Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Stanley Sjöberg är troligen den mest kända TV-evangelisten i Sverige. Han har ett stort stöd hos den kristdemokratiska väljarkåren. Det har dock visat sig att många kd-väljare tvivlar på partiet. De är oroliga för det mångkulturella samhället och i synnerhet islamiseringen vilket de anser är ett hot mot kristendomen. För att lösa detta har Stanley Sjöberg skickats fram som den representant som skall hålla kvar väljarna i partiet. Han ställde nyligen upp i partiets provval i Stockholm och hamnade på tionde plats. Det finns en halv miljon frireligiösa kristna i Sverige och drygt hälften av dem tillhör de traditionella frireligiösa kyrkorna så väljargruppen är viktig för partiet.

Sjöberg har därför påbörjat en turné mot Sverigedemokraterna och han gör det genom en Youtube video där han försvarar det mångkulturella Sverige. Media har givit honom mycket utrymme den senaste tiden. Denna korta video bör man se själv (länk längst nere) eftersom det närmast kan beskrivas som svart humor. Sjöberg är nämligen inte alls insatt i politik och i synnerhet inte i politik som rör mångkulturalism och invandring. Han är också som andra karismatiker en antiintellektuell och lögnaktig kväkare.

Sjöberg börjar med att ställa Jesus mot Jimmie Åkesson och frågar retoriskt vem ”du” väljer. Han berättar för oss att han läst det fasansfulla Sverigedemokratiska idéprogrammet vilket vänder sig mot det ”mångkulturella samhället”. Sjöberg definierar mångkulturalism som en fråga om traditioner, hudfärg, religion och fritid och att det är farligt att nedmontera detta.

Han börjar med att berätta att Sverige har handelsavtal med andra stater och att stater utbyter kulturell erfarenhet mellan varandra. Från det blå hävdar han att om vi skulle motverka detta skulle vi automatiskt utföra en ”etnisk rensning. Sjöberg säger att på 1950-talet träffade han mängder med kristna från Turkiet som hade flytt från den turkiska (läs muslimska) etniska rensningen och hur fasansfulla dessa historier var. För tittaren så ringar det underligt i öronen eftersom de som utförde rensningen var muslimer. Sedan talar han om en etnisk rensning i Indonesien som skedde för tio år sedan. Han talar först om fem miljoner döda som snabbt blir 5000 döda. Vad han åsyftar är troligen kravallerna i Jakarta 1998 vilka var riktade mot kineser. Det var dock ingen etnisk rensning eller folkmord. Det handlar om cirka 500-300 döda. De flesta dog på grund av att bränder.

Sedan följer en fantastisk utläggning om Jesus och att han hade respekt för romare och samarier. Han fortsätter med att säga att Sverige inte är som på 1950-talet då det blev uppståndelse när man svart afrikan gick på gatan. Vi är ett mångkulturellt samhälle utbrister han. Sjöberg varnar för att de som motsätter sig det mångkulturella samhället är sådana som vill se ett inbördeskrig i Sverige. Sedan säger han något som är så förvirrat så det måste citeras.


Jag vet inte om jag skulle säga detta till en väljargrupp som oroar sig för demografiska förändringarna i Sverige. Sedan följer ett tal om försoning mellan ”gamla svenskar” och ”invandrare”. Tydligen är Sverige ett stort geografiskt område där man kan ha får och höns. Vi får tydligen alla plats och vi kan ha får och höns på den oändligt stora ytan. Sedan följer ett sjukt exempel om hur framgångsrikt Israel är angående invandring. Enligt Sjöberg skall vi se Israel som det goda exemplet när det kommer till invandringspolitik. Enligt Sjöberg placeras invandrarna (han glömmer att säga att det är judar som bosätter sig där) på Kibbutz och där måste de alla stanna tills de kan språket. Sedan flyttar de till ”staden” där de får fina jobb. Det är alltså här han uttrycker sig.

För oss vanliga människor med insyn i Israelisk politik vet att Israel inte placerar invandrare, vare sig de är judiska eller icke-judiska på Kibbutz. De har en viss assimileringspolitik för judar men det är också allt. Israel är också ett av jordens mest främlingsfientliga länder. Det är en politisk etnokrati.

Till sist säger Sjöberg att varje människa som kommer till Sverige måste lära känna Jesus. Han avslutar alltså sitt försvar för det mångkulturella samhället med att vi i princip skall tvångskonvertera muslimerna till hans evangeliska karismatiska tro – vilket naturligtvis undergräver det mångkulturella samhället och det han i talet ämnade att försvara.

Talet är så fruktansvärt dumt att man nästan borde placera det i en ny tråd men detta kan bli en intressant aspekt i tråden om ”mediekriget om mångkulturen”. I synnerhet eftersom det har fått viss medial spridning. Vidare tar Stanley fullkomligt horribla antikristna positioner i dagen. Han säger bland annat:

Uppenbarligen är judisk nationalism okej men inte kristen eller svensk etnonationalism. Vilken skojare. Han passar också på att kissa på Putin och den ortodoxa tron. Dock ej i inlägget jag citerade. Jag har alltid haft ett horn i sidan på dessa låtsaskristna. Protestanter och Lutheraner av gammal sort och katoliker är kristna men karismatiker och pingstvänner är fan i mig det jävligaste som finns. De tillhör en sekterisk avart av sann kristen tro.

Länk: http://avpixlat.info/2013/07/15/stan...sd/#more-64393

Det där klippet var fan humor på hög nivå Vem blir inte lockad att rösta på KD efter att ha sett detta lilla mästerverk i retorik och själslig inspiration?

Seriöst. Att dra upp tidigare problem med multietniska samhällen som Turkiet är ju knappast ett bra sätt att övertyga folk om att mångkultur är en bra idé. Som så många andra förespråkare av denna avskrädeslära verkar Stanley helt oinsatt i den politiska filosofi som ligger till grund för dagens politik. Samma sak (som har tagits upp tidigare i tråden) gäller de som jämställer Åkesson med Slobodan Milosevic och analyserar Sverige utifrån det forna Jugoslavien. Analysen är inte så tokig egentligen bortsett från att de som använder den analysen ser Jugoslavien som ett föredöme om det inte hade varit för dessa onda nationalister som alltid ska förstöra allt. Dessa mångkulturförespråkare verkar helt ignoranta om den kraft som historisk identitet har på människor, framförallt under turbulenta tider. Utgår man från historien så kan man ganska enkelt konstatera att den ofta upprepar sig, och att påtvingade identiteter ganska lätt kan kastas åt sidan om nationen upplevs stå under hot.


Jag tror det finns en ganska enkel förklaring. Denna reform är nog den mest impopulära som regeringen Reinfeldt har genomfört under sin tid vid makten, och om media skulle uppmärksamma den ofta skulle missnöjet växa sig ännu starkare. Man kan ju notera att det i princip bara var MP som stoltserade med denna reform under Almedalsveckan, och mig veterligen nämnde de övriga partiledarna inte detta överhuvudtaget. Varför? Är inte regeringen stolt över det dom åstadkommit? Svar nej. Jag tror många politiker med fasa sitter och hoppas på att trycket den svenska sjukvården kommer att utsättas för inom det närmsta året inte kommer att knäcka hela systemet.

Den svenska kristenheten har i princip helt övergivit sitt sanningsanspråk och blivit ängsliga relativister som inte ens begriper sig på Luther eller för den delen Jesus, men Stanleys cocktail av sinsemellan helt oförenliga åsikter kan nog närmast förklaras med begynnande senilitet.

Jag tror många liberala politiker, dreglande av lycka, sitter och hoppas på exakt det motsatta scenariot.

I den mån judisk identitetspolitik och judiska gruppintressen är relevanta bör det nämnas. Det skulle vara tämligen oresonligt att inte nämna att intellektuella vänsterliberala judar har varit ledande inom Frankfurtskolan och att det finns en stark judisk dimension här om att "dekonstruera" det västerländska samhället i syfte att skydda judiska intressen och det judiska folket från antisemitism. Det skulle också vara oresonligt att förneka att den judisk/israeliska lobbyn är en av flera aktörer som verkar för amerikansk intervention i MENA. Här bör man dock erkänna att det finns mängder med sionistiska kristna som också ingår i den israeliska lobbyn. Jag skulle också säga att man inte kan förneka att judiska identitetspolitiska grupper har varit mycket aktiva i frågor som rör invandring och mångkultur.

Judiska identitetspolitiska grupper var ledande i 1965 års invandringsreform i USA. De var också ledande i civilrättsrörelsen. NAACP första ordförande var jude och organisationen bildades av judar samt ett fåtal svarta. Däremot finns det missförstånd angående judisk identitetspolitik. Till exempel anklagas judar för att ligga bakom rutinomskärelse av pojkar i anglosaxiska länder. Detta är inte sant. Denna sed tillkom från kristet håll och var intet en judisk fråga. Trots allt är omskärelsen ett sätt för judar att hävda partikuläritet så det finns inget skäl för dem att lobba för att det skall bli någonting allmänt. Däremot var judiska lobbygrupper mest aktiva i debatten om omskärelser av pojkar i Tyskland. Kanske mer aktiv än muslimer och afrikanska kristna vilka utövar omskärelse eftersom omskärelsen är ett viktigt identitetsskapande instrument för judar, även icke-religiösa judar. Jag tycker som sagt att man skall använda etnicitet, religion och ras på ett relevant sätt. Där det är relevant skall det diskuteras men att ropa "jude, jude, jude" hela tiden är kontraproduktivt. Vad jag inte gillar är när en intellektuell jude som Paul Gottfried skall nedgöras, inte på grund av vad han säger och skriver men på grund av sin etnicitet. Det är korkat. Gottfried är förövrigt en god vän med Kevin B. McDonald som skrev en triologi om judisk identitetspolitik.

Ja, alltså angående judar så sa självaste Abe Foxman, ordförande för ADL något intressant. Enligt honom så överdriver antisemiterna judarnas maktresurser samtidigt som filosemiterna undervärderar deras maktresurser. Jag försöker ha en balanserad syn på etniska gruppers kapital och resurser. Som du så riktigt påtalar så finns det mängder med icke-judar som är drivande inom den vänsterliberala diskussionen. Det är ignorant att inte nämna detta och reducera frågan om vänsterliberalism eller post-liberalism och post-marxism till en fråga som enbart handlar om judisk identitetspolitik.

Media är faktamässigt ändå rätt illa. Jag tycker att Public Service är bäst i detta hänseende. Stilistiskt är nog Svenska Dagbladet bäst. Jag antar att du känner till att David Brooks som DN publicerar på sin ledarsida inte skriver exklusivt för dem. De återpublicerar hans krönikor vilket finns att hämta gratis på New York Times hemsida. Det är skrämmande dåliga översättningar av det han skriver. Han använder ett mycket tuffare språk än vad som är gångbart i Sverige. Bland annat kallar han birasiala barn för "mutts" - vilket han fick ordentligt med skit för, även i USA.

Stanley representerar inte den svenska kristenheten. Han representerar en liten schism i den.

Hur många politiker blir omvalda efter att de har kraschat sjukvårdssystemet? Om det är någon fråga som alltid ligger högt på väljares dagordning så är det välfärdsfrågor, och ingen politiker kan öppet säga att systemet bör försämras. Därför är det i stort sett tyst i media kring illegala invandrares rätt till sjukvård eftersom det är en reform som försämrar svensk sjukvård och som är direkt kopplad till invandringspolitiken. SD måste vara gravt förståndshandikappade om de inte inser vilken oerhörd potential denna fråga kan ha i valrörelsen.

Det spelar väl ingen roll? De är ju inne i maktsystemet, och fallskärmar finns åt alla håll, inte minst mot EU-håll. Det handlar om makt vs. icke-makt, och att SD är så särdeles hatade beror förstås på att de är folkligt förankrade. Fi donc!

Eller har du inte noterat att de olika fraktionerna inom maktkartellen övergått till att bekämpa varandras maktstrukturer, helt utan tanke på resultatet för medborgarna? Visst är det bra att vinna själv, men det näst bästa (och ibland mer långsiktigt taktiska) är att förstöra motståndarens möjligheter.

samma text kan finnas här

Lägg märke till rubriken The Greatest Hoax

Dessutom är det inte folket utan partierna som väljer vilka som får fortsatt förtroende. Gör du som mamma och pappa säger sitter du kvar, endast partier väljer vilka som skall väljas.

Kan du inte nämna vilka skribenter i tråden som har den här onda agendan, din lilla nolla?

Jag tänkte inte på "skribenter i tråden" i första hand utan i ett större perspektiv. Men att TheLucky har den agendan är väl ganska uppenbart? Man kan ju rimligtvis inte skriva som han gör utan att ha den agendan.

Du tillhörde för inte allt för länge sedan de verkligt intressanta skribenterna både i den här tråden och på flashback i stort. Jag vet inte riktigt vad som har hänt den senaste tiden.

Men är inte pudelns kärna att det inte längre finns några "vita makteliter"?

Alltså i den meningen att det inte finns en fungerande gruppidentifikation för vita/svenskar/européer i de styrande skikten. Det finns många vita svenska makthavare, men de är opportunistiska individer, oberoende atomer utan gemensam riktning. "Vi vita svenskar måste hålla ihop" känns ju inte som en underförstådd konsensus i finansen, akademin, politiken eller media. Det finns ingen svensketnisk agenda där vår folkgrupps intressen medvetet befrämjas av makthavare. Däremot känns det inte alls främmande att andra etniciteter har en gemensam agenda, att de spelar i samma lag och gynnar den egna gruppen när tillfälle ges.

Detta anser jag vara den bästa utgångspunkten: Inte att varken förneka eller stirra sig blind på att det finns etniska kotterier, etniska intressegrupperingar, etniska konspirationer. Detta bör accepteras som en självklarhet - alla klaner, familjer och folk som är självidentifierande kommer att verka mot ett gemensamt mål, ett EGENINTRESSE.

Felet i dagens Sverige är inte att judar, kurder, syrianer eller muslimer formerar sig, samarbetar och lobbar för sina respektive målsättningar. Felet är ju att det inte är en självklarhet att vi svenskar gör samma sak.

Än så länge alltså. För är det en sak som är säker så är det att svensketniska nätverk, svensketnisk solidaritet, svensketniska vardagskonspirationer är en nödvändighet i det mångkulturella Sverige. Ju lägre andel som identifierar sig som etniska svenskar, desto större är intressegemenskapen.

Det är detta som gör att SD:s vacklande kring svensk etnicitet är ett existentiellt hot mot partiet. Men också ett intressant pilotprojekt: För om intelligenta, motiverade, etniskt medvetna svenskar inte klarar av att "kuppa" ett parti som består av 95% likasinnade, utan låter det sväva på målet om det alls finns svenskar - hur värdelöst är inte det?

Det är därför jag inte är så pigg på "antidemokrati" eller radikalare partier. Om det nu är så att demokratiska partier och institutioner är så lätta att infiltrera - vad väntar vanliga, hyggliga etniska svenskar på?