DN:s huvudledare om s.k. medling mellan föräldrar och barn som utsätts för hedersvåld. Kan nog bli morgondagens snackis på Twitter. Ska faktiskt bli kul att se vad de skriver.
Kommentar till det fetmarkerade. Svenska staten gör sig genom politisk korrekthet skyldig till medhjälp till mord. Visserligen ett välkänt faktum när det handlar om svenskar som fallit offer för mångkulturen, men här sker det på ett mer direkt sätt som faktiskt känns i hjärtat.
Citat:
Sedan Fatima till slut vågat polisanmäla omhändertogs hon av Socialtjänsten och sändes till den så kallade Linnamottagningen i Stockholm. Där arbetade man med ett projekt som gick ut på medling mellan hedersförtryckta unga och deras familjer. Barnen och föräldrarna skulle hitta regler som var acceptabla för båda parter. Syftet var att familjerna så småningom skulle kunna återförenas igen.
I dag vet inte Linnamottagningen vad som hänt med alla de 21 unga kvinnor som ingick i projektet. Två har blivit bortgifta, varav en är försvunnen och en mördad. Inte ett enda av fallen betraktar personalen som framgångsrikt. I stället varnar man andra för den här typen av medling – som används i många kommuner och rekommenderas av Socialstyrelsen.
Ingen skulle väl drömma om att medla mellan en misshandlad kvinna och hennes make på detta sätt: ”Om du bara kommer hem två timmar tidigare på kvällarna och slutar sms:a till dina manliga bekanta kanske han slutar slå dig och du kan flytta hem igen”.
Ytterligare ett exempel är den märkliga offentliga debatt där många verkar reagera starkare på hur man talar om hedersvåld än på våldet i sig.
I boken ”Heder och samvete” citeras Gudrun Schyman i en debatt från september 2012: ”Jag vill hävda att det är oerhört viktigt att vi talar om allt det våld som finns i Sverige som svenskt. Det är svenska, unga kvinnor som styrs av värderingar som deras familjer har.”
Schyman har på flera sätt rätt. Så låt oss då diskutera problemet på just det viset – vilket många vägrat att göra. Om de familjer som begår hedersbrotten hade betraktats som svenska skulle nämligen samhället ha gripit in på en gång. Vi hade dessutom sluppit debattörer som krumbuktat sig med överslätande formuleringar om samma strukturella våld mot kvinnor här som där.
I dag vet inte Linnamottagningen vad som hänt med alla de 21 unga kvinnor som ingick i projektet. Två har blivit bortgifta, varav en är försvunnen och en mördad. Inte ett enda av fallen betraktar personalen som framgångsrikt. I stället varnar man andra för den här typen av medling – som används i många kommuner och rekommenderas av Socialstyrelsen.
Ingen skulle väl drömma om att medla mellan en misshandlad kvinna och hennes make på detta sätt: ”Om du bara kommer hem två timmar tidigare på kvällarna och slutar sms:a till dina manliga bekanta kanske han slutar slå dig och du kan flytta hem igen”.
Ytterligare ett exempel är den märkliga offentliga debatt där många verkar reagera starkare på hur man talar om hedersvåld än på våldet i sig.
I boken ”Heder och samvete” citeras Gudrun Schyman i en debatt från september 2012: ”Jag vill hävda att det är oerhört viktigt att vi talar om allt det våld som finns i Sverige som svenskt. Det är svenska, unga kvinnor som styrs av värderingar som deras familjer har.”
Schyman har på flera sätt rätt. Så låt oss då diskutera problemet på just det viset – vilket många vägrat att göra. Om de familjer som begår hedersbrotten hade betraktats som svenska skulle nämligen samhället ha gripit in på en gång. Vi hade dessutom sluppit debattörer som krumbuktat sig med överslätande formuleringar om samma strukturella våld mot kvinnor här som där.
Kommentar till det fetmarkerade. Svenska staten gör sig genom politisk korrekthet skyldig till medhjälp till mord. Visserligen ett välkänt faktum när det handlar om svenskar som fallit offer för mångkulturen, men här sker det på ett mer direkt sätt som faktiskt känns i hjärtat.