Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Så DN och DN kultur vill slå sönder den judiska kollektiva identiteten? I min mening så är DN enormt mån om den judiska identiteten.

/Pu

Sveriges policy i 500 år fungerade bra när antalet främlingar handlade om hundratal och tusental, inte hundratusental och dessutom utomeuropeiska sådana. Kulturnationalism är en självmotsägelse egentligen för om de inte vill tänka i termer som etnicitet så finns det ingen nationalism, bara konservatism.

Vad skulle den betydande skillnaden mellan ND och SvP vara? Vilka ideologiska principer skiljer sig kraftigt åt?

Det är skamligt, och obegripligt, att de kallar sig för nationalister. Med denna "öppna svenskhet" skulle det inte göra någon skillnad om våra förfäders ättlingar byttes ut mot irakier och somalier så länge de åt sill på midsommar och skakade hand med kvinnor.

Erik Almqvist, som ju gillar att sjunga, har redan börjat anpassa sig till den framtida afro-svenska verklighet som SD i samråd med DN och synagogan bejakar :

http://dagbladet.se/kulturnoje/1.266...ll-pa-pipeline


RexNemorensis: Instämmer i din dissektion av Dogdylans fjuniga "judeo-kristna" och "liberalkonservativa" floskler, som om de förvandlas till praktisk politik obevekligt leder till förintelsen av den nordiska etniciteten och kulturen och upphörandet av Sverige som nationalstat och folkhem.

ND mobiliserar på bred front (halva partiet tycks ha börjat skriva i den här tråden).

Thilo Sarrazin vet att man i Tyskland inte kan tala om raser om man vill bli tagen på allvar.

Den verkliga betydelsen islam har som utvecklingshämmande system kommer visa sig först sedan något arabland avislamiserats - tveklöst har islam stor betydelse.

Kineserna har som du torde veta högst IQ av alla världens folk och de har exempelvis i Singapore och Taiwan byggt upp oerhört välfungerande stater. Dom är välintegrerade i Australien och bildar inte egna paralellsamhällen. Sannolikheten för att Sverige ska må bättre av en immigration av högutbildade från Kina och Ryssland istället för fortsatt immigration av analfabeter från Somalia och Afghanistan är i mina ögon ganska hög... En förändring i den riktningen är politiskt möjlig - system finns i som sagt redan i andra västländer.

Att återupprätta en svensk nation byggd på genetisk svenskhet är dårhusfantasier.

Jag tror att det kan vara strategiskt vettigt för sd att i den större debatten retoriskt använda sig av liberalerna Bauhn-Demirbaghs kritik av normativ multikulturalism, eftersom det sätter in sd:s multikulturalismkritik i en större och mer accepterad ram. Ser därför inget märkligt med den explicita hänvisningen i din artikel till deras distinktion mellan mångfald och normativ multikulturalism.

Samtidigt tror jag att sd tydligare måste markera på vilket sätt partiets inställning skiljer sig från liberal multikulturalismkritik. Den svenskhet assimilation bör rikta invandrarna mot kan inte bara bygga på språk, universella värden och motstånd mot hederskultur och blodsporter. Det är en liberal inställning, inte en nationalistisk. Det bör finns en tydligare koppling till en specifik svensk historisk erfarenhet. En ganska naturlig retorisk figur här är folkhemmet som en källa för ideal om gemenskap och trygghet. SD använder sig ju ofta av begreppet folkhem, vilket är helt riktigt. Detta kunde man göra även i denna diskussion, eftersom man då på ett tydligt sätt kommer in på frågan om den grundläggande gemenskapens betydelse för ett välfärdssystem och för social solidaritet. Folkhemmet vrider bort kritiken av multikulturalismen från den liberala begreppssfären och hindrar att diskussionen bara får två positioner - multikulturalister och liberaler.

I en folkhemsförankrad nationalistisk vision är det då helt möjligt att tala om assimilation, men det kräver också en tydlighet vad gäller realistiska möjligheter att genomföra en sådan politik. Det kan vara så att om diskussionen går i Heinö Johanssons riktning, så att assimilation blir det centrala begreppet, så måste även sd bli tydligare med var gränsen går rent kvantitativt. Vad gäller framtida invandring är sd här ganska tydliga och skiljer sig klart från övriga riksdagspartier, men kanske fordrar en assimilationsretorik större öppenhet från partiets sida om sådana saker som att uppmuntra frivillig återflyttning.

En sådan tydlighet underminerar å andra sidan möjligheten att dra nytta av det konstruerade liberala sunda förnuftet i debattens mitt, men här måste nog förr eller senare ett val göras.

'

Det blir ju en del motsägelser - men det är resultatet att vara pragmatisk. För att liberalismen skall fungera krävs det ett mått av konservatism och nationalism. Frågan är ju hur mycket. Nationalstaten behöver inte alltid betyda blods band - även om nu den svenska staten, Israel såväl som den tyska har definierat det som så. I Sverige får du således medborgarskap om du är född i Sverige och en av dina föräldrar råka vara svensk – vilket är ett arv från just tanken om att ”blodsbandet” fortfarande någonstans gäller. I den politiska diskursen pratar vi ju fortfarande om invandrarna som om de inte var svenskar trots att vissa av dem bott i landet sedan tre generationer.

Jag erkänner att det finns vissa genetiska skillnader mellan folk – även om det inte behöver skilja sig så mycket på individuell basis. Vad du vill göra är att definiera medborgarskapet efter genetik. Rätt genetik – kan du vara medlem i vår community (nationalstat) – fel genetik – du kan inte vara medlem i vår community. Jag menar att genetik skall skiljas från medborgarskapet. Man skall kunna vara svart och ändå kunna söka medlemskap i Sverige under förutsättning att man kan eller vill assimileras in i vårt samhälle, dvs. adoptera vissa värden inom våra kulturella ramar. På så sätt bevarar vi det svenska bortom genetiken. Det strider inte mot nationalstatens principer - om nationalstaten och medlemskapet i den inte definieras utifrån "Blood and soil".

De invandrarproblemen vi har i Rosengård skulle inte varit ett problem om man haft en sådan invandring som går att hantera. Vissa människor kan eller vill helt enkelt inte bli en del av vårt samhälle och det blir än mer problematiskt om vi saknar både en assimileringspolitik och tar emot för många på för kort tid.

Naturligtvis måste man ju ta emot ett sådant antal som man kan hantera.I tusental är det rimligt inte i tio eller hundratusentals som nu. Jag har ju skrivit det flera gånger - vi har tagit emot för många och tar emot för många och allt på de senaste 20 åren. Sedan 1990 har vi fått en miljon "Nya svenskar" och som DN skrev idag, bara en procent av dem har ett arbete.

Förövrigt ger det näring åt min tråd - att DN idag visar på att det finns litet olika åsikter i sina led. Det bästa jag läst på DN:s ledarsidor på länge rörande just immigration/mångkulturalismen. värt att läsa:

http://www.dn.se/ledare/kolumner/sjunga-med-anglarna


Det finns ju olika ideologiska strömmingar i de nationalistiska partierna. Så här skulle jag motivera det:

SD = Paleokonservativa/Nationalkonservativa/Liberal nationalism/civic nationalism/Paleo-libertarianer/Kulturkonservativa/Neo-konservativa osv.

ND = Etnopluralister/identitärer/vita nationalister

SvP = Nazister/vita nationalister

Beg to differ. Om vi till gruppen "politiker" även räknar styrande i ungdomsförbunden så vill jag påstå att mångkulturfanatismen generellt sett är orubblig, med några få undantag. Tänk de nyliberala testuggarna i MUF, LUF osv. Även KDs riksdagsledamöter är ett världsfrånvänt gäng do-gooders som har lika lite förståelse för människans natur och de fyra räknesätten som någonsin kravallvänstern och Måna.

Men om någon eller några med tillräcklig status kan tala klarspråk kanske det kan kompensera för de många hjärntvättade som ingen ändå lyssnar på?


Hans Bergström i DN januari 2011 använder ord och uttryck som hämtade från mångkulturkritiska bloggar.
Ur kolumnen:

"Kriget" är ju redan genomskådat, medias krampaktiga försök att skriva ner SD och allt tjat om martyrskap är även det genomskådat.

Alla undersökningar pekar åt ett håll:

I skolvalen röstar ungdommar på SD i 30-50%

Såhär ser landets alla undersökningar ut: http://status.st/

Såhär såg Expressens senaste pöbelundersökning ut om vem som vann den stora partiledardebatten: http://www.expressen.se/1.2296800/ve...iclePopup=true

Talande är också att Billström & Bildt mer eller mindre fått cred i sociala media för att de resonerar "som vanligt folk".

http://www.dn.se/ledare/kolumner/sjunga-med-anglarna


Det här är något av ett paradigmskifte. Ni som är yngre vet knappt vem Hans Bergström är, men han var under 20 års tid inofficiell borgerlig chefsideolog. Hälften av alla nu levande folkpartister betraktar honom fortfarande närmast som en profet.

Du har helt rätt i att detta tar en hyfsat intressant vändning i den förljugna offentligheten. Att Bergström och hans gelikar sedan vill dumpa lönerna även för svenska arbetare, och nedrusta resterna av folkhemmmets elementära sociala skyddssystem för laglydiga men låginkomsttagande etniska svenskar, ska man dock inte glömma. Men det är utmärkt att han, på DN:s ledarsida, inskärper att vi under de senaste åren haft helt öppna gränser:

Det är ju fint att Bergström nu offentligt kan nedlåta sig till att ge "nationalistpöbeln" rätt i sak, men för mindre än ett halvår sedan, dagen efter valet 2010 då SD blev invalda till Riksdagen, var han fortfarande extremt politisk korrekt och sjöng själv i total harmoni med "änglarna" som han så raljant benämner de andra i pk-etablissemanget.
Är han efterklok eller bara vedervärdigt opportunistisk? Som alla folkpartister är han svår att få grepp om och han verkar på det stora hela vara en opålitlig kappvändare.

På Newsmill 20 september 2010 lät det bl a såhär från Hans Bergström:
Bergström borde först be om ursäkt för det han själv har bidragit med i negativ riktning, istället för att nu när andra har gjort förarbetet komma och trumpeta fram en massa "rakryggade" sanningar.

Men man kanske får se det som en öppning till ett ärligare debattklimat i alla fall.