Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Väl sammanfattat. När man ställer upp det enkelt och rakt så visar sig galenskapen i sin fulla prakt.

Den lämpliga motoffensiven här kanske är så enkel som att börja betona medborgerliga rättigheter vid varje tillfälle som ges?

Rättigheter förutsätter en stat med en våldsapparat och beskattningsrätt för att ge människor dessa rättigheter och skydda dem mot andra människor som försöker ta dem ifrån dem. Det måste alltid finnas en balans mellan rättigheter och skyldigheter på varje nivå och i varje relation. En stat kan givetvis inte överleva om den erbjuder mer rättigheter än den får genom resultatet av skyldigheterna gentemot densamma, på samma sätt som en bonde inte kan få mjölk om han inte ger kon något att äta eller ger mat till en ko han inte kan/får mjölka.

Det finns dock negativa rättigheter som det inte kostar staten mycket att erbjuda icke-medborgare, exempelvis att inte hindra fredlig religionsutövning, att även ge icke-medborgare rättvisa rättegångar etc.

Processen du beskriver är mognaden, normaliseringen av Sverige som ett mångetniskt land bland andra mångetniska länder. När invandringen blivit tillräckligt stor och närvaron av andra självmedvetna grupper tillräckligt kännbar så försvinner homogenitetens illusion att alla är individer, atomer utan behov av sammanghang och gruppens fördelar och trygghet.

I ett Sverige där nästan alla var svenskar var svenskheten osynligt självklar. I den mångkulturella statsbildningen som på någon generation bildats kontrasteras istället svenskheten till tydlighet och betydelse - även inom den parlamentariska representationen. Syrianer och kurder vill företrädas av sina egna landsmän och det kommer svenskar även vilja, vilket vi ser i Finland sedan länge.

Som jag skrev tidigare är detta inget som behöver skapas eller "väckas", det är en organisk, gruppsykologisk process som det handlar om att förhålla sig till för att överleva. Eller t o m expolatera och tjäna på.

Precis som du skriver har SD missuppfattat situationen. Istället för att tryggt stå planterad med flaggan i svensk politiks framtida epicenter och bara invänta och påskynda den fragmenterande processens accelererande förlopp, så har SD-ledningen satt sig i sinnet att försöka hålla ihop Sverige i ett nytt sorts påbjudet assimilerat folkhem - oavsett om det blir till priset av svenskarnas intressen.

Man har tagit över Selimovic' och Wolodarskis tanke om en Ny Svensk Människa, en "öppen kulturentitet", vars oundvikliga pris är förkastandet av svenskarnas arvsrätt till Sverige utbyte mot att man åtminstone bjuder till lite och försöker lära sig seder och bruk i det nya äganderättslandet.

Som jag skrev tidigare är denna "nationalism" inget potent hot mot ett självmedvetet svenskt folk - det ligger inte ens i partikansliets makt att lyckas i uppsåtet att bergsturkifiera svenskarna. Men det försinkar paradigmskiftet, drar energin ur den Sverigevänliga rörelsen och är politiskt korkat: Det är som att armbåga sig in efter vandaliserande fylleslag och insistera på att ta hand om disken.

Precis. Rätt till tandvård för 50 kr är i Sverige universell och allmänmänsklig - utom för de människor som uppehåller sig lagligt i landet.

Rättigheterna är universella, skyldigheterna i sann apartheidanda förbehållna svenska skattebetalande medborgare.

Ja jag anser, att SD borde lyfta, att medborgerliga skyldigheter ska *balanseras* av korresponderande medborgerliga rättigheter.

De, som förespråkar dagens OBALANS, där blott svenska medborgare har medborgerliga skyldigheter att betala skatt i Sverige... men alla jordens människor har mänskliga rättigheter till dessa skattemedel, ska tvingas att motivera varför.

Om du föreställer dig att det fanns en aktiv agenda som byggde på infiltration och politisk "nyorientering" (dvs i socialistisk riktning) rörande tunga MSM-pjäser, så är det ju helt självklart varför man inte brydde sig om Maktutredningen--den pekade helt enkelt i fel riktning, och var direkt farlig då den kunde skapa skepsis mot det som MSM-propagandisterna höll på med.

Folket/läsarna är enbart ett redskap för en genomgripande samhällsförändring. Att folket i dagsläget inte känner igen sig eller förstår budskapen från medie-tornet saknar relevans. Det viktiga är att det inte förekommer, inte kan förekomma, någon sorts motstånd eller avvikande åsikter. Därför begravs saker som t ex Maktutredningen.

Givetvis tänker inte alla tidningsmän så här, men på något vis så är det som att de riktiga publicisterna och journalisterna är de som gång på gång ger upp och lämnar scenen. Till sist finns det bara halvkorkade PK-robotar kvar.

- F.G

Jag har redogjort för ett antal faktorer som har ett mer övertygande förklaringsvärde än att ett anmärkningsvärt kraftlöst och illa omtyckte medie-komplex skulle lyckas hjärntvätta vuxna människor att rösta mot sin "naturliga" vilja i ett riksdagsval. Det är faktiskt en ganska absurd teori, som jag aldrig kommer att ge någon större trovärdighet. Människors förhållande till gammel-media kan, med aktuella siffror som stöd, sammanfattas som (1) ointresse, (2), brist på förtroende, (3) direkt avsky.

Det finns en liten grupp (4) som dels faktiskt läser tidningarna, inklusive PK-propagandan, och dessutom tror att den är i någon mening sann eller motsvarande en allmän åsikt.

Enligt FB:s thinktank utgör denna grupp kanske 70-75% av befolkningen (trots att befintliga siffror säger något helt annat). Enligt Fula Gubbens alternativa kalkyl utgör denna grupp, den PK-hjärntvättade idiotreserven, kanske 8-10% av befolkningen. Och är krympande, i takt med MSM:s försvagning.

Anledning till att inte alla röstar på SD och SvP? Orsak #1 är Sören Holmbergs gamla special, dvs invandringsfrågan är inte tillräckligt kritisk eller drabbande ännu. Annat anses som mer viktigt, och därmed får inte SD rösten. Orsak #2 är att SD inte varit på banan tillräckligt länge, och vi ligger ganska långt efter i fas jämfört med Danmark, Norge, Frankrike, m fl. Alltså en ren tidsfråga. Orsak #3 är att ekonomin alltjämt är hygglig för de flesta svenskar, och det är svårt att uppröras alltför mycket när man fått skattesänkningar och mer i plånboken. Även detta en tidsfråga (till nästa lågkonjunktur). Orsak #4 är den historiska och pågående demoniseringen och skräckpropagandan vad gäller invandringskritiska åsikter, inom media och debatt. Helt betydelselös är PK-propagandan inte, men man samtidigt påpeka att detta inte biter särskilt djupt, vilket t ex Lucia-beslutet och dess brist på motstånd visade. Det kan svänga fort i opinionen, och det är inte vänster-media som styr.

Tror en del invandringskritiker verkligen att ett parti ska gå från 2% till 20% på bara 8 år? Kom igen...

- F.G

Det borde nästan gå att ställa upp en formel för det.

1) Är en procentsats för probleminvandrare som jämförs med andra länder och stäms av med rösterna på deras nationalistpartier.

2) Är en ren tidsaspekt, där ledning också kan hämtas från andra länder.

3) Borde kunna knytas till arbetslöshetsprocent, BNP-förändringar, budgetunderskott etc.

Det är bara 4) som är riktigt svårmätbar.

Annars brukar bettingsajter vara duktigare än opinionsmätningar, vad jag har förstått, och där är det högre odds på under 10 än över 10.

Jag tror att tidsaspekten är den som SD-diggaren på Flashback underskattar.

Den Svenska konsensuskulturen bidrar säkert också.
Svensken ändrar gärna uppfattning, bara alla gör det samtidigt.

Det är därför av största vikt att upprätthålla debatter i ämnet så att ny-uppvaknade kan kliva direkt ut på en uppvärmd arena och upptäcka hur stor gruppen med "alternativa" åsikter redan är. Och det gäller inte bara invandringsfrågan.

Jag letade efter ett inlägg men kan inte hitta det nu. Någon skrev emellertid som följer, kort, koncist och klarsynt:


Det är alltså principen som kulturmarxisternas infiltration av MSM jobbat efter. Inser man detta så har man också erhållit redskapet att montera ned deras orättmätiga position.

Det djävulska i den gamla planen är att man lyckades lura mängder av svenskar att "alla andra" lydigt låter sig styras av massmedia, fastän det i själva verket var en blygsam minoritet som är så korkad. Den som tänkte klokt och logiskt trodde sig alltså vara fel ute, och (med en axelryckning) anpassade man sig till relativisternas konsensus--ett konsensus som enbart var en illusion.

Man får känna en viss respekt för intelligensen bakom denna manipulation, även om den nu inte lyckades särskilt väl i verkligheten. Sverige står betydligt längre till höger idag än 1970, och hela Den Stora Illusionen-planen får därmed sägas ha misslyckats. Det var dock värt ett försök, och inom vissa specifika områden med hög PK-faktor har man definitivt haft ett finger på opinionens vågskål.

Med internet och global digital kommunikation försvinner emellertid Den Stora Illusionen till samma elefantkyrkogård som Tidningsdöden och TV-döden leder till.

Sens moral: Det är bättre att bygga samhällsförändringar på fakta och sanning än att försöka lura folk via massmedia.

- F.G

Men det funkar ju bara om man har fakta och sanningen på sin sida.