar att det inte går att införa förbud eller censur. Det du citerar ovan är Larsmos artikel. Jag håller med om att angivelsen av antalet inlägg i tråden är insinuant på ett ohederligt sätt (och har skrivit om det här: https://www.flashback.org/sp31912059).

Jünger tog avstånd från anarkismen, han kallade sig "anark". Begreppet beskrivs defineras väl bäst i "Eumesvil". Metapedia har en artikel om "Anarken" här:
http://sv.metapedia.org/w/Anark

Jag skulle nog beskriva Jünger som en fri och obunden intelligensaristokrat i "inre exil" från 30-talet och framåt. Han tillhörde bara kortvarigt och på ytan de politiska filosofernas krets, i grunden är han en poet och mystiker av samma extremt sällsynta begåvningstyp som Goethes.

Tack för rättelsen. Jag ber om ursäkt för att jag spred min egen förvirring i forumet. Jag blandade ihop författarna och därför blev det fel adressat för min kritik

Detta är en aning off topic, men ändå intressant när vi diskuterar kommentarsmöjligheter i tidningar på nätet.

I en uppsats av Lovisa Sunnerholm och Ebba Hultkvist, ( Det fria ordets makt, Handelshögskolan Stockholm, februari 2011) fastslås att många kommentarer på en artikel sänker artikelns trovärdighet. Detta oavsett om kommentarerna är positiva eller negativa, seriösa eller oseriösa.
Författarna sammanfattar (min fetning):
http://www.svd.se/kultur/kulturdebat...et_5918277.svd
Originalartikel här: http://arc.hhs.se/download.aspx?MediumId=1023

Författarna arbetar nu på pr-byråer. Gissa om de rekommenderar sina kunder att ta bort kommentarsmöjligheterna!
Att kommentarsmöjligheterna nu försvinner kan mer ha att göra med redaktionernas rädsla att sänka sitt eget material, än strävan efter politisk korrekthet.

Om man söker läsare som värderar artikeln efter kommentarerna så säger väl det i sig en hel del om kvaliteten. Robotar som inte kan tänka själva utan behöver matas med en åsikt.

Tja, Hultkvistskan har kommit en bit sedan Skargardsdoktorn. Naturligtvis sanks den upplevda trovardigheten i det redaktionella materialet nar sedvanliga hardvinklingar och stundom rena falsarier exponeras i kommentarerna. Kommentarsfunktionen (och rankingar av mest kommenterade artiklar) tjanar dock till att driva trafik snarare an trovardighet. Hur redaktionerna staller sig ifraga om intakter vs. integritet torde dock redan vara tamligen klart for tradens lasare, sa jag tvivlar pa att nagra storre forandringar kommer att ske.