Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nä, det hjälper inte men det blir konsekvensen av nuvarande nvandringspolitik.

Internationella konventioner är just konventioner, i meningen överenskommelser.

De är inte heliga urkunder giltiga för all framtid, som en del PK-iter tycks tro. De är överenskommelser gjorda i en viss tid med vissa förhållanden och förutsättningar. Om förhållandena ändrar sig är det bara rimligt att konventionerna omförhandlas och ändras.

Likaväl som ett land kan ingå en frivillig överenskommelse är det givetvis möjligt att lämna den. Vi har ett bra exempel från just Sverige. Sverige lämnade den europeiska konventionen om adoptioner när man år 2003 (eller därikring) beslöt att godkänna att homosexuella par skulle kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta stod i strid mot den europeiska konventionen som stipulerade att adopterade barn skulle få en mor och en far.

Ett annat exempel (taget ur minnet) är FN:s s k tortyrkommitté. Endast länder som är med i kommittén kan kritiseras av den för att använda tortyr. Som jag minns det har länder som ingått kommittén lämnat den, just för att de då inte kan kritiseras.

Apropå detta är även FN en organisation som det är frivilligt att tillhöra. Schweiz stod väldigt länge utanför FN och gick med bara för några år sedan. Ett exempel på att ett land kan välja vilka organisationer man vill tillhöra, liksom vilka konventioner man vill omfatta.

Jag tror faktiskt att befolkningen förstår detta. Åtminstone många och det är en del av anledningen till SD:s framgångar. Man vet att Sverige har en större invandring än andra länder och att det är ett val. Om länderna var tvungna så skulle ju jämförbara nordiska länder ha lika stor invandring vilket de inte har. Jag tycker mig ha hört SD förklara detta väl ofta.

Frågan är när MSM på allvar gör en större sak av detta.

Sedan försöker ju Reinfeldt m.fl. med dimridåer påpeka om att saker är si och så pga överenskommelser och avtal. Men det borde inte ens hålla mandatperioden ut att komma med så felaktiga uppgifter.

Fullt twitterkrig pågår om Gudmundsons artikel. Tidigare vänner blir fiender för livet. Dilsa D Sten är en av många på den åklagande, fördömande sidan, och Paulina Neuding rycker ut till försvar för sin kollega. Bara för att ge ett smakprov på intensiteten har jag klippt in några av Markus Uvells twitter bara de senaste minutrarna.

Ni som tror att Per Gudmundson inte tar några risker med sina artiklar bör för övrigt läsa Twitter nu. För egen del har jag fått en ny syn på Gudmundsons insats efter det.


Den sista frågan kan jag svara på: Sannolikt aldrig!

Dilsa D Sten har tagit en intressant position tidigare. Som hederskurd har hon kunnat kritisera hedersmord från en insideposition där hon inte själv kunnat misstänkas för att vara politiskt inkorrekt. Därmed har hon fått vara ensam på den positionen. Nu när kritik mot samma brottslighet kommer fram på ett bredare sätt i ett större sammanhang så blir hennes position helt överspelad. Från och med nu kan inte Dilsa kritisera hedersmordsrelaterad brottslighet utan att det ställs i relation till invandrares brottslighet totalt sett och till frågan om obligatorisk utvisning.
På en dag plockade Per Gudmundson bort den positionen som det tagit Dilsa åratal att bygga upp. Inte undra på att hon är skogstokig.

Från DogDylans trådstart:


Det är faktiskt lite häpnadsväckande ändå att du hade helt rätt i din prediktion, nu när vi ser följden av PG:s artikel om överrepresentation. Artikeln skulle lika gärna kunna ha varit skriven av exvis Erik Almkvist eller Rickard Jomshof. Kriget är i full gång precis som du förutspådde, och Jimmie & Co. står sannolikt nöjt vid sidan om och ser på. Frågan är vad som händer nu när de sk. liberalerna uppenbarligen inte kunde hålla käft? Vad blir Bonniers motdrag? Officiellt rasistförklara PG?

Detta är mycket intressant. Om tittar på spelarna finner vi först den klassiska vänstern och vänsterliberalerna så som Lena Sundström.

Det som är intressant är vad som sker på "Neo-Liberala", konservativa och bland de liberala kritikerna till den normativa mångkulturalismen. Johan Norberg är nog Sveriges enda "kända" neo-liberal, eftersom de andra "neo-liberalerna" tolkas som konservativ i Sverige. Johan Norberg hoppade på den gamla Timbro-vännen Roland P.Martinsson förra veckan, för att Martinsson kritiserat KD för att göra gemensam sak med HBTQ-folket.

Johan Norberg twittrar:


Vad vi ser här är en försiktig kritik. Jag tror att Norberg börjar få litet problem med sina vänner i Timbro och på Neos och Axess redaktioner. De verkar inte vilja sitta still i båten. På den här "neo-liberala" PK-falangen är det ju faktiskt rätt tomt - så Norbergs enda vänner är mer eller mindre den här "konservativa" falangen, som förvisso delar hans förkärlek för fria marknader, men inte är lika sugna på på den här PK-formen av liberalismen som Johan Norberg står för.

Hittils har Paulina Neuding, Markus Uvell och Merit Wagner försvarat Gudmundson. Troligtvis kommer även Axess-redaktören Johan Lundberg delge sitt stöd, nu när Neuding har gjort det. Även Andreas Johansson Heinö är ju med i debatten och börjar nu bli uppmärksammad av Bonnier och Schibsteds medierna, eftersom han lyfter in den amerikanska liberala nationalismen in i finrummet, tillsammans med dekonstruering av alla de här "bull shit" begreppen som eliten har försökt sälja till oss sedan Olof Palme beslutade att Sverige skulle bli mångkulturellt och inför en normativ multikulturalistisk politik.

Länk till Heinös blogg: http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/

Det intressanta är hur Dilsa Demirbag Sten skall förhålla sig till den här situationen. Hon är ju trots allt en slags socialliberal kosmopolit. Som du säger så har hon gjort en hel karriär åt att försvara liberalismen. Kvinnan har ju till och med skrivit en bok där hon kritiserar den normativa mångkulturalism tillsammans med någon avdankad opportunistisk professor.

Dilsa Demirbag Sten är en sorts etnisk nationalism i och med sitt hyllande till kurderna, men samtidigt, så är hon ju ändå svensk i den bemärkelsen att hon är så pass assimilerad som det bara går att vara. Hon är gift med en etnisk svensk man, hon är atheist, hennes ungar är inte könsstympade, hon är emot halal/kosher-slakt (argumenterar för det i hennes bok) och vad jag förstår har hon tvekat rörande att förbjuda skolavslutningar i kyrkan.

Jag är rätt säker på att hon uppskattar jul, midsommar och sådana svenska traditioner, och nog gärna ser dem som politiska kanon. Men det kan hon ju inte säga - för hon har ju sålt sig som social-liberal, Israel-vänlig och kosmopolit - fast kritisk till könstympning av pojkar. Alltså, inte allt för långt från Sanna Rayman. De tycker säkert likadant i det mesta, även om Rayman säkert är betydligt mer ekonomiskt liberal.

Men nu har ju Per Gudmundson lyft kritik mot den deskriptiva mångkulturalismen och massinvandringen. Visst har sådana här saker nämnts många gånger tidigare, men det är Gudmundson som gör det och han hintar olika politiska förslag, dock utan att ta ställning. Detta är också på en ledarsida och inte i någon obskyr liten tidskrift som Axess. Det kanske mest spännande är att Gudmundson säger att det här marxistiska statistiska förklaringarna är rena jävla skitsnacket.

Det är ju nu man får veta vad Dilsa Demirbag Sten egentligen tycker. Dilsa Demirbag twittrar:


Här märker man att hon surnat till för att Timbro verkar gå åt ett håll hon inte vill - alltså tagit ett par steg ifrån PK-tomten och "neo-liberalen" Johan Norberg.


Jag trodde mediaeliten polade med varandra. Uppenbarligen inte. Däremot vet vi ju att det är fler än bara FB-folket som filosoferar vart Per Gudmundson står i politiken. Jag gissar på att Gudmundson, Uvell, Neuding och Johan Lundberg vill se KD och M gå mot SD-hållet för att förhoppningsvis stöta ut SD, så dessa partier kan ta över invandrarfrågan helt, så de kan få sin nedbrända välfärdsstat, och använda invandrarkortet för få enkla röster och stävja missnöje. Alternativt, är man pissorolig för en framtid där invandrarna (från tredje världen) helt enkelt röstar in SAP, V och Mp, och där borgligheten blir än mer vänster i ekonomiska frågor. Neuding är säkerligen livrädd för att muslimernas antisemitiska anti-Israel och anti-USA åsikter skall legitimeras.


Detta är inkoherent från Demirbag Stens sida. I ett svar till detta så säger ju Neuding att Gudmundson inte har talat om blod. Däremot har Gudmundson hintat kultur. Här finns ju en del begreppsförvirring. Man kan vara för ett mångetniskt samhälle, men samtidigt vara kritiskt mot ett mångkulturellt samhälle. Detta är SD, och det är där det skavar för eliten och det är därför de drömmer om den tiden då SD var etniska nationalister.

Eftersom SD är kulturnationalister (vilket är "normalt" i alla länder, även i vårt land till en viss gräns), krävs det att Demirbag Sten och övriga "borgliga" liberaler antingen håller med SD - vilket är rena karriärsmässiga självmordet eller gör som Demirbag Sten, förvirrar hela debatten. Intressant är att vänstertomten Caroline Fourest är kritisk till normativ mångkulturalism, förkastar begreppet Islamofobi (på grund av att man inte kan vara fobisk till en åsikt/religion), men kallar dem som är kritiska till Islam och muslimer (inte islamism) - för rasister.

Vilket naturligtvis är helt jävla cp, då Islam och muslimer inte är en ras, - men å andra sidan är Fourest relativt unik bland vänsterfolket att ta den position hon har tagit, och den gamla vänsterretoriken följer ju med. Detta är även signifkant för svenska liberaler, de vågar inte överge den diskriptiva mångkulturalismen - även om defacto gör så när de kritiserar den normativa mångkulturalismen och försvarar "västerländska" värderingar.


Här ser man Demirbag Stens rädsla för stängda gränser. Vilket tidigare Twitter-inlägg visat på.


Denna mening oroar Dilsa Demirbag Sten.


Här ser man problemet. Demirbag Sten kritiserar ständigt den kurdiska kulturen, men ingen annan skall få det och här ser man ju också att hon har svårt att skilja på etnicitet (ras) och kultur. Sedan vill ju inte Demirbag Sten bli tillskriven vissa "biologiska" eller "kulturella" egenskaper, då hon är så "liberal" och assimilerad. Detta är förvisso förståligt.


Rent nonsens från Demirbag Stens sida.


Här förstår ju Dilsa att PG har något i görning.


Här är det än mer nonsens till Paulina Neuding. Frågan är vem som har mest "blatte-alibi". Dilsa eller Paulina. Dilsa är etno-nationalist - men ändå assimilerad och Paulina är etno-nationalist men ändå assimilerad. Paulina verkar dock mer intresserad av att tala klarspråk rörande den deskriptiva mångkulturalismen än att surra kring liberala teorem. Det är dock inte Paulinas etniska grupp som blir utpekad, det är Dilsas. Sedan kan ju Paulina hävda den "Judeo-kristna" civilisationen och judarnas historiska plats i Europa. Dilsa kan inte hävda kurdernas plats i Europa, eftersom de inte har varit här längre än 35 år.

Kul är det i vilket fall. Som någon sa i texten: "När Gudmundson försvinner så försvinner i princip den sista "rösten" i finmedia". Nu ser vi en "upptrappning" i mediakriget och splittringar i bland de liberala-konservativa-libertarianska mediahororna.

Rent politiskt är det ju intressant. I Danmark sågades först den normativa mångkulturalismen, och så avskaffades den - och sedan tog man steget in i diskursen om den deskriptiva mångkulturalismen - och således även invandringsfrågan. Här i Sverige har vi delvis hoppat rätt fort - kanske för att Sd i princip fuckat en mjuklandning. Som det ser ut nu råder det ju inte ens konsenus rörande den normativa mångkulturalismen - snarare är kritikerna till den i minoritet.

Vi lever i sjuka tider i Sverige.

Här kanske borgfreden mellan muslimer och judar i front mot kulturnationalismen ( t ex här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...op_6164483.svd ) visar tecken på sprickor?
Judarna kan spela på att de tillhört europeisk kultur sedan länge och att de har ett gemensamt kulturarv med kristna.
Inte undra på att Dilsa går i taket

Andra framträdande judar har allvarliga betänkligheter mot muslimskt inflytande, se Jacob Ringart på sidan http://www.judiska-museet.a.se/utsta...058_tankar.stm

Det ska bli rätt så intressant å se i vilken utsträckning man (SvD) vågar släppa fram Gudmundson i integrations-/terrorism-/invandringsfrågorna framöver. PG är trots allt nu liksom SD och Ulf Nilsson en "officiell" fiende till socialliberalerna, vänstern, blattarna, Bonnier och Expo som kommer göra allt i sin makt för att misskreditera honom. Ett slags hatobjekt som förenar alla mobbade PK-fjantar med förmågan att hashtaga #gudmundson i ett mångkulturellt myskonsesus.
Den andra intressanta aspekten på det hela är frågan om vem som egentligen sanktionerar innehållet och använder Gudmundson som pinata, Chefredaktören? De norska ägarna? SN?

Vill tacka Dogdylan och andra skribenter för denna intressanta tråd. Har följt den länge med stort intresse!

Just nu pågår ett medialt krig om multikulturen med SD/Politiskt Inkorrekt på ena sidan och Aftonbladet/Expo och mångkulturalisterna på andra sidan.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13231575.ab

Frågan är om inte Aftonbladet är förlorare i striden? Visst de kanske lyckas "åsamka en viss skada och stigmatisera SD ytterligare" men dels tror jag SD har den marginalen med väljarundersökningar på ca 6,5 % att de inte är lika sårbara längre och samtidigt leder artikeln i Aftonbladet fler ovetande människor till Politiskt Inkorrekt och tidningen kan på så vis även tappa ytterligare i kontrollen av media och det "mångkulturella projektet".

Får vi uppleva en sorts mångkulturell "Berlinmur" falla samman just i detta nu?

Bonnier och Schibstedt ligger ju i krig. Bonnier har länge försökt få monopol på all större tidningsmedia i Sverige. Bonnier har också flertalet gånger varit i domstol på grund av försök till uppköp av små-media koncerner. Hade det inte varit för svensk lagstiftning hade Bonnier ägt i princip all media av värde. Aftonbladet och Svenska Dagbladet ägnar ju då och då litet tid åt att kritisera Bonnierföretagens maktfullkomlighet.

Schibstedt är en liten spelare, mycket liten, men en omsättning på 13,8 miljarder norska kronor. Bonnier koncernen omsätter 30,8 miljarder svenska kronor. På grund av Schibstedts ägarstruktur (renodlat aktiebolag) utan någon egentlig agenda annat än att tjäna pengar, så verkar Schibstedt-medier få mer utrymme att driva vilken politik de vill, bara pengarna rullar in. Bonnier däremot, tja, det är ju ett 100 procent familjeägt företag.

Där är politiken också viktig. Bonnier har råd att propagera för sin sak, ungefär som News Corporation har råd med det. Intressant att Jan Helin är så tydlig med att han vill avskaffa förbudet mot att alkoholreklam-annonser. Jan Helin kallar det en "publicistisk kamp" för pressfriheten - och att han nu tänker lobba för detta. Vad det handlar om är att Jan Helin måste dra in pengar - och då spelar det ingen roll om Aftonbladet är en SAP-märkt blaska. Pengarna skall rulla in.

Så är det även på Bonnier, vilket Tor Bonnier var tydlig med - dvs. ekonomi framför ideologi. Det kan vara så, att SvD pushar för att bli ett starkare alternativ till Dagens Nyheter. Dagens Nyheter har ständiga röda siffror. SvD har ständiga gröna siffror. Så det kan ju vara så att SvD satsar på en mer tydlig högerpopulistisk profil, eftersom det verkar generera läsare, snarare än vad Dagens Nyheters Politiskt korrekthet gör. Det är dock fortfarande rätt stor skillnad i läsare och omsättning:

Dagens Nyheter: 1,6 miljarder i omsättning
Svenska Dagbladet: 1,1 miljard i omsättning

Vi får ju se vad som händer. De här norska aktieägarna lär nog skita rätt mycket i vad SvD skriver, så länge pengarna rullar in. Om Gudmundson är en kassako (vilket är troligt) så lär han inte få kicken om han inte på allvar skadar tidningen.

Det här med att "journalisterna" beslutar om vad som får skrivas är rena skitsnacket. Det är inte journalisterna som bestämmer - när allt kommer omkring är det ägarna som bestämmer inriktning och besluten fattas i ett styrelserum, inte på redaktionen. Sedan får redaktionen vissa riktlinjer, eller snarare chefredaktören och så får han vackert följa med, eller se sig själv få sparken. Om högerpopulism fungerar för SvD - fine kör på det säger ägaren. Om vänsterextremism och dumliberalism fungerar för Aftonbladet - fine kör på det säger ägaren.

Vi får se vad som händer på SvD. Ingen ledare i SvD publiceras utan den politiska chefredaktörens ögon - som i sin tur har sina order. Undantaget är Aftonbladet, där ledarsidorna ägs av LO. Spännande tider helt klart. Marknaden för de etablerade medierna minskar - det är inte konstigt att man är desperat.

Jag tror, eller jag är övertygad om att medier som Fria Tider och Politiskt inkorrekt mycket väl kan bli uppköpta i framtiden.

Jag har faktiskt aldrig tänkt tanken, men nu när du säger det så verkar det helt logiskt. Själv skulle jag inte köpa PI, och jag undrar verkligen om Schibstedt vill ha den i koncernen även om den kan generera intänkter ett tag. Men Fria Tider däremot kan nog redan idag värderas till miljonbelopp.

För etablissemanget vore det naturligtvis en mindre katastrof om Schibstedt köpte Fria Tider och gjorde något riktigt av den nättidningen. Det enda som skänker någon form av trovärdighet åt etablissemangets lögner är ju just att det är etablissemangets lögner, och i Sverige är vi vana vid att lita på överheten. Gör Fria Tider till etablissemang och paradigmskiftet är här.